Aronsson & Johansson

Glid vidare...

2010-09-16T14:17:00.001+02:00

Det som skrivs i bloggvärlden från vår lägenhet hittar ni fortsättningsvis
( i 99 fall av 100) på denna adress:
http://leopalema.wordpress.com/

Välkommen dit!

:-D

2010-07-10T23:49:00.005+02:00

Hört från brutalt överförfriskad ungdom (liggandes i gräset bredvid en stenmur i stan):
ÖU = Överförfriskad ungdom
Vi = Vi
ÖU: "Öh, hallå, läget?"
Vi: "Jo, det är bra"
ÖU: "Har ni haft fest och druckit nå't?"
Vi: "Jodå"
ÖU: "Men... ni kan ju fortfarande gå?"

Sensmoral enligt ÖU (som vi tolkar det): Om man fortfarande kan gå har man inte varit på fest.
He he... vi tycker nog att det är bra om man kan gå från festen i stället för att ligga utslagen i gräset.
/ Håkan

Välkommen till Leos eget lilla hörn av Internet.
http://leopalema.wordpress.com/

Leo Palema har fått egen blogg

2010-02-01T21:23:00.004+01:00

Mitt liv består till stor del av hästliv.
Det syns i vår blogg.
Därför har jag nu gjort slag i saken och skapat en egen blogg till Leo.

En blogg, eller kanske mer en träninsdagbok, som jag kommer att skriva för mig egen del - som jag kan gå tillbaka till och se framsteg och bakslag i vårt liv.
Men även för de som känner för att frossa i hästtrams. :-)

Välkommen till Leos eget lilla hörn av Internet.
http://leopalema.wordpress.com/

/Maria

Lite smått och gott

2010-01-26T21:11:00.005+01:00

Med tanke på bloggfrekvensen kan man tro att inget händer i våra liv här uppe i norr.
Visst händer det saker, men orken och motivationen att skriva sträcker sig som max till ett par meningar i Facebooks statusrader.

Vi trivs bra i stallet med våra nya hyresvärdar. Allt flyter fint, rutiner har fallit på plats och skratten i stallet är många och hjärtliga.
Leo är skötsam och det faktum att alla andra leder in och ut honom från stallet på samma sätt som jag (utan grimma med bara ett grimskaft löst hängande runt halsen) gör mig så glad så glad.
Minnena från förr då han ansågs vara den absolut stökigaste och värsta hästen man kunde ge sig på att leda där enda lösningen ansågs vara ett kedjegrimskaft runt nosen börjar blekna och känns som en avlägsen dröm.... eller kanske mardröm.
Hästarna trivs med sina nya kompisar och det faktum att Leo och Trixi inte alltid får komma in för natten verkar inte bekomma flocken speciellt mycket längre.
Så länge det går och när vädret tillåter vill jag att min häst får så lite boxtid som möjligt och det är så skönt att det fungerar så bra.

Men saknaden efter Gun-Britt och de andra hästarna finns där.
Det hon lärde mig om hästhantering och NH är kunskaper jag kommer att ha nytta av i resten av mitt liv och jag är så oändligt tacksam för det.

Januari börjar gå mot sitt slut och jag kände en smula glädje över detta då jag gick hem från jobbet i något som nästan kan kallas dagsljus.
Omorganisationen på vår avdelning fortskrider och vårens stora utmaning för mig är att hitta en form där jag mixar mitt schemalagda helpdeskjobb med delar av det driftjobb jag gjorde innan. Känner mig priviligierad att få tillhöra båda "världar" och hoppas kunna statuera exempel på att gränser kan suddas ut och att man kan vara en resurs som kan sättas in där det bäst behövs.
Risken är att man slits mellan arbetsuppgifterna och känner att man blir otillräcklig för att man inte får tiden att räcka till. Men skulle det fungera så som jag önskar kommer jag ena dagen att möta verkligheten och de problem våra användare tampas med och andra dagen få möjlighet att förändra, påverka och förbättra.
Jag är hoppfull och tror att det kommer fungera. Det vore så roligt.

Vi har även något att längta efter Håkan och jag. I slutet av maj reser vi söderut, till Cala Millor, Mallorca. Vi sparar pengar och räknar ner dagarna för denna välbehövliga vecka i stillhet och värme i varandras sällskap.

Min högsta önskan just nu är att jag får ordning på min trassliga mage. Jag minns inte när jag senast hade en "må bra i magen"-dag. Det kan ha varit någon gång i oktober kanske...
Det är så tröttsamt...
Men lite vår och värme kommer nog att göra susen.

Slutligen kan jag meddela att jag blivit en yroholic. Dvs. jag kollar vädret på yr.no så fort jag kommer åt en dator. Yr's prognos för den kommande veckan säger 3-4 dm snö....och blåst.
Mina knän säger att det är sista snönedvräkningen för den här gången.
Hoppas mina knän talar sanning.

---> En erfarenhet rikare :-)

---> ... men sommaren är nog ändå att föredra.

/Maria

"Känn ingen skuld"

2010-01-08T20:48:00.004+01:00

Det är kurs i morgon, akademisk ridning.
Äntligen! Det var två månader sedan sist och jag har längtat så.
Min häst känns stark efter många skogsturer i djup snö... men energin är okontrollerad och flamsig.
Kurs känns bra.
Kurs känns nödvändigt.

Skuldkänslorna finns dock där, att lämna min älskade sambo utan sällskap en hel lördag.
Åka tidigt på morgonen och komma hem sent på eftermiddagen.

"Känn ingen skuld, du behöver inte ha bråttom hem!" - sa han nyss och jag tänkte, Åh...

Sen läste jag lördagens TV-tablå:

10:15 Vinterstudion
10:25 Alpint
11:00 Vinterstudion
11:55 Längdskidor
12:35 Vinterstudion
12:40 Skidskytte
14:05 Vinterstudion
15:25 Längdskidor
16:30 Vinterstudion med OS-klassiker
17:20 Vinterstudion

Hmmm.... ;-)

/Maria

Sammanslagningen

2009-12-27T23:08:00.004+01:00

I går kom de nya ägarnas hästar till gården där vi står.
Leo och Trixi blev toklyckliga över sina fem nya kompisar.
Eller ja, Leo blev fjantigt överlycklig, Trixi mer kontrollerat och städat småglad.

Snön vräkte ner i vanlig ordning vilket inte är bästa foto-/filmväder, men jag lyckades iallafall dokumentera lite av glädjedansen kring höbollen.
Notera Leos försök till breakdance och Trixis generade uppsyn när hon får säga ifrån flera gånger:
"Lägg av, du skämmer ut dig, du är ju bara sååå 80-tal!"

/Maria

Juldagen

2009-12-26T23:06:00.003+01:00

Juldagen började bättre än julafton. Karina och jag for till stallet tillsammans på morgonen, vägen var inte plogad men gick att ta sig fram på.
Våra nya hyresvärdar höll på att flytta in i på gården så vi stökade undan lite i stallet och red sedan ut den långa skogsrundan och trampade upp stigen genom den nu snötäckta skogen.
Min underbart duktiga Leo gick först och plogade vägen framåt och hittade stigen då matte tappade bort sig.
Nu är snitslarna framborstade och stigen upptrampad.

På eftermiddagen kom Sophie hem från julfirandet i Norrbotten, vi åt morotssoppa och spelade spel. Mycket trevligt!

/Maria

Julafton

2009-12-26T22:32:00.004+01:00

Julafton 2009 tillhör de julaftnar som jag kommer att minnas lite extra.
Som i övriga landet vräker det ner frusen nederbörd i vår stad.
På julaftons morgon begav jag mig till stallet vid 6-tiden för att släppa ut våra hästar som fått stå inne under nattens ymniga snöfall.
Skönt för hästarna, mindre skönt för den som skulle ta sig fram på oplogade vintervägar.

Och inte bara oplogat utan även igendrevade, med drivor djupare än halvmetern.
Då det återstod ca 1 km till stallet, efter att vindrutan två gånger täckts helt av snö genom att jag plöjt genom snödrivor (väldigt otäckt fenomen) och då jag fastnat i snön och gasat mig ur situationen ett antal gånger insåg jag att sista biten inte skulle vara framkomlig utan traktor, plogbil eller skoter. Sista kilometern väg går nämligen mellan två lägdor med sjön på ena sidan och är det någonstans det bildas drivor så är det där.

Jag lyckades efter moget övervägande backa bilen, genom mina egna hjulspår, tillbaka till en villa intill vägen. Smög likt en julenisse in i deras carport och stal en snöskyffel. Skottade så fram deras garageinfart, parkerade in bilen, letade fram en ficklampa, tog ett djupt andetag och plumsade resten av vägen fram till stallet.
Jag var mycket nöjd att jag valt att lämna bilen då vissa drivor nådde mig till låren, även om nöjdheten över situationen i sig inte var speciellt stor.
I det här läget ringde jag faktiskt och grinade inför min stackars sambo...
Jag såg framför mig hur jag skulle tvingas fira jul ensam i ett stall med enbart knäckebröd, morötter och korn till julmat.
Men efter ett par timmar kom plogbilen och jag kunde pusta ut...
Julen var räddad! :-)

Resten av julaftonen var mycket trevlig, frukost med Sophie och Dennis, jullunch hos Håkans mamma, därefter middag i hemmets lugna vrå med Håkans bror på besök.

---> Trupper i Europa känner hotet från öst.

Kvällen avslutades med ett parti Risk med värdig vinnare samt sedvanlig julepromenad.

/Maria

Bjällertur

2009-12-20T14:25:00.003+01:00

Idag föjde Håkan med mig till stallet och vi tog en tur i vagnen med Leo.
Bjällerkragen var på och Leo verkar tycka att det är ganska trevligt att det låter om honom.
Och julstämningsmässigt är det en 10-poängare. :-)

---> Välklädda killar i vinterlandskap.

---> Stolt hästpojke med frostig mule.

---> Halm runt fötterna värmer i kylan.

En kort filmsnutt med mycket vindljud, men man kan iallafall höra bjällrorna.

Alla julklappsinköp är klara så kvällen ska ägnas åt att slå in dem, till det ska det drickas lite glögg och firas 4:e advent.

/Maria

Ledarskapsprov

2009-12-19T15:16:00.015+01:00

Under tiden som gården genomgår ägarskifte saknar våra hästar sällskap av andra hästar i hagarna runtomkring.
Den lilla flocken på två, som numera gudskelov kan stå tillsammans, är tightare än någonsin och att bli lämnad ensam i hagen är stundom inget problem, stundom kraftigt impopulärt.... speciellt från Leos sida idag då Karina tog in Trixi i stallet. Han blev rent ut sagt tokförbannad, riktade sin upprördhet mot sin matte och valde att sätta mitt ledarskap på prov.
Min egen teori till att detta beteende uppstår ibland är att jag tyvärr inte har förmånen att bo tillsammans med min häst och umgås med honom så ofta som jag skulle önska.
De få gånger det numera händer är nämligen alltid då jag haft ersättare och inte träffat honom på två dagar.
Om man träffar sin "chef" för sällan tappar man ibland respekten för honom/henne.
Och jag förstår honom. En bra chef är inte bara lugn, tydlig och konsekvent. En bra chef är även närvarande och synlig.

För en tid sedan hade jag blivit rädd och skyndat mig att ta in hästen för att göra honom till lags, sadlat på och gett mig ut i skogen med en upprörd och respektlös häst som fortsatt att testa och bråka med mig på ryggen.
Livsfarligt!

Men jag är inte samma människa idag.
Idag vet jag hur jag ska tackla situationen och jag vet att jag måste ta diskussionen direkt.
Dessutom välkomnar jag konstigt nog dagar när det blir så här, eftersom det ger mig möjlighet att träna på att befästa mitt ledarskap.

Så istället för att skynda in på darriga ben och låta honom leda sig in i stallet tog jag ett grimskaft, ställde mig mitt i hagen och började med att njuta av hur vacker min häst är då han rör sig, passade även på att fota lite och lät honom tramsa på.

Sedan drev jag honom, bort från mig och runt mig. Då han kom mot mig med högt huvud skickade jag iväg honom på nytt, lugn och tydlig i min kommunikation med ett enkelt budskap. "Jag är lugn och trygg, jag bestämmer men du får inte vara med mig om du beter dig som en barnunge".
Efter 10 minuter travade han på en liten volt runt mig, ögon och öron med fokus på mig, slickade sig om munnen och bad att få komma till mig.
Gott uppförande som belönas med umgänge, kli på halsen och att få komma med mig in i stallet.

Den efterföljade skogsturen blev därefter lugn och behaglig, helt och hållet på långa tyglar.
Det enda missödet var att jag tappade vanten när jag skulle fota Trixi.
Var tvungen att sitta av och höll på att inte komma upp i sadeln igen. Smidigheten i att svinga sig upp i en sadel med 17 lager kläder är minimal.
Som tur är finns det gott om stenar i skogen att anväda som uppsittningspall. :-)

En mycket bra dag, tyckte både Karina, jag och våra hästar.

/Maria

Vakna, matte - VAKNA!!!

2009-12-09T21:18:00.004+01:00

Zelda och jag har kommit in i en ond cirkel bestående av att jag är för trött för att leka på kvällarna, vilket ger en understimulerad katt som lever jävlar på natten så att jag inte kan sova... vilket gör mig för trött på kvällarna så att jag inte orkar leka.
Suck!
Natten mot tisdagen slog hon alla rekord.

Första väckningen kl. 00:00, snälla buffar med lilla katthuvudet under sömning hand.
Betyder: "Du, snälla, kan du inte vakna?"

Andra väckningen kl. 01:20, små klösningar på täckeskanten.
Betyder: "Sover du, du, DU, sover du?"

Tredje väckningen kl. 02:02, Trampa runt på matte, på kissblåsan.
Betyder: "Gå upp! Du behöver gå på lådan!"

Går upp på toaletten, katten gör rivstart över golvet och tror på fullaste allvar att jag är vaken nog att springa efter. Faller halvdöd tillbaka i sängen igen.

Fjärde väckningen, 04:30, Klösa på täckeskanten igen, "missa" täcket och fastna med klorna i mattes hud.
Betyder: "VaaaaaAAAAAkna!"

Dammar till kattjä... ner i golvet, trött och på ganska pissigt humör!

Grand Finale, 04:40, full galopp på garderobsdörrarna så att det smäller i hela lägenheten.
Betyder: "VA-KNA, VA-KNA, VA-KNA, VA-KNA, VAAA-KNA!!"

05:00 - Väckarklockan ringer, katten tittar sömndrucket upp från fotänden av min säng. Gäspar och somnar om.

Men nu har vi haft ett snack, kissekatten och jag.
En stunds lek på kvällen och matte får sova på natten.
Annars stängs sovrumsdörren mellan oss nattetid och stängda dörrar är det värsta vi vet.
Deal!

/Maria

Tjejer på rummet

2009-12-05T14:48:00.004+01:00

Det blev en härlig skogstur med Annika och Gun-Britt idag.
Vi for ut runt 8-tiden och det var då fortfarande mörkt, men det ljusnade eftersom.
Träden var nedtyngda av nysnö och hästarna var pigga.
Detta var nog Leos sista tur ut i skogen med grabbarna på ett tag så jag var tacksam att vi fick följa med.

Väl tillbaka till stallet spottade vi i nävarna/hovarna Leo och jag och hjälptes åt att städa unkarlslyan till koja han har.
Hjälptes åt = Jag skottade ut blöthalm och skit, han hjälpte till att bädda med nytt och rent för att därefter göra fint och platta till genom att sträcka ut sig i halmen och ta igen sig en stund medan matte fortsatte slita.
Det skulle ju komma kvinnfolk till hagen som dessutom skulle sova över.

När Karina kom ut till stallet flyttade vi över Trixi till Leos hage och mötet mellan våra hästar gick över förväntan bra. Leo blev barnsligt överlycklig och hade lite svårt att behärska sig en stund. Sprang fram och tillbaka, småskrek, kastade med huvudet och avslutade med att rulla sig i middagen vi ställt fram.
Tant Trixi däremot strosade mest runt i godan ro, sneglade på sin barnsliga kamrat och såg ut att bara må gott och ha det mysigt.

Hoppas, hoppas, hoppas att det fungerar att ha våra hästar tillsammans nu. Allt blir så mycket enklare då. Jag har haft ett allvarligt snack med min häst att oavsett hur mycket Trixi tjatar om fölungar så får han inte försöka hjälpa till.
Jag har inte sagt åt honom att han inte kan bli pappa, det känns onödigt att "rub it in his face", men jag har sagt åt honom att Trixi's bakben inte mår bra av välbyggda hästpojkar.
Och det köpte han.
"Bara hon får bo i min hage så lovar jag att lämna henne i fred, lovar, lovar, hovis på det..."

Mmmmhm, hoppas han går att lita på!

/Maria

Jag har provat allt!

2009-12-04T20:23:00.006+01:00

Mitt första försök minns jag inte, det andra är dokumenterat i ett blogginlägg från 2006.
Ett antal försök har följt efter det... alla med ett tungt misslyckade som resultat.
Och jag har verkligen provat allt.

Att sluta tvärt, nedtrappning, tuggummi, tabletter, plåster, onico, fasta(!)
Men efter bara några dagar är jag alltid där igen.
I snusträsket!
Men en metod jag inte provat är att ge mitt ord på att göra ett allvarligt försök till en vän som betyder väldigt, väldigt mycket för mig.

Den 31 oktober på Nocks,
i högtalarna Beatlesmusik,
skakades det hand,
med Lillasyster.
Jag fick en månad på mig att trappa ner och planen var att gå från ett beroende på en dosa per dag till att vara helt snusfri den 1 december.

Planen byggde på en minutiös nedtrappning i kombination med kontinuerliga rapporter (via Facebook) till min stöttepelare och peppningsmentor, Lillasyster.
Nedtrappningen gick från färre och färre snusar med en övergång till nikotinplåster som i sin tur minskats i styrka allt eftersom.

Nu har jag varit helt snusfri en vecka.
Några timmar per dag har jag fortfarande nikotinplåster, men nedtrappning pågår.

Men den svåraste tiden återstår...framtiden.
Bara ni som varit inne i ett nikotinberoende och slutat, vet vad jag pratar om.
En dosa snus motsvarar 50-75 cigaretter!!
Per dag!

Men skillnaden nu mot för tidigare försök är att jag denna gång lovat en nära vän att försöka.
Och man sviker inte en vän i första taget.
Tack älskade Lillasyster, för att du hjälper mig med detta.

/Maria
p.s. Handskakningen gällde inte bara ett löfte från min sida...
Så, Lillasyster. Hur går det med diskningen?! ;-)

Tung höst

2009-12-01T20:27:00.005+01:00

En energikrävande och stundtals tung sensommar/höst börjar lida mot sitt slut och det var med en lättnadens suck jag i morse vände fram decembers kalenderblad och äntligen fick plumsa i lite snö till jobbet.
Att det varit en smula slitsamt märks i bristen på blogginlägg.
Jag orkar inte skriva...
...och allt ska inte skrivas.

Den ena energikrävende anledningen är rekordhögt tryck på jobbet i kombination med omorganistation. Men omorganisationer ska vara energikrävande, det hör som till och jag är hoppfull inför det nya. Det kommer att bli väldigt bra framöver när allt landat och kommit på plats.

Den andra energikrävande anledningen är att stallet där jag har min häst byter ägare. Oro och sömnlöshet har varit vardag en längre period och det faktum att jag skrev på köpekontraktet för Leo samtidigt som det traskade runt spekulanter på gårdsvisning, får mig att betvivla mitt förstånd.
Men oavsett vad som hade blivit av oss hyresgäster så var mitt val att köpa Leo självklart. Det fanns inget alternativ... och någonstans kände jag kanske ändå att allt skulle ordna sig.
Vilket det nu oxå ser ut att göra.
Vår nuvarande hyresvärd har sett till att vi får stå kvar... och våra kommande hyresvärdar hälsar oss välkomna.
Kan det bli bättre!?

Så när jag idag i ensamhet traskade runt i Leos snöfyllda hage i skenet av fullmånen så kände jag en rofylld, stark och innerlig tacksamhet över att en slitig höst gått mot sitt slut.
Jag fixar obalans på jobbet...då det är lungt i stallet, och tvärtom.
Men när båda mina sysselsättningar gungar blir det för mycket oreda för mig.
Nu välkomnar jag en kall och lugn vinter och ser fram emot en ny och spännande vår med massor av möjligheter och utmaningar.

/Maria

Bjällerklang

2009-11-15T19:59:00.003+01:00

Jag har länge haft en dröm att juletid få åka häst med bjällerklang i ett snötäckt landskap.
Och när man nu har förmånen att bo i en landsända som oftast berikas med snö, samt äga en alldeles egen häst som dessutom är inkörd, så fattas ju egentligen bara bjällerklangbiten.
Därför inköptes förra veckan ett styck bjällerkrage.

Har förväntat mig en del arbete i samband med att vänja varmblodet med att det väsnas när han rör sig och detta arbete har nu påbörjats så smått.
Till att börja med har vi använt kragen till att "klappas" över kroppen, kliat med den bakom öron och under mage samt även testat att dra in en bjällra i ena näsborren och konstaterat att det då uppstår konstiga ljud.
Idag fortsatte träningen genom att skramlet fick åka med löst i vagnen varpå jag manuellt väsnades med den i takt med att han travade. (Tanken var att jag skulle kunna kasta av den på vägen ifall han blev upprörd.)
Leo verkade dock inte bry sig nämnvärt. Till skillnad från travhästarna vi passerade som blev som tokiga i hagen då vi "bjällrade" förbi dem.

Till veckan ska han för första gången få bära kragen själv och springa lös på ridplanen. Om detta går bra så tror jag att han snart är redo.
Målet är att den 1:a advent äntligen få åka häst med bjällerklang :-)

/Maria

Kursdag i blötsnö

2009-11-07T21:39:00.005+01:00

Årets näst sista kursdag har avverkats i ymnigt snöfall.
Leo skötte sig fint trots att den blöta snön skapade styltor under hans hovar.
Hade lånat med mig en sadel som jag hittat på blocket. Den var verkligen jättefin men aningen för stor för Leo så jag vågar inte chansa på att köpa den.
Akademiska sadlar är dyra och det är svårt att hitta den perfekta så det är ändå bra att få testa olika storlekar och modeller innan man bestämmer sig.

Lite bilder från dagen:

---> Snön gör bilderna suddiga.

---> In i diagonalsluta och skrittpiruett.

---> Hellre galopp än trav.

---> Leo lutar inåt i trav på volt.

---> Det blir roliga maneffekter när man fotar skolgalopp.

/Maria

Galoppbilder

2009-11-01T15:48:00.004+01:00

Bilder från dagen. Sara fotade och fick fartfyllda bilder på Leo och mig som är svårt att få med en vanlig digitalkamera.
Tack Lillasyster! :-)

---> Hej, hej... vill du va med mig?

---> En ödmjuk uppsyn.

---> Uppvärmning.

---> Koncentrerad vänsteröppna.

---> Tramp...

----> ... som gärna blir galopp.

---> Leo börjar förstå att han ska lyfta diagonalt.

---> Galopp i galopp-hörnet.

---> Leo undrar vart Trixi for.

---> Bakbensmusklerna får jobba.

---> Tjohoo, samlade bakben är för fjollhästar.

---> "Tack Leo, för ett roligt pass". "Vars är karamellen?"

---> Puss, puss!

Hästteleportering på hög nivå

2009-10-28T22:46:00.008+01:00

Har haft en välbehövlig hästledig kväll tillsammans med Håkan och Sara.
Gårdagens stallkväll var nämligen aningen kaosartad och tog lite musten ur mig.
Mörkrets inbrott närmar sig lunchtid här uppe i Norrland och pga rådande snöbrist är mörkret onödigt kompakt.

Den första syn jag möts av i mörkret var ett gäng höbalar kringkastade i leran. "Märkligt, Gun-Britt måste haft bråttom innan hon for", var min första tanke. När jag sedan ser två grimmor med tillhörande grimskaft ligga nedtrampade i geggan samt att det fattades övertråd i en av hagarna börjar jag ana oråd.
På insidan den trasiga hagen står tre hästar och ser förvånade och lätt påkomna ut.
Vänder mig om och ser då Trixi vid sin hage, dock inte på den sida av hagen hon borde befinna sig. Hon står vid grinden och verkar tycka att det är mitt fel att hon inte kommer åt höet som ligger på insidan.
Vi leker tafatt en stund och till slut tröttnar hon och låter sig ledas in i stallet för okulär besiktning av ev. rymningsskador.

Den gode Leo kommer så traskande ur mörkret i sin hage och har givetvis hanterat, den troligtvis nervösa situationen, på sitt sätt. Dvs. försökt gömma sig i lera.
Hela hästen var nedsmetad till oigenkännlighet!

Så, kvällen ägnades åt att känna igenom Trixi, laga trasig hage, i förtvivlan, med pannlampa och utan resultat försöka hitta "hålet" där det 600kg stora halvblodet lyckats ta sig ut för att tvingas inse att teleportering tydligen är något hon behärskar samt att det är hål i mina stövlar, utfodra alla djur, skotta skit och slutligen försöka borsta fram min häst ur lerhögen han klätt sig i.
Ett kort ridpass senare var jag helt slut och lämnade över till Karina som fick fara ut och fixa resten . (Tack)

I morgon hoppas jag att alla djur står där de ska!

/Maria

Lillasyster

2009-10-26T20:57:00.004+01:00

Lillasyster kom igår och det känns mycket bra.
... att ha henne skrotandes här hemma, att hon baxat med sig 2 kilo räkor upp till oss (läs mig, Håkan & Sara fick smaka medan jag frossade mig sjukligt mätt) och att man kommer hem från jobbet och möts av doften av hambakt.

Jo, det går fort att vänja sig vid att ha henne här.

---> Söndagsmiddag.

---> Kvällstrivsel!

Men nu är dagen slut, klockan är förvisso bara 21:00, MEN EGENTLIGEN är den ju 22:00.
Tidig uppstigning i morgon så, Pöms i säng!

/Maria

Snö

2009-10-24T14:30:00.006+02:00

Jag hade bett om frost och vit, fluffig, ren snö. Den vita fluffiga och rena snön kom i går kväll, dock utan frost så geggan finns kvar under snön. Dock lyser det upp en hel del för stunden iallafall. Och känner jag Norrland rätt så är det inte sista snön vi får i år.

Leos träningsvecka som varit har ägnats åt mycket akademisk ridning. (Upplyst ridbana är fantastiskt på hösten.) En hel del energiskt flams, som i torsdags faktiskt slutade med ett par riktigt fina och kontrollerade galoppsteg.
Men när helgen kommer är det konditionsträning som gäller så då blir det att spänna för rockarden.
Roligt, tycker både Leo och jag.
Och jag slås av häpnad hur lättränad han är. Rundan som vi knatade runt på 1 timme och en kvart förra året i mestadels skritt, är nu avverkad på 40 minuter, mestadels i trav. Och han blir inte ens svettig.

Jag kör alltid utan att pressa honom, han får trava när och om han vill (dock aldrig så fort som han vill, jag är fortfarande lite farträdd). Travarbetet är suveränt i kombination med vår akademiska träning. Och skönt för honom att slippa ha mig studsande uppe på ryggen.
Nu kan jag få honom att minska och öka traven mjukt och fint utan att det blir passgång. Visst händer det att han väljer galopp eller pass ibland, men nu kan han oftast byta gångart till trav utan att först sakta in till skritt.
Jag passar även på att träna in röstkommandon för trav som jag sedan kan använda i ridningen.
Från skritt till trav fungerar klockrent men vad gäller trav till skritt är stoppsträckan fortfarande på tok för lång.

---> Travselen har många remmar som ska surras.

---> Leos kattkompis stannade hemma (inne på höbollarna)

---> Träden är så vackra vintertid.

---> Pustpaus efter långa uppförsbacken.

---> Leo inspekterar skogsavverkningen.

---> Kalvkompis som tror att Leo är Mamma Mu (fotat förra helgen, innan snön).

Nu ska jag städa. I morgon kommer nämligen min älskade Lillasyster på besök. Hon ska stanna i en och en halv vecka och det känns underbart att få ha henne här.

/Maria

På benen igen

2009-10-15T22:12:00.004+02:00

Har varit säng-/soffliggande ett par dagar i någon form av feber/magont/halsont.
Om det varit självaste storgrisen vill jag låta vara osagt, i så fall var det en lindrig variant.
Men ikväll är jag feberfri så i morgon ska jag tillbaka till jobbet igen.
Ett par böcker har hunnits med.
Camilla Läckbergs senaste, Fyrvaktaren. En av hennes bättre måste jag säga.
Samt en bok Håkan kom hem med i går som jag aldrig hört talas om. Kall feber, av Jerker Virdborg. Snart utläst och riktigt, riktigt bra.

I morgon kväll har vi AR-kurs igen.
Som jag har längtat!

/Maria

"Är det varsågoda"

2009-10-11T18:56:00.014+02:00

Som de flesta hästar är Leo en gottegris.
Men även om det är roligt att få ge sin älskade häst en godbit då och då så försöker jag lära honom att karameller inte är något man ska ta för givet och att det alltid står i samband med ett gott uppförande.
(Tyvärr har jag svårt att hålla mig konsekvent och handmatning förekommer i vissa fall... även om jag i princip är emot det)
Jag vill inte ha en häst som bits och nafsar efter godis i jackor och fickor så fort han ser en människa. Människor är inga foderautomater, vill man ha karameller måste man förtjäna det genom prestation eller uppförande.
Kan låta hårt, men har man någon gång fått känna på smärtan efter ett hästbett så vet man att nafsande hästar är farliga hästar.

Sedan drygt ett år tillbaka har jag tränat Leo i att förstå innebörden i ordet "Varsågod!"
Att alla karameller tillhör mig och att han får komma först då "det är varsågoda".
Till att börja med traskade han direkt fram då fatet ställdes fram och många är de gånger han fått backa tillbaka till utgångsläget. Tålamodsprövande, men nu är han än hejjare på "godisleken" och vet att det bara tar längre tid och blir en himla massa jobbigt backande om man inte väntar på varsågod-ordet. Samma princip gäller med kraftfodret i krubban. Vi håller oss på avstånd utanför kojan medan matte häller upp.

Men när han väl fått sitt godis är jag alltid noga med att låta honom vara i fred. Inget borstande, klappande eller kratsande under tiden. Det räcker att jag står och tittar på honom medan han äter så verkar han bli osäker. Nej, när karamellerna är hans är det bara hans och då måste han få äta helt i fred. En perfekt stund för mig att hänga undan sadeln och tvätta träns.

Jag tag även mod till mig och gav mig ut och körde idag. Tisdagens körtur slutade med sken hem till stallet och det satte sig negativt i både Leos och mitt minne.
Vi älskar att köra, både Leo och jag och det hade varit så tråkigt om rädslan hindrade oss att ge oss ut med vagnen.
Så, det bästa sättet att hantera rädsla är att ge sig in i situationen på nytt så snart det bara går, och idag fick vi en fantastisk tur utan otäcka skuttande kalvar. I en uppförsbacke blev han dock ett varmblod med tävlingsinstinkt igen, men det räckte att böja honom lite lätt i halsen för att han skulle sakta in. Pigghet går enklare att tygla än ren och skär rädsla.

---> Leo fick gott om tid att stå och kolla in kalvarna som idag låg och solade.

---> "Vad håller du på med där bak? Pfff, jag har väl aldrig varit rädd för de där små skitdjuren."

---> Fotograferingspose. Matte är SÅ nöjd över att manen fick vara kvar den här sommaren.

---> Leos man i oktober förra året.

/Maria

Korv med bröd

2009-10-11T18:23:00.003+02:00

I går var det gårdsauktion i Bodan. Vädret var på topp, sol och nästan vindstilla och hela gården fylldes av köpglada människor. Håkan och jag stod för korv- och kaffeförsäljning och på bara några timmar hade vi sålt slut all korv (216 st.), alla bullar, kakor och drickor. Kaffebryggarna gick varma konstant. Hade vi haft mer korv och om vi kunnat stanna längre hade vi troligtvis kunnat sälja ett tag till.
Auktionsbesökare gillar att fika!

Pengarna vi drog in kommer att sättas in på Leokontot och nu har jag kommit en bit på väg i sparandet till den sadel jag vill ha.
Tack älskade Håkan, för att du alltid ställer upp på alla idéer utan att tveka.

---> Mångsidig man: Förra helgen hötransportör, denna helg korvgubbe.

---> Folk börjar ramla in i väntan på utrop.

---> Åkes korvlåda gjorde livet enklare, tack för lånet.

---> Slut korv.

Kvällen ägnades därefter åt födelsedagsfest hos Anna och Mikke. Som alltid mycket trevligt och som alltid är jag vansinnigt hes i dag pga. det där förbaskade SingStar som jag aldrig kan hålla mig ifrån.

/Maria

Försummad

2009-10-08T22:04:00.004+02:00

En vanlig syn ur ett TV-soffsperspektiv, en vardagskväll 22:00 i vårt hem.
Så här kan hon sitta, vår lilla katt, utan problem hur länge som helst.
Och bara blåstirra på mig.

Hennes direkta uppmaning med denna blick är att jag borde resa mig upp och springa mellan rummen med favoritleksaken (se bild), bestående av 1 st plastpinne lagad med silvertejp med tillhörande lurvsvans. Kompletterad med 0.5 m björntråd och därtill ditpåsatt avklippt rensvans, dekorerad med 1 st. hårsnodd, 1 st. gummiflärp från klädesplaggsprislapp av det material som skapar det rätta ljudet då tingesten dras över parkettgolv samt en liten kartongbit som ger den ultimata tyngden då föremålet svingas fram och tillbaka.

Om jag, då jag snickrade ihop detta kattmotionsredskap av noga utvalda produkter, hade vetat att det skulle skapa ett sådant beroende hade jag nog låtit bli.

Så, nu säger mitt hjärta att jag borde publicera detta inlägg och börja springa fram och tillbaka i lägenheten med delar av ett renkadaver i släptåg.
Men mina ben vill bara gå raka vägen i säng och sova.

Men, okej då, en kort lekstund ska jag nog orka.
Mjau!

/Maria

Plötsligt händer det!

2009-10-05T21:34:00.002+02:00

Ber om ursäkt att det blir så mycket häst på bloggen nu, men Leos träningskurva pekar uppåt just nu så hela mitt hjärta sprudlar av glädje över hans framgång...
När kurvan planar ut (och det gör den... alltid) blir det färre hästinlägg.

När jag red på ridskola som barn, och även under senare tid som vuxen, var det där med trav på volt något banalt och enkelt som man nötte på med så snart man som ryttare hade hyffsad balans att sitta kvar på hästryggen.

Men när jag lärde känna Leo insåg jag att trav var en gångart jag fick låta bli om jag ville ha de inre organen kvar i kroppen.
Efter några månaders träning akademiskt började vi så smått med trav på volt och resultatet var katastrofalt. Passgången satt som smäck och lyckades han ta ett enstaka travsteg blev det vingligt och stötigt. Hans långa varmblodsben flaxade omkring hullerombuller och ibland slutade det med fälleben på sig själv.

Jag har därför insett att det där med trav kommer att bli en lång och mödosam resa för mig och Leo, men jag är inställd på det och är beredd att kämpa hårt.
Min glädje var därför stor idag då en mycket pigg Leo lyckades gå från samlad, energifull skritt in i hyffsat samlad trav på bara ett röstkommando!
Inget kastande med huvudet, passgång, 7-milakliv eller snubbel. Bara taktfast och skön trav.
Han orkade bara några få steg, men ändå. Dessa steg var bekväma för mig som ryttare och antagligen snorjobbiga för honom (efteråt var energin så gott som slut).

För två år sedan tyckte jag att all energi i hästen som höstens väder förde med sig var otäck och skrämmande.
Nu älskar jag det och vill bara ha mer.
Det är så häftigt att rida akademiskt. :-D

/Maria

Förstsnön!

2009-10-04T19:37:00.003+02:00

Vädersidan yr.no gissade rätt på dagens väderlek.
Det känns alldeles för tidigt med snö!
Vinterdäcken har inte kommit på ännu så jag hoppas innerligt att detta inte fryser på och blir blixthalka. :-(

/Maria

Arbetsdagen i bilder

2009-10-03T17:57:00.004+02:00

Nu är det gjort!
Nu är vi 4 ton hö rikare.

---> Destination Mjödvattnet.

---> 86 bollar med gomat.

---> Lastbilen backar till.

---> Maria leker Karate Kid.

---> Småboll

---> Kanske små, men tunga!

----> Hmmm, ska de rymmas allihop?

---> Karina och jag stod för framrullningen.

---> Utlastning.

---> Uppstapling.

---> Besiktningsman.

---> Kvalitetskontrollant 1

---> Kvalitetskontrollant 2

---> Och så lite kaffe.

Tack för gott arbete!

/Maria

Bio idag, bära i morgon

2009-10-02T21:30:00.004+02:00

Har varit på bio och sett Flickan som lekte med elden och mja, ingen wowupplevelse precis.
Men, jag vill minnas att jag upplevde boken ganska likadan.
Lite spretig, rörig och ganska överdriven.
Har mer förhoppningar på den tredje och sista delen... när den nu kommer.
Eller ja, kanske inte. En bra bok blir sällan en bra film.

I morgon ska vi bära hö igen.
Denna gången ska 86 silagebollar a' 45 kg fraktas från Mjödvattnet till Bodan.
Så även kommande lördagkväll kommer jag vara gristrött i kroppen.

Nästa lördag tänker jag inte bära något tyngre än en tepåse.

/Maria

Nu vet jag att han kan!

2009-10-01T20:44:00.004+02:00

Jag har insett att jag i mitt hästägarskap börjar bli en smula paradoxal.

Å ena sidan vill jag ha en lugn, trygg och stabil häst. Toleranstränad med prassliga påsar och stora plastbollar, kunna gå över konstiga underlag och vara lättlastad. Att han ska vara trygg inför allt som kan anses läskigt ur ett hästperspektiv. Jag vill ha en cool och lugn häst i alla situationer och i alla väder.

Men... å andra sidan.
När jag står inför en situation när min häst av någon anledning får något explosivt i sig, när det coola och lugna byts ut mot fart, energi, flyktinstinkt - eller som idag, tävlingsinstinkt - växer den akademiska ridningens djävulshorn ut och jag vill utnyttja situationen till fullo för att träna de mer energikrävande momenten inom den akademiska ridkonsten.

Ridturen tillsammans med Annika och Zem idag var fantastisk. En kall och klar hösteftermiddag med två energifulla hästar, glada att få komma sig ut i skog och mark. Zem och Leo har ett mycket speciellt förhållande och vi har ofta stått och roats av deras lekar och "kvällsgräl" i hagen.
Leos förhållande till Zem i kombination med de tävlingsinstinkter han är avlad att ha gör att han inte kan acceptera att Zem springer först. Zem ska veta sin plats och den är inte framför Leo.

Med denna insikt hittade jag ett optimalt sätt att utnyttja situationen ur ett akademiskt perspektiv.
Annika och Zem fick galoppera iväg medan jag satt och plockade fram energi i Leo. När de sedan försvann ur sikte runt ett hörn var Leo så uppladdad att han höll på att sprängas.
Då - bad jag om skolgalopp!
Han kan hjälperna och vet vad jag vill, men på ridplanen i sommar har han i sin slöhet bara orkat lyfta upp frambenen, dunsa ner och därefter är all kraft borta.

Men idag, med 10 gånger mer energi i både hästhuvud och kropp och med en stark vilja att rusa framåt blev resultatet av hjälperna enormt.
Under några sekunder, 5-6 steg, fick jag uppleva en klockren skolgalopp. Han frustade som en tjur och galopperade i stort sett på stället.
Det var en sådan häftig upplevelse att jag fullständigt tappade andan - och när jag till slut släppte fram honom dundrade han ursinnigt framåt och sprang ikapp Zem. Utan att jag hann berömma, ge godis och sitta av (som jag helst hade velat). Men jag hoppas att han kände min glädje och att han förstod att det han nyss gjort var helt rätt.

---> Lycklig över att vi inte såg några älgjägare.

---> Annika och Zem, på den fina gräsvägen (Leos öron i nedre hörnen)

Undrar om jag någonsin kommer kunna framkalla denna energi på ridplanen?
Men nu vet jag åtminstone att han har kapaciteten och musklerna för att klara av några steg i skolgalopp.

Så, jag längtar, längtar, längtar till nästa ridpass... för att se om den äntligen finns där!
ENERGIN!!

/Maria

Tjockis

2009-09-30T21:14:00.008+02:00

Kunde inte låta bli att filma tjockisen när han åt hö häromdagen.
Eller närmare bestämt hetsåt hö.
Betänk att Leo har fri tillgång på hö. Dock inte fri tillgång till det småbollssilage han bara får några kilo per dygn till att börja med för att vänja magen... men han har alltid tillgång till vanligt hö i massor. Han har innan filmningen således stått och ätit i stort sett konstant hela dagen.
Men småbollssilage är tydligen "the shit" och troligtvis att jämföra med möraste oxfilé. Det gröna, fina torrhöet är bara bukfylla just nu... (men kommer antagligen att bli det bästa som finns när han är less på silagehö.)

Notera hur han slafsar i sig maten, hans bekymrade blick att jag ska ta det ifrån honom samt hur han för säkerhets skull knuffar undan gottematen bort från mig.

/Maria

Inte redan!!?!

2009-09-29T21:11:00.001+02:00

Visst ser jag fel? Inte kan det väl vara en snöflinga mellan de två regndropparna på söndagens väderprognos?

Nääää. det måste va nå’ kludd på skärmen…

/Maria

Kroppstrött

2009-09-26T20:13:00.004+02:00

Nedpäst i soffan med ett glas vin och kroppen är skönt slut.
Grannens nya lägenhet ligger på 3:e våningen med förråd på vinden så det blev några trappsteg under denna dag.
Städningen blev jag så gott som snuvad på, eftersom grannen varit uppe halva natten och tagit det mesta själv. Suck, bara lite fönsterputs, lister, golv och dörrar kvar.

Nåväl, jag gråter inte för det, det fanns gott om lådor att bära och efter att senare ha ägnat kvällen åt att skotta skit, bära hö och borsta lerig häst så kände jag mig faktiskt ganska fruktansvärt trött.
Men kroppen mår bra. Återigen bevisas att kontorsjobb är onyttigt. Kroppen är byggd för att röras på och arbeta med.

Håkan har burit mer och tyngre än jag och borde vara ännu mer slut i kroppen. Men, så hade ju Skellefteå AIK vind i seglen och kammade hem en seger på bortaplan vilket gav min sambo en energikick som hette duga.
Ofattbart hur hockeyn påverkar medborgarna i denna stad.

Nu blir det kaffe och sen en skön natts sömn.

/Maria

I morgon blir det flytt

2009-09-25T21:14:00.006+02:00

I morgon spottar vi i nävarna och hugger i med ännu ett flyttlass.
Det var ett tag sedan sist.
För första gången ska vi hjälpa till med en flytt som kommer att påverka oss direkt negativt.
Vår fina, underbara granne packar ihop och flyttar.
Under 1 år har vi blivt serverade middagar, fått med oss matlådor hem, hittat nybakta bullar i brevlådan och haft trevligt ihop. Grannen och hennes 2-åriga son har förgyllt vår vardag och nu flyttar de ifrån oss.

Men äntligen känner vi att vi kan få återgälda hennes givmildhet genom att hjälpa till inom ett område där vi faktiskt har ganska bra rutin.
Håkan har raggat ihop syskon och syskonbarn som bärhjälp och själv tänker jag göra min "pay it forward"-insats vad gäller flyttstädning. Har nämnt tidigare att Margareta tog hand om en hel flyttstädning åt mig en gång och de gånger jag har tid och möjlighet så ger jag denna gåva till andra. Jag vet hur mycket det är värt.

---> En vanlig syn utanför dörren då man kommer hem.

/Maria

Höinköp och barbackaridning

2009-09-19T20:17:00.003+02:00

Höst är höinköpartid för hästägare och idag har vi irrat runt i Mjödvattnet för att hitta åt småbollarna vi beställt som ligger och väntar på hämtning.
Några varv runt byn och ett samtal för vägbeskrivning senare hade vi lastat 14 av 100 bollar av modell något tyngre än de var förra året. "Pust".

---> Hästmat.

---> Håkan hämtade Lillkillen medan jag fixade kaffe.

---> Leo lyssnar på vad husse har att säga.

---> Ska det bli en felfri runda tro? ;-)

---> Barbackatrav på Leo, en ganska otäck upplevelse, men en bra balansövning.

---> Världens allra finaste häst.

/Maria

Långlunch i stallet

2009-09-16T17:42:00.006+02:00

Tog långlunch idag och for ut till Bodan för att vara med min häst en stund, samt släppa ut dem på betet eftersom temperaturen var godkänd för aktivitet terapibete.
Det är lite lustigt det där med att fara till stallet andra tider än man brukar. Lite som att man väntar sig komma på hästarna med att de ska gå omkring på två ben med en cigg och en kopp kaffe.
Sådant mingel har jag dock aldrig stött på men slappheten var däremot påtaglig då de låg utsmetade i tre högar då jag kom idag.

Överraskade och glada som barn på julafton blev de över att jag kom och gick mot grinden i beteshagen och jag har nog aldrig blivit så välkomnad.
Mummelgnäggande hästar är det bästa som finns!

---> Den livlösa högen av hästar börjar röra på sig.

---> Väntar på grindöppning. (Leo anser sig först i kön).

---> Meh! Är det AVSPÄRRAT här...

---> ...skit i det, vi ryms ändå!

---> Mmmmmm...go...mmm..klöver!

----> Leo får ofta dela tuva med chefen... är det detta som är positiv löneutveckling?

Medan hästarna roade sig med sitt satt jag på första parkett på ryttarstugealtanen och åt min lunch i godan ro.
En underbar uppladdning i halvlek för att orka med resten av arbetsdagen.

/Maria

Slut sommar

2009-09-15T22:21:00.006+02:00

Hur talar man om för sin älskade häst att sommaren är slut och att det gräs som fortfarande växer i storhagen inte innehåller tillräckligt med näring och dessutom kan vara farligt på natten om det blir kallt.
Hur talar man om att det snart är dags för den mindre vinterhagen utan frodig klöver och saftigt gräs.
Jag sörjde med honom idag då de andra hästarna åt hö medan min stackars lilla kille stod och blickade ut vid grinden till sommarhagen med drömska ögon. Som att han bad till Gud att det skulle vara sommar igen och att det goda gräset skulle komma tillbaka.

---> ... det känns som igår.

När vi for hem idag var det bäcksvart i hagen. Ändå fick jag sätta på flugluvan eftersom dagens värmebölja (20-nånting) väckte liv i höstens sista småkryp och gjorde hans öga rinnigt igen. Kändes lite märkligt.

Nu kommer den jobbiga tiden med hästägarskapet då man stressar efter jobbet för att hinna ut till stallet och hinna få jobba i dagsljus (världens bästa bantningstips).
Tills det mörknar så tidigt att det inte längre lönar sig att stressa eftersom det är mörkt i stort sett hela dygnet.

...till snön kommer och lyser upp igen.
Med kalla krispiga kvällar och mjukt, fluffigt underlag och mycket energi i hästbenen.
Snö och månsken, nästan lika härligt som midsommarnätter.
Och det kommer en ny sommar, med nytt frodigt gräs och skönt hästliv.

Nä, det där med årstider är som det är. Alla har sin charm. Även om både Leo och jag sörjer att sommaren faktiskt, trots dagens värme, är slut.

/Maria

Söndagstur

2009-09-13T17:17:00.002+02:00

Den vackra sommarstugevägen.

Maria

Att kräkas bland hästar

2009-09-11T21:21:00.003+02:00

I onsdags kväll när jag gick omkring dubbelvikt i stallet insåg jag plötsligt att,
Nä... jag mår faktiskt inte så bra.

Den påföljande händelsen var jobbig men faktiskt ganska intressant.
Efter att ha suttit och samlat kraft på stallgolvet en stund bestämde jag mig för att försöka traska ut i hagen och hämta in min häst.
Det brände och krampade i magen och det snurrade i skallen.
Ca 50 meter från de tre betande hästarna var jag bara tvungen att sätta mig på huk.
Och kräkas.

I en kräkande position är man koncentrerad på bara en sak och jag märkte därför inte vad som hände runt om mig. Men mellan kväljningarna känner jag mig påtagligt iakttagen.
Tittar upp och ser hur alla tre hästarna står mycket tätt inpå mig och studerar mig.
Leo buffar mig på axeln, Zem trycker mulen mot mitt huvud och blåser mig i örat och Mosse stirrar storögt.
"Det är okej killar, jag mår bara lite dåligt" försöker jag lugna dem och kräks ännu en gång.
Varpå Mosse driver bort de andra och ställer sig läskigt nära med huvudet över mig. De andra två ställer sig en bit bort och trampar oroligt.
"Måtte han inte nafsa eller trampa på mig" tänkte jag eftersom jag just då inte kunde resa mig.
Men det gjorde jag inte, han bara stod över mig, stilla, och väntade.
När jag var klar satt jag stilla på huk en stund och Mosse började försiktigt noppa mig i håret. Situationen kändes plötsligt ganska absurd och lite komisk.
Jag reste mig och ja... hästarna återgick till gräset och allt var som vanligt.

Mycket konstigt.
Varför gjorde de så? Jag har ju suttit så många gånger i deras hage och tittat på dem utan att de överhuvudtaget brytt sig.
Var det kräkningen i sig som skapade oro hos dem, på samma sätt som varghunden vi hade under min barndom blev orolig och nervös om man fick en hostattack?
Eller var det för att hästar inte har förmågan att kräkas (vill jag minnas) och därför ser det som väldigt konstigt att någon kastar upp.

Ska undvika att vomera i hästhagen i fortsättningen... vad det än var som hände så skapade det huvudbry hos dem.

Hur som helst, har nu varit hemma ett par dagar från jobbet i ett försök att vårda min mage.
Sovit mycket, koncentrerat mig på att andas djupt, läst bok, lyssnat på bok och ätit fil.
Det går väl sådär.
Men nu är det helg och ett par dagars vila till gör nog gott.

/Maria

Höleverans och pömsiga hästar

2009-09-06T14:30:00.003+02:00

Årets första höleverans kom idag. 1 ton torrhö som verkar vara av mycket bra kvalité.
Skönt. Nu känner man sig rik igen... ett tag.
Nu ska bara resten hämtas men det får bli ett senare projekt.

Som vanligt var det vilostund i hagarna när Mr Boo skulle hämtas in och man blev väl sådär lagom poppis som kom och störde.

---> "Måst' du komma nu, ser du inte att jag vilar."

---> "Ååååååh, vad du är jobbig"

---> "Suck!, jaja, TJÖTA!"

Ett litet kort barbacka-ridpass fick räcka för idag. Det är ju ändå vilodag...

Nu känner jag mig lika trött som Leo så det får bli slappardag på balkongen i solen en stund.
Men det var skönt att få hugga i och stapla höbalar så svetten rann, få igång den stela kroppen.
I morgon går jag in på 4:e arbetsveckan efter semestern med en stark förhoppning att det nu lugnar ner sig lite grann. Man kan ju iallafall hoppas...

/Maria

Kattdusch

2009-09-05T22:27:00.004+02:00

Vi pratade om tidiga uppstigningar på jobbet härom dagen.
Och de skrattade åt mig när jag sa att jag behöver stå upp tidigt på morgonen eftersom jag bl a ska duscha katten.
Det händer inte varje morgon, men nästan, att lilla Zelda ställer sig i duschen och vill bli tvättad innan matte duschar.
Och vad gör man inte.
Bortskämd är hon... mattes lilla tös.

Maria

Slappardag i stallet

2009-08-31T22:00:00.003+02:00

Har spenderat 5 timmar i stallet idag efter jobbet.
Och då red jag inte ens.

Men Hovis kom och Leo har nu fått på sig skor igen, om än bara på framhovarna.
Han har nu gått tre månader utan skor och det har fungerat riktigt bra. Hovkvalitén har blivit mycket bättre, men nu när han börjar få lite mer energi vill jag kunna köra honom mer på grusvägarna och han blir inte lika smidig i trav när han har bootsen på.
Så, nu blir det framskor ett tag så får vi se hur det fungerar.

---> Grästrimmern fungerar bra.

---> Gräset VAR grönare på andra sidan vägen ;-)

---> Och så trimmade vi lite utanför hagen oxå...

---> ...där det fanns massor "obajsad" klöver.

---> Hästarna visslas in för kraftfoder, en härlig syn.

---> Leo och Zem kivas, Leo satte sig på rumpan en stund.

---> Men emellanåt äter de från samma hötuss, så de är vänner ändå.

Maria

Att rida är som att backa med släp

2009-08-27T21:28:00.001+02:00

Idag fick jag uppleva det i särklass bästa akademiska pass jag någonsin upplevt.
Vi var ensamma, både i stallet och på ridplanen Leo och jag. Det var stilla i luften, lagom temperatur och alldeles tyst.
Tillsammans gick vi in i den bubbla av koncentration man bara kan uppnå i total ensamhet med sin häst. Jag koncentrerade mig på mina axlar, sittben och trampet i stigbyglarna. Leo koncentrerade sig på att sätta ner ett ben i taget på det ställe jag bad om.
Och det gungade, gungade, gungade när vi gick mellan öppna, sluta, öppna, renvers, öppna, sluta... osv.
Min insats för att få honom att växla var så minimal. Några centimeters flytt av handens placering, "stänga dörrar" lätt med skänkeln, sitta mitt över, hitta balansen.

Och helt plötsligt slog det mig att ridning är precis som att backa med släp.
Inte för att jag behärskar släpbackningstekniken speciellt bra - men jag har testat - och enda gången jag lyckades sno runt ett hörn var då jag stängde av hjärnan helt och bara gick på känsla.

Jag fungerar likadant när jag rider. För att hjälpa Leo i växlingarna så att han kan behålla balansen måste jag ge hjälpen när han sätter ner rätt ben...
Jag har verkligen försökt att lära mig titta på hur och när han sätter ner benen och försöka förstå hur bakbenen sätts ner i förhållande till frambenen och för mig är det fullständigt omöjligt att ha koll på det samtidigt som jag ska koncentrera mig på allt annat.

Men idag lyckades jag stänga av tankarna på Leos benplacering och gick istället bara på känsla.
Det gick otroligt mycket lättare.

Senare på kvällen kom ägaren till Leos beteskompisar för att hämta hem sina två killar.
Känns tråkigt att de far hem. Leo har haft det bra tillsammans med dem och idag fick jag faktiskt se Leo stå och klia rygg med en av dem.
Men nu får Leo återgå till den andra flocken och det blir bra det med.
Än finns det gräs att äta och jag hoppas på en varm och vacker septembermånad i det vackra Bodan.

/Maria

Jobbet just nu...

2009-08-18T21:56:00.000+02:00

... kan sammanfattas i ett ord:

Oj!

/Maria

Lurvig katt

2009-08-16T20:39:00.004+02:00

Håkan och jag hittade denna, skönt desperata, lapp på anslagstavlan i vår närbutik.

Söt! :-)

Men nej, Zelda är inte till salu.

Maria

Sundsvall

2009-08-15T16:43:00.004+02:00

Vi gjorde en sväng till Sundsvall förra helgen för att hälsa på Linus och Tove.
Nedan några bilder från den trevliga turen. Och nej, vi tog inga bilder varken på IKEA eller Hööks...

--> Gräshäng i Tunbyn

--> Matlagande

--> Lässtund

--> Cool, salt, stark drink

--> Makalöst god mat

--> Bakgrundsbelyst

--> Far å son

Kvällspromenad

2009-08-13T20:34:00.004+02:00

Vi tog oss en liten kvällspromenad i det fina vädret.
Tog också några bilder under tiden, dels nerifrån älven ut mot Rovön och Mobacken, dels i Bonnstan på vägen hem.
Håll till godo!!

/ Håkan

Min häst Leo

2009-08-12T20:54:00.005+02:00

Drömmen, min högsta önskan, som alltid stod överst på alla önskelistor när jag var barn... har blivit verklighet.
Jag har en egen häst!

Det är nog få förunnat att ha förmånen att lära känna en häst under två år innan man köper den, men jag har behövt den tiden för att mogna och för att känna att detta är något jag verkligen vill. Det är det i särklass största köp jag någonsin gjort. Inte i pengar kanske, men rent känslo- och ansvarsmässigt.

Allt pappersfix är klart och när jag idag skrev min namnteckning på köpekontraktet försvann all oro, ängslan och ångest jag känt den senaste tiden.
Alternativet fanns inte... att jag inte skulle köpa min älskade, älskade Leo.
Det blir ingen direkt skillnad mot att ha haft honom på foder, men skillnaden känns - i hjärtat.
Nu är han min, på riktigt.
Det här känns så rätt.

---> Min häst, Leo

---> Hålla "handen" i gräset.

/Maria

Premiärtur

2009-08-02T22:09:00.004+02:00

Fördelen med att ha hand om ett varmblod som börjat sin karriär på travbanan är att man har en häst som är inkörd och som tycker om att dra vagn.
Vad han tyckte om travbanan och själva tävlingsmomentet vet jag inte, men jag antar att travet i sig kan vara en ganska stressframkallande miljö för vissa hästar. Dock har jag ingen aning eftersom jag aldrig har, och troligtvis aldrig kommer, att besöka en travbana.

Men när Leo spänns framför rockarden märker man att han går in i ett arbetsläge med känslan "Det här kan jag, det här är min grej".
Håkan har länge tyckt att Leo haft en för tung rockard att dra. Den tunga rockarden har varit bra och tyngden i sig ger bara än mer träning. Men den är inte helt enkel att hantera för den som ska köra... att baxa in och ut ur stallet.
Därför köpte han häromdagen en annan rockard till oss, en betydligt lättare och jättefin vagn.

Idag tog vi en premiärtur Håkan och jag och den var mycket trevlig att köra.
Dock var det ganska varmt så det blev bara en lite kortis på vägen.
Men det kommer bli mer körning framöver. Det är så roligt att köra och dessutom ett bra komplement med konditionsträning till den akademiska ridningen.

---> Lätt att dra tyckte Leo.

---> Ett blivande kuskämne.

---> Männen i mitt liv.

/Maria

Blåbärsgalning

2009-07-29T22:40:00.004+02:00

Onsdagar är hästledig dag och dessa dagar brukar jag försöka hinna med allt som jag inte hinner under veckorna.
Men det går ju inte nu.
Det är ju nu blåbären är mogna och jag har upptäckt att jag blir som galen när jag kommer ut i blåbärsriset. Ser bär överallt och kan inte sluta. Allt måste plockas, inget får förfaras.
Alltmedan jag lyssnar på P1's underbart rogivande kvällsprogram.

Så, idag har jag lärt mig det mesta om Johann Wolfgang von Goethe, varifrån uttrycken "att höfta", "kidsen" och "fridens liljor" kommer ifrån, hört slutet på en ganska gemytlig radioföljetong samt lyssnat på ett helt befängt gammalt radioklipp från när Sverige fick sin första, hör och häpna, kvinnliga taxichaufför där radioreportern på fullaste allvar verkade orolig för att den stackars lilla tösabiten (som troligtvis även hade anlag för hysteri) inte skulle kunna hitta bland stadens alla gator.

Alltmedan denna kunskap insöps skördade jag 2.5 liter bär som nu är rensade och klara.
Det mesta ska jag ge bort, till de som är duktigare på att baka än jag. Det är inte så mycket bären utan plockningen i sig som är rolig.
Sedan är det ju roligt att få dela med sig och göra andra glada.

---> Dagens skörd.

Älskade, älskade morfar. TACK för att du tog mig med på blåbärsplockningen när jag var barn. Jag tänker på dig mycket när jag traskar runt bland risen och minns hur vi plockade bär och sjöng "Det växte en blomma" så det ekade mellan träden.
Hoppas att det finns lika många fina bär i himlen som det finns i skogen på Erikslid.

Maria

Inge mer häst...

2009-07-27T22:06:00.006+02:00

Härmed kommer mina skriverier om Leo att försvinna från denna blogg.
Ja, kanske inte försvinna helt, han är en stor del av mitt liv så det slinker nog in ett och annat inlägg om honom här oxå.
Men hädanefter kommer jag att skriva mina hästanekdoter på Rosenryttarnas nya blogg.
Jag hoppas att ni som läser vår blogg fortsätter att läsa om oss och de andra i vårt gäng.
Länken till bloggen: Rosenryttarna

Så, detta inlägg handlar istället om en makalöst trevlig helg ute i Klubbviken, tillsammans med Tommy, Annika, Chatrine och Janne.
Klubbviken var nog det enda stället i hela Norrland som inte hade ihållande spöregn under helgen. Så, i mycket trevligt sällskap åkte vi ut till ön med båten Beata och hade en trevlig kväll med många skratt, god mat och lite dans på kvällen.

Lite bilder från helgen:
--->Håkan går ombord på Beata.
--->På väg ut mot Klubbviken.
--->Silverbesticken lämnades hemma.
---> Skäggig Håkan på förfest.
---> Söta små stugor vi bodde i...
---> ...som låg mycket nära vattnet.
---> Coola killen, mätt efter renfilé.
---> Kvällsutsikt från vår lilla stuga.

Maria

Bärplockning

2009-07-23T21:24:00.003+02:00

Snart är första veckan efter semestern avklarad.
Vi är två som för tillfället delar på minimalt antal arbetsuppgifter så vi har valt att jobba halvdag varannan dag.
Så, idag gick jag hem efter lunch och ägnade ett par timmar åt blåbärsplockning.
Vi har det så beviljat att trots att vi bor mitt i stan ligger skogen så nära att jag kan stå i blåbärsriset efter ca 30 sekunders promenad.

I går blev skörden 1 liter, idag blev det 1.5 liter.
Problemet är att det är lika gott om mygg som bär så för tillfället är jag ganska ordentligt sönderbiten och kommer antagligen klia mig blodig under natten.
Men, det var det värt.

/Maria

Jobb

2009-07-20T21:31:00.001+02:00

I dag har vi jobbat.
I morgon blir det jobb.
Och på onsdag... pja, jobb.

Men v. 33 är vi lediga igen.

/Maria

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2009-07-17T20:21:00.004+02:00

Igår var jag i stallet runt 8-tiden på morgonen, hade tänkt ett kortare pass på ridplanen.
Men Leo hade inte alls några sådana planer.
När jag kom ut i hagen hade hästarna lagt sig att vila i och omkring kojan.
Jag satte på Leo grimman och bad honom försiktigt att stiga upp.
Med ett stön vräkte han sig då åt sidan och somnade... som en sten.

Så, istället för ridning satte jag mig ner och tittade på en sovande häst som drog timmerstockar så att läpparna fladdrade medan jag viftade på och höll hans kropp fri från irriterande flugor, knott och broms.
Ur ett ledarskapsperspektiv säkert fullständigt helfel, men man måste få skämma bort sin häst ibland.

Under dagen har vi haft alla tänkbara väder men nu är himlen klarblå och molnfri.
Det blir nog inget Trästock för oss i kväll, men kanske en kvällspromenad.
Jo, så får det bli.

/Maria

Semesterinlägg

2009-07-15T22:17:00.012+02:00

Mitt datamaskinsbehov de senaste veckorna har varit lika med noll och enda gången jag tagit fram datorn är för att kolla vädret på yr.no.
Det känns nästan lite ovant att knappra ihop något sorts blogginlägg men på måndag intar jag kontorsstolen igen så det är väl bäst att värma upp lite redan nu för att minska risken för träningsvärk.

Semestern so far har varit mycket bra. Första veckan spenderade vi nere i mina hemtrakter i den då rådande värmeböljan. Vi bodde som vanligt hemma hos min bror och hans sambo Lotta, gjorde små utflykter och träffade familj och vänner.
En mycket bra vecka!

---> Fika i Färgelanda.

---> Klipporna i Gullbringa.

---> Bohuslän är vackert.

---> Men det finns otäcka kletdjur i vattnet.

---> Lillasyster och Storasyster i Grebbestad.

---> Räkor på brygga i Grebbestad och jo, de andra fick oxå smaka.

---> Härligt doftande kaprifol.

---> På visit hos klasskompis i Ljungskile.

---> Som bjöd på räkor. Mums!

---> Min gamla lya i Uddevalla.

---> Bäveån i Uddevalla.

---> Torget i Uddevalla.

Andra veckan softade vi på här hemma och besökte Stadsfesten mot slutet av veckan. Antingen blir festivalspektaklet stökigare och jobbigare för varje år som går eller så är det jag som blir äldre.
Men Lena och Orup var bra!

Tredje veckan regnade bort och kanske pga. den tristess jag kände över detta passade jag på att dra på mig någon form av allergi och har således spenderat mycken tid (framförallt nattetid) med att klia sönder mina ögon.
När jag inte ägnat mig åt ögonklierier har jag varit på tantridläger tillsammans med Leo hos vår instruktör en bit utanför Burträsk. Två magnifika dagar tillsammans med likasinnade där man kunde prata häst oavbrutet utan att folk gäspade och tänkte på annat. 6 st. pass akademisk ridning där poletter trillade ner i massor.

---> Ett öra fram och ett bak.

---> Leo var koncentrerad, trots miljöombytet.

---> Leo i luva, ätandes gräs i gästhagen.

---> Bra med koja om man inte vill bli blöt.

Denna veckan inleddes med en mycket trevlig utflykt tillsammans med Dennis och Sophie till Storforsen. Det absolut mäktigaste jag sett i naturupplevelseväg.
Dessutom har Håkan och jag fått se Korsträsk (Dennis hemby) samt att vi gjorde en tur "borti Vidsel". Vidsel var kanske inte en lika mäktig naturupplevelse som Storforsen... men ändå.

---> Grillplatser fanns det gott om.

---> Lyxvegburgare.

---> Vackert i Storforsen.

---> Läskigt nära naturens krafter.

---> Som sagt, vackert... och mäktigt.

De nästkommande dagarna kommer vi att spendera en del tid på Trästockfestivalen och njuta av de sista lediga dagarna för den här gången.
Nu ska det spelas lite tärning innan sängdags.

/Maria

Vafalls??

2009-07-01T17:36:00.002+02:00

Inget blogginlägg på 11 dagar?
Nej, vi har inte slutat blogga, men semestern började den tjugoandra juni, och sedan dess har vi antingen varit på resande fot eller varit sysselsatta med att försmäkta i den makalösa värmeböljan. Så, vi återkommer med inlägg när vi (mest Maria) orkar.
Fram tills dess ids vi bara göra små noteringar i Facebook. Möjligtvis.
Sådeså.
/ Håkan

"SKÅL - Om ett halvår sitter vi inte här"

2009-06-19T23:28:00.005+02:00

...frasen som vår vän Ulf brukar skåla in midsommar med... samt nyårsafton.

Det har varit en lugn och behaglig midsommar.

En tidig morgon i stallet, lite traditionellt midsommarfirande nere i Bonnstan - där vi som alltid missade folkdansuppvisningen - tradition, även det, en timmes tupplur, trevlig grillmiddag hos Carina & Magnus, hemkomst före 20:00 och en slapparkväll med film i soffan.
Utan en endaste regndroppe under dagen.
Precis som jag ville ha den.
Kallt och myggigt, givetvis - men det hör till en norrländsk midsommar.

Ännu har jag inte kommit in i den behagliga semesterlunken.
Jag är fortfarande gristrött på kvällarna (trots middagstupplur) och vaknar lite för tidigt på morgonen. Men det kommer att rätta till sig eftersom.

Hoppas nu att yr.no har rätt i sitt vädersieri.
Vi kan nog tänka oss att leva med vädret i Uddevalla/Färgelanda den kommande veckan:

Trevlig midsommar allihop.

Maria

Kärlekspar

2009-06-18T22:06:00.005+02:00

Leo's tjej Trixi har gjort slut och hittat en ny kille.
En gul...

Men Leo lider inte så mycket av det. Hon sover fortfarande hemma på nätterna så i beteshagen gör det inget om hon slarvar runt med andra grabbar... så länge han får äta i fred.

Attans så synd för min hockeytokiga stallkollega som äger Trixi att den gule är valack. Tänk vilken bedårande liten avkomma dessa förälskade tu hade kunnat få. En gul/svart-randig korsning halvblod, fjording, arab. ;-)

Maria

Bästdagen på året

2009-06-17T23:01:00.002+02:00

Så kom den då till slut.
Dagen man längtat efter sedan augusti i fjol, sista arbetsdagen före semestern.
Bästdagen.
Alla lediga dagar ligger framför och semestern är aldrig så lång som just idag.

Känslan av att göra min lilla vrå i Helpdesken semesterpyntad är en av de bästa känslorna som finns. Jag följer samma mönster och tradition som alltid, bestående av:
- Kolla stämplingar i självservice och städa bort alla ev. *-tecken. (=missade stämplingar)
- Gå igenom mailen i min inkorg, sortera och radera tills inga finns kvar. Antal = 0.
- Lägga frånvaromeddelande i Outlook, Semester - åter 20 juli.
- Stänga telefonen, Semester - åter 20 juli.
- Damma av skrivbordet ordentligt med lätt fuktad trasa.
- Torka av skärmarna med skärmrengörning.
- och slutligen, stänga av datorn och diska tangentbordet. Denna gång med ett nytt sorts skum som lade sig som en fluffig, blöt kletmassa över alla tangenter som gör mig ytterst tveksam till att det någonsin kommer bli skrivbart igen.

Därefter en rundvandring med lätta steg för att säga "hare bra" till de kollegor som fortfarande befolkade vår avdelning, utstämpling och hemcykling.
En cykelfärd som kändes mycket skön och lättsam, där jag såg de gröna träden, kände doften av syrenerna och hörde fåglarna sjunga ...på riktigt.
Blev nästan inte ens arg för att en bilist tutade på mig vilket annars kan skapa viss pulshöjning och irritation (vilket var tur eftersom det inte var någon elak, nackstel kepsgubbe som störde sig på att jag vinglade uppför vägen alt. för att jag existerade, utan bara en trevlig kollega på väg hem från sitt värv).

Lägenheten är nu städad, tvätten tväddad och i morgon ska jag sova tills jag vaknar.
Håkan har en dag kvar... men i morgon kväll kan vi tillsammans luta oss tillbaka och utbrista ett förnöjsamt:
BEH!

Maria

Vi må ha det körigt på jobbet...

2009-06-16T23:05:00.002+02:00

...men just nu är jag glad att jag inte jobbar på Swedbanks IT-avdelning.

/Maria

Nöjd

2009-06-16T20:46:00.004+02:00

Följer yr.no's vädersida med deras langtidsvarsel och mungiporna åker längre och längre upp för var dag som går.

Vi kommer att åka ner till mina hemtrakter på måndag och alla våra nära och kära verkar ha gjort sitt bästa för att beställa det go'väder vi bett om.

Ser med spänning fram emot att trenden i luckorna för fredag, lördag och söndag fortsätter åt rätt håll.
Detta gör mig nöjd!

Annat som gör mig nöjd;
Leo är nyverkad sedan igår och Cavallobootsen jag köpte åt honom sitter lika bra på hovarna nu som när hovarna var overkade.
Det är mer sömsmån än annars, men konstruktionen med en bred lädersida fäst med kardborre gör att den ändå smiter åt bra runt hoven.
Dock är han något öm i baktassarna just nu så vi har valt att traska i gräskanten idag.
Men det funkar det oxå.

Och magen hans har kommit igång igen.
Tänk att man kan bli så glad över att få se en saftig, hästbajshög i perfekt konsistens.
Skitglad!! (Haha!) Och nöjd!

Och nu börjar Desperate Housewives, sen dubbelavsnitt med Lost (ja, jag sitter uppe och ser det ikväll - det är bättre att stanna uppe till 00:30 än att stå upp kl. 03:00).
Dennis kokar kaffe och i morgon...
i morgon är det sista arbetsdagen inför semestern.

Då ska jag göra som alla andra - glömma varendaste lösenord!
Och känna mig nöjd!!

Kram!
Maria

Mer Lost än vanligt!

2009-06-15T21:11:00.002+02:00

Jag gjorde en så vansinnigt barnslig grej i natt.
Ställde klockan på 03:00 för att stå upp och se det dubbelavsnitt av Lost jag missade förra tisdagen.
Allt för att jag vägrar ställa mig i ledet bland piraterna och ladda hem serier över nätet.
Allt för att jag vägrar byta ut VHS:en som numera bara fungerar varannan gång och inte är att lita på.
Allt för att jag inte vill missa ett endaste avsnitt av en fånig TV-serie som spårade ur efter de tre första avsnitten och nu är inne på säsong 5.

När avsnittena var slut var klockan 04:30. Väckaren ringde kl. 05:00
Att jag dessutom var korkad nog att somna denna halvtimme gjorde att jag var mer död än levande när det var dags att stiga upp.
Ett tillstånd som höll i sig till strax efter lunch.

Att jag ägnar mig åt obegåvade handlingar som ovanstående kan bara tyda på en enda sak.
Jag behöver semester!

Två tidiga morgnar kvar!

/Maria

Snart, snart, snart...

2009-06-14T22:14:00.004+02:00

3 arbetsdagar återstår nu, för mig, Håkan ska jobba 4 dagar till.
Sedan har vi fyra härliga semesterveckor framför oss.
Första veckan ska vi tillbringa nere i mina hemtrakter, resten kommer vi slappa sönder hemmavid.
Ett gäng böcker är redan inhandlat och det ska bli så sanslöst skönt att få vila.
Det vore trevligt med lite sol och värme oxå, men det är inget måste.
Även om jag dock önskar att dagens skyfall inte är en försmak på hur vädret ska bli framöver.
Vi vill kunna köpa bra hö till hösten...

Godnatt.
3 tidiga arbetsmorgnar kvar...

/Maria

Helgbilder

2009-06-07T17:20:00.006+02:00

Mycket häst har det blivit denna helg.
Fredag och lördag red vi ut Karina och jag. Hittade den perfekta galoppvägen och våra hästar fick springa av sig.
Leos nya boots fungerar väldigt bra och det bästa av allt är att han verkar fixa att vara barfota på bakhovarna... och vips har man "tjänat" 1500 kronor.

När hästarna inte varit på ridtur har de ätit gräs, annars så gör de så lite som möjligt.
Tror de längtar efter semester lika mycket som vi.

---> Skavfötters kojmysare.

---> Trixi trynar ner mulen i halmvärmen...

---> ...och Leo håller sig inne i skuggan.

---> Vi hade bästa utsikten under fikat.

---> Vissa hästar kan man aldrig se sig mätt på.

---> Ordningsvakterna i flocken diskuterar taktik.

---> Leo helgar vilodagen.

---> Tankeöverförig.

---> Nej, han är inte död, bara väldigt, väldigt pömsig.

Håkan har varit och hämtat Dennis som ska bo hos oss ett tag. Mycket trevligt.
Zelda blev dock lite besviken för att han glömt en liten rosa väska innehållande syster.
Men hon får ge sig till tåls ett tag till.

/Maria

Skämslåten

2009-06-04T19:42:00.005+02:00

Det här är ett inlägg man kanske inte borde skriva, iom att man blottar sina dolda sidor.
Eller i allafall en dold sida.
Vet inte om ni minns det där programmet som leddes av Kristian Luuk, hette väl "Videokväll hos Luuk" om jag inte minns fel. Där hade han en gäst på besök som bar med sig ett gäng videoband med låtar som denne någon tyckte om, eller som betytt mycket för gästen.
I slutet på programmet skulle gästen också presentera en "skämslåt" som han/hon (eller som det i modernt könsneutralt språkbruk heter: hen) gillade, alternativt hatälskade, men tyckte att det var aningens skämsigt att så var fallet.
Så, även jag har en skämslåt, det är bara att erkänna.
En gammal melodifestivallåt med Arvingarna.
Så håll tillgodo, jag blottar strupen:

Och detta ska då jämföras med sonen och hans sambo som nu är nere i Sthlm och ska se Bruce Springsteen. Hade jag också gärna gjort, jag gillar Bruce också, och det känns inte det minsta skämmigt... I jämförelse med ovanstående alltså...
:)
/ Håkan

Foderångest

2009-06-03T22:35:00.005+02:00

Jag älskar böcker och läser mycket och gärna.
Men det finns en bok jag emellanåt dras till men som är rent skadlig för mig.
Den står och lockar mig i bokhyllan, tjock och faktafylld.
Men varje gång jag tar fram och bläddrar i den slutar det med minst en sömnlös natt.

Läkarboken!

Om jag funderar och känner efter kan jag nämligen känna igen symptomen från varenda för människan känd åkomma, allt från bakterieangrepp och bristsjukdomar till svåra hjärtfel och alla möjliga former av cancer.

Men sedan jag börjat ta hand om hästen har jag den senaste veckan insett att det finns annan litteratur jag oxå å det bestämdaste bör hålla mig ifrån.
Allt som handlar om utfodring till hästar.

Ni anar inte hur sanslöst mycket man kan krångla till och komplicera kring hästutfodring.
Det får raketforskning och hjärnkirurgi att framstå som Duplo.
Det finns en uppsjö av olika sorters foder och tillsatser man absolut måste ge sin häst... som sedan i andra artiklar, skrifter och forum anses fullständigt uteslutet och på gränsen till djurplågeri att ge dem.
För att inte tala om alla sjukdomar och problem din älskade häst kan få om du inte utfodrar med just det där fodret... eller om du gör det.

Igår satt jag uppe till 01:20 och läste mig smått galen och panikslagen om hästfoder.
Tills jag gråtfärdig stupade i säng efter att ha hamnat på en hemsida med bilder på missbildade fånghästhovar.

...allt för att Leo har varit lite hård i magen ett par dagar.

Men nu är det slutläst.
Leo mår bra och är en mycket frisk häst.
Sådeså!

/Maria

Betesfilm

2009-05-31T23:46:00.005+02:00

Här kommer kortversionen av filmen Årets betesutsläpp.
Först blev det lilla russet introducerad och han försökte bokstavligt talat ganska uppnäst slå sig in i sin nya flock. Den vackra araben fick jobba hårt.
Notera sedan hur det stora snabba varmblodet (Leo) gör en dundrande entré, man håller andan för att se en gigantisk sammandrabbning mot... närmsta grästuva.
Sist, men definitivt inte minst, att komma in i gänget är Trixi, det svarta högblanka halvblodet.

Därefter följer en intressant sekvens då fem hästar gör upp och fightas medan den sjätte hästen, varmblodet, springer åt fel håll och långt ifrån, för att i slutet av filmen placera sig mitt i stormens öga och ägna sig åt gröngräset.

Man borde kanske vara orolig över att han beter sig lite lengräddat och helt annars mot de andra hästarna. Men jag tycker att han är klokast av dem alla som undviker konflikter och passar på att äta.
Ingen av de andra verkar bry sig om att bråka med honom eftersom han är så underbart oförarglig.
Dessutom håller han sig skadefri som sagt och det är jag mycket nöjd över.

Maria

Sommarbete

2009-05-30T23:03:00.006+02:00

Dagens betessläpp har gått bra. Det blev en hel del spring och den som förvånade mest var det nya lilla russet som inte alls var så vän och tafatt som man kunde tro av första intrycket.
Likt en torped tacklade han sig in i gruppen och drog sig inte för något.

Leo däremot borde byta namn till Ferdinand, eftersom han höll sig undan alla dispyter och ägnade sig helhjärtat åt att lukta på blommor och äta gräs.
Han sprang förvisso en del han oxå, men en bra bit ute i periferin och åt motsatt håll som de andra.
Långt från sparkande hovar och vassa tänder.

Det finns mycket film att redigera men dagen har varit lång med en mycket trevlig grillkväll utanför stallet så det blir bara några bilder nu. Men en filmsnutt kommer så småningom.
---> Världens vackraste varmblod.

---> Varför springa när man kan äta.

---> Lillrusset ute i höger inför en ny attack mot flocken...

---> ...men jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt...

Idag kom sommaren till Skellefteå.
25 grader och vi är tacksamma för att det ändå varit lite svalkande vind.
I morgon ska det bli ännu varmare...

/Maria

Ledig fredag

2009-05-29T20:03:00.003+02:00

Hela förmiddagen spenderades i stallet. Håkan följde med och bar ut fler stenar ur hagen medan jag skurade hyllor och krattade i hagen.
Därefter en liten tur i skogen på barfotakillen.
De steniga partierna höll vi oss ifrån och red mest på skogsstigarna.
Det gick riktigt bra, även om det far en del flisor ur hovarna så verkar han inte ömma speciellt mycket.

---> Är du verkligen säker på att det inte ligger vassa stenar under riset?

---> Leo siktar in sig på en ätbar(?) snitsel.

---> Håkan och Leo kör samma stil, 3-dagars skäggstubb. Snyggt!

---> Och ibland fick vi duktighetsgodis.

---> Varför går han där framme baklänges?

---> Trixi talar om för Leo att det är dags att gå in i kojan och sova middag.

---> Världens finaste Mosse...

... och världens finaste Zem.

I morgon är det dags för sammanslagning.
Lag syd möter lag nord och för att göra det lite extra spännande skickar vi in en joker, ett litet russ som kom i måndags.
Men det blir inga ö-råd och ingen ska behöva röstas ut.

Däremot blir det en spännande studie i gruppdynamik och hästkommunikation.

Maria

Dugnadsdag

2009-05-28T22:59:00.005+02:00

Stämplade in på jobbet 05:55 i morse, för att jobba tre timmar och därefter stämpla ut.
For därefter direkt ut till Bodan för operation Dugnadsdag.

När jag flyttade Leo i augusti förra året rafsade jag bara ihop hans grejer, packade upp dem i lagom ordning med tanken att "det där går jag igenom sen". Men det där "sen" har skjutits upp och inte riktigt velat infinna sig samtidigt som oredan vuxit sig större och större.
Är det något jag har svårt för så är det oreda bland grejer, men efter en hel dags pysslande är det äntligen genomgånget, städat, rensat och packat så att jag hittar.

Hann dessutom med ett ridpass samt tvätta och smörja in delar av allt lädermaterial, bara en bråkdel förvisso, men det som är klart är klart.
Och när jag ändå hade farten uppe körde jag ut några skottkärror med otäcka stenar som krupit upp ur marken i hagen.

Mot slutet av dagen kom hovslagar-Peter och ryckte skorna på Leo.
Något förvånad häst som blev utsläppt barfota.
Viktförlusten av järnskorna fick honom till att börja med att lyfta hovarna väldigt högt. :-)
Men väl ute i hagen såg han riktigt nöjd ut. Tog en liten löprepa upp i backen för att testa hur det kändes för att sedan återgå till favoritsysselsättningen - äta!
Åh, vad jag vill att det här ska fungera.
Har redan tittat ut bootsen jag vill ha. Men måtten ska tas när han är nyverkad så vi får klara oss utan några veckor. Men det gör inte så mycket. Han kan behöva lite sommarlov och vila från det akademiska och det finns gott om härlig skogsmark att rida i.

9 timmars stalljobb vart det iallafall till slut.
Tyvärr har det stormat hela dagen så det var med en viss huvudvärk jag till slut stämplade ut från dagens andra arbetspass.

Men nöjd med dagen är jag!
Och i morgon är vi lediga Håkan och jag.

/Maria

Barfotahäst

2009-05-27T21:11:00.005+02:00

Jag är i valet och kvalet...
På lördag ska vi släppa ihop hela hästflocken i Bodan.
För att undvika skador på hästarna vid ev. hovgemäng kommer den enda hästen i hagen som fortfarande har skor att bli barfota... dvs Leo.

Min första tanke var att boka hovslagaren så snart det går efter helgens "sammandrabbning" för att slå på dem igen men, nja... tanken har börjat gro åt ett annat håll.
Tänk om Leo fixar att vara barfota?
Åtminstone under sommaren så att hovarna får traska omkring nakna i det fuktiga gräset och suga åt sig av marken.

Jag ska villigt erkänna att jag inte varit så avundsjuk på mina stallkollegors pysslande med de boots som ska tas på och av för varje ridpass. Med vajrar och gaitrar som rapplar, går sönder och kostar multum att byta ut.
För att inte tala om att hästarna är begåvade med 4 hovar, som kräver vinter- och sommaruppsättning där bara en boots kostar över 500 spänn.

Men... ändå.
Jag tror på idén med barfotahovar.
Om det går, om det passar Leo och han inte får ont av det är jag beredd att testa.
Bökigt och dyrt, men det är det värt.
Även om det så innebär att vi får hålla oss till skogsridning och gräsunderlag ett tag.

Min förhoppning står till hans gener... att Leo kan utveckla en hovkvalité som klarar sig utan järnskor.
Gidde Palema sprang många lopp barfota.

Jag hoppas jag inte gör något dumt.
Hmmm...

/Maria

Åter på banan

2009-05-24T20:38:00.008+02:00

Det var terminens sista kursdag igår i Akademisk ridning.
Efter förra kursen för en månad sedan var jag ganska nedslagen.
Vi hade tappat bort oss i träningen och det kändes inte roligt längre.
Jag valde att hålla upp ett tag med det akademiska och göra annat ihop med Leo istället vilket jag tror vi behövde, men den största anledningen till att det igår kändes fantastiskt bra tror jag beror på den kurs vi var på i Natural Horsemanship för två veckor sedan.

Leo är nu betydligt mer koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.
Eftersom jag är mer... koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.

Har förstått att det där med paraplyer kan vara läskigt för en del hästar. Spontant bad jag vår kursledare fälla upp paraplyet framför Leo när vi ridit klart.
Kanske lite överilat och en korkad sak att göra när man sitter på, men hans reaktion blev perfekt.
Vaken men lugn:

Så, nu är vi på banan igen, det känns härligt.
Men det kommer bli mindre akademisk träning i sommar och mer trevliga skogspromenader istället.

Sommaren är en härlig tid att vara häst.
Inbetningen pågår varje dag och snart kan vi nog släppa ihop dem allihop.
Då ska jag sitta på första parkett med filmkameran i högsta hugg.

---> Undrar om Leo har tid att uppskatta den vackra utsikten.

---> Myspys i solen.

---> Samling på spåret i en diagonalslutaövning.

---> Koncentration!

---> Det är fortfarande svårt att skilja på tramp och skolgalopp.

/Maria

Sommaren är nära nu

2009-05-21T21:00:00.004+02:00

Började dagen med tidig uppstigning och färd till Bodan.
Medan morgonen vaknade red vi ut i skogen på en helt makalöst vacker promenad, solen sken mellan träden och överallt hördes fågelsång.
Äntligen börjar det torka upp i skogen från vinterns all snö.

---> Vackrare än så här blir det inte.

---> en galopptur blev det oxå uppför backen utmed sjön.

---> Svårt att fota från hästryggen, suddigt och snett.

Efter ridturen hjälptes vi åt att hägna in en av sommarhagarna. Gräset växer så det knakar nu och snart, snart är det dags. Men först ska hästmagarna vänjas vid gröngräset i lagoma portioner så det blev en stunds gräsfest för våra vänner under dagen.

---> Party animal.

---> Och på andra sidan vägen går de andra, snart får vi gå tillsammans.

Dagens arbete fick mig att tillfälligt förtränga förkylningen men det straffade sig när jag kom hem. Lyckligtvis sände TV4 trippelavsnitt av Anne på Grönkulla som var alldeles lagom aktivitet att ägna sig åt nedbäddad i soffan.

I morgon ska det jobbas.
Tidigt pass så det ska sovas före 22.00.
Sommaren i Norrland är ljuvlig, men nu får man så snällt acceptera att somna i dagsljus, oavsett hur sent man lägger sig.
Rullgardinen gör sitt, men fenomenet att det aldrig blir mörkt är fortfarande lite svårt att vänja sig vid för en sörlänning.

/Maria

Förkyld

2009-05-20T11:09:00.002+02:00

För andra gången på en månad har jag blivit liggandes i sjuksängen här hemma.
Sedan jag tog bort mina halsmandlar har förkylningar blivit ett sällan förekommande fenomen och jag är inte riktigt van.
Att ligga i timmar och fokusera på en punkt i taket och invänta nästa nysning, se berget av snorpapper liggandes bredvid sängen växa sig större och långsamt samla kraft för att orka ta sig upp och göra en macka.

Allmedan jag har en ilsket rastlös katt sittandes bredvid eller på mig med den jobbiga "dåligt samvete"-blicken som säger att jag är dödens tråkig som bara ligger stilla och inte leker.
I bästa fall... oftast försöker hon få igång mig genom att klösa på möbler eller klättra på speglar och garderober.
Har inte djur ett sjätte sinne?
Borde hon inte känna att jag har feber, är sjuk och inte är upplagd för lek och bus?

Måste kravla mig till stallet idag.
Som tur är har jag underbara stallkollegor som har tagit hand om honom ett par dagar, men själv lider nu av så kraftig hästlängt att jag måste få träffa honom idag.
Två panodil och långsamma rörelser så ska det nog gå vägen.

Måtte det snytits klart för i vår nu...
Atjoo!

/Maria

Hare´ vatt nå't?

2009-05-18T19:53:00.002+02:00

Näe, inte mycket.
Det har varit en helt vanlig jobbarvecka den som var, nästan.
Drog på mig en feberförkylning så jag blev tvungen att vara hemma och vila upp mig onsdag eftermiddag och torsdag. Fredagskvällen var bokad för ett uppdateringsjobb i den av sveriges tre största städer som ligger längst söderut. Men det gick efter planerna, så efter lite fix och trix på lördagen så var de igång.
I helgen har det varit ett alldeles lysande väder, så man har fått börja njuta av den sommar som komma skall. Blev en Broarna-Runt-promenad på söndag afton med Maria.
Denna Maria som just nu ligger helt däckad av förkylning och feber. Klart opigg...
Gissar att det är jag som smittat henne.

På torsdag blir det en minisemestertripp över helgen till Sundsvall för mig, så jag kan hälsa på hos Tove och Linus. Trevligt. Med på den resan får jag min kära gamla mor som ska hänga med och hälsa på en väninna. Också trevligt.
/ Håkan

Tack!

2009-05-09T21:13:00.005+02:00

Tänkte först att det här inlägget skulle bli en fördjupning i reflektioner från dagens kurs.
Kursen jag laddat inför i drygt två månader och som gick av stapeln idag.
Hur jag fått en ovärderlig nyckel till att gå vidare i min träning med Leo och om hur Leo numera kan göra ett tillägg i sitt CV att han bitit den kände Sven Forsström i armen.

Men jag väljer istället att tillägna detta inlägg någon annan.
Någon som är viktigare och har större betydelse än Sven Forsström, Monty Roberts och Pat Parelli - tillsammans...

Denne någon...
Som står ut med att jag spenderar 20 timmar i veckan på en hobby som kostar lika mycket som 2-3 utlandssemestrar per år.
Som tar sig tid att lyssna på och glädjas åt mina framgångar, stötta och trösta i mina motgångar.
Som med engagemang lyssnar på utförliga beskrivningar av vad som fungerar och inte fungerar med en öppna, diagonalsluta, tramp och skolgalopp.
Som alltid ställer upp vad gäller tidiga uppstigningar för att i snöstorm släppa ut hästar tidigt på morgonen, höhämtning, transport och lastträning, fota och filma på kurser, skotta ut ett halvårs samlat hästskit från en hage med grep och skottkärra m.m m.m.

Eller... som idag, spendera en lördag mellan klockan 6:00 och 19:30 med att följa med till stallet, hjälpa mig att frakta hästen till kursen, i den regnuggiga dagen sitta och filma alla (för mig) ovärderliga sekunder som jag kommer vilja titta på om och om igen.
Hjälpa till på gården där kursen hölls med att fixa skeva staket, dra upp bilar som kört fast i lera, stoppa en islandshäst som försökte fly från stallet och se till att Leo hade det bra och kände sig trygg medan jag satt inne i värmen och insöp kunskap i en teorisal.

Tack Håkan, för att du finns, stöttar, peppar, stärker mitt självförtroende, engagerar dig och orkar.

/Maria

En mycket bra dag

2009-05-07T21:46:00.003+02:00

...har det varit idag.

Trots att den började ganska grinigt med att jag halvstressad och lite sen upptäckte att någon lånat min cykelsadel utan att fråga.
Korkat att stjäla i ett kameraövervakat garage!
Cykeln står dessutom rakt i blickfånget från kameran så, pja, är man så lengräddad att man gör så kanske man är värd en begagnad cykelsadel.

Arbetsdagen flöt på fint, trots att vi bara var halva styrkan och hade ungefär lika mycket att göra.
Toppat med en helt fantastisk stallkväll.
Lyckades hantera ett ganska jobbigt problem jag fått med Leos hästkompis mha NH vilket gjorde att jag växte en meter i självförtroende och ridpasset därefter med Leo satt klockrent.
Vi är på banan med vår akademiska träning igen och det känns fantastiskt, vi behövde ett träningsbreak, så enkelt var det.

Kan inte låta bli att fundera över hur stor betydelse gårdagens kiropraktorbesök har för hur jag mår nu. Han knuffade till 6-7 låsningar (höft, ländrygg, korsrygg, bröstrygg, nacke och axel, igen!) och kort därefter var det som om molnen skingrade sig och livet blev roligt igen.
Så nu ska jag njuta av att vara symmetrisk så länge det varar, ett par veckor eller hur länge det blir den här gången :-)

Snart sängdags, men först ska jag vara fyllechaffis utåt Drängsmark och Ersmark.

/Maria

Upprörd

2009-05-06T22:08:00.003+02:00

Jag är i chock!
I dagens avsnitt av Mammas nya kille påstår Dr Drey (från Byske, vårdcentral) att Job Andersson i själva verket är 122 år, döende och mer svamp än människa.
Dr Drey menar därför att han ska lägga Job i formalin och turnera runt med honom som en sevärdhet a la elefantmannen.
Så idag tackade Job för sig... för sista gången.

Vad menar de??!
Är detta slutet på vår älskade folklivsfanatiker?
Är Jobs karaktär passé och förbi?

Om så är fallet blir jag vred, mycket vred.
Det finns bara en sak att säga om detta: SKOSEGNOSE!

/Maria

Sköna maj välkommen

2009-05-01T22:29:00.006+02:00

Valborgs är färdigfirat och förstmajdagen är slut.
Strålande väder har vi haft och nu är det inte mycket snö kvar.
Valborgsfirandet gick av stapeln i Drängsmark, trevligt som alltid.

---> Fonduemiddag hos Magnus och Carina. Mycket gott!
---> Tussilagosar.
---> Brasan....
--->...när den brann som mest.
---> Grillade min första Valborgsfalukorvsbit. En norrlandstradition jag kan tänka mig att anamma.

Under dagen har vi varit i stallet. Håkan bytte till sommardäck på transporten medan jag fick en privatlektion av Karina på hennes Trixi.
Efter det blev det lite lek på ridplanen med Leo.
---> Organizing the tools.
---> Jobbigvarvet...

Och en liten filmsnutt vart det oxå, tack vare Håkan.
Observera att det är en av deltagarna på filmen som springer mer än den andre.
Det är inte lätt att få igång en vårtrött liten gubbe i 17-gradig värme.
Dagens övningar gick ut på att vi måste lära oss att försöka hålla avstånd när vi är bakom vår människa, speciellt om vår människa springer långsamt och det är lite svårt att ha koll på sina långa ben.
Mot slutet lyckades vi ganska bra, iallafall i skritt. ;-)

Lite hoppning blev det oxå, på en nivå som passar både mig och Leo.
Lågt och utan ryttare.

/Maria

Framsteg, små - men ändå framsteg

2009-04-29T22:52:00.006+02:00

Har varit lite smådeppig en tid.
Stessen på jobbet och att jag inte riktigt är i fas med mig själv.
Men framförallt den senaste tiden över att Leos och min utveckling i det akademiska har stannat upp. Lika underbart som det är när det fungerar - lika nedslående är det när man inte går framåt, eller nästan bakåt i utveckling.

För att dra upp mig själv ur självömkansträsket satt jag därför och tittade på gamla kort och filmer från längre tillbaka i tiden och ser att vi faktiskt ändå kommit en bit på väg.
Iallafall vad gäller trav på volt, Leos akilleshäl.

För även om det fortfarande möblerar om varenda inälva i kroppen på mig så är det ju faktiskt ändå nästan rätt gångart nu. Inte vackert, men det ser inte fullt lika tokroligt ut som för ett år sedan.

Och visst har det väl blivit en liiite rundare och mer musklad rumpa efter 1.5 års nötande och tragglande:
---> Hästrumpa september 2007
---> Hästrumpa april 2009

/Maria

Gegga

2009-04-23T22:32:00.003+02:00

Snön försvinner allt mer, pälsen kliar på poppogrisen och detta medför jobb!
Tjockt lager intorkad lera och över en timmes arbete för att få honom fin innan ridpasset.
Allt för att få se honom kasta sig ner i lervällingen så snart han kom ut i hagen igen.

Alla tider på häståret har sin charm.
Tiden fruset-vatten-och-snöskottning är över, vi lämnar snart hästhår-överallt-för-att-pälsen-släpper och går in i tiden geggamojatvätt-varje-dag... för att inom kort glida in i perioden mygg-knott-och-brems.
Vi som lever med häst och älskar det vi gör måste nog ändå på nått sätt vara lite konstigt funtade.

På lördag är det kurs igen.
Bra, för helt plötsligt har jag glömt hur man gör en vänsteröppna.

/Maria

En Helpdeskares motto, 1 missat samtal = 1 misslyckande

2009-04-22T20:22:00.003+02:00

Jag har inte bloggat på ett tag nu.
Inte för att jag inte haft lust att skriva, utan mest för att arbetsbelastningen den senaste tiden varit så hög att jag inte velat se åt datorn när jag kommit hem.
Bara åsynen av en muspil pekandes lite försmädligt snett uppåt vänster gör mig trött i huvudet och illamående.

Och det börjar kännas ganska ordentligt nu, framför allt i magen som alltid haft en förmåga att säga ifrån att nu jäklar, lugnar du ner dig.
Och istället för att känna mig nöjd när dagen är slut över att jag faktiskt löst mer än dubbelt så många problem och ärenden på en dag jämfört med vad vi varit vana vid i Helpdesk så går jag hem med en nedstämd känsla över de där samtalen vi tappade, de där användarna som vi inte hann hjälpa idag och en gnagande missnöjdhet över den sjunkande servicenivån som så retligt syns i statistiken.

Men i förmiddags, när vi alla hoppade över fikat för att försöka beta av den ständigt växande telefonkön insåg jag att jag faktiskt nått min gräns för effektivitet och simultankapacitet.
När jag kom på mig själv att jag under ett pågående samtal passade på att lägga upp en användare, byta två lösenordsärenden inkomna via mail samt installera en applikation, under tiden jag väntade på att kvinnan i luren skulle starta om sin dator.
Alltmedan jag irriterades över att mina två skärmar inte rymde fler samtidiga aktiviteter.
Ett katastrofalt arbetssätt som förr eller senare kommer innebära att jag trycker på delete-knappen ståendes i helt fel fönster. (Gud förbjude.)

Det kommer att lugna ner sig, mycket snart. Snart går vi in i semesterlunk och sommarlovstid och då kommer jag garanterat gnälla över att det är tråkigt och för lite att göra.
Ordet lagom existerar inte på en IT-avdelning.
Efter snart 11 år har jag börjat inse det.
Men just nu hade det varit skönt med åtminståne EN lite lagom halvtråkig dag.
En dag då man hinner vara lite social med sina kollegor under en fikarast eller bara få jobba undan nån gammal surdeg till dokumentation.

Snön håller på att ge med sig iallafall, älven har rivit och det är fortfarande ljust ute trots att klockan är över 21. Håkan har bytt till sommardäck på bilen i kväll och dessutom såg jag några tussilagosar i en söderbacke idag och blev som lite tvärlycklig.

/Maria

Fossil?

2009-04-20T22:16:00.005+02:00

Man kan tro att man är ett slut gammalt ök.
Dottern fyllde 25 den 17e mars, och sonen fyller 28 idag.
Detta känns smått ofattbart. Det känns som inte allt för länge sen som man fick torka snor och byta blöjor på de små liven.
Men, måste erkänna att det är rätt skönt att de nu är vuxna och kan ta hand om sig själva.
Det sägs av en del, oftast mödrar vill jag påstå, att småbarnsåren är de bästa.
Själv tycker jag nog att det har sina fördelar när man kan föra meningsfulla samtal med sina (vuxna) barn. Men det är ju jag det.
Så, är man då slut som artist?
För att få svar på detta var jag idag på en hälsokontroll via jobbet.
Diverse prover togs, samt ifyllande av blankett för att utröna vilken typ av leverne man för.
Som avslutning skulle det cyklas på testcykel iförd pulsmätare för konditions- och syreupptagningsfastställande.
Och resultatet? (Det är nu man får skryta lite...).
Man är alltså ett fysiskt praktexemplar. Vore det inte för snusandet hade man varit en mänsklig fulländning.
Nu blev det bara nästan perfektion.
Attans också...
/ Håkan

Film

2009-04-12T23:26:00.005+02:00

Påsken är snart slut men en ledig dag återstår.
Sophie, Dennis och Stella har varit på besök hos oss och åkte hem idag.

Håkan har köpt en videokamera.
Som den tekniknörd jag nog får lov att erkänna att jag ändå är, är lyckan total.
Den är liten, lätt och röd. Med en disk på 30GB som rymmer flera timmars film samt plats för extra minneskort.

Tyvärr får man skära ner mycket på filmkvalitén för att det ska rymmas på bloggen.
Här kommer vår första film från dagens lastträning...

...och fler filmer ska det bli.
:-D

Godnatt!
/Maria

Equiterapeut och härmapa

2009-04-07T21:35:00.004+02:00

Nu tror ni som läser vår blogg att jag istället för att skriva inlägg ägnat kvällarna åt att fylla i siffrorna 1-9 i dagstidningar som sedan slängs.
Men, si det har jag inte...
Jag har bara varit för trött för att skriva.

Förra torsdagen kom det en equiterapeut till stallet. Hon skulle titta på Dixie som snubblat till sig helgen innan och jag passade på att höra om hon hade tid att se över Leo.
Vilket hon hade och redan samma kväll hade min pålle blivit både grundligt genomsökt och fått behandling.
Mina frågor till denna oerhört duktiga tjej var många, svaren hon hade ännu fler och jag försökte febrilt notera allt hon sa och memorera de olika massage- och stretchövningarna hon visade.

Leo hade en låsning i vänster höft (SI-leden), var tydligt svagare i muskulaturen på vänster bogsida samt visade viss ömhet i en framkota (dock ingen hälta).
Dessutom behövde han tandvård!

Om det ligger något i teorin att hästar har en förmåga att överta våra krämpor eller vice versa vill jag låta vara osagt.
Men det är nästan lite komiskt om man drar parallellen mellan Leos höftproblem och min egen vänstra SI-led som går ur läge då och då.
Hans försvagade vänsterben med mina låsningar som gjorde att jag inte kunde lyfta vänsterarmen samt hans ömmade kota med klunsen jag har på min hand.

Men när veterinären som var där och raspade hans tänder igår påtalade att han skyddade sina kinder mot de vassa tandkanterna genom att knåda ihop gräsklägg och peta inemellan, "ungefär som en snus" hade jag svårt att hålla mig för skratt.

Härmapa, är vad han är!
Hoppas dock att han låter mig ha mina magproblem ifred.

Nu är det te-dags med semla och sedan Lost och läggdags.
Mycket skönt med kortvecka.

/Maria

Fast i ett beroende

2009-04-01T21:25:00.007+02:00

Jag har trillat dit igen.
Trodde att det var över, att jag var fri från det beroende och den last som under så lång tid höll mig i sitt våld för några år sedan. Men nu är det alltså kört igen och efter ett par års uppehåll har missbruket återigen blossat upp och så sakteliga även börjat spåra ur.

Jag pratar inte om alkohol, droger eller cigaretter.

Måtte jag finna kraft att kravla mig upp ur träsket igen...
Sudokuträsket.
Detta meningslösa, tidskrävande helvetespyssel.
Och ägna min tid och mina tankar åt något lite mer kreativt än, "Jaaa, tvåan kan inte vara där eller där och måste alltså vara där".
Suck!

/Maria
p.s. Ulf Lundell och Jonas Gardell i babel ikväll... måste ses!

Pälssläpp

2009-03-30T20:48:00.004+02:00

Idag började Leo släppa taget om vinterpälsen - på riktigt.
Visst har han luddat av sig lite i ett par veckor men idag borstade jag bort en hårhög stor som stallkatten.
Tack snälla Elisabeth för tipset med fällborsten.
Så otroligt mycket enklare det är jämfört med ryktsten.

Första arbetsdagen i sommartid inleddes med det klassiska misstaget att ha ställt om alla klockor utom den viktigaste, väckarklockan.
Ska försöka komma ihåg att göra det innan sängdags.

/Maria

Helgen

2009-03-29T22:28:00.005+02:00

I går var det kursdags igen.
De två ridpassen på vardera 30 minuter vi har en gång i månaden är så otroligt mycket värt.
Man får hjälp att reda ut saker som inte riktigt känns bra och får ovärderliga tips på hur man går vidare i sin träning med övningar som passar för att komma vidare.
Jämfört med den vanliga ridskoleformen där man red för instruktör 1-2 gånger i veckan tillsammans med flera andra så är denna timme en gång i månaden tusen gånger bättre.

Hästen och jag får 100% upmärksamhet från vår instruktör som anpassar lektionen och övningarna helt efter oss och den utvecklingsnivå vi nått.

Leo var dock mycket trött denna dag.
Misstänker att det är pälsfällningen som är jobbig för honom.

---> Visst börjar han få en vacker hals, Lillkillen.

---> Svår övning på volt.

---> Leo passade på att sova en stund efter passet (innan jag ens suttit av).

Kvällen har vi ägnat åt att bli bjudna på middag hos världens bästa granne.
Vad vi gjort för att förtjäna all hennes givmildhet vet jag inte. Middagen var fantastisk god och på köpet fick vi med oss resterna som genererade inte mindre än 4 matlådor.
Otroligt!

Nu, sova.
En timmes mindre sömn i natt men även en ljusare kväll i stallet i morgon.

Vad jag har längtat...
Godnatt!

/Maria

Festbloggning

2009-03-28T21:40:00.002+01:00

Jag är i skrivande stund på fest.
Hos Sofia som fyllt år... 26 var det visst.
Oh ljuva tid, gör mitt bästa att inte känna mig som en gammal get.
Otaktiskt nog hade jag ätit mig mätt innan jag kom hit eftersom hon gjort världens godaste smörgåstårta.
Men, tur för Mikke. Han får äta min andel oxå.
Håkan är på annan fest i Drängsmark.

Festen har nu övergått i ett tafatt Singstar-tävlande där festdeltagarna kastar mickarna på varandra och säger "Nej du, jag kan int".
Vis av erfarenhet så vet jag att om ett par timmar kommer det att låta "Ge hit, det är min tur nu".
Trevlig fest hittills...
Skål!

/Maria

Driftstopp

2009-03-26T22:22:00.003+01:00

Kvällen har ägnats åt driftstopp.
En företeelse som för ett par år sedan var förknippat med ångest, stress och magont.
Så var inte fallet idag.
Vi var många som jobbade, stämningen var god, arbetet kändes kontrollerat och strukturerat och driftens arbetsledare hade bullat upp med frukt och godis på vårt fikabord som annars bara är täckt av gamla Metrotidningar.
Till saken hör även att jag flexade ut efter lunch för att tillbringa nästan fyra timmar tillsammans med hästarna i Bodan.
Bättre energikick inför kvällsjobb finns nog inte.

Insåg även den enorma fördelen med att arbeta med två skärmar.
På 21"-skärmen ryms ett antal uppkopplade fjärrskrivbordsfönster, på den mindre skärmen intill rymmer man serverförteckningen samt ett antal dos-fönster med pingar för att kolla så att servrar går ner och upp som de ska samt ett chatfönster till kollegorna för att ge och ta emot information, statusrapporter samt muntra tillrop.
Simultankapacitetsträning in absurdum!

I går blev jag av min sambo bjuden på teater.
Sockerdagar.
Vi insåg återigen att vi går på teater allt för sällan. Kan inte minnas att jag någon enda gång gått missnöjd från en föreställning.
Gårkvällen var inget undantag.
En av karaktärerna skulle föreställa en granne med en dialekt som Håkan tyckte påminde oroväckande mycket om min... Brålanda/Högsäter/Uddevalla.
Jag hävdar dock med bestämdhet att det var värmländska han pratade och att jag absolut inte låter sådär.
Aldrig!
Nej!

I morgon ska vi... bära hö!
Det börjar bli lite av en helgtradition. ;-)

/Maria

Läkarbesök och träningsbakslag

2009-03-24T22:05:00.003+01:00

Förra veckan tvingades jag uppsöka vårdcentralen för mina magproblem.
Efter besöket, som varade i över 1.5 timme, har jag insett att vill man få prata ut i lugn och ro, få en grundlig genomgång och en lång provtagningslista ska man be att få träffa en läkarstudent som är ute på praktik.
Det är inte alltid man träffar en läkare som verkligen lyssnar och som ser helheten med fenomenet människokroppen.
Han var dessutom grymt påläst i ämnet magproblem och tarmsjukdomar och utan att jag ens bad om det (tidigare har jag fått tjata mig gråtfärdig) ville han ta en massa prover för att kolla upp diverse värden och eventuella samband.

Och idag ringde han upp mig.
För att tala om att han inte fått svar på proverna.
Han ville bara höra så att jag mådde bra.
Proaktiv vård!
Existerar det?
Kanske har jag blivit någon del i ett examensarbete eller kanske är jag bara ett "offer" för en studerandes överambition att göra bra ifrån sig på sin praktik.
Jag skiter i vilket.
Jag har blivit väl bemött och känner mig mycket nöjd.

På lördag har vi kurs i akademiskt igen vilket känns väldigt behövligt just nu.
Leo och jag har helt tappat greppet om vår träning. Allt jag försöker be om slutar i okoncentrerat flams från en häst som tror att alla hjälper betyder skolgalopp.
Som i Leos fall inte kan kallas galopp utan mest ett vingligt studsiplump i halvcirklar,
Karina och jag har dock påbörjat ett litet projekt där vi i slutet av våra träningspass låter våra hästar galoppera en bit på vägen mot stallet.
Hennes Trixi först i maskinell, exemplarisk skolgalopp och Leo efter i ett försök att han ska "se och lära".
Kanske kan det hjälpa honom att hitta den rätta rytmen... vi får väl se.

I natt ska han för första gången få dela koja med Trixi. Han blev lite paff att han leddes ut i hennes hage inför kvällen men om jag gissar rätt är han nog nöjd med upplägget... för att inte tala om Trixi som jag tror är mer än nöjd att hon äntligen får ha sin älskade Leo nära hela tiden.
Hoppas de sover gott, det ska iallafall jag göra.

/Maria

Vårvinter - årets bästa årstid

2009-03-22T15:40:00.002+01:00

---> Det morgonpigga gänget efter dagens ridtur.

---> Det blev en tur i rockarden idag.

---> Kamphund i duell med gummimatta.

--->Pusta ut i solen med tjejen efter dagens arbete.

---> Bäst att gå å se om det där blanka hon håller i går att äta.

---> Söndagspromenad på Norrböle. Fin tallskog.

---> Håkan.

---> Maria.

---> Skojjig istapp under bro.

---> Ett säkert vårtecken, Håkan köper hem tulpaner.

Nu kommer bäststunden på helgen.
Söndagsmiddagluren. :-)

/Maria

Dagen i bilder

2009-03-21T17:17:00.003+01:00

---> Höhämtardag i Bodan.

---> Gun-Britt rattar traktorn.

---> Körlektioner har utlovats till undertecknad :-)

---> Juryn gör sin bedömning över det nya höet...

---> ... Mmhmmm, glufs, gromp, mmmums. Mjo, godkänt!

---> Djup matkoncentration.

---> Vy från balkongen på Erikslid.

---> Trevligare att titta ut än att titta ner.

/Maria

Fluffig, mjuk kattpäls

2009-03-20T20:16:00.006+01:00

Fick för ett tag sedan tipset av en vän att det tar längre tid för en städad lägenhet att gro igen om man duschar sin katt.
Lät omöjligt till att börja med, men värt att testa.

Har ikväll duschat Zelda för tredje gången och banne mig, det är faktiskt inte omöjligt.
Idag behövde jag inte ens hålla i henne.
Vår mammiga lilla katt låter mig förvisso göra det mesta med henne.
Men jag tror nästan att hon faktiskt börjar uppskatta det.
Kanske inte själva vattendränkningen som sådan, men att bli frotterad, borstad och att ha en ren päls.
... eller så är det så tragiskt att hon helt enkelt struntar i vad som händer, bara det händer något i hennes tråkiga liv :-/
---> Nöjd kissekatt.
Håkan jobbar kväll/natt med uppdatering av system i en stad där man inte kan säga "r".
Själv blir jag allt tröttare i soffan och tänker slockna tidigt efter att tvätten är tvättad och ännu ett par är utröstat ur Let's dance.
Det har varit en slitig vecka, på många sätt.
I morgon ska det bäras hö igen. Ser verkligen fram emot lite fysiskt slit efter den metala stress som varit under veckan.
Undrar om bönder kan känna samma längtan efter att få sätta sig framför en dator och lösa lite tekniska problem?

/Maria

Plötsligt hjärnslö

2009-03-18T19:41:00.003+01:00

Onsdag och hästledigt.
En hel eftermiddag och kväll utan några måsten eller förpliktelser.

Planen var att...
sluta tidigt, gå på stan och shoppa lite kläder, ta en skön promenad i det fina vädret, laga någon god middag, städa lägenheten, läsa bok och gå och lägga mig tidigt.

Istället...
Satt jag kvar på jobbet till sist (för att jag inte orkade gå hem), for för att pumpa cykeln (höll på länge med ett försmädligt resultat av mindre luft efter pumpning än före), höll på att cykla omkull på blötsurisvägen (däcket var ju så gott som platt och ostyrsligt), vräkte mig ner i soffan och surnade till (ordentligt), åt en tallrik fil (även det kändes jobbigt att ta fram) och ja...
...har fortfarande inte rest på mig.

Men jag behövde kanske en sån här kväll.

En punkt av dagens plan ska dock hållas.
Gå och lägga mig tidigt!

/Maria

JAAAAAAAAAAA!!!!!

2009-03-16T23:11:00.001+01:00

Så SKÖNT att man inte satt uppe förgäves.
:-D
/Maria

Olidligt spännande

2009-03-16T21:10:00.005+01:00

Spänningen i vår stad är olidlig.
Tre perioder spelade, 2-2 och förlängning väntar.

Vem hade kunnat ana att det skulle gå så här?
Om någon hade talat om för den dalsländska 10-åriga Maria att:
"Hörrudu om 24 år kommer du att sitta 115 mil norrut och vrålskrika dig hes till en kvartsfinal i elitseriehockey"
...hade jag antagligen skrattat gott (därefter fått ångest).

Men boendes i en stad som Skellefteå med ett lag som AIK så är det omöjligt att inte dras med i den nervositet som nu råder.
Puh!
Djupandas...
Nu kör de igång igen...

/Maria

Inflyttningsfest och vårkänslor

2009-03-15T21:12:00.003+01:00

Så har då lägenheten kalasats in med ett litet flytte-in-party under lördagen.
Ett stort tack till AIK vars seger gav en bra start på festen om än något rödsvullna händer coh hesa röster hos våra vänner.
Exakt hur mycket väsen vi förde då Annas Singstar gick varmt får vi nog aldrig veta. Antingen har vi tålmodiga grannar eller så är det helt enkelt en väldigt ljudisolerad kåk vi bor i.
Man får hoppas på det sistnämnda.
Skojjigt var det iallafall.

Våren gjorde entré idag.
Det blev en mycket trevlig promenad i eftermiddagssolen tillsammans med Karina och Trixi. Solen värmer och snön smälter.
Vårvintern är en av de saker jag lärt mig uppskatta mycket med norrland.
Men stackars Leo håller på att flyta bort i sin vinterkappa. Snart är det nog dags för pälsfällning och tro mig, det är mycket päls som ska bort...

Ny arbetsvecka i morgon.
Tidigt pass vilket innebär mycket tidig uppstigning.
Men även tidig hemgång... och ridning i dagsljus. :-)

/Maria

babel

2009-03-11T22:21:00.003+01:00

Tänkte sticka ut hakan och säga att jag aldrig kommer att ansluta till facebook-gruppen Vi som är emot TV-licensen.
Jag är för TV-licens.
Eller ja, betalformen som sådan känns kanske lite gammalmodig och borde ingå i den allmänna beskattningen.
Men att det fortfarande finns icke-reklamfinansierad TV känns bra... och viktigt.

Till dessa hör ett av mina favoritprogram, Babel.
Daniel Sjölin verkar vara en oerhört sympatisk människa och hans intervjuer är mycket bra. (inte alls lika klådframkallande som i Carin 21:30)
Minns för något år sedan då Daniel intervjuade Torgny Lindgren och att jag under hela samtalet satt som klistrad i soffan med halvöppen mun och att tiden stod stilla.

I Torgnys värld existerar inte ord som "typ", "liksom", "eeeeh" eller "ba'fö'att".
Torgny behärskar förmågan att tänka innan han talar.
Torgny skriver sina böcker för hand.
Torgny har för övrigt en given plats som en av fyra på min önskemiddag (som i Go'kväll, ännu ett guldkorn i SVT)
Inte för att jag skulle våga föra ett samtal med honom. Men jag skulle sitta tyst, mumsa på go´palten och bara njuta av hans röst då han diskuterade viktiga saker tillsammans med min morfar Edvard (frid över hans minne) som även han har en given plats runt bordet.

Frågan är dock om morfar hade haft tid att prata med Torgny under en middag.
Han var hemskt glad i mat morfar.

Så, kära broder, om du anser att det är gammelvarning för din (3 år yngre) syster att sova middag så får jag skrämma upp dig ordentligt med att säga att jag även uppskattar Landet runt, På spåret, Antikrundan, Debatt och Existens... för att bara nämna några.
Att det händer att jag även kastar ett öga på Fråga doktorn skäms jag kanske lite för... men bara lite.

Heja SVT!

/Maria (som även slaviskt, som motvikt, följer Desperate Housevives, Lost och Prison Break)

Söndag

2009-03-08T16:38:00.005+01:00

Marie kom på besök till Bodan idag och vi red ut en sväng tillsammans i det milda vintervädret.
Hon på Leo och jag på lilla Dixie.
Dixie är en mycket cool liten ponny som har förmågan att energimörka.
Dvs. hon skrittar så långsamt, så långsamt fram och verkar seg och slö och trött för att PANG! när man ber om galopp bli en kruttunna med enorma krafter både framåt och uppåt.
Mycket skojjig att rida måste jag säga.

---> Leo och Dixie, noppar höstens sista grässtrån.

Körde förbi några renar på vägen till Bodan.
Dessa tre var trevliga att titta på, det var däremot inte de två som låg som dödmos lite längre fram vid vägkanten.
---> Levande renar, ett tag till iallafall. Farligt nära bilarna.

Hoppas att någon tar vara på dem snart, det ser otäckt ut med högar av döda djur vid vägen. :-(

/Maria

Job

2009-03-07T23:44:00.002+01:00

Vi har en ny kvällsrutin här hemma Håkan och jag.
På kvällarna innan sängdags lyssnar vi på ett par Job Andersson och skrattar så tårarna rinner.
Job Andersson, folklivsfanatiker som berättar om gamla svenska traditioner och varifrån de härstammar i radioprogrammet Mammas nya kille.
Kort och gott - Underbart!
:-D
Lyssna och njut!

/Maria