"Våga droga, tufft å vara full"

Är som bekant nere i mina hemtraktrakter, boende hos min bror och svägerska.
Gårdagens resa flöt på bra så när som att jag missade ett tåg mellan Göteborg och Uddevalla och fick vänta 40 minuter extra, ett lagomt stort missöde man definitivt kan leva med.
Färdsättet de 115 milen mellan min nuvarande bostadsort och min hemort avklarades med bil, flyg, flyg, buss, tåg, buss och en kort promenad.
Hann även med en trevlig middag på Butlers med Sofia och Ulf.
Kvalitetstid med viktiga vänner i mitt liv.

Dagen har jag spenderat ihop med farsgubben hemmavid, jättetrevligt. Mamma kom hem från jobbet och vi tog en promenad med hunden på vägar i samhället jag inte gått sedan jag var barn.
Min ömma moder var sedan snäll och följde mig till bussen som gick mot Uddevalla och en helkväll med Ulf.

Där fick jag beskåda Ulfs nya superfina lägenhet, äta thaimat och dricka lite rödvin. Vi avslutade med att gå en promenad på den omtalade strandpromenaden som med råge uppfyllde mina förväntningar.
Äntigen har Uddevalla hittat ett sätt att lyfta fram och göra något positivt av stadens närhet till havet.

So far so good och jag var mycket nöjd med dagen och fick sällskap till busshållsplatsen för att återigen frakta mig kollektivt.
Redan när jag klev på bussen började jag ana oråd.
Eller "bussen" är kanske inte rätt benämning denna kväll.
Snarare boskapsvagn.

Valborg är ju tyvärr den helg som kännetecknas av ungdomsfylla, och denna buss som befolkades av ett gäng reptilhjärnor som skulle till diverse fester ute i Dalslands innersta tassemarker, var inte undantagen denna företeelse.
Det varvades friskt med allehanda primalskrik och fraser som:
- "Våga droga tufft å vara full"
- "Alla vi som ska till logen klappar nu"
- "Vi ska till Dalsland, ÖÖÖUÖÖUÖÖÖÖU!"
Det kändes ändå som om läget var under kontroll, tills busschauffören sprang ut för att uträtta ett ärende och kreaturen baktill började skandera "KAPA BUSSEN, KAPA BUSSEN" och ledardjuret sprang fram och tog bussnycklarna som chauffören så lämpligt lämnat kvar.
Han hade dock inte supit bort alla cellerna så de återlämnades strax innan avfärd.

Halvvägs hem skreks det, inte speciellt fövånande, "PISSEPAUS" och döm om min förvåning om de inte fick som de ville.
Som kossor på lösdrift radade de upp sig och vattnade vägkanten med sin alkoholutspädda urin och fnittriga flickor sprang i kort kjol och höglackat lite för långt in i skogen för att uträtta sina behov.
Det blev en mycket irriterande väntan för en gam'kärring som jag och hade jag haft en tid att passa hade chauffören fått sig en utskällning för han tillät detta spektakel på en bussfärd som redan var 15 minuter försenad pga. allt tjoller.

Men nu hade jag ingen tid att passa och irritationen byttes ut mot melankoli och oro för min hembygds framtid som vilar på dessa ungdomars axlar.

...och det faktum att jag börjar bli så gammal att jag överhuvudtaget bryr mig.

Nu är det nattinatti. I morgon blir en stillsam dag.
Kram!
/Maria

Slut helg

Helgen börjar gnissla mot slut.

Lördagen var härlig. Inger och jag for ut med Leo i rockarden (vagn för två).
Solen sken, fåglarna kvittrade och snön börjar försvinna även i skogen.
Leo var harmonisk och vi likaså.

Håkan och jag cyklade till stan för en stunds shopping. Ett par skor och tre toppar till mig, ett par jeans till Håkan. Det tog inte ens en timme... shopping är som bäst när det går fort.
Väl hemma somnade jag en stund i vårsolen på balkongen med katten i knäet medan Håkan läste ut den sista GW Persson boken.
Har på honom förstått att jag har tre bra GW böcker att se fram emot under sommarens lata dagar.

Söndagen har varit dugnadsdag.
Håkan har tvättat bilen och bytt till sommardäck.
Jag har städat lägenheten och tvättat och strukit kläder.
Håkan for och tränade och när han kom hem satte jag saxen i håret på honom.
Så nu är allt runt om mig fint och välpolerat - bil, lägenhet och gubbe.

En arbetsdag kvar, sen ledig! :-D

/Maria

"Är internättet avstängt idag?"

Det är fredag, Håkan sliter på jobbet med Malmöuppdateringen, katten vill leka, jag är skittrött och ja, grannen under har någon form av fest igen.
Uns, uns, uns, uns, dabbadabbadabbadabba, uns, uns, uns, uns... osv osv.
Tröttsamt.

Arbetsdagen har varit allt annat än lugn.

Jag minns fortfarande livet före det världsomspännande datanätet Internet.
Tiden då man gick eller ringde till sina kompisar istället för att MSN:a, Facebooka eller blogga.
Först när jag uppnått gymnasieålder gjorde Internet entré i mitt liv och föga anade vi hur stort det skulle bli.
Det var nytt, det var småkul men framförallt, farbannat segt med 14.4 modem.

Men idag...
Utan Internet stannar världen!
I allafall på vår arbetsplats.
En tjorvande proxy snörpte åt vår kontakt med omvärlden och förtvivlan var ett faktum.
Många samtal blev det och alla var inte så positiva.
Men, det löste sig och eftermiddagen blev ändå förhållandevis lugn.

Det ena arbetspasset avlöstes av det andra, i stallet med en tämligen harmonisk häst. Skönt att få rensa dagens hjärnstress med lite grovgöra och ridning.
Men nu är jag trött, så innerligt trött.
Nästa vecka jobbar jag bara måndag och sedan far jag söderut.
Ska få träffa mina nära och kära och vila upp mig en vecka.
Det ska bli skönt.

Trevlig helg.
/Maria

Beslut

Beslutsångest.
Beslutskramp.
Med betoning på ångest och kramp.

Jag står inför ett yrkesmässigt beslut som jag hela tiden vetat skulle komma.
Dock inte så här snart och inte i den omfattning det ser ut att bli.

Så just nu slits jag mellan trygghet och utmaning.
Mellan det som är och det som jag inte har en aning om hur det blir.
Jag är inte samma människa som jag var för ett år sedan men rädslan att återgå till samma stressmönster jag levde i då är stor.
Visst saknar jag arbetet med drift somliga dagar, men jag saknar inte sömnlösheten, våndan och magproblemen det ofta innebar.
Inte heller saknar jag nätterna då jag kunde vakna utan att kunna somna om förrän jag kopplat upp mig och kollat så att system jag ansvarade för gick som de skulle.

Driftteknikern i mig längtar ibland tillbaka till knepandet och knåpandet, men trivseln jag känner där jag är nu är stor... kanske lite för stor.

Vi får se hur det blir.
Nu ska jag sova.

/Maria

Trav på volt

Idag har Leo travat på volt, flera steg, nästan fem... och jag är alldeles lyrisk.

För er som ridit på ridskola och enbart testat denna form av ridning så låter ovanstående helt befängt. Om någon hade sagt detta till mig då jag själv gick på ridskola hade jag höjt på ögonbrynen och tyckt att det låtit väldigt konstigt.
Som om trav på volt, något av det första man får lära sig, skulle vara något svårt.

Men Leos travsteg på volten var hans egna.
Jag satt inte och drev med sätet, sparkade honom i sidan och drog i tyglarna för att få hans hals att böja sig inåt och nedåt.

Jag satt med långa tyglar, med inre axeln vinklad bakåt, lättade något ur sadeln och sa "trava".
Han tog sats och laddade, tog i för kung och fosterland för att hålla balansen och med bibehållen böjning inåt lyckades hans långa varmblodsben ta några vingliga travsteg på volten.
Inte passgång, som det brukar bli, utan trav.

Stoltheten var enorm hos både honom och mig.
Stolthet över att få uppleva detta resultat av allt vårt tragglande i ett halvårs tid - i regn, blåst och snöyra.
Han är världens bästa häst. :-D

Vägen till tramp, skolgalopp och piaff kommer att bli lång.
Men man kan redan se förändringen i hans kropp, musklerna på halsen och en rundare rumpa.
Med mer träning (framförallt tekniken hos mig själv) och mycket tålamod så kommer hans kropp att musklas och jag är mer övertygad än någonsin om att Akademisk ridning är det absolut häftigaste som finns!

/Maria

Och så kom den då till slut...

...våren!
För bara en vecka sedan vräkte snön ner.
Idag har de sopat gatorna från sand och när jag cyklade hem på den ogrusiga gatan var de i full färd med att lasta bort de meterhöga snöhögarna till snötippen.
Jo, det är sant... kära vänner söderut.
Det finns faktiskt något som heter snötipp!

Håkan är på firmafest, med chartertema!
Antar att han just nu dricker paraplydrinkar under parasoll och vinner musiktävlingar.

Själv slappar jag i soffan med värkande ben.
Vårsolen smälter bort snön även i Leos hage och det som göms i snö kommer fram i tö.
Dvs gigantiska mängder bajs!
Så, 4 fulla kärror blev det idag, ett arbete som jag tror kommer att vara lääänge, allteftersom solen gör sitt jobb.
Herr häst var nyfiken och ville givetvis vara med och hjälpa till, hjälp som bestod i att han traskade runt i högarna och var i vägen.
Till slut tröttnade han och ställde sig och tjurade i ett hörn med en blick som sa:
"Du är den tråkigaste människa jag vet!"

I morgon ska vi ha sovmorgon, något av det bästaste som finns. Sen ska vi vara behjälpliga vid ännu en flytt på Bladgatan, därefter blir det innebandytillställning för Håkan och mer stalljobb för mig.
Mjo, helgen kommer nog att flyta på.

Kram!
/Maria

Lycka är...

... att efter en arbetsdag få sätta sig i vårsolen och umgås med en ätande vän.

/Maria

Hästdag och god middag

Vi var på en enastående middag igår, hemma hos Annas föräldrar.
En stor buffé med massa godsaker med bl a den i särklass godaste kyckling jag någonsin ätit i mitt snart 33-åriga liv. Jag är fortfarande mätt.
Mitt matintag den senaste tiden har inte varit speciellt stort.
Portionerna jag fått i mig har varit ungefär hälften mot vad jag är van.
I går åt jag en jätteportion, sen hämtade jag mer... höll på att spricka och fyllde på ännu en gång.
Tyvärr blev jag aningen illamående och därefter himsket trött så vi lämnade festen förhållandevis tidigt.
Men trevligt var det, och framförallt gott!

Under dagen före middagen var vi i Bodan och tränade Akademiskt.
I motsats till dagens snöoväder så hade vi i går ett strålade väder, sol och vindstilla.
Vår lastträning med Leo har gett makalösa resultat och numera traskar han rakt in i transporten som om det vore hans egen box. Mycket skönt, för oss alla.
Han var glad att få återse sina kompisar och vårvärmen och glädjen visade sig i form av tokbrallningar i hagen. Tyvärr hade jag inte kameran förberedd annars hade jag publicerat en film på ett vårspralligt varmblod.













Håkan kom och hälsade på:












Häst på voltspår med djupt
koncentrerad ryttare:






I morgon är det måndag och tidigt skift.
Så, snart är det godnatt för mig.

/Maria

Snöfanskap

Det är helt okej att första snön kommer i oktober.
Att det vräker ner och sprider ljus i novembermörkret, definitivt i december, självklart i januari och den kalla februarimånaden. Att snön även håller sig kvar i mars är acceptabelt.
Dessa ovanstående månader, sex till antalet, dvs halva året, kan jag som människa acceptera att frusen nederbörd täcker marken där jag går.

Men i mitten av april... då ska det int snöa!

Den här bilden togs den 14 april 2007.
Gatorna var bara, gräset växte och det var till synes t-shirt och jeansjackeväder:
Den här bilden tog jag nu, ikväll. Inte ett spår av vårblommor och solglasögon, bara kallt och jävligt:
Global uppvärmning!?! My ass. I Skellefteå råder istid och jag är så less snö att jag vill kräkas.

Men, man kan kanske hoppas att summan nederbörd under ett år är konstant och att snön som den senaste tiden vräkt ner innebär minskad andel regn den kommande sommaren.

Och så är det skönt att det är fredag igen. Veckan flög förbi i en rasande fart.
Har snart kommit över besvikelsen över att gorgonzola-mozzarella-parmaskinka-pizzan jag beställde blev förväxlad med en ananas-skinka-banan-pizza (vilken galning kom på att ha banan på pizza) och förnöjsamheten börjar så sakteliga sänka sig över den aronssonjohanssonska hemmet.

Snö eller inte, klockan är snart åtta och det är fortfarande ljust.

Trevlig helg!
/Maria

Turkisk peppargrogg

Det är mycket häst i mitt liv just nu.
Tanken från början var att jag skulle ha häst två dagar i veckan, men ofta tenderar det att bli omvänt förhållande, hästfritt två dagar i veckan.
Så har varit fallet denna vecka.

Idag har jag fått köra Leo.
Det är en ny erfarenhet för mig att tygla en häst utan att sitta på ryggen. Något jag verkligen vill lära mig, så idag fick jag köra honom hela vägen, med Inger som trygghet och lärare intill.

Som varmblod och föredetta travhäst är det en trygg upplevelse för Leo att få dra.
Han är lättstyrd och trafiksäker och är världsmästare på att sno runt hela ekipaget på små ytor.
Akademisk ridning är stundom knivigt för honom... men köra vagn , det kan han.
Även om våra stillsamma turer på skogsvägarna är milsvid skillnad från den hetsjakt ett travlopp innebär.
Lugnt, behagligt och trivsamt.

Ikväll åts de sista räkorna upp som lillasyster hade med sig när hon var på besök.
Lite sorgligt att de är slut men vi njöt av varje tugga.

Förra helgens middag ute på restaurang var... underbar.
Vi åt och vi åt och vi åt och aldrig har så tomma tallrikar burits ut av en servitris.
För att inte tala om den underbara konversation vi senare under kvällen fick höra mellan två aningen överförfriskade gäster på en av stadens krogar:

- Öööh, köp en sån däringa... turkisk peppargrogg till mig.
- SHOT, heter det. Turkisk peppar SHOT! Hur stor ska du ha?
- Öööhh, hmm, fyra...grejer, stor. Vill jag ha.

;-D

Vi skrattade gott en lång stund, sedan gick vi hem, före 23:00. Trötta, mätta och nöjda.

Fortsatt trevlig helg!
/Maria