Kalvträsk

Vad gör man en fredagkväll?

Man kan köpa äckliga frysta räkor, hyra en film och ta ett glas vitt vin hemma i soffan.
Man kan åka till Pite och köpa pizza.
Man kan ta en öl och jättestarka chilinötter på Verandan.
Man kan ta en härlig skogspromenad.
eller...

Man kan ta en tur till Kalvträsk.
Varför just Kalvträsk, denna lilla by, 9 mil från Skellefteå, långt från... allt!
Jo, vår chef är född i Kalvträsk och hans berättelser om denna plats har väckt intresse.
Så idag bar det av, med kylbagen packad, först till Brinken för att plocka upp kollegan och därefter mot sydväst. In i norrlandsskogarna.

Våra förväntningar var att få göra en tidsresa, in i 1800-talets mitt.
Med gatorna kantade av mjölkpallar med tomflaskor på vänt, droskor fullastade med laestadianer på väg till kyrkan och små gossar i knäbyxor som spelar kula på grusgångarna.
Men verkligheten var inte alls så.

Kalvträsk är en alldeles normal liten norrlandsby, otroligt vackert beläget intill en sjö.
Vi såg fem människor på vår genomfärd i samhället.
En bonde i blåställ, en mamma med två badande barn och en svartklädd punkartjej.
Alla vinkade åt oss när vi for förbi.
En välkomnande plats i alla avseenden, förutom Kvarnen, där var vi inte välkomna.
När vi försökte traska ner till vattnet intill kvarnen ljöd en larmklocka högt så att den kunde väcka döda.
För säkerhets skull testade vi två gånger för att se om det verkligen var vi som orsakade oväsendet, vilket det utan tvekan var.
Vi väntade med skräck på att samhällsborna skulle gå man ur huse och komma tågandes med hagelgevär och driva oss från platsen och att vi därefter skulle vara för evigt bannlysta.
Men inget hände och skamsna for vi därifrån.

Nu har vi iallafall sett Kalvträsk.
Vi har sett Kvarnen, gamla skolan, kyrkan, chefens barndomshem (tror vi) samt ätit lite middag vid badplatsen.
Vi kanske åker dit någon mer gång... kanske inte.
Men det är iallafall roligt att ha lyckats tvinga med sig två Skelleftebor till en plats i deras kommun som de troligtvis aldrig haft en tanke på att besöka.

/Maria