Hur hamnade jag här?

Fem intensiva dagar av djup koncentration är över.
En helgs vila stundar, sen är det fullt ös igen.
Två glas vin inmundigat och jag känner hur min hjärna påbörjar dumpning av fysiskt minne.
Det kommer inom kort att följas av en rejäl blåskärm alternativt division med noll.
Låt det komma, jag är redo!

I går kväll var en kollega och jag på föreläsning.
Alla är olika - utom jag- om personlighet och roller på jobbet.
Föreläsarna var Mattias Lundberg, psykolog och Lasse Eriksson - en av Sveriges bästa komiker.
Lasse Eriksson's otroliga ståuppkomik på bredaste pitemål mixat med psykologens intressanta inlägg av hur vi fungerar - eller inte fungerar - tillsammans på arbetsplatsen.
Jag skrattade så jag grät, det är så oerhört skönt att få skratta av sig riktigt ordentligt.

Lasse Eriksson drog bl a en anekdot om hur han vid ett visst tillfälle i livet stannade upp och tänkte "Hur hamnade jag här". Såg på sina barn och sin fru och undrade över hur just han hamnat just där med just de individerna. Ja, det går inte att återge, det var bara väldigt roligt... och tänkvärt.

Själv har jag, särskilt de senaste åren av mitt liv, upplevt samma sak.
Att man pga. sina val i livet plötsligt befinner sig på en plats man inte visste fanns, tillsammans med människor vars existens man tidigare varit helt omedveten om.

Senast det hände mig var på vår årliga avdelningsfest.
Klockan var runt tio på kvällen, det var mörkt och jag stod utanför utedasset och vaktade medan en kollega uträttade sina behov.
Precis då hände det... tiden stannade och det slog mig som en blixt.
Här står jag, född och uppväxt i Dalsland, utanför ett dass i Piptjärn - en aningen udda plats ute i norrländska ingenstans. På fest tillsammans med människor som jag för tre år sedan inte hade en aning om att de existerade.
Vem är jag, var är jag, varför och hur i helvete hamnade jag här??!
En surrealistisk, inte obehaglig, bara mycket lustig känsla.

Och en sak är säker, om någon för tio år sedan frågat mig vad jag kommer att göra hösten 2006 så hade jag antagligen inte svarat "Jag kommer att stå smålullig utanför ett dass i Piptjärn." :-)

/Maria