En riktig hästtjej

Idag har jag varit med en kollega och vän till ridskolan i Ersmark.
Hennes flicka rider där och jag fick följa med och titta på.
Det var så underbart att se henne pyssla om hästen med samma iver och glädje som jag själv hade då jag var 7 år.
Hon har bara ridit en termin men man såg redan en grym potential.
Orädd och envis som synden vägrade hon att ge upp hovkratsningen.
Inte ens stallvärden lyckades få upp hoven på hästkraken, men den lilla tjejen - tre äpplen hög - tittade hästen djupt in i ögonen och talade om för den att den minsann fick lyfta upp benet och efter mycket kämpande gick det.
Redan nu har hon förstått att det viktigaste med hästar är att aldrig ge sig.
Handlag med djur är ingen självklarhet men den här tjejen har det och hon kommer att gå långt!

Resten av kvällen har ägnats åt städning.
I morgon kommer Ulf!!!
Det finns nog inget så roligt som att få en nära vän - som bor alldeles för långt bort - på besök.
Att få visa den stad man flyttat till och som man bara kunnat beskriva i ord.
Risken är att jag blir alldeles för ivrig att visa Skellefteå så att jag tröttar ut honom.
Ska försöka ta det lugnt. Han är ju här hela helgen.
Han har värmt upp bra med några dagar i Umeå och med tanke på vad vi Skelleftebor tycker om Umeå så kommer det vara en befrielse för honom att komma därifrån.
Men Ulf, om du läser det här på kursen i morgon, när du i morgon sitter på bussen, döm då inte Norrland efter hur det ser ut på vägsträckan mellan Umeå och Skellefteå.
Detta är jordens mest menlösa och tråkigaste vägsträcka!

Håkan jobbar fortfarande, stackaren. När han kommer hem ska han få Oboy och ostmacka, sen blir det sova.

MJAU!!
/Maria