(Leo hade inte verkat ta skada över att ha tillbringat sin första natt utomhus)
Det blev lika mycket tokfnatteri som igår. Alla fyra hästarna sprang som galningar och Leo verkade njuta lika mycket som igår över det vidsträckta gräsparadis han hamnat i.
Vi övervakade dem en stund men konstaterade lugnt att flockens nya medlem blev accepterad, om än på håll.
De jagade inte runt honom eller trängde in honom för att sätta honom på plats.
Leo höll sig för sig själv i ett hörn av hagen och de andra lämnade honom i fred.
Good enough!
Men senare under dagen när jag for dit möttes jag av denna syn...
----> Leo, Zem, Mosse och Dixie....att få komma så här nära en ny flock efter bara några timmar är nog inte så vanligt.
Och jag hade svårt att hålla glädjetårarna borta. :,-)
Länge satt vi sedan och åt lunch och studerade deras beteende i hagen.
Det absolut bästa sättet att lära sig hästkommunikation måste vara att just titta på hästar som kommunicerar.
Efter ett tag tog vi ut Leo och Mosse på ridbanan och gick igenom grunderna i Parellis 7 lekar.
Mycket intressant och skoj. Leo var trött men duktig och ja, jag gjorde så gott jag kunde - måste lära mig att kontrollera mitt kroppsspråk bättre.
Efteråt hade vi fått mycket att fundera på både han och jag så den planerade akademiska ridningen avstyrdes för vila och reflektion.
I morgon blir det tidig morgon med uteritt och ja... sen ska det lastas och hem igen.
Om han vägrar att traska rakt in i finkan i morgon för att lämna sina vänner och en gigantisk gräshage kommer jag inte att klandra honom.
Han har min fulla förståelse... men likväl, hem ska vi och det blir om inte annat bra träning.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar