Det blåser idag... mycket!
Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.
Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.
Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.
När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.
/Maria
Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.
Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.
Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.
När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar