Sitter i fåtöljen med fötterna på fotpallen.
Fötter som skriker: "Nu sitter du still."
Och jag är inte nödbedd.
När klockan ringde i morse vaknade jag med en gnagande oro i kroppen, hög puls och kraftigt besvär med att fokusera tankarna.
Inte helt oväntat efter den senaste tidens arbete med alldeles för få timmars sömn.
Men så snart jag kom ut mot Bodanvägen och körde mot den vackra, rosa morgonhimlen släppte obehagskänslorna och lugnet kom över mig.
Kanske låter det tjatigt, men jag måste ändå få nämna det igen.
Att jag är så oerhört lyckligt lottad som får lov att ha häst ute i Bodan.
Att få tillbringa min fritid i detta hästparadis tillsammans med de, både hästar och människor, som är där.
Bodan är ett Feel good place!
Idag red vi ut tillsammans, Gun-Britt, Mosse, Leo och jag, och efter den ridturen hade jag samlat på mig glädje och energi som kommer att räcka länge.
Tack Gun-Britt, för en härlig skogstur - Det behövde vi, både Leo och jag.
Lägenheten är nu urstädad och klar så när som på otorkade golv (inväntar ljus i alla rum med hjälp av dagsljus under morgondagen) och slutet går att skönja.
Resten av kvällen kommer ägnas åt soffsittning med vinglas.
Nu längtar jag efter en redig slapparhelg, där jag får ägna tid åt bokläsning och navelluddssortering.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar