Betesfilm

Här kommer kortversionen av filmen Årets betesutsläpp.
Först blev det lilla russet introducerad och han försökte bokstavligt talat ganska uppnäst slå sig in i sin nya flock. Den vackra araben fick jobba hårt.
Notera sedan hur det stora snabba varmblodet (Leo) gör en dundrande entré, man håller andan för att se en gigantisk sammandrabbning mot... närmsta grästuva.
Sist, men definitivt inte minst, att komma in i gänget är Trixi, det svarta högblanka halvblodet.

Därefter följer en intressant sekvens då fem hästar gör upp och fightas medan den sjätte hästen, varmblodet, springer åt fel håll och långt ifrån, för att i slutet av filmen placera sig mitt i stormens öga och ägna sig åt gröngräset.

Man borde kanske vara orolig över att han beter sig lite lengräddat och helt annars mot de andra hästarna. Men jag tycker att han är klokast av dem alla som undviker konflikter och passar på att äta.
Ingen av de andra verkar bry sig om att bråka med honom eftersom han är så underbart oförarglig.
Dessutom håller han sig skadefri som sagt och det är jag mycket nöjd över.



Maria

Sommarbete

Dagens betessläpp har gått bra. Det blev en hel del spring och den som förvånade mest var det nya lilla russet som inte alls var så vän och tafatt som man kunde tro av första intrycket.
Likt en torped tacklade han sig in i gruppen och drog sig inte för något.

Leo däremot borde byta namn till Ferdinand, eftersom han höll sig undan alla dispyter och ägnade sig helhjärtat åt att lukta på blommor och äta gräs.
Han sprang förvisso en del han oxå, men en bra bit ute i periferin och åt motsatt håll som de andra.
Långt från sparkande hovar och vassa tänder.

Det finns mycket film att redigera men dagen har varit lång med en mycket trevlig grillkväll utanför stallet så det blir bara några bilder nu. Men en filmsnutt kommer så småningom.
---> Världens vackraste varmblod.

---> Varför springa när man kan äta.

---> Lillrusset ute i höger inför en ny attack mot flocken...

---> ...men jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt...



Idag kom sommaren till Skellefteå.
25 grader och vi är tacksamma för att det ändå varit lite svalkande vind.
I morgon ska det bli ännu varmare...

/Maria

Ledig fredag

Hela förmiddagen spenderades i stallet. Håkan följde med och bar ut fler stenar ur hagen medan jag skurade hyllor och krattade i hagen.
Därefter en liten tur i skogen på barfotakillen.
De steniga partierna höll vi oss ifrån och red mest på skogsstigarna.
Det gick riktigt bra, även om det far en del flisor ur hovarna så verkar han inte ömma speciellt mycket.

---> Är du verkligen säker på att det inte ligger vassa stenar under riset?

---> Leo siktar in sig på en ätbar(?) snitsel.

---> Håkan och Leo kör samma stil, 3-dagars skäggstubb. Snyggt!

---> Och ibland fick vi duktighetsgodis.

---> Varför går han där framme baklänges?

---> Trixi talar om för Leo att det är dags att gå in i kojan och sova middag.

---> Världens finaste Mosse...

... och världens finaste Zem.

I morgon är det dags för sammanslagning.
Lag syd möter lag nord och för att göra det lite extra spännande skickar vi in en joker, ett litet russ som kom i måndags.
Men det blir inga ö-råd och ingen ska behöva röstas ut.

Däremot blir det en spännande studie i gruppdynamik och hästkommunikation.

Maria

Dugnadsdag

Stämplade in på jobbet 05:55 i morse, för att jobba tre timmar och därefter stämpla ut.
For därefter direkt ut till Bodan för operation Dugnadsdag.

När jag flyttade Leo i augusti förra året rafsade jag bara ihop hans grejer, packade upp dem i lagom ordning med tanken att "det där går jag igenom sen". Men det där "sen" har skjutits upp och inte riktigt velat infinna sig samtidigt som oredan vuxit sig större och större.
Är det något jag har svårt för så är det oreda bland grejer, men efter en hel dags pysslande är det äntligen genomgånget, städat, rensat och packat så att jag hittar.

Hann dessutom med ett ridpass samt tvätta och smörja in delar av allt lädermaterial, bara en bråkdel förvisso, men det som är klart är klart.
Och när jag ändå hade farten uppe körde jag ut några skottkärror med otäcka stenar som krupit upp ur marken i hagen.

Mot slutet av dagen kom hovslagar-Peter och ryckte skorna på Leo.
Något förvånad häst som blev utsläppt barfota.
Viktförlusten av järnskorna fick honom till att börja med att lyfta hovarna väldigt högt. :-)
Men väl ute i hagen såg han riktigt nöjd ut. Tog en liten löprepa upp i backen för att testa hur det kändes för att sedan återgå till favoritsysselsättningen - äta!
Åh, vad jag vill att det här ska fungera.
Har redan tittat ut bootsen jag vill ha. Men måtten ska tas när han är nyverkad så vi får klara oss utan några veckor. Men det gör inte så mycket. Han kan behöva lite sommarlov och vila från det akademiska och det finns gott om härlig skogsmark att rida i.

9 timmars stalljobb vart det iallafall till slut.
Tyvärr har det stormat hela dagen så det var med en viss huvudvärk jag till slut stämplade ut från dagens andra arbetspass.

Men nöjd med dagen är jag!
Och i morgon är vi lediga Håkan och jag.

/Maria

Barfotahäst

Jag är i valet och kvalet...
På lördag ska vi släppa ihop hela hästflocken i Bodan.
För att undvika skador på hästarna vid ev. hovgemäng kommer den enda hästen i hagen som fortfarande har skor att bli barfota... dvs Leo.

Min första tanke var att boka hovslagaren så snart det går efter helgens "sammandrabbning" för att slå på dem igen men, nja... tanken har börjat gro åt ett annat håll.
Tänk om Leo fixar att vara barfota?
Åtminstone under sommaren så att hovarna får traska omkring nakna i det fuktiga gräset och suga åt sig av marken.

Jag ska villigt erkänna att jag inte varit så avundsjuk på mina stallkollegors pysslande med de boots som ska tas på och av för varje ridpass. Med vajrar och gaitrar som rapplar, går sönder och kostar multum att byta ut.
För att inte tala om att hästarna är begåvade med 4 hovar, som kräver vinter- och sommaruppsättning där bara en boots kostar över 500 spänn.

Men... ändå.
Jag tror på idén med barfotahovar.
Om det går, om det passar Leo och han inte får ont av det är jag beredd att testa.
Bökigt och dyrt, men det är det värt.
Även om det så innebär att vi får hålla oss till skogsridning och gräsunderlag ett tag.

Min förhoppning står till hans gener... att Leo kan utveckla en hovkvalité som klarar sig utan järnskor.
Gidde Palema sprang många lopp barfota.

Jag hoppas jag inte gör något dumt.
Hmmm...

/Maria

Åter på banan

Det var terminens sista kursdag igår i Akademisk ridning.
Efter förra kursen för en månad sedan var jag ganska nedslagen.
Vi hade tappat bort oss i träningen och det kändes inte roligt längre.
Jag valde att hålla upp ett tag med det akademiska och göra annat ihop med Leo istället vilket jag tror vi behövde, men den största anledningen till att det igår kändes fantastiskt bra tror jag beror på den kurs vi var på i Natural Horsemanship för två veckor sedan.

Leo är nu betydligt mer koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.
Eftersom jag är mer... koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.

Har förstått att det där med paraplyer kan vara läskigt för en del hästar. Spontant bad jag vår kursledare fälla upp paraplyet framför Leo när vi ridit klart.
Kanske lite överilat och en korkad sak att göra när man sitter på, men hans reaktion blev perfekt.
Vaken men lugn:


Så, nu är vi på banan igen, det känns härligt.
Men det kommer bli mindre akademisk träning i sommar och mer trevliga skogspromenader istället.

Sommaren är en härlig tid att vara häst.
Inbetningen pågår varje dag och snart kan vi nog släppa ihop dem allihop.
Då ska jag sitta på första parkett med filmkameran i högsta hugg.

---> Undrar om Leo har tid att uppskatta den vackra utsikten.

---> Myspys i solen.

---> Samling på spåret i en diagonalslutaövning.

---> Koncentration!

---> Det är fortfarande svårt att skilja på tramp och skolgalopp.

/Maria

Sommaren är nära nu

Började dagen med tidig uppstigning och färd till Bodan.
Medan morgonen vaknade red vi ut i skogen på en helt makalöst vacker promenad, solen sken mellan träden och överallt hördes fågelsång.
Äntligen börjar det torka upp i skogen från vinterns all snö.

---> Vackrare än så här blir det inte.

---> en galopptur blev det oxå uppför backen utmed sjön.

---> Svårt att fota från hästryggen, suddigt och snett.

Efter ridturen hjälptes vi åt att hägna in en av sommarhagarna. Gräset växer så det knakar nu och snart, snart är det dags. Men först ska hästmagarna vänjas vid gröngräset i lagoma portioner så det blev en stunds gräsfest för våra vänner under dagen.

---> Party animal.

---> Och på andra sidan vägen går de andra, snart får vi gå tillsammans.

Dagens arbete fick mig att tillfälligt förtränga förkylningen men det straffade sig när jag kom hem. Lyckligtvis sände TV4 trippelavsnitt av Anne på Grönkulla som var alldeles lagom aktivitet att ägna sig åt nedbäddad i soffan.

I morgon ska det jobbas.
Tidigt pass så det ska sovas före 22.00.
Sommaren i Norrland är ljuvlig, men nu får man så snällt acceptera att somna i dagsljus, oavsett hur sent man lägger sig.
Rullgardinen gör sitt, men fenomenet att det aldrig blir mörkt är fortfarande lite svårt att vänja sig vid för en sörlänning.

/Maria

Förkyld

För andra gången på en månad har jag blivit liggandes i sjuksängen här hemma.
Sedan jag tog bort mina halsmandlar har förkylningar blivit ett sällan förekommande fenomen och jag är inte riktigt van.
Att ligga i timmar och fokusera på en punkt i taket och invänta nästa nysning, se berget av snorpapper liggandes bredvid sängen växa sig större och långsamt samla kraft för att orka ta sig upp och göra en macka.

Allmedan jag har en ilsket rastlös katt sittandes bredvid eller på mig med den jobbiga "dåligt samvete"-blicken som säger att jag är dödens tråkig som bara ligger stilla och inte leker.
I bästa fall... oftast försöker hon få igång mig genom att klösa på möbler eller klättra på speglar och garderober.
Har inte djur ett sjätte sinne?
Borde hon inte känna att jag har feber, är sjuk och inte är upplagd för lek och bus?

Måste kravla mig till stallet idag.
Som tur är har jag underbara stallkollegor som har tagit hand om honom ett par dagar, men själv lider nu av så kraftig hästlängt att jag måste få träffa honom idag.
Två panodil och långsamma rörelser så ska det nog gå vägen.

Måtte det snytits klart för i vår nu...
Atjoo!

/Maria

Hare´ vatt nå't?

Näe, inte mycket.
Det har varit en helt vanlig jobbarvecka den som var, nästan.
Drog på mig en feberförkylning så jag blev tvungen att vara hemma och vila upp mig onsdag eftermiddag och torsdag. Fredagskvällen var bokad för ett uppdateringsjobb i den av sveriges tre största städer som ligger längst söderut. Men det gick efter planerna, så efter lite fix och trix på lördagen så var de igång.
I helgen har det varit ett alldeles lysande väder, så man har fått börja njuta av den sommar som komma skall. Blev en Broarna-Runt-promenad på söndag afton med Maria.
Denna Maria som just nu ligger helt däckad av förkylning och feber. Klart opigg...
Gissar att det är jag som smittat henne.

På torsdag blir det en minisemestertripp över helgen till Sundsvall för mig, så jag kan hälsa på hos Tove och Linus. Trevligt. Med på den resan får jag min kära gamla mor som ska hänga med och hälsa på en väninna. Också trevligt.
/ Håkan

Tack!

Tänkte först att det här inlägget skulle bli en fördjupning i reflektioner från dagens kurs.
Kursen jag laddat inför i drygt två månader och som gick av stapeln idag.
Hur jag fått en ovärderlig nyckel till att gå vidare i min träning med Leo och om hur Leo numera kan göra ett tillägg i sitt CV att han bitit den kände Sven Forsström i armen.

Men jag väljer istället att tillägna detta inlägg någon annan.
Någon som är viktigare och har större betydelse än Sven Forsström, Monty Roberts och Pat Parelli - tillsammans...

Denne någon...
Som står ut med att jag spenderar 20 timmar i veckan på en hobby som kostar lika mycket som 2-3 utlandssemestrar per år.
Som tar sig tid att lyssna på och glädjas åt mina framgångar, stötta och trösta i mina motgångar.
Som med engagemang lyssnar på utförliga beskrivningar av vad som fungerar och inte fungerar med en öppna, diagonalsluta, tramp och skolgalopp.
Som alltid ställer upp vad gäller tidiga uppstigningar för att i snöstorm släppa ut hästar tidigt på morgonen, höhämtning, transport och lastträning, fota och filma på kurser, skotta ut ett halvårs samlat hästskit från en hage med grep och skottkärra m.m m.m.

Eller... som idag, spendera en lördag mellan klockan 6:00 och 19:30 med att följa med till stallet, hjälpa mig att frakta hästen till kursen, i den regnuggiga dagen sitta och filma alla (för mig) ovärderliga sekunder som jag kommer vilja titta på om och om igen.
Hjälpa till på gården där kursen hölls med att fixa skeva staket, dra upp bilar som kört fast i lera, stoppa en islandshäst som försökte fly från stallet och se till att Leo hade det bra och kände sig trygg medan jag satt inne i värmen och insöp kunskap i en teorisal.

Tack Håkan, för att du finns, stöttar, peppar, stärker mitt självförtroende, engagerar dig och orkar.

/Maria

En mycket bra dag

...har det varit idag.

Trots att den började ganska grinigt med att jag halvstressad och lite sen upptäckte att någon lånat min cykelsadel utan att fråga.
Korkat att stjäla i ett kameraövervakat garage!
Cykeln står dessutom rakt i blickfånget från kameran så, pja, är man så lengräddad att man gör så kanske man är värd en begagnad cykelsadel.

Arbetsdagen flöt på fint, trots att vi bara var halva styrkan och hade ungefär lika mycket att göra.
Toppat med en helt fantastisk stallkväll.
Lyckades hantera ett ganska jobbigt problem jag fått med Leos hästkompis mha NH vilket gjorde att jag växte en meter i självförtroende och ridpasset därefter med Leo satt klockrent.
Vi är på banan med vår akademiska träning igen och det känns fantastiskt, vi behövde ett träningsbreak, så enkelt var det.

Kan inte låta bli att fundera över hur stor betydelse gårdagens kiropraktorbesök har för hur jag mår nu. Han knuffade till 6-7 låsningar (höft, ländrygg, korsrygg, bröstrygg, nacke och axel, igen!) och kort därefter var det som om molnen skingrade sig och livet blev roligt igen.
Så nu ska jag njuta av att vara symmetrisk så länge det varar, ett par veckor eller hur länge det blir den här gången :-)

Snart sängdags, men först ska jag vara fyllechaffis utåt Drängsmark och Ersmark.

/Maria

Upprörd

Jag är i chock!
I dagens avsnitt av Mammas nya kille påstår Dr Drey (från Byske, vårdcentral) att Job Andersson i själva verket är 122 år, döende och mer svamp än människa.
Dr Drey menar därför att han ska lägga Job i formalin och turnera runt med honom som en sevärdhet a la elefantmannen.
Så idag tackade Job för sig... för sista gången.

Vad menar de??!
Är detta slutet på vår älskade folklivsfanatiker?
Är Jobs karaktär passé och förbi?

Om så är fallet blir jag vred, mycket vred.
Det finns bara en sak att säga om detta: SKOSEGNOSE!

/Maria

Sköna maj välkommen

Valborgs är färdigfirat och förstmajdagen är slut.
Strålande väder har vi haft och nu är det inte mycket snö kvar.
Valborgsfirandet gick av stapeln i Drängsmark, trevligt som alltid.

---> Fonduemiddag hos Magnus och Carina. Mycket gott!
---> Tussilagosar.
---> Brasan....
--->...när den brann som mest.
---> Grillade min första Valborgsfalukorvsbit. En norrlandstradition jag kan tänka mig att anamma.

Under dagen har vi varit i stallet. Håkan bytte till sommardäck på transporten medan jag fick en privatlektion av Karina på hennes Trixi.
Efter det blev det lite lek på ridplanen med Leo.
---> Organizing the tools.
---> Jobbigvarvet...

Och en liten filmsnutt vart det oxå, tack vare Håkan.
Observera att det är en av deltagarna på filmen som springer mer än den andre.
Det är inte lätt att få igång en vårtrött liten gubbe i 17-gradig värme.
Dagens övningar gick ut på att vi måste lära oss att försöka hålla avstånd när vi är bakom vår människa, speciellt om vår människa springer långsamt och det är lite svårt att ha koll på sina långa ben.
Mot slutet lyckades vi ganska bra, iallafall i skritt. ;-)

Lite hoppning blev det oxå, på en nivå som passar både mig och Leo.
Lågt och utan ryttare.

/Maria