Men det går ju inte nu.
Det är ju nu blåbären är mogna och jag har upptäckt att jag blir som galen när jag kommer ut i blåbärsriset. Ser bär överallt och kan inte sluta. Allt måste plockas, inget får förfaras.
Alltmedan jag lyssnar på P1's underbart rogivande kvällsprogram.
Så, idag har jag lärt mig det mesta om Johann Wolfgang von Goethe, varifrån uttrycken "att höfta", "kidsen" och "fridens liljor" kommer ifrån, hört slutet på en ganska gemytlig radioföljetong samt lyssnat på ett helt befängt gammalt radioklipp från när Sverige fick sin första, hör och häpna, kvinnliga taxichaufför där radioreportern på fullaste allvar verkade orolig för att den stackars lilla tösabiten (som troligtvis även hade anlag för hysteri) inte skulle kunna hitta bland stadens alla gator.
Alltmedan denna kunskap insöps skördade jag 2.5 liter bär som nu är rensade och klara.
Det mesta ska jag ge bort, till de som är duktigare på att baka än jag. Det är inte så mycket bären utan plockningen i sig som är rolig.
Sedan är det ju roligt att få dela med sig och göra andra glada.
---> Dagens skörd.Älskade, älskade morfar. TACK för att du tog mig med på blåbärsplockningen när jag var barn. Jag tänker på dig mycket när jag traskar runt bland risen och minns hur vi plockade bär och sjöng "Det växte en blomma" så det ekade mellan träden.
Hoppas att det finns lika många fina bär i himlen som det finns i skogen på Erikslid.
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar