Norénångest

Man sitter i soffan, dagen efter en helkväll på Statt. Man har en svagt pulserande värk och lätt pyrande ångest brottandes i huvudet samtidigt som någon fånig låt dundrar på i ett uppskruvat tempo (t.ex. Row, row, row your boat...), en psykisk försvarsmekanism i ett förtvivlat och misslyckat försök att fästa tanken vid något konkret.

Vad är då det absolut sista man ska göra?

Jo, att se en film baserad på texter av Lars Norén.
Detaljer - en film om ångest, psykisk smärta och död!
Jag gjorde det, och det var dumt.

Hade den ändå gått på en reklamfinansierad kanal så att man då och då blivit avbruten av Mr Muscle eller Iprenmannen, men icke.
Det var totalt omöjligt att slita sig och nu ligger ångesten som en kladdig geggamoja i mitt grubbliga medvetande.

Filmen var självklart oerhört bra, men en annan dag.
Men, man lär av sina misstag och jag gör inte om det.
Detsamma gäller skräckfilmer.
Efter att ha sett the Ring hade jag i flera veckors tid ont av att sova ensam med TV'n i samma rum.
Så fullständigt onödigt.

Nu ska jag dricka O'boy och se ett Seinfeldavsnitt, det är ångestdämpande, lättsamt och vardagligt. :-)
Kram!
/Maria