Vanligt jävla kaffe

Igår hade vi efterjobbetaktivitet.
Aktiviteten bestod av bågskytte och middagen av Tacobuffé.
Bågskytte var inget för mig, det var svårt och jag var sämst.
Men någon ska vara det oxå...
Maten var mycket god och trots att vi alla åt oss mer än mätta så blev det över mat för att kunna utfodra halva Västerbotten.
Sammanfattat, en mycket trevlig kväll.

Så till dagens ämne...

Vi var på stan tidigare idag och tog en fika.
Min sambo (och även jag) är av åsikten att kaffe är kaffe, ska heta kaffe och smaka kaffe, kaffe och inget annat än kaffe.
Att blanda i mjölk, socker, choklad, grädde, sprit, oxjärpar eller annat tjafs och därefter börja kalla det Capuccino, Macchiato, Espresso, Café au lait, Wiener Melange, Con Panna, Latte hit och Latte dit är ett otyg!
När sedan tillverkningstiden på ovanstående visar sig vara mellan 20-45 minuter blir man bara trött och frågar sig varför.

Stans nya café ägs av en inflyttad Stockholmare.
Ska man beställa kaffe där så är det - förutom ovanstående konstigheter - presskaffe som gäller, med olika suspekta namn och ännu mer suspekta beskrivningar.
T.ex. "El Salvador - Krämigt och elegant".
Själv har jag lärt mig att tycka om Bourbon Jungle (svart och starkt), därför rättar jag in mig i ledet och beställer det.

Håkan däremot vägrar.
Trots att han VET att 18-åringen bakom disken inte hört talas om begreppet "svart kaffe", så bara han MÅSTE beställa det.
Flickstackarn rodnar och stammar fram att hon ska försöka lösa den till synes omöjliga uppgiften, samtidigt som hon flackar med blicken för att förtvivlat få ögonkontakt med någon äldre kollega som ska kunna förklara vadihelvete karln vill ha.
För att spä på hennes ångest tar han vid mackbeställningen dessutom till sin favoritförrvirringstaktik.
Dvs. att på frågan "Vill du ha fetaost på din macka oxå?" svara: "Överraska mig!"
Vid det laget hade hon redan bestämt sig för att byta jobb.

Kaffet smakade hur som helst mycket gott, oavsett vad det hette.

/Maria