Festivalrapport

Skellefteå Stadsfest är slut för den här gången.
En gång om året är det ett fyradagarsbaluns i den här stan, alla går man ur huse och för att inte missa något gick vi in hårt för uppgiften och valde att medverka under alla dagar.
Ska man orka med utgång 4 dagar i rad gäller det att vara taktisk.
Man kan inte vara helt nykter, då står man inte ut med de som inte är det.
Man kan heller inte dricka sig för full, då orkar man inte gå dagen efter.
Därför får man hålla sig på en lagom nivå, precis såpass så att man står ut med stöket, men med ett sparsamt drickande blir festivalbesöket kanske lite mer av en stilstudie.
Min stilstudie i år har varit att kategorisera och vilt generalisera fram de olika partydjur som besöker Stadsfesten.

De hänsynslösa
Dessa människor är ganska orutinerade festivalbesökare. Oftast kvinnor i övre medelåldern vars festande vanligtvis består av två glas vin på altanen en stillsam sommarkväll.
När De hänsynslösa kommer in i ett trångt öltält förvandlas de till monster.
De har tagit sig in på området tidigt på kvällen, för att inte missa uppträdandet av Lena PH, Carola eller någon annan folkkär artist, för att därefter placera sig längst in i ett öltält i väntan på folkstormen.
När tältet väl är fullpackat drabbas de av panik och ska ut, fram, bort och det jävligt fort.
Likt transformers fäller de ut sina sylvassa armbågar, välspetsade axlar, skjuter fram hakan och med blicken placerad 2 dm över huvudet på alla andra banar de väg genom folkmassorna.
Att de välter stolar, trampar på spädbarn eller skvimper ut andras dryckjom märker de inte ens. De hänsynslösa går över lik för att nå en BajaMaja eller för att bara ta sig ut.

De orutinerade
Detta är förstagångsfestivalare, oftast unga tjejer, som ännu inte förstått hur det ser ut eller fungerar på en stadsfest.
Iklädda tunna linnen, vita byxor och vita högklackade tygskor.
I bästa fall fryser de som djur under den kalla norrlandssommarnatten, i värsta fall åker de kana på rumpan i den lervälling som kan skapas i gräsbackarna så att skor och byxor blir till oigenkännlighet.
Det är även dessa flickor som inte förstått att hur gärna man än vill så bör man inte gå in tre samtidigt på en BajaMaja.
Man vill INTE att en BajaMaja ska välta!

Mr Nolimit
Oftast unga män, finns dock i alla åldrar och kön, men lyckligtvis inte så vanligt förekommande.
Mr Nolimit har haft en sjuhelsikes förfest och antagligen "tömt dunken" timmen innan han/hon tågar in på området.
Väl inne i trängseln slås alla system ut. Vederbörande kräks ner sig själv och andra eller blir sittade över en BajaMaja-holk resten av natten (o hemska tanke).
Blir oftast utburen tidigt på kvällen... så man ser sällan till dem, guschelov.

De generösa
Dumsnälla festivalbesökare som går in för att bjuda alla sina polare på pilsner.
Behjärtansvärt, men ställer dock till med en del problem.
Detta pga. att de inte bara åtar sig att betala för kompisarnas öl utan även att hämta dem.
Bestyckade med 4-5 öl i famnen ska de försöka kryssa sig tillbaka genom folkmassan i tältet (eftersom de alltid sätter sig vid bordet längst från baren).
Efter att ha mött ett par av De hänsynslösa (se ovan) återstår en skvätt i botten av de köpta plastglasen och ölinnehållet klibbar försmädligt på kläderna för de som råkade stå i vägen.

De rutinerade
Dessa har varit med sedan begynnelsen.
De vet precis hur man ska klara sig lindrigast undan på en festival.
Tidigt på kvällen väljer de ut det bästa bordet i bästa tältet med bästa bandet. Där sitter de tills området stänger, helt obrydda om vilka artister som spelar.
I sällskap med en av De generösa (se ovan) behöver de aldrig lyfta rumpan för att bli försedda med alkohol. Hur de löser urinerandet har jag ännu inte räknat ut men det finns säkert medicinska lösningar på sånt i form av rör som leder ner genom byxbenet.
De behöver inte cruisa runt för att träffa folk, de som vill träffa dem vet vars de sitter och får ta sig dit bäst de kan.

Galningarna
Slutligen finns de som bara älskar att festivala.
Det mest kännetecknande för dessa är att de ALLTID måste upp på bord och stolar.
Om ett bord står vingligt och de trillar ner fyra-fem gånger så ska de lik förbannat upp och studsa, tills bordet, med öl och vinglas, vält över kringstående gäster.
Vinglasen rinner alltid ut över De orutinerades vita byxor, eftersom De orutinerade av någon konstig anledning alltid flockas runt Galningarna.

Vilka tillhör då vi?
Ja, jag vet inte, men vi tillhör dem som alltid har roligast på förfesten.
Vi kommer i väg sent och väl inne på området ska någon kissa, någon träffa en kompis i tältet vid älven, någon äta en Souvas osv osv.
Man sprids för vinden i myllret och därefter ägnas mesta tiden åt att försöka hitta varandra igen.
Men det är roligt, mycket roligt och om ett år är vi där igen!
Den gången förhoppningsvis i sällskap med några glada Uddevallakompisar. ;-)

/Maria