Man får försöka dra sitt strå till stacken, och det enda jag kan bidra med till sjukvården är att lämna fyra deciliter kroppsvätska i form av blod fem gånger per år.
Och jag gör det så gärna.
Faktum är att personalen på blodcentralen gör det hela till ett nöje. Sällan har jag stött på en yrkesgrupp som så, i alla fall utåt sett, verkar gilla sitt jobb.
Man blir nästan lite avundsjuk.
De svassar runt en och är trevliga. Slänger lite käft med oss som ligger där på britsarna med nålar i armarna, och vi försöker vara trevliga och, om möjligt, roliga tillbaka.
Fast man vet inte, det kan ju vara så att de, när de kommer hem, slänger sig på soffan, suckar stönar och kvider att de aldrig nå'nsin mera vill gå tillbaka till sitt värdelösa blodtapparjobb med dessa sinnesslöa givare som bara ska försöka vara lustiga hela tiden.
Vad vet man...
/ Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar