Ibland är jag otroligt lättriggad.
Som när någon ställer sig på vår parkeringsplats.
Detta hände mig alldeles nyss.
Explosiv och vansinnig sprang jag in i lägenheten och slog i blint raseri på datorn för att kolla upp vem som var ägare till bilfanskapet.
Hittade förbrytaren och med fradga i mungiporna ringde jag upp genast... definitivt utan att räkna till 10 först.
Gubbjäveln som stod som ägare svarade inte vilket innebar att jag fick gå bärsärk på grannarnas ringklockor.
3:e dörren gav träff och med en röst kommandes långt ner ifrån magtrakten morrade jag fram min fråga och vem som plägade nyttja min parkeringsplats.
Bilen visade sig dock inte, som jag var helt övertygad om, tillhöra en störig 20-åring som varit för lat för att parkera lite längre bort utan en halt liten dam i 75-årsåldern.
Ilskan rann av mig direkt och oj vad jag skämdes.
Måste lugna ner mig...
Måste äta...
F'låt lilla tanten!!
/Maria - Skämmes som en hund
2 kommentarer:
Hahahaha, jag antar att det inte var Håkan som skrev det där inlägget.. Han hade förmodligen åkt och handlat lite bullar som han bjudit förbrytaren på.. :-P Hoppas pulsen har gått ned nu och att du fått i dig mat :-)
Ja...jag känner igen mig i det där. Själv ringde jag upp den bilägare som stod på Petters parkering...och då visade det sig att Petter gett honom lov att stå där...utan att tala om det för mig!
Pinsamt var det iallafall!
Men du...var på internet kan man kolla upp bilägare?
Kram!
Skicka en kommentar