En riktig skitdag

Idag har det varit en jobbig dag!
Vaknade tidigt i morse och tänkte gå på toaletten, den senaste tiden har nämligen min blåsa av någon anledning känts mindre så jag måste gå ofta.
Som sagt, kissnödig tassade jag ut mot toaletten men där var det stopp.
Den, av de tvåbenta, dedikerade platsen för att släppa tarv var stängd!
Har aldrig hänt förr!??!

Jag tog för givet att det var ett misstag så jag satte igång att uttrycka högljutt missnöje.
Döm om min förvåning när den tvåbenta - den av honkön - kommer springande,
för att öppna dörren???
NÄ, för att plocka upp mig och fånprata!!!!
Kissnödig och sur fick jag vänta i nästan två timmar innan dörrfan öppnades.

Och då händer det igen, det där som hände igår.
Hon sätter sig vid lådan och gör något jättekonstigt.
Här har man i hela sitt liv fått lära sig att det enda man får kissa på är sand. Alla andra platser är fel. Men nu... nu skulle det plötsligt kissas i matskål.
Och som om inte det vore nog, sedan tog hon upp det illaluktande kisset och gick i väg med det!
Gud vet vad hon gjorde med det och jag vill helst inte veta.
Vad är det som gäller egentligen?
Ska jag kissa i deras matskålar i fortsättningen, ska jag kissa i min egen matskål eller vad händer?

Nåväl, människor är konstiga... och ganska äckliga.
När matte fjantat runt här hemma en stund, flyttat saker och slamrat i köket började jag ana oråd. Det brukar bara betyda en sak, dammsugning.
Så, vi höll oss undan syrran och jag i väntan på brölet... som aldrig kom.
Istället blev vi båda inpressade i förflyttningsburen och inställda i plåtburken med hjul.
Det bar väg till vad vi trodde, Stellas tvåbenta. Men fy satan, det var mycket värre än så.
Vi har varit där ett par gånger tidigare och det finns inget värre ställe!
Veterinären!

I 30 minuter fck vi sitta instängda och titta på vitklädda sköterskor som vi bara hatar.
Det doftar ångest där och vi var skitskraja.
Vi träffade dock två grabbar som vi flörtade lite med. De var syskon, precis som vi och skitsnygga. Jag bestämde mig för att jag ville ha den röda och långhåriga och Stella den röd-vita lite tjockare (hon har inge vidare smak).
Besvikelsen blev total när en sköterska kom och hämtade dem och en kvart senare kom tillbaka med dem... stympade och fullständigt odugliga.
Glädjen var kort och vår rädsla blev inte mindre.

När det var vår tur vägrade vi först att gå ur buren. Jag svor allt jag kunde åt kärringen som lyfte ut mig, klämde mig på magen och stack en nål i nackskinnet på mig.
"Mot kattpest" hette det. Bullshit, kattpest kan hon va själv!
Det var nämligen hon som skulle ha kisset som matte samlat på. Äckliga tant!
I utbyte mot kattkisset fick matte tabletter som jag tydligen ska äta.
De smakar skit och ska tydligen göra att jag slipper kissa så ofta.
Det enda som varit bra den här dagen.

Nu ska jag sova lite igen, det har varit en traumatisk dag.
De tvåbenta håller dessutom på att slänga all inredning.
Det försvinner mer och mer, gardiner, dukar och tavlor. Allt ska tydligen bort.
Tja, det är säkert någon ny inredningstrend de gått på, dock inte i min smak.
Men, vad vet jag, jag är ju bara katt.

Mjau!
/Zelda