Inte ens "Njö"

Jag borde ha förstått.
Efter gårdagens stallvistelse, så full av lugn och harmoni där allt flöt på med lugna, duktiga hästar och arbete som gick fort och lättvindigt, borde jag ha förstått.
Förhållandet mellan flyt och jävelskap är nämligen konstant och har man det för smidigt en dag kommer det surt igen.

Det märkte min stallkollega och jag när vi skulle starta bilen och fara hem.
Totalstrejk!
"Den säger inte ens Njö", sa hon när hon ringde sin sambo.
Och när nyckeln vreds om så sa den verkligen inte ens njö, host, skrrrrr, eller andra ljud som brukar beteckna trögstartade bilar.
Vi försökte oss på en liten insats i andan - Kvinnor Kan, plockade fram manualen till bilen, lyckades hitta hur man fick upp motorhuven, var säkringslådan satt och gick igenom listan över konstiga mojänger som kunde orsaka uteblivet "Njö".
Utförde ett litet provbyt av något som lät rimligt men bilen förblev ytterst lågmäld.
Vår enda slutsats blev att vi troligtvis parkerat bilen mitt i ett currykryss som slog ut elektroniken eftersom Karinas mobildisplay i samma stund vändes upp och ner(!).

Slutligen fick vi ringa våra underbart snälla sambosar som återigen fick rycka ut och ställa upp för sina hästgalna kärringar.
I väntan på dem invigde vi den nyrenoverade klubbstugan, som är så fin att den kräver ett eget inlägg (kommer inom kort) och tröståt ur pepparkaksburken. (Förlåt Gun-Britt, men nöden har ingen lag...)
Våra räddare kom, med startkablar i högsta hugg som tyvärr var verkningslösa och historien slutade med bogserlina mellan våra fordon in till stan.

Nu - sova!
I morgon är en annan dag, en dag med flyt!

/Maria