Osymmetri

Idag har jag min sista hemmadag.
Var därför tvungen att ge mig ut och provgå för att se så att världen där ute fortfarande existerar (har inte varit utanför lägenheten sedan operationen).
Begav mig till Ica Kvantum för att handla, tillsammans med hälften av stans pensionärer (andra hälften befann sig antagligen på Coop).
Under har skett efter en veckas frånvaro från jobb och stress.
Mina axlar är där axlar ska vara, inte uppe vid öronen.
Gick i lugnt temo utan att tänka på annat än det som fanns runt mig.
Härligt.

Handlingen gick bra, bortsett från att jag hyrde film och, pga. min fortfarande svullna tunga och såriga hals, fick upprepa mitt personnummer tre gånger alltmedan jag såg hur kassörskan sorgset tänkte "Jaha, ännu ett stackars offer för heroinmissbruk".
Nåväl.
Nu sitter jag här i soffan med en kopp kaffe och ska se Kalle och chokladfabriken.
Minns den från när jag var barn och den lästes på TV av Ernst-Hugo Järegård.
Tyckte egentligen att den var lite otäck... lite Kafka, men det kan ju ha berott på herr Järegårds lätt psykopatiska stämma.

Så till dagens I-landsproblem.
Jag har en liten egenhet, ett ticks, eller låt oss kalla det, lätt störning.
Mitt symmetribehov.
Jag vill att saker och ting ska stå rakt och i linje. I balans. Pappren på mitt skrivbord ska ligga i linje med kanten på skrivbordet, soffan ska stå så att det är exakt lika mycket mattkant på varje sida, filten på sängen ska ligga i balans med kuddarna etc, etc.
Till man FASA såg jag idag (nu när såren börjat läka), att kirurgen skapat en kraftig asymmetri i min hals, genom att karva/bränna bort mycket mer på högra sidan än på vänstra.
Mycket irriterande!
Jag hoppas verkligen att detta inte kommer innebära obalans i mitt liv framöver.

För övrigt, jag är en engelsk bulldog, som bor tillsammans med en Berner Sennen.
Vilken hundras är du? Gör testet!

Kram på er!
/Maria