Con Air-dramat som hände i Umeå idag har gett mig ännu en anledning att hata små äckliga inrikesplan.
Känslan av att sätta sig i en liten plåtbuss som skakar sig upp 10 000 meter ovan mark gör mig bara mer och mer nervös.
Men, bor man en massa mil från familj och vänner har man inte så mycket att välja på.
Om man inte vill åka tåg i 15-17 timmar, med kupéer som luktar gammal raggsocka och som såg sina bästa dagar under tidigt 70-tal.
Jag vet att flygolyckor är betydligt ovanligare än att krocka med bilen, men flygvärdinnornas frenetiska säkerhetsgenomgångar är oroväckande.
De ger en känsla av att flytvästen behöver användas dagligdags.
Sundsvallshelgen var helmysig. Jag spenderade mycket tid i den bekväma soffan, frossandes i inredningstidningar.
Mina materialistska drömmar frodas och nu vill jag ha sjukt mycket pengar, ett litet hus någonstans inom en radie på 2 mil från Uddevalla... och tokinreda.
Måste även erkänna att det blev en liten, liten tur till Ikea. Bara för att titta. Titta kostar ju inget, eller ja, det kostade ganska exakt 700 spänn, men vi var ju ändå där.
Så kan det gå.
Usch, i natt är det fullmåne igen. Jobbigt!
Mjau!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar