Otacksamt

Nu är kärringen klar!
Jo, jag tar mig faktiskt friheten att kalla min matte för kärring för det är precis det hon är.

Hon har av någon anledning fått för sig att jag är rädd för dammsugaren.
Rädd, JAG, pfffh!
När hon tar fram den där eländes apparaten och jag kryper in under kuddarna i sängen så är det inte för att jag är rädd.
Jag är SUR!
Sur, ledsen och besviken för att allt arbete man lagt ner den senaste veckan fullständigt raseras.
Här har man gått, i sitt anletes... päls och slitit som ett djur, bokstavligt talat, med att försöka fixa till den här sterilt och smaklöst inredda boningen.
Man har släppt sin vackra päls i lagom portionerade doser i varje hörn och man har pyntat med sina älskade leksaker, allt för att försöka skapa lite stämning.
Jag har t.o.m. tvingats äta gräs för att på ett tämligen obehagligt sätt skapa dekorativa hårbollar på den annars mycket trista vardagsrumsmattan.

Idag, före kärringen förstörde allt, var det dessutom extra fint. Jag hade hjälp av min syster och vi har samarbetat otroligt bra och t.o.m jobbat natt med inredningen. Är man två går det ju så mycket lättare. Speciellt i badummet där det går avsevärt fortare att fylla lådan med aromatiska kluttar med unik design.
Men vad spelar det för roll, nu är allt pynt borta och det är bara att börja om från början igen.
Otack är världens lön.

/Zelda, en sårad och missförstådd inredare.