Att åka ner till sina nära och kära är både fysiskt och känslomässigt utmattande.
Glädjen över att återse människor man inte träffat på ett halvår, blandat med sorgen över att behöva lämna dem igen för att inte återse dem på en längre tid och det ständigt dåliga samvetet över att man inte bor närmare, att man inte hinner stanna längre eller kanske inte hunnit hälsa på alls.
Men vi gjorde så gott vi kunde.
När man så här i efterhand summerar det vi hann med under våra fem dagar kan jag förstå att tröttheten infann sig när vi kom hem.Lite kort...
17 timmars tågresa till Göteborg, hämtning av hyrbil, Ikeabesök i Göteborg, fika med Lillasyster i Uddevalla, tacokväll hos bror med sambo, fika hos mamma och pappa, fisketur vid Ellenösjön, besök på Kämpegatan för tittande på Thailandskort, mullafest i Uddevalla, besök på Färgelanda ridklubb, födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, pokerkväll i Färgelanda, lunch hos X-svärmor och Lillasyster, frakt av stenbumlingar från stenröse till trädgård, orkidépromenad med fika hos X-svärmoster på Lammö, 3-rätters middag hos Guddotter med familj, lämning av hyrbil (ca 60 mil blev det), ett par timmar på Liseberg, besök av förlovningsplats i Göteborg, fika på café Kosmos och därefter flygresa hem.
(om man läser det fort låter det nästan som en låt av Povel Ramel ;-)
Hur som helst, det har varit en väldigt trevlig helg.
Längre fram i sommar tar vi sats på nytt och åker söderöver. Då med egen bil.
Hoppas då att hinna träffa de som inte hanns med den här gången.
I övrigt då.
Arbetsdisciplinen börjar sjunka i väntan på semester.
Jag har fortfarande inte kommit över förlusten då bror min slog mig i poker.
VM är igång, Tyskland sparkar stjärt!
Värmebölja i antågande.
Livet är bra jävla underbart ändå! :-D
Kram då'rå.
/Maria
p.s. Boktips: Box 21. Otäck, bra och otäckt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar