Har varit hemma, måndag och tisdag.
Kurerat mig från den feber, hosta och trötthet som jag drog på mig under helgen.
Förutom läkande sömn har jag ägnat mig åt filmtittande och bokläsning.
Blev i höstas tipsad från min mamma om boken Min vän Henry, som köptes in och har fått ligga till sig i väntan på att andra böcker skulle läsas ut.
I morse fick jag äntligen påbörja den och nu åtskilliga tårar senare och med endast 30 återstående sidor kan jag konstatera att jo, det var en bra bok.
Kanske inte författartekniskt det mest häpnadsväckande jag läst, vilket det inte brukar bli när någon som inte är författare till yrket väljer att berätta om sitt liv i en bok - Men en rak och ärlig, av en mamma rätt-upp-och-ner berättad historia om livet med ett autistiskt barn.
Hur de kämpar, först med att få diagnosen ställd så att de får rätt hjälp, för att sedan - då de äntligen fått alla att förstå att det rör sig om grav autism - i förtvivlan försöker hitta ett sätt att nå fram till honom.
Något som till slut lyckas med hjälp av hunden Henry.
En bok att rekommendera, framförallt för oss djurälskare som vill få något vi redan vet bekräftat. Att djuren i våra liv har så mycket att lära oss och att de är en oändlig källa till glädje och kärlek.
Funderar nu på om resten av kvällen ska ägnas åt kultiverat TV-tittande såsom:
"Den rätte för Rosing" följt av ännu en makalöst intressant brittisk dokumentär om män som är sexuellt besatta av sina bilar(!) i "Min bil är min älskarinna" och kanske toppat av "Victoria Silvstedt - my perfect life".
...eller så läser jag en bok till.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar