Det har nu snöat ända sedan i torsdags och först nu ikväll har det gett sig. Underbart med snö, men nu får det gärna räcka.
I går red jag barbacka på Leo för första gången sedan i somras. Tänkte att jag skulle passa på när underlaget var mjukt att landa i om jag skulle åka av. Men Gun-Britts barbackapad var helt suverän att sitta på och det var riktigt, riktigt trevligt att sitta närmare hästryggen. Betydligt varmare oxå att känna hans kroppsvärme.
Höstens träning har dessutom gjort att hans vassa ryggrad nu är mer inbäddad i mjuka muskler som gör det möjligt för mig att faktiskt rida utan sadel.
Så nu måste jag köpa en sådan där pad... 2 500!!!
Eller kanske inte... än.
Dagens ridning i snöyran var dock med sadel, Gun-Britt fotade och man kan riktigt se hur de fick slita i snödjupet.
---> Bodan inbäddat i snö.
--->Det finns inget dåligt väder...
---> Tungjobbat i motvind.
---> Buskompis Sally tycker om när det travas på volt.
Det blev ett kort och intensivt ridpass.
Efteråt var jag lyrisk.
Suckande har jag tittat på mina stallkamrater när de skolgalopperat på sina vältränade hästar och tänkt att "Jaja, vi kanske kommer dit en vacker dag, varmblodskillen och jag. Ge oss några år av träning så kommer vi oxå att kunna studsa fram i vacker skolgalopp."
Inte trodde jag väl att det skulle komma så snart.
Vi har fortfarande långt kvar och mycket träning, än så länge består hans första stapplande steg mot skolgalopp att han - då jag sitter i sluta, höjer handen och säger galopp - samlar ihop sig, laddar energi och lyfter frambenen...
Mer än så kräver jag inte, att han förstår och försöker. Vår träning ska ske på hans villkor och han ska aldrig behöva göra saker han inte orkar.
Men det är SÅ HÄFTIGT, att han förstår så snabbt.
Världens bästa är han, världens bästa!
Under eftermiddagen fick vi trevligt besök av Carina och Magnus och resten av kvällen har slappats bort med bokläsning.
Bra helg, mycket bra helg!
/Maria
Efteråt var jag lyrisk.
Suckande har jag tittat på mina stallkamrater när de skolgalopperat på sina vältränade hästar och tänkt att "Jaja, vi kanske kommer dit en vacker dag, varmblodskillen och jag. Ge oss några år av träning så kommer vi oxå att kunna studsa fram i vacker skolgalopp."
Inte trodde jag väl att det skulle komma så snart.
Vi har fortfarande långt kvar och mycket träning, än så länge består hans första stapplande steg mot skolgalopp att han - då jag sitter i sluta, höjer handen och säger galopp - samlar ihop sig, laddar energi och lyfter frambenen...
Mer än så kräver jag inte, att han förstår och försöker. Vår träning ska ske på hans villkor och han ska aldrig behöva göra saker han inte orkar.
Men det är SÅ HÄFTIGT, att han förstår så snabbt.
Världens bästa är han, världens bästa!
Under eftermiddagen fick vi trevligt besök av Carina och Magnus och resten av kvällen har slappats bort med bokläsning.
Bra helg, mycket bra helg!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar