Trodde jag...
Idag hade det börjat framträda ett rött område runt den plats där han hade slagit sig till ro, och Maria började genast bli orolig för att det kunde vara sviter efter fästingen.
Hur det såg ut kan ni se på bilden, och JA, jag har så knotiga, håriga och bleka ben, jag vet...
För att försäkra oss om att det inte var någon fara åkte vi upp på lasarettet efter att vi hade varit ute vid Falkträsket och solat.
När vi hade väntat i enochenhalvtimme fick vi träffa en läkare som efter en snabb blick på benet sa: "Det är Borrelia, du ska få en penicillinkur!".
Jaha, jävla Conny... Första gången man öht ser en fästing, så får man borrelia på kuppen.
Nog om detta.
I kväll åkte vi till utedansbanan på Nordanå för att linedancea lite. Det var trevligt.
Vad som dock var ännu mer fascinerande var den hägg som stod bredvid dansbanan. Den var helt inlindad i väv från Häggspinnmal, och såg snarare ut som något hämtat ur Sagan om Ringen, eller något annat trollskt.
Tog några bilder med mobilen. Såg rätt mäktigt ut.
På den högra bilden kan man nästan se hur det kryllar av larver under silkestäcket.
Gonatt på er nu!
/ Håkan
3 kommentarer:
Bra att du kom till läkare, utan antibiotika kan det utveckla sig till hjärnhinne inflammation. En arbetskompis var hemma i 6 månader pga det.
Den där Conny skulle ha stryk..
:-/ Skönt att du fick penecillin!
Ja, fästingar ska man inte leka med. Men får man antibiotika brukar det inte bli några större besvär. Blev själv biten av fästingen Franz-Oskar häromåret, men dessbättre bar han inte på Borelia...så vitt jag vet.
Skicka en kommentar