Surkärring

...har jag varit idag.
Kände mig pigg och utvilad i morse och första timmen flöt på fint på jobbet.
Men sedan började hantverkare knacka loss golvet i korridoren utanför vårt rum och då växer hornen ut på det Aronssonska huvudet.

Ja, jag vet att de bara gör sitt jobb och jag vet att även de måste jobba dagtid.
Det är inte deras fel att jag inte fixar att stänga ute ljudbruset.
Men byggarbetsljud såsom hammrande i klinkergolv, borrande i betong eller allmänt metodiskt oväsen när jag försöker koncentrera mig och höra vad våra användare säger i telefonen får mig att vilja slåss... hårt.

Humöret ville sedan aldrig riktigt vända.
Att jag på lunchen var korkad nog att gå ut och leta kläder för att konstatera att dammodet i vår säger att alla ska gå omkring med puffärmar a la Anne på Grönkulla gjorde väl inte saken bättre.
Snyggt på andra, men inte på mig... som vanligt!
Därtill kommer att jag även blev ilurad av en tobakshandlare att köpa en ny sorts snus som var god men så stark att jag skakade hela eftermiddagen av nicokick.
Som om detta inte vore nog.
Fick även veta att vår TV som gick sönder under helgen skulle kosta 5000 att reparera. Surt, känns väl det. Att även vår CD-spelare och video börjat bete sig konstigt och stundtals lägger av, att en säkring ständigt löser ut i köket och att lamporna tänds och släcks lite då och då får mig att starkt misstänka någon form av elfel i vår lägenhet och att detta är orsaken till att våra elektronikprylar går sönder.
Uppmuntrande... jajamensan!

Tack gode Gud att jag har stallet att åka till efter jobbet.
För Håkans skull... att han slapp ha mig hemma under kvällen.
Som vanligt rann allt av mig då vi passerade infarten till café Lilla Hjärtat.
Alla elaka tankar försvann med fysiskt arbete i 18-gradig kyla och nu är jag en snäll människa igen.

Prison Break och sedan sova.
Kram och förlåt, i morgon ska jag bara tänka snälla tankar.

/Maria