Bonnpajken

Att Håkans små gossefötter under de första åren av hans liv trampade jordbruksmark blev idag väldigt tydligt.
När vi selat på Leo och satt oss upp i rockarden tog han nöjt över tömmarna och körde häst som han aldrig gjort annat.
Den här gången hette inte hästen Norma och var ingen nordsvensk brukshäst på den lilla gården i Åfors. Men att köra häst verkar vara som att cykla för min sambo och vad gäller området hästkörning är han en naturbegåvning.
Vilket känns skönt eftersom jag själv fortfarande känner mig mer trygg sittandes på hästen än bakom.

Vädret hade dock kunnat vara lite bättre.
Snöblandat regn, som förutspåtts, och våra kinder piskades röda i fartvinden.
Men... en härlig tur blev det och förhoppningsvis vill han följa med mig fler gånger.
Körningen är ett mycket bra komplement till den akademiska träningen där Leo får sträcka ut och springa av sig ordentligt.
Dessutom är det mysigt att kunna göra något tillsammans med hästen båda två.

Första advent har invigts med glögg, pepparsnask och lussebulle.
Tre hela arbetsveckor återstår innan jul...

/Maria