---> Inflyttningsfest - för två veckor sedan.Att de tyckte om varandra innan Trixi flyttade till Bodan var ganska tydligt, men att de skulle bli så kära som de verkar vara nu hade ingen kunnat ana.
Kärlek ska respekteras och ingen är gladare än jag att min vän har den samvaro han har tillsammans med en annan häst, jag hoppas bara att deras beroende av varandra inte skapar problem framöver.
Idag hade jag faktiskt svårt att få in honom i stallet eftersom hon stod i hagen och gnäggade i förtvivlan och han verkade stå och välja mellan henne och mig.
Mja...vi får väl se. In kom han iallafall.
I dag har vi lekt på ridplanen.
Till största delen hade jag honom lös. Jag känner mig mest bekväm med att slippa ha en lina mellan honom och mig. Mest för att jag inte har rätt teknik med linan och har lätt att trassla in mig i den, tappa fokus och då ge fel signaler till honom.
Har insett vilken känslig häst han är och jag måste verkligen vara koncentrerad och fokuserad på hur jag använder mitt kroppsspråk, vilket verkligen inte är enkelt.
Dagens framsteg är att jag kunde skicka ut honom , få honom att trava runt mig och sedan kalla in honom (även i vänster varv... det svåra varvet).
Dagens misslyckande var när vi skulle lämna ridplanen och han vägrade gå över en nyligen nedgrävd elkabel. Underlaget var lite gropigare mot vad det brukar vara och det var tydligen mycket läskigt.
Måste betyda att han ännu inte litar på mig fullt ut... :-/
Men, det är bara att fortsätta träna på att följa mig över läskiga underlag.
Någon som har bra fantasi och tips så tar jag gärna emot detta...
Håkan har varit på innebandymatch idag och efter förmiddagens aktiviteter for vi till det stora köpcentret för att leta whiteboard och handla mat.
På Ica, ungefär mellan grönsakerna och mejeriprodukterna, hamnade jag i storköpskoma och ville bara därifrån. Stackars Håkan, fick styra upp handlingen och valla mig ut.
Till slut kom vi ändå därifrån med varor som resulterade i dagens middag.
Håkan hade dessutom under dagen varit på stan och shoppat kläder, till sig själv - men även till mig. Jag har aldrig varit speciellt shoppingbenägen, och det har definitivt inte ökat sedan jag blev med häst.
Mitt senaste egna klädinköp bestående av stålhätteförsedda kängor samt signaljacka och byxor i knallgult med reflex från Blåkläder är tyvärr inte brukbart på vare sig kontor eller fest.
Min älskade sambo ser till att jag slipper gå naken eller i gamla trasor och det är jag innerligt tacksam för. Att han dessutom har lättare att hitta snygga kläder jag tycker om än jag själv är kanske en smula tragiskt, men dock ett faktum.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar