När man kom hem efter jobbet och kurade ihop sig i soffan framför TV'n med lite tända ljus och en kopp te.
Mitt liv ser annorlunda ut nu.
När jag gjort mina arbetstimmar på kommunen går jag hem i det sedan länge fallna mörkret, byter om till stallkläder, skrapar rutorna på bilen och åker den dryga milen för att sköta om min älskade vän.
Min vän som antagligen stått ute i den strålande höstsolen och undrat varför hans tvåbenting är så jäkla korkad att hon inte kommer till honom på dagen när det är ljust utan behagar komma först när det är becksvart och sovdags.
Och hur rätt har han inte...
Just nu är min högsta önskan att jag hade ett jobb som jag kunde lämna några timmar mitt på dagen för vara med Leo under dygnets ljusa timmar, åtminstone ett par dagar i veckan.
Denna tid på året som egentligen är väldigt behaglig.
Ännu inte för kallt, inga mygg och (hittills oftast) vackra soliga dagar.
Men egentligen spelar det ingen roll.
Trots mörkret är det alltid med glädje och längtan jag sätter mig i bilen på kvällarna.
Hittills har det aldrig en enda gång känts jobbigt att åka till Bodan för att ta hand om Leo.
Det ger mig så mycket energi och glädje att få arbeta i stallet och umgås med de underbara hästar och människor som är där.
Och helgerna, då man får lov att vistas ute i dagsljus, har blivit en underbar lyxvara som jag verkligen ser fram emot.
Idag har jag dock ledigt från stalljobbet.
Jag har kurat ner mig i soffan framför TV'n och mja, lite mysigt är det nog ändå med höstmörkret. (Man slipper iallafall se våra smutsiga fönster :-)
Men jag längtar redan till morgondagen... då får jag träffa honom igen.
---> Världens finaste...!/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar