Man får vara bra galen för att vistas utomhus i 16 minusgraders kyla frivilligt i sex timmar.
Galen eller närmare bestämt hästgalen.
Trots flera lager kläder frös jag så jag skakade efter mitt första träningspass så Gun-Britts golvvärme vid lunchtid var en välkommen räddning för mina isklampar till fötter.
Träningen gick för övrigt väldigt bra.
Han är så fantastiskt duktig Leo.
Tyvärr börjar jag komma till det där läget som jag tror många av de som rider Akademiskt så småningom gör. Att hästen utvecklas snabbare än ryttaren.
De övertydliga hjälper jag använde i början för att formge honom i öppna, sluta och renvers är way too much nu. Så istället för att föra mina händer åt ena eller andra hållet räcker det numera nästan med att bara tänka formen så går han rätt.
Men det är svårt att lära om och lätt att förböja honom.
Så det blir att träna, träna och åter träna.
Min tålmodiga vän får stå ut med mycket.
Tyvärr blev det inga kort tagna denna vackra vinterdag, med den enkla förklaringen att det inte var läge att ta av sig vantarna för att kunna fota. Jag prioriterade att ha kvar mina fingrar oförfrusna.
Hemmet är julpyntat klart med det lilla julpyntskrafs vi har. Vi är som bekant inga fans av att överdriva pynt, så det gick fort.
I morgon ska Håkan och jag ge oss ut tillsammans med Leo i rockarden. Det ska bli kul men jag betvivlar starkt väderprognosen som spår snöblandat regn.
Så kallt som det varit i dag kan det omöjligt bli plusgrader i morgon.
Vi får väl se.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar