Lusten att blogga varierar.
Det går upp och det går ner.
Senaste tiden har varit ner.
Men vi mår bra och livet trallar på som vanligt i familjen Johansson-Aronsson plus katt.
Påskledigheten var bra och välbehövlig, Linus och Tove kom på besök och det var mycket trevligt.
Katten fick åka på minisemester hem till Anna pga. allergi och jag fick äntligen en anledning att vårstäda lägenheten från allt katthår.
Arbetsveckan har varit lugn och behaglig.
När stans elever har lov märks det tydligt på antalet inkommande ärende.
Vi har ägnat en del tid åt kontorsstädning och nu är det en fröjd att komma in vårt lilla kontorslandskap. Rena välstädade ytor och ordning och reda i våra hyllor.
Ordning ger arbetsro... vilket kan behövas inför nästa vecka då alla som haft en veckas ledighet kommer tillbaka och behöver vår hjälp igen.
Det är skönt med lugna dagar, men man saknar användarna när de är borta... faktiskt.
Idag har jag varit hos Leo på förmiddagen.
Inger var med och övervakade den join-up jag gjorde med Leo (för er som inte vet vad join-up är så kan det kort beskrivas som en övning där man genom att prata hästens språk bevisar att man är den som bestämmer - och nej, absolut inga fysiska tilltag, bara mentalt tryck).
Det gick oerhört bra och när vi gick in i stallet för en stunds ompyssling var det en mycket nöjd häst och en ännu nöjdare Maria.
Vi har stärkt våra positioner och han känner förhoppningsvis mer tillit till mig som ledare ett tag framöver.
Våren är annars en jobbig tid för lilla gubben. Han lider av pälsfällningen så till den milda grad att han ibland verkar vilja krypa ur pälsen helt och hållet, genom att springa som en galning, hoppa jämfota och rulla sig.
Men jag gör mitt bästa varje gång jag är med honom och ryktar och kliar och masserar och pysslar om. Häromdagen njöt han så mycket att han tvärsomnade och höll på att falla ihop på stallgolvet. ;-)
Eftermiddagen har ägnats åt ett mycket välbehövligt besök hos frissan och nu ska jag snart göra mig i ordning för att gå ut och äta middag med min älskade sambo.
Trevlig fortsatt helg!
/Maria
29 mars 2008
20 mars 2008
Skämmes
En fullständig skandal att vi inte lyckats få till ett blogginlägg på över en vecka!
Så jag får väl se till att det iallafall blir en lägesrapport.
Jag är i Eskilstuna just nu och hälsar på Sophie och Dennis. Trevligt.
Kände mig rätt sugen på att se hur de har det i sin nya lägenhet, och den var faktiskt ett lyft jämfört med den tidigare, både vad gäller själva lägenheten och framförallt vad gäller omgivningen. Denna förra var iofs helt okej, men den låg lite mer ghettoaktigt till. Och nu har de dessutom viss utsikt över Eskilstunaån.
Imorron åker jag hem igen, och då kommer Linus och Tove upp och hälsar på, också mycket trevligt!
Annars är väl allt okej, Maria tillbringar kvällen med vänner i Skellefteå firandes en födelsedag på Anderstorp. Och med tanke på hur tidigare tillställningar där brukar vara så har hon och övriga på plats säkert en mycket trevlig kväll.
/ Håkan
Så jag får väl se till att det iallafall blir en lägesrapport.
Jag är i Eskilstuna just nu och hälsar på Sophie och Dennis. Trevligt.
Kände mig rätt sugen på att se hur de har det i sin nya lägenhet, och den var faktiskt ett lyft jämfört med den tidigare, både vad gäller själva lägenheten och framförallt vad gäller omgivningen. Denna förra var iofs helt okej, men den låg lite mer ghettoaktigt till. Och nu har de dessutom viss utsikt över Eskilstunaån.
Imorron åker jag hem igen, och då kommer Linus och Tove upp och hälsar på, också mycket trevligt!
Annars är väl allt okej, Maria tillbringar kvällen med vänner i Skellefteå firandes en födelsedag på Anderstorp. Och med tanke på hur tidigare tillställningar där brukar vara så har hon och övriga på plats säkert en mycket trevlig kväll.
/ Håkan
11 mars 2008
Sjuk
Så kunde min kropp då slutligen inte stå emot.
Många är de jag under vintern träffat som snorat och nyst och burit med sig sina illasinnade virus till vår arbetsplats eller andra platser.
Förundrat har jag märkt att min kropp som för ett par år sedan hade motståndskraft = NOLL klarat sig undan varenda gång.
Men en tjejfest med utgång på fredagen och sen hemgång i ett kallt Skellefteå samt ett arbetspass i stallet under lördagen fick min kropp att dra i nödbromsen för att pausa livet en stund för att ägna sig åt virusbekämpning.
Feber sedan i lördags som nu övergått i en grötig, Darth Vader-liknande stämma.
Hade troligtvis klarat av att gå till jobbet idag.
Febern är inte hög, och mitt arbete är stillasittande.
Men det faktum att jag inte kan prata ordentligt gör det svårt att sköta ett jobb med telefonsupport.
Dessutom tycker jag att det är en smula ofint att gå till jobbet och smitta ner sina kollegor om man inte absolut måste.
I går fördrev jag tiden med något jag inte gjort på riktigt länge.
Boksträckläsning.
400 sidor svensk kriminalroman utan uppehåll. Underbart.
Och idag slukade jag en till, av bara farten.
Efter detta blogginlägg ska jag bädda ner mig igen och påbörja den tredje.
I morgon är jag nog på benen igen och förhoppningsvis är även rösten tillbaka.
/Maria
Många är de jag under vintern träffat som snorat och nyst och burit med sig sina illasinnade virus till vår arbetsplats eller andra platser.
Förundrat har jag märkt att min kropp som för ett par år sedan hade motståndskraft = NOLL klarat sig undan varenda gång.
Men en tjejfest med utgång på fredagen och sen hemgång i ett kallt Skellefteå samt ett arbetspass i stallet under lördagen fick min kropp att dra i nödbromsen för att pausa livet en stund för att ägna sig åt virusbekämpning.
Feber sedan i lördags som nu övergått i en grötig, Darth Vader-liknande stämma.
Hade troligtvis klarat av att gå till jobbet idag.
Febern är inte hög, och mitt arbete är stillasittande.
Men det faktum att jag inte kan prata ordentligt gör det svårt att sköta ett jobb med telefonsupport.
Dessutom tycker jag att det är en smula ofint att gå till jobbet och smitta ner sina kollegor om man inte absolut måste.
I går fördrev jag tiden med något jag inte gjort på riktigt länge.
Boksträckläsning.
400 sidor svensk kriminalroman utan uppehåll. Underbart.
Och idag slukade jag en till, av bara farten.
Efter detta blogginlägg ska jag bädda ner mig igen och påbörja den tredje.
I morgon är jag nog på benen igen och förhoppningsvis är även rösten tillbaka.
/Maria
01 mars 2008
Ovant
Om ni inte gillar sport i allmänhet och ishockey i synnerhet, så kommer ni inte att förstå nå't av det jag ska försöka beskriva med detta inlägg. Inte heller kommer ni att kunna föreställa er den pirrkänsla som finns i kroppen före viktiga matcher där det lag som man håller på deltar.
Som varande skelleftebo kan jag påstå att det finns ett lag i denna stad som mer än något annat kan påverka det allmänna hälsotillståndet (både fysiskt och psykiskt) bland medborgarna. Jag talar naturligtvis om hockeylaget Skellefteå AIK. Att vara supporter till detta lag är som att tvingas gå på lina med en tioliters hink med obrunnen cement i varje näve, medan krokodilerna i gölen nedanför förtjust ser fram emot ett skrovmål för varje trevande steg man tar.
I många år våndades man över iofs ganska framgångsrika säsonger i hockeyallsvenskan, men som avslutades med mer eller mindre lyckade framträdanden i kvalserien till Elitserien. Våren 2006 lyckades man dock med detta och tog, till ackompanjemanget av en i chock jublande stad, steget upp till eliten. Det första året slutade, trots ett mycket lyckat år som nykomling, ändå i kvalserien, där laget (och supportrarna) fick våndas ännu en gång innan man säkrade ett år till i högsta serien.
Ni ser, det är fullt av våndor.
MEN, detta år kan man otroligt nog vara avslappnad under de sista tre matcherna i grundserien. Man har redan säkrat fortsatt elitseriespel och matcherna framöver kommer "bara" att avgöra om man får delta i slutspelet eller inte. Så skönt...
Om det nu skulle bli slutspel så får det ses som en ren bonus. Blir det så blir det.
Det enda som nu oroar en lite grann nu i slutet av säsongen är ju om det skulle betyda att Luleå inte klarar av att hänga kvar i serien. Man är ju trots allt norrlandspatriot...
Maria är också rätt nöjd, att det blir så här betyder att hennes sambo (alltså jag) är betydligt mer harmonisk och tillfreds med livet. Annat var det förra året...
/ Håkan
Som varande skelleftebo kan jag påstå att det finns ett lag i denna stad som mer än något annat kan påverka det allmänna hälsotillståndet (både fysiskt och psykiskt) bland medborgarna. Jag talar naturligtvis om hockeylaget Skellefteå AIK. Att vara supporter till detta lag är som att tvingas gå på lina med en tioliters hink med obrunnen cement i varje näve, medan krokodilerna i gölen nedanför förtjust ser fram emot ett skrovmål för varje trevande steg man tar.
I många år våndades man över iofs ganska framgångsrika säsonger i hockeyallsvenskan, men som avslutades med mer eller mindre lyckade framträdanden i kvalserien till Elitserien. Våren 2006 lyckades man dock med detta och tog, till ackompanjemanget av en i chock jublande stad, steget upp till eliten. Det första året slutade, trots ett mycket lyckat år som nykomling, ändå i kvalserien, där laget (och supportrarna) fick våndas ännu en gång innan man säkrade ett år till i högsta serien.
Ni ser, det är fullt av våndor.
MEN, detta år kan man otroligt nog vara avslappnad under de sista tre matcherna i grundserien. Man har redan säkrat fortsatt elitseriespel och matcherna framöver kommer "bara" att avgöra om man får delta i slutspelet eller inte. Så skönt...
Om det nu skulle bli slutspel så får det ses som en ren bonus. Blir det så blir det.
Det enda som nu oroar en lite grann nu i slutet av säsongen är ju om det skulle betyda att Luleå inte klarar av att hänga kvar i serien. Man är ju trots allt norrlandspatriot...
Maria är också rätt nöjd, att det blir så här betyder att hennes sambo (alltså jag) är betydligt mer harmonisk och tillfreds med livet. Annat var det förra året...
/ Håkan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)