Efter dagens hemkomst invigde vi balkongen, katten och jag.
Där är kvällsol och idag var det gott om den varan.
Satt i linne med katten i knäet, läste och kunde inte ha det bättre.
"Nog blir det bakslag", det säger alla erfarna norrlänningar.
Men fram till nästa snöoväder är det skönt att njuta av solen.
Jag är, och har alltid varit, en listskrivande människa.
Inför resor skrivs listor på saker som ska packas, inför handling skrivs inköpslistor och på jobbet har jag mina att-göra-listor, i Outlook, i SharePoint samt i ett vanligt hederligt spiralblock.
Utan listor glöms saker bort, faller mellan stolarna och tenderar att bli sk. surdegar.
Surdegar är arbetsuppgifter som är tråkiga, komplicerade, för dyra eller bara onödiga så att de mer eller mindre med avsikt ständigt får lägsta prioritet.
Men just nu har jag ett antal surdegar som verkligen behöver åtgärdas.
Dessa saker verkar aldrig bli gjorda och därför skriver jag här en lista, på saker som måste tas tag i. Möjligtvis kan ni som känner mig sparka mig i röven och påminna mig med jämna mellanrum så att det blir gjort.
- Boka tid hos tandläkaren. (Misstänker hål i en tand sedan... eehrm, julas.)
- Boka tid hos naprapat. (Höften är sned igen, vilket inte gör så ont men som ger den lustiga effekten att jag har problem med att få hästen i höger galopp.)
- Pensionssparande. (Jag blir kräkless vid blotta tanken. Tänkte börja vid 25 och sedan bara åren gick.)
- Fylla i och lämna in blanketten till kommunen så att vi kan parkera gratis med vår etanolbil.
- Ringa Computer Sweden och fråga varför vi varje gång får två exemplar av tidningen. (Håkans uppgift, det är hans tidning)
- Boka tid hos frisören. (ojojoj, skulle varit gjort för länge sedan)
- Köpa vårkläder. (se tidigare inlägg, inga vidare kommentarer)
- Sätta ut köksbordet på Blocket.
- Se klart Sopranos, säsong 1 och 2 (serieboxar som man inte lånar utan äger, blir oftast liggande).
- Plantera om blommorna (missade detta förra året, och året före det, så det börjar bli dags).
Ja, det var det - Det finns säkert fler saker men jag börjar så här.
Nu ska Håkan se fotboll och jag ska se Lost.
/Maria
28 mars 2007
27 mars 2007
Våren
I går kom våren... och idag lönen.
Våren innebär att man ser hur skitiga alla fönsterrutor är samt att man måste köpa nya vårkläder och vårskor.
Lönen innebär att man för en kort stund är likvid att lösa dessa inköp.
Hur jag ens kunde komma på tanken att, efter en hel dags sittande i en datasal lyssnande på nyheterna i Microsoft SQL 2005, gå ut på stan och inhandla kläder och skor är för mig fullständigt obegripligt.
Härtill ska läggas att jag kom hem sent i går kväll efter ridningen, somnade strax efter midnatt, vaknade ett par timmar senare av en gallskrikande katt som inte ville ett förbannade dugg, var tvunden att vara på jobbet före kvart i sju, trött efter sommartids-jet lag, har pissjävla ont i magen, glömt ta min Omeprazol och dessutom var alldeles för varmt klädd och svettades om fötterna.
Att handla kläder och i synnerhet skor kan vara jobbigt även under de bästa förutsättningarna.
Svettig klev jag in på Hanséns, plockade åt mig 7 par jeans, provade 6 av dem och blev för varje par allt mer förbannad. Paret som kostade 1200 fick vara, de hade garanterat passat men det MÅSTE gå att hitta billigare jeans.
Drog i svettigt ursinne slutligen på mig en tröja, konstaterade att jag såg ut som en strandad säl och gick därefter tomhänt och högröd i ansiktet ut ur affären.
Butikspersonalen tittade inte ens åt mig eftersom hela min uppenbarelse skrek Hopplöst Fall.
In i nästa butik, passerade en gamkärring som gick för långsamt samt ett gäng tomögda, rökande, i falsett skrattande ungdomar, blev skapligt irriterad, plockade 5 nya par jeans, in i ännu en starkt upplyst och grovt ångestskapande provhytt.
Mer svett - på gränsen till tårar.
Butiksbiträdet: "Hur går det, hittar du något som passar?"
Maria: "NEJ!"
Butiksbiträdet: "Nähä, är det storleken eller modellen som inte passar?"
Maria: "INGET passar!"
Maria: "Det är fel dag att handla på. Jag är trött, jag är hungrig och jag ska hem!"
Butiksbiträdet: "Oj då, jaha, hehe" (flackande blick).
För att riktigt vrida om shoppingkniven i ryggslutet klev jag raka vägen in i närmaste skobutik. Här ska jävlarimig lidas!
Konstaterade som alltid att det inte fanns ett enda par skor som överhuvudtaget skulle kunna passa mig och ja, vem är förvånad?
Alltså, inga skor, inga byxor men väl en vårjacka, en body lotion och ett par skrubbhandskar.
Jag lät iallafall bli att tröstshoppa på Claes Ohlssons, Game eller Bokia och detta är jag mycket stolt över.
Innan månaden är slut SKA jag hitta ett par skor.
För att avrunda, en liten vårdikt från Galenskaparna, ännu ett bevis på all meningslös information som fastnar i mitt huvud:
Med spade, hacka, kratta, lök
springer fadern ur sitt kök
Ut i trädgår'n springer han
lägger krattan där han kan
Gräver så en prydlig grop
stor liksom ett plommonstop
Lägger däri löken sin
gräver över, och går in.
/Maria
Våren innebär att man ser hur skitiga alla fönsterrutor är samt att man måste köpa nya vårkläder och vårskor.
Lönen innebär att man för en kort stund är likvid att lösa dessa inköp.
Hur jag ens kunde komma på tanken att, efter en hel dags sittande i en datasal lyssnande på nyheterna i Microsoft SQL 2005, gå ut på stan och inhandla kläder och skor är för mig fullständigt obegripligt.
Härtill ska läggas att jag kom hem sent i går kväll efter ridningen, somnade strax efter midnatt, vaknade ett par timmar senare av en gallskrikande katt som inte ville ett förbannade dugg, var tvunden att vara på jobbet före kvart i sju, trött efter sommartids-jet lag, har pissjävla ont i magen, glömt ta min Omeprazol och dessutom var alldeles för varmt klädd och svettades om fötterna.
Att handla kläder och i synnerhet skor kan vara jobbigt även under de bästa förutsättningarna.
Svettig klev jag in på Hanséns, plockade åt mig 7 par jeans, provade 6 av dem och blev för varje par allt mer förbannad. Paret som kostade 1200 fick vara, de hade garanterat passat men det MÅSTE gå att hitta billigare jeans.
Drog i svettigt ursinne slutligen på mig en tröja, konstaterade att jag såg ut som en strandad säl och gick därefter tomhänt och högröd i ansiktet ut ur affären.
Butikspersonalen tittade inte ens åt mig eftersom hela min uppenbarelse skrek Hopplöst Fall.
In i nästa butik, passerade en gamkärring som gick för långsamt samt ett gäng tomögda, rökande, i falsett skrattande ungdomar, blev skapligt irriterad, plockade 5 nya par jeans, in i ännu en starkt upplyst och grovt ångestskapande provhytt.
Mer svett - på gränsen till tårar.
Butiksbiträdet: "Hur går det, hittar du något som passar?"
Maria: "NEJ!"
Butiksbiträdet: "Nähä, är det storleken eller modellen som inte passar?"
Maria: "INGET passar!"
Maria: "Det är fel dag att handla på. Jag är trött, jag är hungrig och jag ska hem!"
Butiksbiträdet: "Oj då, jaha, hehe" (flackande blick).
För att riktigt vrida om shoppingkniven i ryggslutet klev jag raka vägen in i närmaste skobutik. Här ska jävlarimig lidas!
Konstaterade som alltid att det inte fanns ett enda par skor som överhuvudtaget skulle kunna passa mig och ja, vem är förvånad?
Alltså, inga skor, inga byxor men väl en vårjacka, en body lotion och ett par skrubbhandskar.
Jag lät iallafall bli att tröstshoppa på Claes Ohlssons, Game eller Bokia och detta är jag mycket stolt över.
Innan månaden är slut SKA jag hitta ett par skor.
För att avrunda, en liten vårdikt från Galenskaparna, ännu ett bevis på all meningslös information som fastnar i mitt huvud:
Med spade, hacka, kratta, lök
springer fadern ur sitt kök
Ut i trädgår'n springer han
lägger krattan där han kan
Gräver så en prydlig grop
stor liksom ett plommonstop
Lägger däri löken sin
gräver över, och går in.
/Maria
22 mars 2007
Lillasyster
Lillasyster är här och trevlighetsfaktorn är hög.
Hon skriver tenta med katten som sällskap på dagarna och umgås med oss på kvällarna.
Dessutom lagar hon mat åt oss... och då snackar vi inte BOB grötkorv.
När hon anlände i tisdags blev det, som utlovat, räkor till middag.
Ojojoj, så gott.
Jag åt så jag mådde illa, sen åt jag lite till.
Dagen efter blev det räkmacka till frukost. Jag är annars en hyffsat generös människa, men idag åt jag upp resten, alldeles själv, helt utan att skämmas.
Men jag lovar, blir vi bjudna på surströmming på västkusten så ska Håkan få ha den rötna fisken helt för sig själv.
Arbetsveckan har för övrigt hittills varit... konstig.
Efter ett par veckors stiltje har det helt slagit om. Många, helt av varann oberoende, incidenter och problem som gör att dagarna bara rusat iväg.
Skönt, förvisso - men magen tar stryk :-(
Men så är det, jobbet som IT-tekniker. Ibland jävlas det lite, ibland jävlas det mycket och ibland jävlas allt.
I morgon är det dock sistdagen på veckan och fredagkvällen får Håkan och Sara klara sig själva.
Jag ska på avtackningsfest för de två kollegor som slutat.
Det blir renfilé till middag.
Ren är gott.
/Maria
Hon skriver tenta med katten som sällskap på dagarna och umgås med oss på kvällarna.
Dessutom lagar hon mat åt oss... och då snackar vi inte BOB grötkorv.
När hon anlände i tisdags blev det, som utlovat, räkor till middag.Ojojoj, så gott.
Jag åt så jag mådde illa, sen åt jag lite till.
Dagen efter blev det räkmacka till frukost. Jag är annars en hyffsat generös människa, men idag åt jag upp resten, alldeles själv, helt utan att skämmas.
Men jag lovar, blir vi bjudna på surströmming på västkusten så ska Håkan få ha den rötna fisken helt för sig själv.
Arbetsveckan har för övrigt hittills varit... konstig.
Efter ett par veckors stiltje har det helt slagit om. Många, helt av varann oberoende, incidenter och problem som gör att dagarna bara rusat iväg.
Skönt, förvisso - men magen tar stryk :-(
Men så är det, jobbet som IT-tekniker. Ibland jävlas det lite, ibland jävlas det mycket och ibland jävlas allt.
I morgon är det dock sistdagen på veckan och fredagkvällen får Håkan och Sara klara sig själva.
Jag ska på avtackningsfest för de två kollegor som slutat.
Det blir renfilé till middag.
Ren är gott.
/Maria
19 mars 2007
Full galopp och skaldyr i antågande
Nyss hemkommen från måndagens ridlektion.
Har rutinmässigt gnaskat i mig två ostmackor med O'boy och känner tröttheten gripa tag i mina ömma leder.
Det var hoppning på schemat idag.
Hoppning med hästen som har för vana att kasta av sina ryttare lite då och då.
Det står t.o.m på hans presentationsskylt.
"...lite busig och hoppar ibland bredvid hindren istället för över".
Men den gnagande oron jag kände innan var onödig. Det gick jättebra.
Fort och i galopp men bra.
Hoppskräcken jag haft med mig sedan barnsben är så gott som bortblåst.
Barnsbenen har dock med åren blivit stela kärringben.
Över sista hindret small höften till och nu kan jag inte riktigt lyfta benet.
Nåväl, förhoppningsvis rättar det till sig själv, annars får det bli ett par dyra naprapatbesök igen.
Och i morgon kommer Lillasyster.
Hon har lovat att ha med sig räkor.
Jo, ni läste rätt, RÄKOR!!!
Och nu pratar vi inte blöt, urvattnad Fällforsräka utan välmatad, salt, båtfryst västkusträka.
För er som inte vet så är just räkor det bästa man kan ge en fd Havstensundsbo.
Det suger redan i magen och i morgon blir det gomiddag!
Ååååh, vad jag längtar.
Och en hel vecka med Lillasystersällskap. Det behöver jag!
Godnatt!
/Lycklig tjej
Har rutinmässigt gnaskat i mig två ostmackor med O'boy och känner tröttheten gripa tag i mina ömma leder.
Det var hoppning på schemat idag.
Hoppning med hästen som har för vana att kasta av sina ryttare lite då och då.
Det står t.o.m på hans presentationsskylt.
"...lite busig och hoppar ibland bredvid hindren istället för över".
Men den gnagande oron jag kände innan var onödig. Det gick jättebra.
Fort och i galopp men bra.
Hoppskräcken jag haft med mig sedan barnsben är så gott som bortblåst.
Barnsbenen har dock med åren blivit stela kärringben.
Över sista hindret small höften till och nu kan jag inte riktigt lyfta benet.
Nåväl, förhoppningsvis rättar det till sig själv, annars får det bli ett par dyra naprapatbesök igen.
Och i morgon kommer Lillasyster.
Hon har lovat att ha med sig räkor.
Jo, ni läste rätt, RÄKOR!!!
Och nu pratar vi inte blöt, urvattnad Fällforsräka utan välmatad, salt, båtfryst västkusträka.
För er som inte vet så är just räkor det bästa man kan ge en fd Havstensundsbo.
Det suger redan i magen och i morgon blir det gomiddag!
Ååååh, vad jag längtar.
Och en hel vecka med Lillasystersällskap. Det behöver jag!
Godnatt!
/Lycklig tjej
15 mars 2007
Det är bajset
Ett mycket klart och tydligt tecken på att man börjar bli gammal är att man reagerar på nya uttryck som flanerar runt i samhället.
Minns t.ex. hur min mormor reagerade på uttrycket "Bullshit" och tog då hon hörde det mycket illa vid sig eftersom hon tolkade det som att hennes nybakta bullar smakade skit.
Har under senaste tiden förstått att det nya inne-uttrycket just nu är att saker och ting "is the shit", vilket inte innebär att ämnet som omnämns är något dåligt utan tvärtom, något mycket bra.
Nåväl, man börjar bli gammal som sagt.
Man är skeptisk till det mesta och tanken "det var bättre förr" bli alltsomoftast ett dagligt mantra.
Vilket även detta är ett oerhört skrämmande tecken på ålderdom.
Jag kan t.ex. ibland ha lite svårt för att ta till mig vissa former av modern konst.
Såg lite strött på Arty igår. Där en suspekt kulturarbetare dansade runt i ballerinakjol och visade upp sina skapelser som tydligen dragit in miljoner.
Hans mest uppskattade kreation var en installation bestående av ett gäng glasmontrar staplade på varandra som var och en innehöll utifrån konstnären genererat tarminnehåll... pläterat i guld.
Tja vad säger man om det.
It's the shit!
/Maria
Minns t.ex. hur min mormor reagerade på uttrycket "Bullshit" och tog då hon hörde det mycket illa vid sig eftersom hon tolkade det som att hennes nybakta bullar smakade skit.
Har under senaste tiden förstått att det nya inne-uttrycket just nu är att saker och ting "is the shit", vilket inte innebär att ämnet som omnämns är något dåligt utan tvärtom, något mycket bra.
Nåväl, man börjar bli gammal som sagt.
Man är skeptisk till det mesta och tanken "det var bättre förr" bli alltsomoftast ett dagligt mantra.
Vilket även detta är ett oerhört skrämmande tecken på ålderdom.
Jag kan t.ex. ibland ha lite svårt för att ta till mig vissa former av modern konst.
Såg lite strött på Arty igår. Där en suspekt kulturarbetare dansade runt i ballerinakjol och visade upp sina skapelser som tydligen dragit in miljoner.
Hans mest uppskattade kreation var en installation bestående av ett gäng glasmontrar staplade på varandra som var och en innehöll utifrån konstnären genererat tarminnehåll... pläterat i guld.
Tja vad säger man om det.
It's the shit!
/Maria
13 mars 2007
Ett mail
Min sambo nämnde i förbigående att han fått ett mail idag, från en kille som jag inte visste att han kände. Vilket det efter ett tag visade sig att han heller inte gjorde.
Men han, mailaren, går på Friskis & Svettis och nästa vecka var det dags för Pizzajympa.
Det var detta mailet handlade om.
Träna...och sedan gå ut och äta pizza.
Och förra månaden, på fettisdagen, var det Semmeljympa.
Joråsåatte... alla killar hade med sig varsin semla, någon kokade kaffe och så fikades det efter passet.
De gör så, med jämna mellanrum. De jympande karlarna.
Snackar ihop sig i omklädningsrummen om olika event för att stärka gemenskapen i den förhållandevis lilla gruppen av män som valt att hålla sig i form på Friskis & Svettis.
Ibland har de så gemytligt att man får knacka på omklädningsrumsdörren och be dem komma ut eftersom träningen ska till och starta.
Vad gör då vi kvinnor.
Vi starka feminister som ska stå upp för varandra och tillsammans jobba stenhårt för en mer jämställd värld.
Jo, det kan jag tala om för er, alla ni som inte är av det kön att ni får komma innanför dörrarna till kvinnornas omklädningsrum.
Jag gjorde en grundligare observation innan dagens träning.
Kvinnorna som väntar på att få komma in på sin fettbrännartimme grupperar sig två och två och pratar högt (för att överrösta allt kackel) om dagen som varit. Det är inte ovanligt att man hör en snyggt inbäddad förolämpning om väninnans nya frisyr eller glasögon.
"Åååååh, du har klippt dig sådär, det skulle jag aaaaldrig våga".
Resten, de som inte har någon att gruppera sig med, står med armarna i kors och trycker längs väggarna.
Man kan riktigt se hur de tänker "HAH, nog fan har hon där gått upp i vikt sedan i höstas, jojo, så går det...bannade fläskfia". Ler för sig själva, tittar ner och drar in magen så gott det går.
Förra veckan var det visst en dag som jag förväntades känna tillhöra mig.
Med risk för att reta upp alla er som tycker att internationella kvinnodagen är något jättebra vill jag bara säga att jag brydde mig föga.
Om det även förväntas av mig att jag ska gå omkring och hata män och känna mig förtryckt 364 dagar om året och endast denna dag få sträcka på ryggen och känna att det är MIN dag så har jag kanske retat upp ännu fler.
Om det dessutom förväntades att jag skulle gå ut på Stadshusets innergård och skrika mitt namn och även skriva mitt namn i luften med rumpan, I SKRIVSTIL, så förlåt, det är inte min grej.
Jag är oerhört mycket för jämställdhet, lika lön för lika arbete och alla människors rätt, oavsett kön. Män är absolut inte bättre än kvinnor, men faktum är att vi faktiskt har en hel del att lära om hur vi behandlar varandra.
Kvinnoförtrycket som råder kommer minst lika mycket från oss själva som från männen.
Så, den dagen jag får ett mail, eller för den delen - skickar ett själv, till en halvbekant träningskollega, att efter nästa pass går vi ut allihop och käkar pizza.
DÅ kan vi börja prata jämställdhet.
/Maria
Men han, mailaren, går på Friskis & Svettis och nästa vecka var det dags för Pizzajympa.
Det var detta mailet handlade om.
Träna...och sedan gå ut och äta pizza.
Och förra månaden, på fettisdagen, var det Semmeljympa.
Joråsåatte... alla killar hade med sig varsin semla, någon kokade kaffe och så fikades det efter passet.
De gör så, med jämna mellanrum. De jympande karlarna.
Snackar ihop sig i omklädningsrummen om olika event för att stärka gemenskapen i den förhållandevis lilla gruppen av män som valt att hålla sig i form på Friskis & Svettis.
Ibland har de så gemytligt att man får knacka på omklädningsrumsdörren och be dem komma ut eftersom träningen ska till och starta.
Vad gör då vi kvinnor.
Vi starka feminister som ska stå upp för varandra och tillsammans jobba stenhårt för en mer jämställd värld.
Jo, det kan jag tala om för er, alla ni som inte är av det kön att ni får komma innanför dörrarna till kvinnornas omklädningsrum.
Jag gjorde en grundligare observation innan dagens träning.
Kvinnorna som väntar på att få komma in på sin fettbrännartimme grupperar sig två och två och pratar högt (för att överrösta allt kackel) om dagen som varit. Det är inte ovanligt att man hör en snyggt inbäddad förolämpning om väninnans nya frisyr eller glasögon.
"Åååååh, du har klippt dig sådär, det skulle jag aaaaldrig våga".
Resten, de som inte har någon att gruppera sig med, står med armarna i kors och trycker längs väggarna.
Man kan riktigt se hur de tänker "HAH, nog fan har hon där gått upp i vikt sedan i höstas, jojo, så går det...bannade fläskfia". Ler för sig själva, tittar ner och drar in magen så gott det går.
Förra veckan var det visst en dag som jag förväntades känna tillhöra mig.
Med risk för att reta upp alla er som tycker att internationella kvinnodagen är något jättebra vill jag bara säga att jag brydde mig föga.
Om det även förväntas av mig att jag ska gå omkring och hata män och känna mig förtryckt 364 dagar om året och endast denna dag få sträcka på ryggen och känna att det är MIN dag så har jag kanske retat upp ännu fler.
Om det dessutom förväntades att jag skulle gå ut på Stadshusets innergård och skrika mitt namn och även skriva mitt namn i luften med rumpan, I SKRIVSTIL, så förlåt, det är inte min grej.
Jag är oerhört mycket för jämställdhet, lika lön för lika arbete och alla människors rätt, oavsett kön. Män är absolut inte bättre än kvinnor, men faktum är att vi faktiskt har en hel del att lära om hur vi behandlar varandra.
Kvinnoförtrycket som råder kommer minst lika mycket från oss själva som från männen.
Så, den dagen jag får ett mail, eller för den delen - skickar ett själv, till en halvbekant träningskollega, att efter nästa pass går vi ut allihop och käkar pizza.
DÅ kan vi börja prata jämställdhet.
/Maria
10 mars 2007
Hästar och grisar
Tänkte jag skulle svara på frågan jag fått i bloggkommentaren om Bokrean om varför hästar inte gillar grisar.
Jag har hört talas om fenomenet tidigare men aldrig förstått varför så stora djur som hästar blir stressade av att komma nära små grisar.
I boken Vad säger hästen, i kapitlet Möte med andra djur, får man dock förklaringen, eller ja, en möjlig orsak iallafall:
"Många ryttare brukar säga att grisar tycks göra deras hästar ängsliga. Det kan synas underligt eftersom grisar inte är rovdjur och dessutom är så mycket mindre än hästar. Svaret står säkert att finna långt tillbaka i begynnelsen av de båda djurens utvecklingshistoria. Hästen var en gång ett mycket mindre djur och kan mycket väl ha blivit attackerat av vildsvin."
Så nu vet ni det.
/Maria
Jag har hört talas om fenomenet tidigare men aldrig förstått varför så stora djur som hästar blir stressade av att komma nära små grisar.
I boken Vad säger hästen, i kapitlet Möte med andra djur, får man dock förklaringen, eller ja, en möjlig orsak iallafall:
"Många ryttare brukar säga att grisar tycks göra deras hästar ängsliga. Det kan synas underligt eftersom grisar inte är rovdjur och dessutom är så mycket mindre än hästar. Svaret står säkert att finna långt tillbaka i begynnelsen av de båda djurens utvecklingshistoria. Hästen var en gång ett mycket mindre djur och kan mycket väl ha blivit attackerat av vildsvin."
Så nu vet ni det.
/Maria
Utmaningen
Vi har blivit utmanade av Anna. Här kommer våra konstiga egenskaper.
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Maria
1. Varje gång jag ska lämna lägenheten måste jag kolla så att spisen är avstängd, detta görs med en liten ramsa av typen "svart prick, svart prick, svart prick, svart prick...av, av , av , av...osv" avslutas med "lampan släckt", för att säkerställa för mig sjäv att varje reglage på spisen står vridet åt rätt håll samt att ugnen äv avstängd. Detta görs oavsett om spisen varit på under dagen eller inte. Dessutom måste jag även se till att alla lampor är släckta, att plattång, strykjärn och annat är avstängt samt se så att katten inte är instängd i någon garderob.
2. Mitt yrke till trots lider jag av extrem teknikångest. Innan något raderas, flyttas, startas om eller uppdateras kontrollerar och överväger jag varje potentiell följd som kan inträffa.
Ett extremt (oftast ganska tidsödande) kontrollbehov helt enkelt.
3. Jag är en klassisk Typ A-människa som stressar upp mig oerhört över småsaker. Som t.ex. att jag ofta jämför den kassakö jag står i på Ica med andra kassaköer och blir oerhört frustrerad över insikten att ha kommit ut ur butiken 10 sekunder tidigare om jag valt en annan kö.
4. Jag avskyr när ballonger smäller. Detta är djupt rotat sedan en händelse i min barndom. Kan ha varit tre-fyra år och var på någon slags avslutningsfest på Unga Örnar hemma i Ödeborg.
Varje barn hade fått en ballong och sedan skulle det tävlas. Tror att det gick ut på att man skulle sitta och hoppa på sin ballong tills den sprack. Jag skrek som en gris och ville inte för allt i världen ha sönder den fina ballongen jag fått. Minns inte hur det gick, men sedan dess klarar jag inte av att smälla ballonger.
5. Om jag av någon anledning har snurrat runt ett varv vill jag gärna snurra tillbaka, för att inte komma i otakt.
6.Slutligen är jag oerhört påverkad av fullmånen. Sover dåligt, får ångest och blir oerhört grubblig.
Håkan
Det blir några korta, snabba.
Är inte lika duktig på beskrivning som min oerhört trevliga och söta sambo.
1. Är inte helt tillfreds med att avhandla affärer på telefon med t ex banker och butiker. Nej öga mot öga ska det vara, så man ser om de ljuger...
2. Bor ogärna mer än ett år i sträck i samma lägenhet.
3. Blir grinig och lättretlig om jag skulle råka ha på mig ett par obekväma fillingar. De åker i soporna efter en dag.
4. Drabbas av distinkta sockersvackor om jag utför någon form av ansträngande fysisk aktivitet mindre än två timmar efter en middag.
5. Det finns tillfällen när bilen bara MÅSTE tvättas, oavsett hur sent på kvällen/natten man kommit hem.
6. Och ja, jag erkänner, jag har ett drag av besserwisser i mig som INTE är smickrande. Det har från gång till annan både kollegor, vänner (somliga före detta vänner), vissa journalister och annat löst folk fått känna på. Och jag skäms. (Men bara lite...).
Vår 7:e, gemensamma, egenhet är att vi av princip aldrig skickar vidare kedjebrev.
Men den som vill får gärna anta utmaningen. :-)
Kramar!
/Håkan & Maria
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Maria
1. Varje gång jag ska lämna lägenheten måste jag kolla så att spisen är avstängd, detta görs med en liten ramsa av typen "svart prick, svart prick, svart prick, svart prick...av, av , av , av...osv" avslutas med "lampan släckt", för att säkerställa för mig sjäv att varje reglage på spisen står vridet åt rätt håll samt att ugnen äv avstängd. Detta görs oavsett om spisen varit på under dagen eller inte. Dessutom måste jag även se till att alla lampor är släckta, att plattång, strykjärn och annat är avstängt samt se så att katten inte är instängd i någon garderob.
2. Mitt yrke till trots lider jag av extrem teknikångest. Innan något raderas, flyttas, startas om eller uppdateras kontrollerar och överväger jag varje potentiell följd som kan inträffa.
Ett extremt (oftast ganska tidsödande) kontrollbehov helt enkelt.
3. Jag är en klassisk Typ A-människa som stressar upp mig oerhört över småsaker. Som t.ex. att jag ofta jämför den kassakö jag står i på Ica med andra kassaköer och blir oerhört frustrerad över insikten att ha kommit ut ur butiken 10 sekunder tidigare om jag valt en annan kö.
4. Jag avskyr när ballonger smäller. Detta är djupt rotat sedan en händelse i min barndom. Kan ha varit tre-fyra år och var på någon slags avslutningsfest på Unga Örnar hemma i Ödeborg.
Varje barn hade fått en ballong och sedan skulle det tävlas. Tror att det gick ut på att man skulle sitta och hoppa på sin ballong tills den sprack. Jag skrek som en gris och ville inte för allt i världen ha sönder den fina ballongen jag fått. Minns inte hur det gick, men sedan dess klarar jag inte av att smälla ballonger.
5. Om jag av någon anledning har snurrat runt ett varv vill jag gärna snurra tillbaka, för att inte komma i otakt.
6.Slutligen är jag oerhört påverkad av fullmånen. Sover dåligt, får ångest och blir oerhört grubblig.
Håkan
Det blir några korta, snabba.
Är inte lika duktig på beskrivning som min oerhört trevliga och söta sambo.
1. Är inte helt tillfreds med att avhandla affärer på telefon med t ex banker och butiker. Nej öga mot öga ska det vara, så man ser om de ljuger...
2. Bor ogärna mer än ett år i sträck i samma lägenhet.
3. Blir grinig och lättretlig om jag skulle råka ha på mig ett par obekväma fillingar. De åker i soporna efter en dag.
4. Drabbas av distinkta sockersvackor om jag utför någon form av ansträngande fysisk aktivitet mindre än två timmar efter en middag.
5. Det finns tillfällen när bilen bara MÅSTE tvättas, oavsett hur sent på kvällen/natten man kommit hem.
6. Och ja, jag erkänner, jag har ett drag av besserwisser i mig som INTE är smickrande. Det har från gång till annan både kollegor, vänner (somliga före detta vänner), vissa journalister och annat löst folk fått känna på. Och jag skäms. (Men bara lite...).
Vår 7:e, gemensamma, egenhet är att vi av princip aldrig skickar vidare kedjebrev.
Men den som vill får gärna anta utmaningen. :-)
Kramar!
/Håkan & Maria
05 mars 2007
Bokrea
När jag är lite deppig (t.e.x pga magont) vill jag gärna, som alla kvinnor, dränka mina sorger i shopping.
Vad som kanske däremot skiljer mig lite från andra kvinnor är att jag avskyr att shoppa kläder (i allmänhet) och skor (i synnerhet). Alla butiker som på något sätt tvingar en att skåda sin blekfeta lekamen i ett starkt upplyst provrum är vedervärdigt.
Varför jag hatar att köpa skor vet jag inte, har inte ägnat så mycket tid åt att analysera fenomenet eftersom jag blir så trött när jag tänker på det.
Nej, min tröstshopping sker ur två typer av butikssortiment, inredning och böcker.
Detta har ju under veckan som gått varit mycket praktiskt då magontet råkade sammanfalla med årets bokrea.
Detta är veckans skörd:
Michael Connelly - Framgångens pris
Författartips av min gode vän Ulf Persson. Har dessutom läst Skuggspel, hyffsat bra.
Åke Edwardson - Segel av sten
Har nyss läst (lyssnat på) Rum nr 10 och jo, han funkar.
Karin Fossum - Natt till den fjärde november
Har läst i stort sett allt av denna norska begåvning.
Kari Hotakainen - Löpgravsvägen
Gris i säck?, ingen aning, Håkan ville ha den så jag köpte den. Men finsk humor i form av Paasilinna fungerar jättebra, är det hälften så bra så är jag nöjd.
Leif Jannerkvist - Mordet på Anna Lindh
Lät helt enkelt intressant. Kriminalroman, fast på riktigt.
Jens Lapidus - Snabba Cash
Inhandlades eg. veckan före Bokrean (!) Present av Håkan för att jag skulle ha något att göra under min sjukskrivning. Lovande bok om Stockholms undre värld. Hittills väldigt bra.
Orhan Pamuk - Snö
Någongång ska man orka igenom en Nobelpristagare. Kanske till semestern.
Alla Tiders - Snabblagat
En bokreaskörd ska alltid innehålla minst en kokbok. Kvällens middag (Pasticcio) gjordes ur denna bok, väldigt snabblagat, tog ca 1.5 timme(!).
Per Nilsson - Snyggt, En stilguide för män
En present till Håkan, inte en pik för att han saknar stil för det gör han absolut inte.
Helt enkelt för att han ville ha den.
Lesley Bayley - Vad säger hästen
Låter som en barnbok :-) Men är en bok som handlar om hästens språk. Lite besviken är jag dock eftersom alla tics hästar har för sig verkar bero på smärta, felaktig utrustning eller föltrauma. Jag har dock fått svar på varför hästar inte gillar grisar.
Nu har jag lite beslutsångest över om jag kanske egentligen behöver hela serien om Sveriges historia av Herman Lindqvist för 650 spänn på Åhlens. Historisk litteratur är inte min starka sida och dessutom får de inte plats i bokhyllan.
Men man kanske skulle vilja ha dem och läsa när man blir stor.
Vi får se. Lönen ska ju räcka till mat oxå.
/Maria
Vad som kanske däremot skiljer mig lite från andra kvinnor är att jag avskyr att shoppa kläder (i allmänhet) och skor (i synnerhet). Alla butiker som på något sätt tvingar en att skåda sin blekfeta lekamen i ett starkt upplyst provrum är vedervärdigt.
Varför jag hatar att köpa skor vet jag inte, har inte ägnat så mycket tid åt att analysera fenomenet eftersom jag blir så trött när jag tänker på det.
Nej, min tröstshopping sker ur två typer av butikssortiment, inredning och böcker.
Detta har ju under veckan som gått varit mycket praktiskt då magontet råkade sammanfalla med årets bokrea.
Detta är veckans skörd:
Michael Connelly - Framgångens pris
Författartips av min gode vän Ulf Persson. Har dessutom läst Skuggspel, hyffsat bra.
Åke Edwardson - Segel av sten
Har nyss läst (lyssnat på) Rum nr 10 och jo, han funkar.
Karin Fossum - Natt till den fjärde november
Har läst i stort sett allt av denna norska begåvning.
Kari Hotakainen - Löpgravsvägen
Gris i säck?, ingen aning, Håkan ville ha den så jag köpte den. Men finsk humor i form av Paasilinna fungerar jättebra, är det hälften så bra så är jag nöjd.
Leif Jannerkvist - Mordet på Anna Lindh
Lät helt enkelt intressant. Kriminalroman, fast på riktigt.
Jens Lapidus - Snabba Cash
Inhandlades eg. veckan före Bokrean (!) Present av Håkan för att jag skulle ha något att göra under min sjukskrivning. Lovande bok om Stockholms undre värld. Hittills väldigt bra.
Orhan Pamuk - Snö
Någongång ska man orka igenom en Nobelpristagare. Kanske till semestern.
Alla Tiders - Snabblagat
En bokreaskörd ska alltid innehålla minst en kokbok. Kvällens middag (Pasticcio) gjordes ur denna bok, väldigt snabblagat, tog ca 1.5 timme(!).
Per Nilsson - Snyggt, En stilguide för män
En present till Håkan, inte en pik för att han saknar stil för det gör han absolut inte.
Helt enkelt för att han ville ha den.
Lesley Bayley - Vad säger hästen
Låter som en barnbok :-) Men är en bok som handlar om hästens språk. Lite besviken är jag dock eftersom alla tics hästar har för sig verkar bero på smärta, felaktig utrustning eller föltrauma. Jag har dock fått svar på varför hästar inte gillar grisar.
Nu har jag lite beslutsångest över om jag kanske egentligen behöver hela serien om Sveriges historia av Herman Lindqvist för 650 spänn på Åhlens. Historisk litteratur är inte min starka sida och dessutom får de inte plats i bokhyllan.
Men man kanske skulle vilja ha dem och läsa när man blir stor.
Vi får se. Lönen ska ju räcka till mat oxå.
/Maria
Självskryt
Jag vet inte om det framgått av nå't tidigare inlägg här på bloggen, jag tror inte det.
Och eftersom en blogg i alla fall emellanåt ska vara lite personlig så kan jag ju skriva lite om mig själv, och en sak som har lämnat mig.
Nämligen: Suget efter snus (läs nikotin).
I dagsläget är det två veckor sedan jag sist slängde in en prilla under läppen.
Ja, jag är duktig.
Grattis Håkan. :)
Förvisso har jag för att hålla Maria sällskap övergått till nikotinfritt snus.
Eller snus och snus, det finns ju inte ens tobak i det man lägger in, så man skulle väl lika gärna kunna peta in en tepåse...
Men detta (nikotinfritt) testade jag först efter att ha varit helt snusfri en vecka, så egentligen är det nog mest en längtan att ha något under läppen att suga på.
Typ som en tröstnapp...
/ Håkan
p.s. Som Håkan skriver ovan, han slutade att snusa för att hålla mig sällskap i slutsnusandet...
Tyvärr var det förgäves eftersom jag själv trillat dit... igen! :-(
/Maria
Och eftersom en blogg i alla fall emellanåt ska vara lite personlig så kan jag ju skriva lite om mig själv, och en sak som har lämnat mig.
Nämligen: Suget efter snus (läs nikotin).
I dagsläget är det två veckor sedan jag sist slängde in en prilla under läppen.
Ja, jag är duktig.
Grattis Håkan. :)
Förvisso har jag för att hålla Maria sällskap övergått till nikotinfritt snus.
Eller snus och snus, det finns ju inte ens tobak i det man lägger in, så man skulle väl lika gärna kunna peta in en tepåse...
Men detta (nikotinfritt) testade jag först efter att ha varit helt snusfri en vecka, så egentligen är det nog mest en längtan att ha något under läppen att suga på.
Typ som en tröstnapp...
/ Håkan
p.s. Som Håkan skriver ovan, han slutade att snusa för att hålla mig sällskap i slutsnusandet...
Tyvärr var det förgäves eftersom jag själv trillat dit... igen! :-(
/Maria
03 mars 2007
Apropå...
... nedanstående inlägg:
Köp mera
Spendera
Så mycket som ni kan
För Kung och Fosterland!
Eller hur statstjänsteman Persson??!!
/ H
Köp mera
Spendera
Så mycket som ni kan
För Kung och Fosterland!
Eller hur statstjänsteman Persson??!!
/ H
Jag är bekymrad
Det började i går kväll då han kom hem efter att ha jobbat över. Pga. hockeyresultatet hade jag förberett mig på att få pyssla om en nedslagen, gråtfärdig och krossad sambo.
Vad som däremot kom in genom dörren var en oroväckande positiv människa, lite småskuttande kvittrade han i hallen att "Ja, men nu blir det ju fler spännande matcher och det är ju såååå kul, jajjamensan, jodå, jodå, mycket trevligt, trevligt, inte alls kört ännu, nejdå, nejdå".
Förskräckt backade jag undan och insåg med viss tveksamhet att han till synes tagit förlusten ganska bra.
Natten gick och då jag vaknade vid 8-tiden var jag ensam i sängen. Håkan hade varit uppe sedan 06:40... och sett skidor. Inte alls likt min morgontrötta sambo.
Nåväl, morgonen fortlöpte som lördagsmorgnar brukar, med Norranläsning i sängen.
Efter att ha läst en annons i tidningen tänkte jag högt: "Man kanske skulle skola om sig".
"Jaha", sa Håkan, "Till vaddå?"
"Polis, de har en infomationsdag nästa vecka och jag kanske skulle ta och skola om mig till Polis".
Håkan tar då på sig sin mest peppande och uppmuntrande röst och säger:
"Jaa, men det är ju en jättebra idé".
"Tänk så roligt, när det ringer oroliga människor och säger att det börjat lukta illa utanför grannens lägenhetsdörr och du får gå in och skrapa upp likdelar som legat i 4 veckor och börjat fastna i parketten."
"Det blir ju verkligen jättebra. Eller för att inte tala om då du kan stå på torget och mota bort ungdomar som kastar gatsten på dig och kallar dig jävla polishora. Men Maria det är ju verkligen ett jättebra jobb för dig".
Jag teg och läste vidare och inget mer sades om det, min barndomsdröm om att bli polis var om möjligt ännu mer stendöd än vad den redan var.
Vi åt frukost och for ut på stan, närmare bestämt till butiken som vi väldigt sällan besöker, ÖverskottsBolaget.
Håkan hann bara komma innanför dörren så satte han igång igen. Hornen växte ut och han kastade ur sig spydiga kommentarer om det mesta. Rev ner saker ur bingarna och vägrade lyfta upp det och svor sedan en lång ramsa (som inte passar sig i text) över några monteringsbara hjul som han under sin tid som pengainskramlande innebandytränare en gång i tiden varit med och inventerat.
Vi tog oss ut ur butiken för egen hand, innan vi blev utkastade.
Väl hemma försökte jag muntra upp mig själv med att möblera om, Håkan sa "Absolut inte!" till hur jag än ställde soffan men efter den här förmiddagen var i och för sig inte annat att vänta.
Vi åt middag, satte oss i soffan och Anna ringde. För att tala om att de tyvärr inte kom till oss i kväll men att vi gärna fick komma dit. Återigen växte killhornen ut och Håkan började kasta ur sig saker som "Lata jävlar" och "Att det ska vara så förbannat svårt".
Inte ens då jag förklarade för honom att vår vän i andra sidan luren fick ont i magen av att han blev arg hjälpte, han bara flinade rått.
Schlagerfestivalen startade och Maria ville ringa och rösta på Nanne. "Javisst", säger Håkan, "Gör det så ringer jag och röstar på Uggla".
För er som inte såg spektaklet kan jag meddela att om man röstade på både Nanne och Uggla behövde man inte rösta alls eftersom valet stod mellan enbart dessa två.
Luuk hade dessutom förklarat att visst kunde man rösta på båda men att detta inte var särskilt begåvat.
I skrivandets stund har jag fullt schå med att besinna mig då han sitter och sparkar mig oavbrutet på låret och samtidigt skriker "Föör Kuuung och Fosterlaaaaand".
Suck!
Min snälla Håkan har förvandlats till något oigenkännbart.
Jag har listat ut vad det beror på och snälla, snälla hockeylag. Skellefteå AIK, om ni har något hjärta alls att visa, så lova mig att vinna kvalserien.
Annars vet jag inte vad jag gör...
/Maria
Vad som däremot kom in genom dörren var en oroväckande positiv människa, lite småskuttande kvittrade han i hallen att "Ja, men nu blir det ju fler spännande matcher och det är ju såååå kul, jajjamensan, jodå, jodå, mycket trevligt, trevligt, inte alls kört ännu, nejdå, nejdå".
Förskräckt backade jag undan och insåg med viss tveksamhet att han till synes tagit förlusten ganska bra.
Natten gick och då jag vaknade vid 8-tiden var jag ensam i sängen. Håkan hade varit uppe sedan 06:40... och sett skidor. Inte alls likt min morgontrötta sambo.
Nåväl, morgonen fortlöpte som lördagsmorgnar brukar, med Norranläsning i sängen.
Efter att ha läst en annons i tidningen tänkte jag högt: "Man kanske skulle skola om sig".
"Jaha", sa Håkan, "Till vaddå?"
"Polis, de har en infomationsdag nästa vecka och jag kanske skulle ta och skola om mig till Polis".
Håkan tar då på sig sin mest peppande och uppmuntrande röst och säger:
"Jaa, men det är ju en jättebra idé".
"Tänk så roligt, när det ringer oroliga människor och säger att det börjat lukta illa utanför grannens lägenhetsdörr och du får gå in och skrapa upp likdelar som legat i 4 veckor och börjat fastna i parketten."
"Det blir ju verkligen jättebra. Eller för att inte tala om då du kan stå på torget och mota bort ungdomar som kastar gatsten på dig och kallar dig jävla polishora. Men Maria det är ju verkligen ett jättebra jobb för dig".
Jag teg och läste vidare och inget mer sades om det, min barndomsdröm om att bli polis var om möjligt ännu mer stendöd än vad den redan var.
Vi åt frukost och for ut på stan, närmare bestämt till butiken som vi väldigt sällan besöker, ÖverskottsBolaget.
Håkan hann bara komma innanför dörren så satte han igång igen. Hornen växte ut och han kastade ur sig spydiga kommentarer om det mesta. Rev ner saker ur bingarna och vägrade lyfta upp det och svor sedan en lång ramsa (som inte passar sig i text) över några monteringsbara hjul som han under sin tid som pengainskramlande innebandytränare en gång i tiden varit med och inventerat.
Vi tog oss ut ur butiken för egen hand, innan vi blev utkastade.
Väl hemma försökte jag muntra upp mig själv med att möblera om, Håkan sa "Absolut inte!" till hur jag än ställde soffan men efter den här förmiddagen var i och för sig inte annat att vänta.
Vi åt middag, satte oss i soffan och Anna ringde. För att tala om att de tyvärr inte kom till oss i kväll men att vi gärna fick komma dit. Återigen växte killhornen ut och Håkan började kasta ur sig saker som "Lata jävlar" och "Att det ska vara så förbannat svårt".
Inte ens då jag förklarade för honom att vår vän i andra sidan luren fick ont i magen av att han blev arg hjälpte, han bara flinade rått.
Schlagerfestivalen startade och Maria ville ringa och rösta på Nanne. "Javisst", säger Håkan, "Gör det så ringer jag och röstar på Uggla".
För er som inte såg spektaklet kan jag meddela att om man röstade på både Nanne och Uggla behövde man inte rösta alls eftersom valet stod mellan enbart dessa två.
Luuk hade dessutom förklarat att visst kunde man rösta på båda men att detta inte var särskilt begåvat.
I skrivandets stund har jag fullt schå med att besinna mig då han sitter och sparkar mig oavbrutet på låret och samtidigt skriker "Föör Kuuung och Fosterlaaaaand".
Suck!
Min snälla Håkan har förvandlats till något oigenkännbart.
Jag har listat ut vad det beror på och snälla, snälla hockeylag. Skellefteå AIK, om ni har något hjärta alls att visa, så lova mig att vinna kvalserien.
Annars vet jag inte vad jag gör...
/Maria
Att vara...
... supporter till en klubb som Skellefteå AIK kräver maximalt av sin man/kvinna.
Att slitas mellan eufori och djup depression hör liksom till konceptet.
Ingen har sagt att det ska vara lätt, men ingen har heller förberett en på hur svårt det kan vara.
Det hjälps inte att man känner en viss stolthet över att laget har gjort en säsong i elitserien som ingen proffstyckare i hela medievärlden trott att de varit mäktiga. Lik förbajat får de spela ännu en säsong i den så hatade/älskade kvalserien.
Å andra sidan...
Istället för att matchandet kunde tagit slut igår på en lugn nionde eller tionde plats, så kan man ju faktiskt se fram emot en spännande månad med matcher mot klassiska lag som Södertälje, Leksand och Rögle.
Det kan bara sluta bra för Skellefteå.
Man måste ju iallafall tro det...
/ Håkan
Att slitas mellan eufori och djup depression hör liksom till konceptet.
Ingen har sagt att det ska vara lätt, men ingen har heller förberett en på hur svårt det kan vara.
Det hjälps inte att man känner en viss stolthet över att laget har gjort en säsong i elitserien som ingen proffstyckare i hela medievärlden trott att de varit mäktiga. Lik förbajat får de spela ännu en säsong i den så hatade/älskade kvalserien.
Å andra sidan...
Istället för att matchandet kunde tagit slut igår på en lugn nionde eller tionde plats, så kan man ju faktiskt se fram emot en spännande månad med matcher mot klassiska lag som Södertälje, Leksand och Rögle.
Det kan bara sluta bra för Skellefteå.
Man måste ju iallafall tro det...
/ Håkan
02 mars 2007
Axlat ansvar
Det är fredag, en viktig fredag i den här stan.
Skellefte AIK mot HV71.
Håkan jobbar över ikväll och därför har jag själv axlat ansvaret att hemifrån soffan göra mitt yttersta för att hålla AIK borta från kvalserien.
Så därför; Norrans direktrapport på datorn, quorngrytan micrad och tröjan på!
Det är mycket att hålla koll på, man måste inte bara följa direktrapporten på Norran utan även text-tv sid. 377, så att Mora och/eller Frölunda förlorar...samt skicka statusrapporter till den stackars ovetande sambon via telefon och sms.
Jag må ha en dialekt, skrämmande lik den de pratar i staden där alla heter Glenn!
Men jag lovar och svär, mitt hjärta klappar för SKELLEFTEÅ AIK! :-)
Kom igen nu gôbbar...
/Maria
Skellefte AIK mot HV71.
Håkan jobbar över ikväll och därför har jag själv axlat ansvaret att hemifrån soffan göra mitt yttersta för att hålla AIK borta från kvalserien.
Så därför; Norrans direktrapport på datorn, quorngrytan micrad och tröjan på!
Det är mycket att hålla koll på, man måste inte bara följa direktrapporten på Norran utan även text-tv sid. 377, så att Mora och/eller Frölunda förlorar...samt skicka statusrapporter till den stackars ovetande sambon via telefon och sms.
Jag må ha en dialekt, skrämmande lik den de pratar i staden där alla heter Glenn!Men jag lovar och svär, mitt hjärta klappar för SKELLEFTEÅ AIK! :-)
Kom igen nu gôbbar...
/Maria
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)