Tjockis

Kunde inte låta bli att filma tjockisen när han åt hö häromdagen.
Eller närmare bestämt hetsåt hö.
Betänk att Leo har fri tillgång på hö. Dock inte fri tillgång till det småbollssilage han bara får några kilo per dygn till att börja med för att vänja magen... men han har alltid tillgång till vanligt hö i massor. Han har innan filmningen således stått och ätit i stort sett konstant hela dagen.
Men småbollssilage är tydligen "the shit" och troligtvis att jämföra med möraste oxfilé. Det gröna, fina torrhöet är bara bukfylla just nu... (men kommer antagligen att bli det bästa som finns när han är less på silagehö.)

Notera hur han slafsar i sig maten, hans bekymrade blick att jag ska ta det ifrån honom samt hur han för säkerhets skull knuffar undan gottematen bort från mig.

/Maria

Inte redan!!?!

Visst ser jag fel? Inte kan det väl vara en snöflinga mellan de två regndropparna på söndagens väderprognos?

Nääää. det måste va nå’ kludd på skärmen…



/Maria

Kroppstrött

Nedpäst i soffan med ett glas vin och kroppen är skönt slut.
Grannens nya lägenhet ligger på 3:e våningen med förråd på vinden så det blev några trappsteg under denna dag.
Städningen blev jag så gott som snuvad på, eftersom grannen varit uppe halva natten och tagit det mesta själv. Suck, bara lite fönsterputs, lister, golv och dörrar kvar.

Nåväl, jag gråter inte för det, det fanns gott om lådor att bära och efter att senare ha ägnat kvällen åt att skotta skit, bära hö och borsta lerig häst så kände jag mig faktiskt ganska fruktansvärt trött.
Men kroppen mår bra. Återigen bevisas att kontorsjobb är onyttigt. Kroppen är byggd för att röras på och arbeta med.

Håkan har burit mer och tyngre än jag och borde vara ännu mer slut i kroppen. Men, så hade ju Skellefteå AIK vind i seglen och kammade hem en seger på bortaplan vilket gav min sambo en energikick som hette duga.
Ofattbart hur hockeyn påverkar medborgarna i denna stad.

Nu blir det kaffe och sen en skön natts sömn.

/Maria

I morgon blir det flytt

I morgon spottar vi i nävarna och hugger i med ännu ett flyttlass.
Det var ett tag sedan sist.
För första gången ska vi hjälpa till med en flytt som kommer att påverka oss direkt negativt.
Vår fina, underbara granne packar ihop och flyttar.
Under 1 år har vi blivt serverade middagar, fått med oss matlådor hem, hittat nybakta bullar i brevlådan och haft trevligt ihop. Grannen och hennes 2-åriga son har förgyllt vår vardag och nu flyttar de ifrån oss.

Men äntligen känner vi att vi kan få återgälda hennes givmildhet genom att hjälpa till inom ett område där vi faktiskt har ganska bra rutin.
Håkan har raggat ihop syskon och syskonbarn som bärhjälp och själv tänker jag göra min "pay it forward"-insats vad gäller flyttstädning. Har nämnt tidigare att Margareta tog hand om en hel flyttstädning åt mig en gång och de gånger jag har tid och möjlighet så ger jag denna gåva till andra. Jag vet hur mycket det är värt.

---> En vanlig syn utanför dörren då man kommer hem.

/Maria

Höinköp och barbackaridning

Höst är höinköpartid för hästägare och idag har vi irrat runt i Mjödvattnet för att hitta åt småbollarna vi beställt som ligger och väntar på hämtning.
Några varv runt byn och ett samtal för vägbeskrivning senare hade vi lastat 14 av 100 bollar av modell något tyngre än de var förra året. "Pust".

---> Hästmat.

---> Håkan hämtade Lillkillen medan jag fixade kaffe.

---> Leo lyssnar på vad husse har att säga.

---> Ska det bli en felfri runda tro? ;-)

---> Barbackatrav på Leo, en ganska otäck upplevelse, men en bra balansövning.

---> Världens allra finaste häst.

/Maria

Långlunch i stallet

Tog långlunch idag och for ut till Bodan för att vara med min häst en stund, samt släppa ut dem på betet eftersom temperaturen var godkänd för aktivitet terapibete.
Det är lite lustigt det där med att fara till stallet andra tider än man brukar. Lite som att man väntar sig komma på hästarna med att de ska gå omkring på två ben med en cigg och en kopp kaffe.
Sådant mingel har jag dock aldrig stött på men slappheten var däremot påtaglig då de låg utsmetade i tre högar då jag kom idag.

Överraskade och glada som barn på julafton blev de över att jag kom och gick mot grinden i beteshagen och jag har nog aldrig blivit så välkomnad.
Mummelgnäggande hästar är det bästa som finns!

---> Den livlösa högen av hästar börjar röra på sig.

---> Väntar på grindöppning. (Leo anser sig först i kön).

---> Meh! Är det AVSPÄRRAT här...

---> ...skit i det, vi ryms ändå!

---> Mmmmmm...go...mmm..klöver!

----> Leo får ofta dela tuva med chefen... är det detta som är positiv löneutveckling?

Medan hästarna roade sig med sitt satt jag på första parkett på ryttarstugealtanen och åt min lunch i godan ro.
En underbar uppladdning i halvlek för att orka med resten av arbetsdagen.

/Maria

Slut sommar

Hur talar man om för sin älskade häst att sommaren är slut och att det gräs som fortfarande växer i storhagen inte innehåller tillräckligt med näring och dessutom kan vara farligt på natten om det blir kallt.
Hur talar man om att det snart är dags för den mindre vinterhagen utan frodig klöver och saftigt gräs.
Jag sörjde med honom idag då de andra hästarna åt hö medan min stackars lilla kille stod och blickade ut vid grinden till sommarhagen med drömska ögon. Som att han bad till Gud att det skulle vara sommar igen och att det goda gräset skulle komma tillbaka.

---> ... det känns som igår.

När vi for hem idag var det bäcksvart i hagen. Ändå fick jag sätta på flugluvan eftersom dagens värmebölja (20-nånting) väckte liv i höstens sista småkryp och gjorde hans öga rinnigt igen. Kändes lite märkligt.

Nu kommer den jobbiga tiden med hästägarskapet då man stressar efter jobbet för att hinna ut till stallet och hinna få jobba i dagsljus (världens bästa bantningstips).
Tills det mörknar så tidigt att det inte längre lönar sig att stressa eftersom det är mörkt i stort sett hela dygnet.

...till snön kommer och lyser upp igen.
Med kalla krispiga kvällar och mjukt, fluffigt underlag och mycket energi i hästbenen.
Snö och månsken, nästan lika härligt som midsommarnätter.
Och det kommer en ny sommar, med nytt frodigt gräs och skönt hästliv.

Nä, det där med årstider är som det är. Alla har sin charm. Även om både Leo och jag sörjer att sommaren faktiskt, trots dagens värme, är slut.

/Maria

Söndagstur

Den vackra sommarstugevägen.



Maria

Att kräkas bland hästar

I onsdags kväll när jag gick omkring dubbelvikt i stallet insåg jag plötsligt att,
Nä... jag mår faktiskt inte så bra.

Den påföljande händelsen var jobbig men faktiskt ganska intressant.
Efter att ha suttit och samlat kraft på stallgolvet en stund bestämde jag mig för att försöka traska ut i hagen och hämta in min häst.
Det brände och krampade i magen och det snurrade i skallen.
Ca 50 meter från de tre betande hästarna var jag bara tvungen att sätta mig på huk.
Och kräkas.

I en kräkande position är man koncentrerad på bara en sak och jag märkte därför inte vad som hände runt om mig. Men mellan kväljningarna känner jag mig påtagligt iakttagen.
Tittar upp och ser hur alla tre hästarna står mycket tätt inpå mig och studerar mig.
Leo buffar mig på axeln, Zem trycker mulen mot mitt huvud och blåser mig i örat och Mosse stirrar storögt.
"Det är okej killar, jag mår bara lite dåligt" försöker jag lugna dem och kräks ännu en gång.
Varpå Mosse driver bort de andra och ställer sig läskigt nära med huvudet över mig. De andra två ställer sig en bit bort och trampar oroligt.
"Måtte han inte nafsa eller trampa på mig" tänkte jag eftersom jag just då inte kunde resa mig.
Men det gjorde jag inte, han bara stod över mig, stilla, och väntade.
När jag var klar satt jag stilla på huk en stund och Mosse började försiktigt noppa mig i håret. Situationen kändes plötsligt ganska absurd och lite komisk.
Jag reste mig och ja... hästarna återgick till gräset och allt var som vanligt.

Mycket konstigt.
Varför gjorde de så? Jag har ju suttit så många gånger i deras hage och tittat på dem utan att de överhuvudtaget brytt sig.
Var det kräkningen i sig som skapade oro hos dem, på samma sätt som varghunden vi hade under min barndom blev orolig och nervös om man fick en hostattack?
Eller var det för att hästar inte har förmågan att kräkas (vill jag minnas) och därför ser det som väldigt konstigt att någon kastar upp.

Ska undvika att vomera i hästhagen i fortsättningen... vad det än var som hände så skapade det huvudbry hos dem.

Hur som helst, har nu varit hemma ett par dagar från jobbet i ett försök att vårda min mage.
Sovit mycket, koncentrerat mig på att andas djupt, läst bok, lyssnat på bok och ätit fil.
Det går väl sådär.
Men nu är det helg och ett par dagars vila till gör nog gott.

/Maria

Höleverans och pömsiga hästar

Årets första höleverans kom idag. 1 ton torrhö som verkar vara av mycket bra kvalité.
Skönt. Nu känner man sig rik igen... ett tag.
Nu ska bara resten hämtas men det får bli ett senare projekt.



Som vanligt var det vilostund i hagarna när Mr Boo skulle hämtas in och man blev väl sådär lagom poppis som kom och störde.

---> "Måst' du komma nu, ser du inte att jag vilar."

---> "Ååååååh, vad du är jobbig"

---> "Suck!, jaja, TJÖTA!"

Ett litet kort barbacka-ridpass fick räcka för idag. Det är ju ändå vilodag...

Nu känner jag mig lika trött som Leo så det får bli slappardag på balkongen i solen en stund.
Men det var skönt att få hugga i och stapla höbalar så svetten rann, få igång den stela kroppen.
I morgon går jag in på 4:e arbetsveckan efter semestern med en stark förhoppning att det nu lugnar ner sig lite grann. Man kan ju iallafall hoppas...

/Maria

Kattdusch

Vi pratade om tidiga uppstigningar på jobbet härom dagen.
Och de skrattade åt mig när jag sa att jag behöver stå upp tidigt på morgonen eftersom jag bl a ska duscha katten.
Det händer inte varje morgon, men nästan, att lilla Zelda ställer sig i duschen och vill bli tvättad innan matte duschar.
Och vad gör man inte.
Bortskämd är hon... mattes lilla tös.

Maria