Promenad och brasor

Igår kväll var vi ute och åt en tvåårsförlovningsmiddag på Carl-Viktor. Det var trevligt, och gott. Först tog vi in en förrätt bestående av en toast med renstek och sikrom, samt lite joms och sallad. Makalöst god. Till varmrätt hade Maria en Filet Mignon, medan jag dödade alla chanser till närhet och romantik genom att beställa Filet Provencale, som var fullständigt proppad med vitlök. Men det var gott iallafall...

Idag har det återigen varit otroligt fint väder, så vi tog en tvåtimmarspromenad, bland annat nere vid älven, där vi förutom måsar och förälskade par kunde se de sista vilsna isflaken glida ner efter vattnet på väg mot havet.
Vi såg också att det börjat spira blommor på andra ställen än i folks planterade rabatter, t ex de där gula sakerna som kanske är Tussilago. Vad vet jag.

Ikväll har vi spanat in majbrasan bredvid landskyrkan. I Skellefteå, och även på andra platser, så gör folk en massa småbrasor runt den stora brasan. Där grillas det korv, falukorv alltså, medan man spanar in hur den dieselindränkta jättebrasan brinner ner och skickar tio meter höga lågor mot aftonhimlen. Inte ett öga är torrt och inget klädesplagg kan undgå att lukta rök vid hemkomsten.

Trevlig valborgs på er, och ett litet grattis även till kungen. Han fyller ju ändå sextio...
/ Håkan

Vad i helvete har de för sig på banken efter tre...

...före tre och överhuvudtaget.

Maria är irriterad, mycket irriterad.
Så här ligger det till.

Det var driftstopp igår, jobbade till 23:30, tänkte därför sluta tidigt för att taktiksova lite innan vi åker till Anna ikväll.
Sagt och gjort.
15:30 stämplade jag ut för att först uträtta en del ärenden.
Till att börja med en sväng till Apoteket, för att hämta ut ett e-recept på p-piller till vår pilska katt som gallskrikit en vecka i sträck.
Efter 25 minuters väntan var det min tur... att få reda på att receptet inte "fanns i datan".
Alltså inga piller blev det och jag begav mig därför till Systembolaget.
Köerna där var så extrema så jag gav upp direkt.
Cyklade därför (smått irriterad) hem för att ta bilen till Ica och handla lite frukost.

På Ica var det 71 924 personer, alla kommunens invånare plus 3 från Piteå.
Det handlades flintastekar, grillchips, 1.5 liters drickor, engångsgrillar och pelargoner I SINNE!
Vagnarna var så fulla så att de knappt rullade.
När jag väl kommit fram till kassan med mina 1 liter mjölk, 1 liter fil och ett sexpack ägg insåg jag att pengarna som drogs från mitt konto igår fortfarande inte kommit in på icakortet.
Varför?

Jo, så här ligger det till...

När du klickar på knappen Godkänn på Banken via Internet händer följande.
Summan du angav skickas, via internet, till en server placerad i Dubai.
Denna server innehåller ett mycket stort antal hårddiskar.
Dessa diskar monteras ur en gång per dygn och skickas, med cykelbud, till ett kontor på landsbygden i södra Frankrike.
Där moteras disken in i en gigantisk server för att bearbetas.
Bearbetningen går till på så sätt att en genomsökning görs av vilka filer som innehåller bankinformation till just Ica. Dessa filer packas ihop med det gamla hederliga packningsprogrammet arj, till diskett.
Disketterna paketeras i små gula kuvert och sänds därefter via posten till de olika Ica-butikerna i Sverige.
Väl där packas filerna upp av en finnig praktikant som klistrar in de olika summorna i ett excelark som sedan konverteras till ett SQL-script som varje kväll kl. 22:16 läses in i den slutliga databasen.
Kort därefter kan du nyttja dina pengar på ditt Ica-kort.
Smidigt, snabbt och lätt.

Jag säger bara en sak, hade vi haft samma svarstider på transaktioner i våra IT-system hade vi varit outsourcade för länge sedan.

Att banken och Ica lånar mina pengar gratis tänker jag inte finna mig i längre.
"Gör inga tjuvar, använd kort" heter det, men det är slut med det nu.
Hädanefter ska jag ta ut pengarna i bankomaten. Jag ska ta upp en köplats på Ica för att därefter låta kassörskan få mata in tusenlapparna i kassan, som de helst vill hålla fria från kontanter.
Mer jobb för mig och mer jobb för Icas personal.
Men pengarna går in direkt på kontot.
Så får det bli.
Hmpf!

Puh...nu måste jag försöka lugna ner mig.
Det är ju ändå helg, långhelg.
;-)

Sköt om sig!
/Maria

Lokalpatrioter

Har just sett ett inslag i Västerbottensnytt om Kjell Wallmark i Renbergsvattnet.
Han har forskat i sitt hembygdsområde och funnit att en massa småbyar (mindre än Renbergsvattnet alltså), gårdar, platser och boställen har fallit i glömska, eftersom ingen längre bor där. Alltså har han skridit till verket och under vintern tillverkat skyltar i trä för att märka ut och visa vägen till dem. Riktigt snygga skyltar faktiskt. Han har fräst ut namnen i ett stycke furu och sedan fyllt dessa med en svart tjärmassa (tror jag att det var).
Det är sådana kämpar som är värda respekt tycker jag. Som känner en stolthet för sitt närområde, och gör vad han kan för att eftervärlden ska veta vad som har funnits, och var platser legat. Ställen som Kvarnron och Annahåle kan inte bara försvinna in i evigheten.

Måhända är det inte så många utanför Renbergsvattnet med närmaste omnejd som fäster någon större vikt vid detta, men han har iallafall gjort ett avtryck i närhistorien.
Som han sa: "Dem ha ju gatskylta einni stan för att folk ska hitt at vors dem vara, a her jer ju likaledes jernna uti byarn. Se da tainkt i att man val gjera nager skyltom a sätt opp".
Bra karl.
/ Håkan

Nördar 2

Apropå föregående inlägg om TV-program med nördar av det manliga släktet.
Det kan ju vara så att det bara finns manliga nördar...
Då är det ju solklart att man inte kan göra ett program innehållande kvinnliga diton.
Finns de inte så kan man ju inte göra ett program om eller med dem heller.
Vi säger så.

"Nörd"-tröjan ovan finns att beställa hos Geektown.
Andra trevliga tröjor, t ex den nedan till höger, kan man hitta på Cardiac.

/ Håkan

Nördar?

Det har ju på senare tid blivit populärt i TV att göra progran med mer eller mindre nördiga män. Vi säger bara FCZ, HCZ och Supernördarna. Alla exempel på inte speciellt sportiga eller "manliga" män som prövar på sådant de inte är direkt predestinerade att göra utifrån sina förutsättningar och intressen.
Och de flesta av oss ler och roas av dessa "nördar" som mer eller mindre gör bort sig när de försöker göra saker de inte är speciellt bra på. Bra TV i de flesta fall, och några av dem har ju också blivit favoriter hos många på grund av detta, som Tore i FCZ till exempel.

Nu till vår undran:
Vilken TV-kanal skulle våga göra ett liknande program med det motsatta könet?
Kan man göra ett liknande program med tjejer/kvinnor?
Det kanske inte är politiskt korrekt?
Vilken TV-kanal skulle likt Supernödarna ha en tävling som "man eller mus"... för kvinnor?
Är inte risken överhängande att de skulle få oerhört mycket skit från övrig media och kvinnoorganisationer för att de förnedrar/förtrycker kvinnor?
Eller räcker det med de som gör bort sig i Big Brother? Är det nördigt nog?
Vi bara undrar...
/H&M

Trevlig Älg!

I detta blogginlägg kommer jag att blotta mig själv och pinsamt berätta om en sak som generat mig den senaste månaden.

Till att börja med vill jag erkänna att jag är usel på att hålla mig ajour med vad som händer runt om här i bygden.
Det är varje samhällsmedborgares plikt att läsa dagstidningar och se regionala nyheter för att på så sätt hänga med i vad som händer kommunen och kringkommuner.
Men rattfylla i Bygdsiljum, snöskottning i Arvidsjaur och verktygsstölder i Släppträsk känns fortfarande, trots mina snart 1.5 år som Skelleftebo, ganska avlägset.

Iallafall...
Den 1 april brukar lokalblaskan (Norra Västerbotten), likt alla tidningar, ha med en artikel som bara är ljug. Ofta så befängt galen så att ingen tvekan skola råda och på så sätt slippa arga insändare från korkade prenumeranter som går på skiten.
Årets aprilskämt såg jag direkt!
Med ett snett leende läste jag artikeln och tänkte "Herregud, kunde de inte komma på något lite mindre sjukt så att man iallafall fick anstränga sig lite".

Artikeln handlade om att det skulle byggas en gigantiskt stor älg, i limträ, som skulle placeras på Vitberget här i stan.
Älgen skulle vara 47 m lång, 45 m hög och bestå av tre plan på ca 500 m² + ett plan på ca 250 m², med plats för restauranger, utställningshallar, konferenslokaler m m.
Visst låter det sjukt? Snälla, säg att det låter sjukt.

En kort tid efter att jag läst detta skämt förstod jag att jag missuppfattat allt.
Jag teg, skämdes och tackade Gud för att jag inte sagt något om det till någon annan här uppe.
Aprilskämtet, bestod inte alls i att någon kan komma på - och få igenom - ett så sinneslöst förslag som att bygga en gigantisk träälg i Norrland.
Nej, skämtet låg i VAR fanskapet skulle stå!
Den ska inte alls stå på Vitberget utan på Vithatten, med huvudet i Arvidsjaur och röven i Skellefteå kommun!
HAHAHA! Så befängt...klart det måste vara ett skämt!(?)

Med skammens rodnad blossande på mina kinder sänker jag mitt huvud i tystnad.
Hädanefter ska jag läsa varenda liten notis i Norran.

MEN... faktum är att älgen kommer för mig att vara det aprilskämt det först såg ut att vara. Ända till den dag då jag inmundigar en trerätters supé i dess enorma tarmsystem.
Sådeså!

Om ni, som jag, tvivlar på det befängda älgprojektet så kan ni läsa mer om det här.

I kväll ska vi gå en sväng på Calles, Håkan och jag.
Vi gör det ibland, bara för att varje gång komma till insikt i att vi aldrig känner de som är där.
Konstigt med tanke på att Håkan bott här i hela sitt liv.
Jag tror att de varelser som hänger där på lördagarna egentligen inte existerar. De har materialiserats fram ur bardisken och ur ölpumparna i ett enda syfte... att applådera den halvtaskiga trubaduren.

Kram och gokväll på er!
/Maria

Ny TV-trend

Den här arbetsveckan borde känts kort, bara 4 dagar.
Men den har varit längre än vanligt.
Redan på torsdag trodde jag att det var fredag, istället för att tro det var onsdag.
Konstigt.
Men nu är den iallafall slut och jag tänker inleda helgen med en liten bloggspaning och nämna något om den nya TV-trenden.

Det verkar som dokusåpan är död (äntligen - den har överlevt sig själv).
Istället är ironin på tapeten igen, men inte i form av att imitatörer driver med kändisar... utan kändisar som driver med sig själva.
Och då pratar vi inte om B-kändisar plockade ur dokusåpaträsket.
Nej, här snackar vi kändisar utsprungna ur idrotten, sportjournalistiken, vanliga journalistiken, musikvärlden, TV-kockvärlden och politiken.
Trenden är självdistans.
Att ställa upp i sammanhang där man överhuvudtaget inte hört hemma tidigare och bjuda på sig själv.
Visst har det väl förekommit till viss del tidigare oxå, men aldrig kan man som nu se Mat-Tina klafsa till en tårta med förbundna ögon i Högsta domstolen, Paolo Roberto boxa sig igenom en paso doble i Let's dance, Tommy Körberg spela potentiell rattfyllerist hos en bilförsäljare i Ett Herrans Liv, Lasse Anrell sjunga duett med Anna Book i Rampfeber, eller varför inte Gudrun Schyman som hunsad hemmafru i Lilla Vi...

Tror t.o.m att jag hört ryktas om att Göran Persson ska vara med i Filip och Fredriks nya "Här är ditt liv"-kopia Ett Herrans Liv (Bosse Ringholm tackade nej).
Sanslöst!
Tänk om gossarna lyckas få den strikta aldrig-säga-fel-i-media-statsministern att kunna släppa loss likt den fullständigt oförutsägbare galningen Gary Busey i High Chaparall.
Det ska bli MYCKET spännande att se.

Hur som helst, trenden är här, och jag gillar den - skarpt!!
För övrigt vill jag tillägga att den ölsort som Håkan idag inhandlat (Sarek) smakar som skrumpen julnöt. Besvikelse från början till slut...
/Maria

SMHI

Enligt våra vänner meteorologerna på SMHI så har nu våren nått även hit till Västerbotten. Mycket trevligt. Det finns förvisso skandalöst mycket snö kvar fortfarande, men dygnsmedeltemperaturen har lyckats krypa upp till vårstrecket. Det finns vissa fläckar, förutom gatorna, som har förmått tina fram lite barmark, även om Maria påstår att det vore mer riktigt att säga att de nått ett stadium av "osnö".
Vare hur det vill med den saken, men vi har iallafall drabbats av motionsinspiration och börjat löpa lite. Vi har startat utanför huset och sprungit broarna runt motsols, cirka femochenhalv kilometer. Idag beslutade vi oss för att power-gå samma sträcka istället, men för att inte drabbas av alltför svår tristess tog vi det djärva beslutet att betvinga rundan åt motsatt håll.
Skrämmande wild-and-crazy.
Not.
Men det var absolut skönt att få lite luft.
Hej och hå.
/ Håkan

Legimitation, TACK!

Vi har nyss kommit hem från Ica Maxi efter vår veckohandling.
Framför oss i kassan stod en herre som tänkt köpa en grevéost och en dosa snus.
Snusen fick han dock inte med sig hem eftersom han saknade legitimation och på så sätt inte kunde bevisa att han uppnått en ålder av 18 år.
Att mannen i fråga firade sin 18-årsdag samma år som andra världskriget bröt ut spelade ingen roll. Regler är regler och de är till för att följas.
Kassörskan, född någongång på sent 80-tal, gjorde säkert bara sitt jobb.
Vad ska man säga...

Påskhelgen är slut, det gick fort.
De första dagarna tillbringade vi i Sundsvall hos Linus och Tove.
Våren hade kommit aningen längre 40 mil söderut och det inger hopp.
Sundsvall är en trevlig stad, många vackra gamla hus, trevliga restauranger... och lite udda klotter(!)
Vi fick även en inblick i hur det ser ut på en tidningsredaktion då vi besökte Dagbladet, där både Linus och Tove jobbar.
Det såg ut precis som jag förväntat mig.
En kreativ arbetsplats i kontorslandskap, IT-teknologisk skönhet i form av MAC:ar med platta skärmar och oändligt mycket tidningspapper.

I går var vi på middag hos en kollega, det blev trevligt, gott och lite sent.
Kanske var det därför jag slumrade till idag när jag försökte se Gudfadern II, kanske var det för att jag, hur mycket jag än försöker, inte tycker att detta "mästerverk" är bra.
Men, vissa saker i livet måste man helt enkelt ta sig igenom.

Nu ska jag laga lite mat, Håkan ska tvätta bilen.
Håkan mår mycket dåligt av smutsig bil.

/Maria

Jag är en mångalning!

"Galnare, sjukare och mer olycksdrabbade. Så påverkar fullmånen oss - tror vissa forskare"
...så skrev Expressen igår.
(NEJ, det var inte mitt val att köpa Expressen, det var min sambo som inte tänkte sig för.
Själv är jag fortfarande sur på kvällstidningen sedan de publicerade bild på Hagamannen)

Hur som helst, igår var det fullmåne och det märktes.
Ville i all välmening erbjuda hjälp till en kollega med att baxa bort en server till serverhallen.
Eller ja, "i all välmening" var egentligen ett svepskäl för att i rent egoistiskt syfte bevisa att "Kvinnor kan!"
Jag hatar att vara begränsad i min yrkesroll som kvinna i det avseendet att jag saknar den armstyrka som mina manliga kollegor har.
Därför händer det då och då att jag vill bevisa för mig själv att jag även kan sköta den del av min arbete som inte bara innebär stillasittande kontorsjobb.

Min kollega tackade iallafall ja till hjälpen (vad annat skulle den stackarn göra, han ville väl inte såra mig).
Det började bra redan i hissen ner till bilen med att jag lyckades tappa ner mitt passerkort i hisschaktet.
Lådan var otymplig och tung och det bara hände.
En och annan svordom vräkte sig likt kräks ur min mun.
Hmpf!

När vi sedan baxat ner jättelådan i den smala spiraltrappan och var på väg ner i serverhallan var jag mycket nära att trilla baklänges ner för ett trappsteg som jag inte visste fanns.
Men kollegan höll i och jag överlevde.
Svetten rann och jag svor över min dåliga kondition och klena muskulatur...men bet ihop ändå.

En stunds montering följde av nätagg, minnen, processorer och annat svindyrt som gjorde den enorma plåtlådan tyngre och tyngre. Skenorna i racket kom på plats och det var dags för det stora lyftet.
Vi spottade i nävarna för att lyfta storaset på plats.
För er som aldrig monterat en server i rack så kan sägas att det är ungefär som att sätta in en plåt i en ugn, en plåt där steken består av en enorm elefantröv.
Det är tungt!
Dessutom är alla serverplatser längst ner alltid upptagna, av förklarliga skäl, så de platser som är kvar sitter på 1.5 meters höjd.
Det lyckades inte på första försöket, inte heller på andra eller tredje.
Upp och ner med plåtklumpen. Armarna darrade och svetten rann.
När vi väl fick in den i skenorna var det stopp.
Där slog det mig. Jag orkar inte lyfta ner fanskapet en gång till!!
Ångesten kom smygande.

Det gick dock bra. Kollegan balanserade servern på axlarna under tiden jag tryckte in metallplupparna på sidorna som hindrade skiten att åka på plats.
Glädjen och utmattningen var total.
Hädanefter får jag kanske inse mina begränsningar och hålla mig till att lyfta tangentbord och möss...
Men, månens påverkan fick mig för stunden att tro att jag var stark.

Vi är i Sundvall just nu och detta inlägg skrivs på en fantastiskt snygg MAC.
De kan det där med design.

Snart ska vi ut och äta på Saffran, en spansk restaurang.
Gott!

/Maria

I'm to tired to städa the lägenhet

I morgon åker vi till Sundsvall.

Jag har en fix idé, alltid när vi ska fara någonstans vill jag städa lägenheten först.
Inte bara plocka i ordning så att det ser hyffsat ut, nä, det ska vara storstädning.
Damma, dammsuga, tvätta golv, köra tidningar till pappersinsamlingen, tvätta och stryka alla kläder etc. etc.
Vet inte varför, kanske av samma anledning som man alltid vill ha rena underkläder på sig omutifallatt man skulle råka ut för en olycka(!?)
(Som om det var det första ambulanspersonalen skulle kontrollera om man låg blodig och lemlästad på E4:an.)

Iallafall, vi ska åka i morgon och hur mycket jag än vill så orkar jag inte städa.
Det är frustrerande och mycket jobbigt.
Men, man måste våga tänja sina gränser ibland.

Arbetsveckan har varit kort men intensiv.
Idag var vi på ett 3-timmars seminarium om Windows 2003 Server R2.

Det svenska språket håller på att urvattnas!!
...i synnerhet inom IT-branchen.
Minst 2-3 ord i varje mening är engelskt.
T.ex.
- Detta Managementverktyg är en ny feature för att övervaka olika services.
- Man måste patcha servern med senaste releasen, därefter köra en restart eller shutdown.
- Skriv usernamn och password, gå in på den där siten och kör download.
- Skapa ett advertisement och lägg med alla users i samma collection som innan, men glöm inte att ange rätt properties.
- För att det ska fungera med den senaste servicepacken måste man ladda ner senaste firmware och offlinepatcha arraykortet.

Det värsta är att hade meningarna varit helsvenska skulle det vara svårt att förstå vad som menades...

I morgon är det skärtorsdag, 4.5 dagars ledighet. Härligt!
Happy Påsk på er!
/Maria

Hög puls

Min kondition är slut, all, förbi, finito...
Att ha hållit sig undan all form av fysisk aktivitet i nästan ett halvår straffar sig.
Förr om man var sjuk en vecka och därför gjorde ett upphåll var det lite segt att komma igen, men det fanns ändå någon form av grundkondition att förlita sig på.
Denna grund är fullständigt utraderad och det är mycket obehagligt.

Fick efter ett batteribyte hos Burmans igen min pulsklocka häromdagen.
Testade den idag och blev riktigt orolig.
Min puls när jag sitter stilla i soffan ligger på mellan 90-100 slag i minuten.
Jag vet att klockan fungerar eftersom Håkan testade samtidigt och hade ca 40-50 slag färre per minut än jag.
Ska man omräkna min puls i kondition motsvarar det väl ungefär en kraftigt överviktig hjärtsjuk 85-åring.

Vi gav oss ut och sprang och efter 5.5 km normalt löptempo på plan asfalt hade jag en medelpuls på 170, max på 182.
Skrämmande.
Det enda som gläder mig är att det iallafall inte kan bli värre.
Det finns bara en väg tillbaka och det är att nöta åtskilliga mil för att försöka komma i form igen.

Och som sagt, nu kan det bara bli bättre...

Ice Age 2 var en mycket bra film och framför oss ligger två kortare arbetsveckor med en härlig påskledighet.

Mjau!
/Maria

Vanligt jävla kaffe

Igår hade vi efterjobbetaktivitet.
Aktiviteten bestod av bågskytte och middagen av Tacobuffé.
Bågskytte var inget för mig, det var svårt och jag var sämst.
Men någon ska vara det oxå...
Maten var mycket god och trots att vi alla åt oss mer än mätta så blev det över mat för att kunna utfodra halva Västerbotten.
Sammanfattat, en mycket trevlig kväll.

Så till dagens ämne...

Vi var på stan tidigare idag och tog en fika.
Min sambo (och även jag) är av åsikten att kaffe är kaffe, ska heta kaffe och smaka kaffe, kaffe och inget annat än kaffe.
Att blanda i mjölk, socker, choklad, grädde, sprit, oxjärpar eller annat tjafs och därefter börja kalla det Capuccino, Macchiato, Espresso, Café au lait, Wiener Melange, Con Panna, Latte hit och Latte dit är ett otyg!
När sedan tillverkningstiden på ovanstående visar sig vara mellan 20-45 minuter blir man bara trött och frågar sig varför.

Stans nya café ägs av en inflyttad Stockholmare.
Ska man beställa kaffe där så är det - förutom ovanstående konstigheter - presskaffe som gäller, med olika suspekta namn och ännu mer suspekta beskrivningar.
T.ex. "El Salvador - Krämigt och elegant".
Själv har jag lärt mig att tycka om Bourbon Jungle (svart och starkt), därför rättar jag in mig i ledet och beställer det.

Håkan däremot vägrar.
Trots att han VET att 18-åringen bakom disken inte hört talas om begreppet "svart kaffe", så bara han MÅSTE beställa det.
Flickstackarn rodnar och stammar fram att hon ska försöka lösa den till synes omöjliga uppgiften, samtidigt som hon flackar med blicken för att förtvivlat få ögonkontakt med någon äldre kollega som ska kunna förklara vadihelvete karln vill ha.
För att spä på hennes ångest tar han vid mackbeställningen dessutom till sin favoritförrvirringstaktik.
Dvs. att på frågan "Vill du ha fetaost på din macka oxå?" svara: "Överraska mig!"
Vid det laget hade hon redan bestämt sig för att byta jobb.

Kaffet smakade hur som helst mycket gott, oavsett vad det hette.

/Maria

Kärlek

Det är mycket månad kvar på lönen och det är långt till våren.
Ytterligare 15 cm snö har vräkt ner, snö som blivit till motbjudande slask som försmädligt tränger in i skorna.
Sockan blev blöt och snön blev regn, sånt där snett som regnade in i näsan.

Men är Skellefteborna ledsna???

När jag gick till jobbet idag kände jag det redan när jag öppnade ytterdörren.
Det låg "som" i luften.
En gokänsla av en barnslig, gränslös kärlek...
Som små tjocka humlor traskade alla lyckliga människor runt i sina dunjackor och svartgula halsdukar, mössor, tröjor och nappar.
Alla man mötte log och hälsade glatt, stämningen vid fikat var uppsluppen och festlig.
Hänsyn, ödmjukhet och medmänsklighet rådde var man än gick.
T.o.m trafiken flöt fint. (Trots att polisen tog tillfället i akt och hade blåskontroll mitt i stan).
Den melankoli (nedstämndhet utan påtagligt skäl) som annars kan ligga som ett töcken en torsdageftermiddag i Skellefteå var som bortblåst.

När hockeypojkarna kom ner på stan för att hyllas var det mer folk på torget än då E-type var här på festivalen.
Hade Göran Persson, Kungen eller Jesus stått vid Åhlens så hade ingen sett dem.

Jag har aldrig upplevt något liknande...och det är underbart.
Måtte de åka ur elitserien nästa år så att vi återigen får uppleva samma perfekta samhälle då de kvalar in igen 2008.

S-K-E-L-L-E-F-T-E-Å, LET'S GO!!!

/Maria

Rädda Larma Släck!

Idag har jag varit på kurs.
Inte en kurs av det slag jag brukar gå... Visual Basic, Windows Server 2003 eller SQL.

Jag har gått Brandsäkerhetsutbildning.

Så nu har jag lärt mig massa nyttiga saker.
* Vid brännskador ska man inte kyla med iskallt vatten utan rumstempererat, för att undvika frostskador.
* Kommer man till en bilolycka med en människa sittandes med hopsjunket huvud vid ratten ser luftstrupen ut som en vikt vattenslang och huvudet måste rättas upp. Därför ska man sätta sig bekvämt i baksätet och hålla upp huvdet så att luftvägarna blir fria. MEN, har man väl satt sig där och lyft upp får man absolut inte släppa igen för då kan man skada nacken och personen kan bli förlamad. Så det gäller att larma först och som sagt, sitta bekvämt, speciellt som man bor i norrland där det kan ta en stund innan ambulansen tagit sig fram till ställen som t.ex. Släppträsk.
* Om någon hugger av sig en kroppsdel ska man se till att förvara den fuktigt och svalt, men inte i frysen för då blir den frostskadad. Gärna i medhavd kylbag. Man behöver däremot inte skynda sig att snöra åt runt det avhuggna stället eftersom det kan ta upp till 20 minuter innan blodet börjar spruta.
* Det tar ca 3,5 minuter för ett normalstort vardagsrum från det att en brand startat i t.ex. en soffa till rummet är fullständigt övertänt och rökfyllt.
Med mera, med mera...
Vi fick även lära oss Heimlich manöver och stabilt sidoläge samt gå ut på övningsfältet för att prova släckning med pulversläckare och att kväva eld med filt på brinnande docka.

Det är sällan man lär sig så mycket på en halvdag.
Men det spädde även på lite av katastrofnojjan.
Nu måste vi genast införskaffa pulversläckare, 1:a hjälpenkudde till bilen, kontrollera brandvarnaren och ha ett samtal här hemma över hur vi ska agera vid ev. brand.

Håkan är lycklig, mycket lycklig.
Det glittrar i ögonen på honom och ett stort härligt leende går från sida till sida i hans lite småskäggiga ansikte.
Idag är han Skelleftebo, en mycket stolt Skelleftebo, i själ och hjärta.
SAIK har idag gjort mer för familjelyckan än vad någonsin utlandssemestrar, diskmaskiner och hemmabiosystem kan göra.

Kram, och glöm inte spisplattorna och strykjärnet när ni går och lägger er.
/Maria

ÄNTLIGEN!

Det gick vägen!
Seger borta mot Bofors, och därmed är saken klar.
Skellefteå är tillbaka i Elitserien.
Och eftersom det här är en fullständigt hockeytokig stad så kommer det att firas rejält på sina håll ikväll och några dagar framöver.
Det kan bli starkölsbrist på de två systembolagen till helgen...
Och vet ni vad Ulf och Christer? Vi kan väl hoppas på att Brynäs och SAIK vinner var sin match i grundserien mot varandra...
/ Håkan

Att leva livet fort

Det är fantastiskt vad man hinner på en dag om man bara vill.

Arbete mellan 8 och 17, därefter en pga. träningsvärk smärtsam promenad hem för att laga mat till morgondagens matlådor - Ett nytt moment i vårt nya, mer ekonomiska, liv.
Tog bilen till Håkans jobb med hans middag (2 salladsmackor) som han fick hasta i sig innan vi for iväg på två timmars Linedance.
Vidare upp till svärmor för att fika och se slutet på hockeyn. (NÄ, de vann inte och NÄ, det är inte alls självklart att det blir elitserie nästa år.)

Raskt skyndade vi vidare ner på stan (skyndet pga. att vi ville slippa trafikkaoset när 5200 bittra, galna Skelleftebor lämnade isladan för att ilsket sladda sig hem efter en snöplig Malmöförlust, hur Skelleftebor kör har nämnts tidigare, men om ni råkat missa det så läs här, så förstår ni varför) och ner på jobbet.
Håkan för att läsa in en databasdump och jag för att göra sista finslipningen på bibliotekets nya programversion som ska installeras i morgon.
Väl hemma återstod tömning av kattlåda (2 katter bajsar 5 ggr så mycket som 1) och lite bloggjournalistik.

Det händer att jag undrar varför min mage trasslar...

/Maria

Intresseklubben antecknar...

En redogörelse av våra vedermödor under dagen:
* Vaknar.
* Laddning av första tvättmaskinen.
* Frukost.
* Snus och Seinfeld.
* Tömning av första + laddning av andra tvättmaskinen.
* Lite hemmaträning av linedance.
* Löparrunda (nåja) femochenhalv kilometer.
* Tömning av andra + laddning av tredje maskinen.
* Dusch.
* Kaffestund ute mot en skön solvägg. Zelda var med. Nyfiken granne stannade och pratade.
* Tömning av tredje + laddning av fjärde tvätten.
* Komponerande av inköpslista.
* Handlar på ICA Maxi + hämtning av kattkompis till Zelda.
* Tömning av fjärde + laddning av femte tvätten.
* Tillredning av middag (Lasagne).
* Hjälp till Annika att byta skyltbelysning på hennes bil.
* Ätande av middag.
* Snus (förekommer då och då ospecificerat under dagen).
* Hämtning av tvätt från fem maskiner.
* Disk + strykning.
* TV-tittande.
* Kaffe + det som i Uddevalla kallas munk (= skumboll, typ).
* TV-tittande.
* Bloggande.
* Sängdags.
/ H&M

Norénångest

Man sitter i soffan, dagen efter en helkväll på Statt. Man har en svagt pulserande värk och lätt pyrande ångest brottandes i huvudet samtidigt som någon fånig låt dundrar på i ett uppskruvat tempo (t.ex. Row, row, row your boat...), en psykisk försvarsmekanism i ett förtvivlat och misslyckat försök att fästa tanken vid något konkret.

Vad är då det absolut sista man ska göra?

Jo, att se en film baserad på texter av Lars Norén.
Detaljer - en film om ångest, psykisk smärta och död!
Jag gjorde det, och det var dumt.

Hade den ändå gått på en reklamfinansierad kanal så att man då och då blivit avbruten av Mr Muscle eller Iprenmannen, men icke.
Det var totalt omöjligt att slita sig och nu ligger ångesten som en kladdig geggamoja i mitt grubbliga medvetande.

Filmen var självklart oerhört bra, men en annan dag.
Men, man lär av sina misstag och jag gör inte om det.
Detsamma gäller skräckfilmer.
Efter att ha sett the Ring hade jag i flera veckors tid ont av att sova ensam med TV'n i samma rum.
Så fullständigt onödigt.

Nu ska jag dricka O'boy och se ett Seinfeldavsnitt, det är ångestdämpande, lättsamt och vardagligt. :-)
Kram!
/Maria

Dagen efter fredag

Idag har det varit en litet loj dagen-efter-känsla över tillvaron. Skam till sägandes har vi inte varit utanför dörren ännu, trots att klockan hunnit bli nästan 16 och det är ett strålande väder ute, sol och en plusgrad.
Men vi var ju ute och partade igår, så det må väl vara oss förlåtet.
Vi hade en trevlig liten förfest med Marias kollega Anna, och gick ner till Station 8 vid 22.30 ungefär. Stället var packat med folk som liksom vi skulle rocka loss till Midnight Soul Band, en tretton personers grupp som levererade låtar med ett massivt gung.
Nice.
En av Marias och Annas kollegor huserar som sångare i bandet, en annan av kollegorna skötte scenljuset och sån't ger ju alltid lite extra "vi"-känsla över det hela.
En annan sak som är bra med kvällar som denna är att det blir en intressant mix av människor i publiken. Normalt skulle jag tro att medelåldern ligger under 30 en fredag på "statt", men igår fanns det folk i åldrar från 18 till minst 60 skulle jag tro. En sådan bred åldersmix gör gott för stämningen, den blir lite mer avslappnad tycker jag. Raggkänslan som ibland kan ligga tät över lokalen var utbytt mot en mer familjär feel-good-känsla i stället.
Också nice.
Nu ska vi snart åka till min mor och äta middag, skönt att slippa tänka på vad man ska laga för mat. Och dessutom lär det väl bli lite kortspel eller en Yatzy, den väna modern gillar spel...
/ Håkan