2006 blir 2007

2006 börjar lida mot sitt slut.
Ett ganska bra år får man nog säga och vår blogg firar snart 1 års jubileum.
Har bläddrat igenom våra inlägg och inser att bloggandet varit ett utmärkt sätt att dokumentera vårt liv så att man slipper känna att Gud, vart tog det här året vägen.
Att det faktiskt hänt lite det här året iallafall.

Vi har t.ex. försökt sluta snusa, inte för att det lyckades, men kanske 2007 är ett bättre snusslutarår.
Jag har opererat bort mina olycksaliga halsmandlar, vilket resulterat i ett betydligt bättre hälsotillstånd.
Skellefte AIK gick upp i elitserien, vi har gått alla gator i stan och bortsett från att Håkan fick borrelia av från västkusten medhavd fästing så var sommaren den bästa man kan tänka sig vädermässigt.
Hästar har återigen blivit en del av mitt liv på stallet i Gummark, vi har köpt en ny blågrå bil samt fått en ny regering i ungefär samma färg.
Skellefteå drabbades av skyfall och översvämning som visat sig vara en försmak på hur vintern verkar bli och vi har flyttat till ny lägenhet.
Vi har även fått nyfunna fina vänner på Bladgatan som förgyllt vår vardag och skrumpat till vår lever en aning pga. en massa roliga fester. :-D
Hur det varit på jobbet ids jag inte nämna igen, ni vet att det varit mycket men nu laddas batterierna till max och när vi kommer hem från Uddevalla kommer vi likt Duracellkaniner klappra oss igenom vardagen tills sommarsemestern stundar.

I morgon far vi som sagt neröver. Träffa släkt och vänner samt traditionsenligt nyårsfirande med kompisarna i Uddevalla.
Kanske blir det ett inlägg till det här året, annars får ni alla ha ett Gott Nytt År.
Tack för att ni orkar läsa vårt bloggdravel och tack även för alla kommentarer.

:-)
Kram! /Maria

Jul, jul, jul...

Sista arbetsdagen innan jul är avklarad, alla klappar är inhandlade och inslagna och Klister Flugdeslapp är på väg in för landning (i 28 000km/h!).
Katten har fått sin julklapp i förskott, en ny Kludd (liten blå oformlig leksak som tydligen är det bästa som finns, husse sög upp den hon hade innan med dammsugaren) och hon är fullkomligt överlycklig.
Julen kan komma, jag är beredd.

/Maria

Vart tog vägen vägen?

500m E6:a borta!!
Vilket sagolikt mirakel att ingen skadades allvarligt.
Kan bara föreställa mig skräcken att färdas på en motorväg som bara försvinner.
Själv har jag spenderat avsevärd pendlingstid på denna vägsträcka och det känns mycket olustigt att se bilderna över lerkratern som man trodde var en trygg och stabil (och nybyggd?!) vägbana.

För att inte tala om konsekvenserna som följer av eländet.
Minns hur jobbigt det var sommaren som kom efter att de påbörjat bygget av motorvägen norr om Uddevalla. Hur man satt i dessa eviga bilköer som skapades pga. att de ledde om trafiken på en smalare asfaltsväg. Denna tillfälliga asfaltsväg låg då några meter ifrån den blivande motorvägen...
Nu ligger den en bra bit in i Dalsland, eller via färja i Lysekil!
Vågar knappt föreställa mig hur det kommer att bli då delar av den trafik som går på E6:an ska passera mellan Ellenö och Munkedal, på denna krokiga, eländiga, extremt omkörningsovänliga väg som vintertid är besvärlig även då man är ensam på den.

Hoppas nu bara att alla känner ansvar och förståelse för situationen och tar det lugnt så att det inte blir en massa bilolyckor som följd. :-/

För övrigt så sitter man då här igen, med stängd toadörr i väntan på att katten ska bli kissnödig.
Att hennes urinvägsinfektion är så gott som borta är inte att tveka på eftersom perioderna mellan hennes urineringar tenderar att bli längre och längre.
Sist fick jag vänta från 17 på kvällen till 8 på morgonen dagen efter.
Nej, jag satt inte vaken hela natten, men jag satt uppe och väntade länge och sov sedan med hörseln på spänn i fall hon skulle krafsa på toadörren och vilja in.

Otroligt hur länge en katt kan hålla sig.
Antagligen har hon börjat tröttna på mattes extremt konstiga och kraftigt osunda beteende att spara på hennes urin.
Nåväl, jag kan inte åka hemifrån i morgon utan nytt urinprov. Är hon inte bra nu så måste hon ha mer penicillin (5:e kuren) och det måste hon i så fall ha på måndag, på juldagen, då stans veterinärer är hemma och gnaskar knäck.

I morgon är sista arbetsdagen inför julledigheten.
Welo welo wip wip wip!
(Står på kylskåpet hemma hos broder med sambo, vet inte vad det betyder, men det känns som lämpligt att använda just nu! :-)
/Maria
PS Håkan sjöng just låten för mig som innehöll ljuden ovan... så nu vet jag :-D

Elaka dottern

När jag var liten var jag stundtals ett mycket elakt barn.
Minns att jag t.ex. skrattade åt min mamma då hon gick på halt väglag.
Att gå på is var ju ingen match, det var ju bara att ta sats och kana sig fram och det var bara roligare ju halkigare det var.

Älskade lilla mamma, om du sett mig idag hade du kunnat ge igen för gammal ost (eller gamm'ost som det heter här uppe).
Om du sett mig idag hade du kunnat vika dig dubbel och skratta dig fördärvad åt den lilla flicka som så elakt stod och fnittrade när du gick på is.

Att idag ta sig hem från jobbet tog ungefär dubbel så lång tid som det brukar.
Jag stapplade och svor och kanade och gled i det av underkylt regn istäckta Skellefteå.
Vid ett tillfälle hittade jag en snösträng där jag hjälpligt kunde ta mig fram för att sedan upptäcka att snösträngshelvetet svängde av vägen och att jag plötsligt stod framför dilemmat att gå tillbaka en bra bit eller korsa ett tremetersbrett fält med glashal is.
Jag valde isen och det var där det slog mig.
Där, då jag trippade framåt en centimeter i taget med armarna utåt för att hålla balansen, så insåg jag att om min mamma gått bredvid mig hade hon antagligen stövlat förbi mig för länge sedan.

Därför, när vi kommer hem till Nyår mamma, så hoppas jag, för att sona mina gamla ungdomssynder, att det är riktigt, riktigt snorhalt hemma.
Då ska du ta dig en pall, en filt och en kopp kaffe och sätta dig på tomten vid museibacken.
Sedan ska du få beskåda din dotter ta sig uppför kullebacken, hela vägen, utan stavar eller andra hjälpmedel.
Och du ska få skratta, skratta, skratta, precis hur mycket du vill!!!!

Kram!
/Mia

Upploppskänsla

En vecka har gått sedan senaste inlägget.
En vecka som gått mellan svagt till aningen kraftigt uppförslut.
"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke" som bibliotekarien Sally sa och det är kanske sant, därför gasar man på och när man på fredag når toppen är man spyfärdig.

Projektet jag varit delaktig i på jobbet börjar närma sig slutet. Men för ett par veckor sedan var vi, pga en hel del ganska allvarliga buggar, tvungna att lägga in en ny version. Vis av erfarenhet vet man ju att man helst bör undvika att stressa in nya versioner och låta andra ta första smällen, men ibland har man inget val.
Buggarna löste sig dock till vår glädje men till vår förtret uppstod nya. Dessa har jag tampats med under veckan och det har sugit mycket energi, att felsöka och svära ve och förbannelse under dagtid, göra förändringar och under de sena kvällstimmarna koppla upp sig och i vånda se om förändringarna hjälpt.
På detta har i veckan bomben om en förväntad ändring i avdelningens organisation släppts. Något som rört upp mycket känslor, känslor man inte riktigt har tid att reflektera över eftersom det finns så mycket praktiskt att ta tag i först.

Undertryckta känslor och stress är aldrig bra och i mitten av veckan sa min hjärna i från med att daska till mig med en lagom dos av panikångest. Något jag varit förskonad från under många år.
För er som aldrig upplevt panikångest kan jag bara säga grattis och önska att ni aldrig behöver erfara detta vidriga sinnestillstånd.
Det varade dock bara några sekunder (i kön på Ica av alla ställen, med en hastigt inhandlad lunch) och efter att ha fått gråta ut hos en förstående kollega kändes det bättre och man kunde med viss möda gasa på igen och ta sig igenom dagen.

I fredags fick jag erbjudandet av en annan kollega att sluta tidigare, att han skulle ta min Backoffice som jag haft under veckan (Backoffice innebär att man bevakar driftläget och står beredd med vattenslang och kolsyrespruta för att släcka ev. bränder som uppstår i vår driftmiljö, allt från skrivarproblem till hårddiskkrascher).
Helt utan att skämmas tackade jag ja till erbjudandet och kunde gå hem klockan tre på eftermiddagen, underbart skönt!

Och igår var vi på en mycket trevlig och kanongod middag hemma hos en tredje kollega.

Vad vore livet utan underbara och omtänksamma kollegor!!

Hösten/vintern 2006 har varit en arbetssam period, både på jobbet och här hemma, med flytt till ny lägenhet och allt. Även om både Håkan och jag är övertygade om att arbetet med att flytta varit vår räddning för att kunna släppa jobbet och fokusera på något annat. Men nu när nyåret närmar sig känner man hur trött man är i både kropp och själ.

Nu återstår bara en vecka till jul och efter en behaglig helg känns det faktiskt som om krafterna kommer att räcka.

Kom igen nu gubbar så kör vi, bara fem dagar kvar - sen blir det skinka, julmust, blöta och praliner så det står er upp över öronen. :-)

Hep hep hep hep!!
/Maria

Han har åkt hem!

Vår vän Ulf har lämnat Skellefteå (för denna gång) och det känns tomt.
Det har varit en mycket trevlig helg.
Ulf gjorde sig bra i Norrland, han tog t.o.m till sig det dialektala och efter bara ett par dagar pratade han mer norrländska än vad jag själv gör efter mer än 2 år här uppe.

Vi har hunnit med förvånandsvärt mycket under de få dagar han var här.
Allt från Rönnskärsverken till hockeymatch och norrlandsfest.
Festen var nog ungefär så norrländsk den kan bli.
Människor med ursprung från Norrlands alla hörn, Vilhelmina, Umeå, Arjeplog och Skellefteå.
Arjeplogsbon tog sitt fulla ansvar och ägnade en del av kvällen till att lära oss den ädla konsten i knivslipning. Mycket instressant, trots att en av eleverna efter avslutad utbildning ändå visade sig vara "dummare än tåget".
Jag nämner inga namn... ;-)
Mek Mek!!

Efter att ha kört vår vän till flyget idag gick vi på stan och köpte julklappar.
En lyckad dag i konsumtionens tecken.
En hel del julklappar hittades och vi kände oss mycket nöjda.
Julpyssleriet hängde kvar i sinnet då vi kom hem och nu står det ett gäng marsipanfilurer intill vårt tidigare skapade pepparkakshus.

Jo, man måste nog börja inse det oundvikliga.
Om två veckor är det julafton!!
Trevlig arbetsvecka på er!

/Maria

En riktig hästtjej

Idag har jag varit med en kollega och vän till ridskolan i Ersmark.
Hennes flicka rider där och jag fick följa med och titta på.
Det var så underbart att se henne pyssla om hästen med samma iver och glädje som jag själv hade då jag var 7 år.
Hon har bara ridit en termin men man såg redan en grym potential.
Orädd och envis som synden vägrade hon att ge upp hovkratsningen.
Inte ens stallvärden lyckades få upp hoven på hästkraken, men den lilla tjejen - tre äpplen hög - tittade hästen djupt in i ögonen och talade om för den att den minsann fick lyfta upp benet och efter mycket kämpande gick det.
Redan nu har hon förstått att det viktigaste med hästar är att aldrig ge sig.
Handlag med djur är ingen självklarhet men den här tjejen har det och hon kommer att gå långt!

Resten av kvällen har ägnats åt städning.
I morgon kommer Ulf!!!
Det finns nog inget så roligt som att få en nära vän - som bor alldeles för långt bort - på besök.
Att få visa den stad man flyttat till och som man bara kunnat beskriva i ord.
Risken är att jag blir alldeles för ivrig att visa Skellefteå så att jag tröttar ut honom.
Ska försöka ta det lugnt. Han är ju här hela helgen.
Han har värmt upp bra med några dagar i Umeå och med tanke på vad vi Skelleftebor tycker om Umeå så kommer det vara en befrielse för honom att komma därifrån.
Men Ulf, om du läser det här på kursen i morgon, när du i morgon sitter på bussen, döm då inte Norrland efter hur det ser ut på vägsträckan mellan Umeå och Skellefteå.
Detta är jordens mest menlösa och tråkigaste vägsträcka!

Håkan jobbar fortfarande, stackaren. När han kommer hem ska han få Oboy och ostmacka, sen blir det sova.

MJAU!!
/Maria

Melankoli

Det senaste dygnet har jag övat på att vara norrlänning.
I går åt jag palt och idag har jag varit melankolisk.
Melankoli - Nedstämdhet utan påtagligt skäl!
Som Ronny Eriksson en gång sa: "Jag vaknade i morse, och så var den dagen förstörd".
Och som sagt, helt utan skäl.

Det har varit en underbart trevlig helg i Lycksele tillsammans med Carina och Magnus.
Vi badade och bastade på hotellet (Hotell Lappland), åt en god trerätters middag till uppträdande av Wallmans show för att avsluta på hotellrummet med djupa diskussioner in på småtimmarna.
Väl hemma på söndagen var pulsen halverad mot vad den varit den senaste tvåmånadersperioden.
Men likväl vaknade jag melankolisk i morse.
Arbetsdagen har gått i moll, t.o.m så att jag undvek att fika för att jag inte orkade sitta och le bland mina kollegor.
Vissa dagar är bara sådär, i moll.

Fast det är klart, lite skäl finns det nog ändå.
Min mage vill inte riktigt längre, det gör ont och magen påverkar själen, iallafall för mig.
Har ringt till vårdcentralen och drar mig nu för ev. kommande undersökningar.
Sedan vill inte vår lilla katt bli frisk. Lämnade nytt urinprov idag efter penicillinkur nr 2 och det är fortfarande inte bra. Bättre men inte bra.
Så det blir att kämpa ner tabletter i 10 dagar till... och hoppas att det hjälper efter det.
Och så vädret. Regn, regn och regn. Sånt där vidrigt regn som regnar snett in i näsan och gör att håret blir ostyrsligt.

Nä, blä.

Dagen fick ändå ett hyffsat slut. Ett par timmar i stallet och friden infann sig ganska snart.
Håkan hade bakat kaka när jag kom hem och den var hur god som helst.
Toppat med Ernst Kirchsteiger hos Fredrik och Filip.
Gudarna ska veta att jag inte uppskattat alla deras produktioner.
MEN, att stänga in Ernst i en liten plexiglaslåda på en hockeyrink och sedan skjuta hårda puckar på honom var faktiskt riktigt skojjigt ;-)

Så, med en falande melankoli ska jag strax krypa i säng.
I morgon är en annan dag.
Säkert en mycket bra dag!

Kram och godnatt!
/Maria

Idol

Det är över, och vinnaren är värdig.
Grattis Marcus. Du var nog ändå bäst!
Även om jag gärna sett att Erik vunnit, som fd Uddevallabo kan man ju inte tycka annat.
Nu är det ett år till nästa gång....nästa gång det blir dags för ett par veckors pinsam förnedring av ungdomar utan självinsikt som med tiden kulminerar till en final med riktigt duktiga artister.

MEN...
Kvällens höjdpunkt var ändå, när Sanna (må dina scenkläder bevaras väl till evigt beskådande för eftervärlden) frågade de två hemmastäderna vem de ville skulle vinna.
Övertorneå svarar: M A R C U S! MARCUS!! MARCUS!!!!!!
Uddevalla svarar: .....ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!
:-D
Charmigt och just nu lider jag av kraftig hemlängtan.

I morgon åker vi till Lycksele med Carina och Magnus.
Vi ska äta gott, dricka gott, se på Wallmansshow och bara njuta av att det är helg.

Det var driftstopp igår och nu är jag trött.
Nattinatti!

/Laa-aga tuu-tan Ma-aria
(klassiskt Uddevallauttryck, nästan lika bra som "ÖÖÖÖÖÖH!" *fniss* ;-)