På barnavdelningen...

Ja, så har man då besökt lasarettets barnavdelning. För det är där Maria får tillbringa natten efter operationen. Och varför inte, ska man ändå ligga på ett sjukhus, eller lasarett som det heter i Skellefteå, en natt, så är nog barnavdelningen den mysigaste. Mycket leksaker i korridoren och röda hjärtformade lampor på väggarna. Och mycket trevlig personal. Nice.
Nåväl, operationen hade gått bra, de hade tydligen plockat bort en hel del elände ur halsen på henne, och dessutom vaknade hon upp levande ur narkosen. Så skräckscenariot Maria hade att aldrig mer vakna upp slog inte in, guschelov.
Jag har inte så mycket mer att berätta nu. Jag antar att Maria har gott om tid att blogga av sig när hon kommit hem, vilket borde bli mitt på dagen imorgon.
Så ha en god natt på er!
/ Håkan

Operationsdag

Om tre timmar är det dags.
Jag ska äntligen bli av med mina ärkefiender Halsmandlarna.
Ja, jag vet att det här inte är något bypassoperation eller lungtransplantation.
Men det här är min första operation och jag är N E R V Ö S!

Nervositeten yttrar sig i att jag vimsar runt i lägenheten och flyttar saker från punkt A till punkt B, från punkt B till punkt C och därefter tillbaka till punkt A.
Allmedan jag gäspar och skakar tänder med axlarna uppe vid öronen.
Just nu har jag fått för mig att jag tappat bort ett papper från Landstinget med livsviktig information inför operationen.
(Som om jag inte läst de där jäkla pappren trehundra gånger redan, hundra gånger per tänkt operationstillfälle).

Iallafall, det här är de här scenarierna som frenetiskt gnuggar runt i min hjärna för tillfället och som jag blir mer och mer övertygad om kommer att inträffa:

- Narkossköterskan har en dålig dag och jag kommer inte att vakna alls.
- Något går snett med narkosen och jag vaknar först om 65 år.
- Det börjar brinna, mitt under operationen. Alla tar sig ut och överlever utom jag, som ligger sövd.
- Det som de plockar ut ur halsen är inte halsmandlar utan långt gången cancer. Jag har ingen tid kvar att leva så det lönar sig inte ens att väcka mig.

...och så till de, kanske mer troliga, scenarierna:
- Jag vaknar upp med två köttsår i halsen och spyr som en kalv.
- Drogad på Stesolid pratar jag en massa konstigheter inför personalen (har hänt förr, under tarmundersökningar, att jag svamlat om Rocagil i tunneln och att jag vill äta semlor... Pinsamt)

Ja, hur som helst så ska det bli skönt att få det överstökat.
Har tappat räkningen på alla de gånger jag de senaste 6 åren legat hemma i hög feber och halsont.
Snart är den tiden över. Snart ska jag få börja träna igen.
Längtar efter att få ge mig ut och springa igen, att få bli riktigt ordenligt fysiskt slutkörd.
Är övertygad om att jag kommer må bättre på jobbet igen bara jag får börja träna igen.

Nu ska jag packa ihop en liten väska med en Arto Paasilinna-bok (lagom lättsmält inför övernattningen), CD-boken jag köpte på rean igår (om jag inte orkar använda ögonen) och en korsordstidning.

Hej så länge då.
Återkommer i morgon igen om hur det gått.
/Maria

Yrkeskris

Efter dansen idag stannade vi kvar och hjälpte till att städa.
När jag gick där med moppen och städade dansgolvet så slog det mig:
Det är ju det här jag ska göra!
Jag vill jobba med att städa! Gärna gigantiskt stora, tomma ytor som tar minst 6 timmar att svabba. Bara gå där, med sin mopp och lyssna på radio.
När man är klar är man trött i kroppen och inte i huvudet.
Man behöver inte ha ont i magen, ta med sig moppen hem eller ha ångest för att moppjäveln inte ska fungera i dagen efter.
Tänk att bara kunna släppa alla jobbtankar så fort man är på väg hem...

Någonting har hänt med mig. :-(
Det fanns en tid då jag nästan tyckte att jag var duktig på det jag gjorde.
Så är det inte längre.
Mitt yrkessjälvförtroende är otäckt ofta nere vid fotsulorna.
Jag får teknikångest av ingenting och är livrädd för att göra fel.
Nog för att jag förstod att det skulle bli svårare att hänga med i IT-branschen med åren, men inte redan väl!!?
Hoppas att det blir bättre... nu får jag i alla fall "vila upp" mig en vecka.

Usch, det här blev inget positivt inlägg.
Men man kan ju fan inte vara glad jämt.

Godnatt!
/Maria, något deppig

Brokeback och mackor

Vi blev lite "wild and crazy" och bestämde oss helt oplanerat för att gå på bio ikväll, en halvtimme innan filmen drog igång. De har ju byggt om ett av stadens nöjesställen, E, till en biostad med sex salonger. Eller ja, det var tre salonger tidigare och de utnyttjade den gamla nattklubben till tre nya salonger, vavid den största är hyggligt stor vill jag nog påstå.

Nåväl, vad vi valde att se var Brokeback Mountain, en film om olycklig kärlek. I detta fall mellan två män. Som älskade varann djupt men som aldrig vågade, eller ville, leva tillsammans.
Tänkvärd film. Det är lite tragiskt när människor, oavsett skäl, inte får chansen att vara lyckliga tillsammans.

För övrigt har det varit en lugn söndag, frånsett den pulshöjande OS-finalen i ishockey. Men det gick ju bra till slut, guschelov. Annars hade man fått käcka kommentarer imorgon från sina finska kollegor. Nu är det vi på den svenska sidan som får vara lite käcka. Eller tröstande, beroende på hur de tagit det. Det är inte en lek för alla kan jag säga...

Vad som inte heller är en lek är om man "busat" för mycket med sin sambo. Hon kan då hämnas på olika sofistikerade sätt. Detta är en bild på den macka hon gjorde till mig när hon tyckte att jag retats lite för mycket.

Jag har en underbar tjej, eller hur! :-)
/ Håkan

Lördagsvandalism

Varje stad har sin typ av helgvandalism.
I Uddevalla klottrar man, t.ex. "Mamma" eller "Kött e gôtt" på diverse väggar och elskåp.
På lördag kväll krossar man glas på Kungsgatan.
Ett antal gånger gick man på ovan nämnda gata på söndag morgon och såg förtvivlade hundstackare kryssa mellan splittret bakom deras korttänkta hussar eller mattar.

I Skellefteå krossar man oxå glas, men där inomhus på dansställen.
Utomhusvandalismen är koncentrerad på cyklar.
Utövarna är dock såpass finkänsliga så att de oftast bara angriper rostiga cyklar av äldre modell. Även om det kanske inte direkt lindrar brottet för den som blir utsatt.
Cykelvandalismen går ut på att böja hjulen till oigenkännlighet.
Varför?
I bästa fall får ändå cyklramen stå intakt, men ibland ser det ut som på bilden som Håkan tog idag på förmiddagen.
De stulna cykelramarna kan ibland återses på Skellefteälvens frusna yta under någon av broarna.
Det går inte en enda helgpromenad utan att man ser minst ett sönderböjt cykelhjul.
Märkligt nog skrivs aldrig några arga insändare i Norran.
Är det kanske en accepterad form av förstörelse?
Man undrar...

Det gick ju bra i hockeyn.
Äckligt spännande.
Undrar om antal hjärtinfarkter ökar under stora sportevenemang.
OS är över och det känns ändå lite skönt att ordningen i TV-tablån är återställd.
Idag har jag inhandlat DVD-boxen med 24 säsong 3, lagom lämpligt till min planerade sjukskrivning nästa vecka.
Personalrabatt blev det oxå då styvsvärsonen hade fått hundpasset att jobba under hockeyfinalen. Stackars Dennis som antagligen var den ende på Åhlens efter kl. 14:00.

I morgon är det arbete igen, på kvällen Linedance.
Kram!

/Maria

Melodifestival Karlstad - Recension

Sitter med datorn i knäet och skriver lite kommentarer, trycker publish allteftersom låtarna framförs.
Inlägget är därför alltigenom spontant!

1. Lev Livet! - Magnus Carlsson
100% gay, 100% snygg, men… har han inte fått lite mer hår?
Man kan göra mycket mha transplantation.
Kvinnorna som sjunger "Skyll dig själv" påminner lite om dronterna i Ice Age som slåss om melonerna. ;-)
Typisk schlager. Lär gå vidare.

2. Oh Yeah - The Elephants
Gröna trikåer och leoparddräkt. Meningslös Hip Hop.
Rosa elefanter ser man dagen efter, inte lördag kväll.
Att de aldrig lär sig. Konceptet fungerar inte i Melodifestivalssammanhang.

3. Etymon - Sonya
Jaha, det finns alltid en varje år som kör en "Vi-gör-en-kopia-av-förra-årets-Eorovisionsschlagerfestivalvinnare".
Skrämmande lik Elena Paparizou. T.o.m. frisyr och klänningen är samma.
Pinsamt.

4. Ge mig en kaka till kaffet - Östen med resten.
Ha, ha , en ny Mulla-låt har fötts!
"Ge mig en Mulla till kaffet, sen så är det bra"
Samma glasögon som jag hade i fjärde klass.
Det finns tillräckligt många sjuka röstande därute så den här kommer säkert vidare.

5. La chica de la copa - Pablo Cepeda
Uuuuuh, Iglesiasvarning!
200 gram margarin i håret, svart sidenscarf... ända ner till golvet.
Glittrig nätbrynja!
Seg vers men småcatchig refräng.

6. I dag & i morgon - Kicki Danielsson
Miss Piggy is back!
Kvällens gräsligaste utstyrsel.
Känslan av att ha hört det här förut är påtaglig.
Men, visst, hon har en klassisk schlagerröst.

7. En droppe regn - Niklas Wahlgren
Kvällens första ballad. Det har ju aldrig fungerat, hur bra det än är.
Men det här var inte ens särskilt bra. Nej, Nicke, du passar bättre i barnprogrammen med Nilla. Han blir bara mer och mer lik sin pappa.

8. Mi Amore - Velvet
Vi hörde Jenny Pettersson förra året framföra Jessica Folckers bidrag på genrepet i Skellefteå.
Då var hon grymt bra, mycket bättre än originalet.
Nu är hon här med eget bidrag.
Mix av Elena och Ruslana.
Lite tjatigt... allt för många "Mi Amore".

Okej, så var det avgjort.
Miss Piggy och Magnus vidare till final.
Tja, det blev säkert bra.

Over and out!
/Maria

Simpsonmaker

Här är en liten rolig grej för er som liksom jag fastnat för serien.
Gör din egen Simpsonfigur.
Så här ser jag ut :-)
/Maria

Driftstoppskoma

Driftstoppskoma är det sinnestillstånd som kommer smygande sista fredagen i månaden.
Man har jobbat till sent (ibland mycket sent) på torsdagen med intensivt serverunderhåll.
Eftersom man ruskat runt med i stort sett alla servrar och system som finns går man hem med en lätt intesiv ångest.
Ångest som gör det ganska svårt att somna på natten.
Man somnar vid 01:00, sover en orolig sömn innehållande mycket sjukt abstrakta och surrealistiska drömmar om arbetsplatsen och när klockan ringer 5.30 studsar man upp och tänker: HJÄLP, jag måste till jobbet! Ingenting fungerar!
Lyckligtvis är det sällan några katastrofer, fredagen brukar vara ganska lugn men vid 17:00 börjar man känna sig lätt drogad.
Man kommer hem, äter lite mat och tar ett glas vin.
Då slår det till...
Beeeeh!
Trött, trött, trött!!

Veckan har gått fort. Lillasyster har ju som sagt varit här och förgyllt vår och den lilla kattens vardag. Hennes närvaro och matlagning gjorde oss underbart bortskämda ett tag.
Nu har hon åkt och det är tomt.
Katten tittar på mig under lugg och frågar varför vi skickat ut hennes bonusmänniska i utet.
Simsfamiljen, som vad jag förstod till slut blev en ekonomiskt oberoende borgarfamilj med hushållerska och swimmingpool, kommer inte ha någon som talar om för dem att gå på toaletten.
Nudelwok med kokosmjölk och knaperstekta grönsaker kommer att ersättas med BOB's grötkorv.
...livet går vidare, men vi saknar henne.

Vi var ju på Gardell i onsdags. Han var lika underbar som vanligt. Utsåg ett antal offer som obetänkt nog beställt biljett på första raden. Lite djupa inslag om mobbing, lite snusk, några kommentarer om Guillous korta armar(!), en iakktagelse av likheten mellan honom själv och Gollum, lite religion och ja, en mycket bra föreställning.
Iklädd sina blå elefantbyxor, givetvis.
Xtra bonus för Sara som fick en närakändisupplevelse när hon åkte med samma flyg som honom till Arlanda.

OS, ja, vad ska man säga. Medaljerna regnar som manna från himlen och stoltheten över att vara svensk är stor. Konstigt att man kan gå omkring och känna sig så duktig över andras prestationer.
Nu missade jag ju curlingfinalen igår, men jag tror många satt hemma och hade mycket hög puls... av en "idrott" som går ut på att kasa iväg en stenbumling på is. Bara OS kan framkalla sådana ögonblick!

Nä, nu ska jag sluta svamla.
Håkan har äntligen slutat hicka.

Gäsp!
Kram!
/Maria

BraOchDåligt

Bra grej: Vi såg Jonas Gardells föreställning Väckelsemöte igår. Lysande!! :-)

Dålig grej: Sara åkte hem idag. Trist... :-/

/ Håkan

Kräkspyurk...

Här skulle det kunna passa med en rad fula svordommar och könsord.
Men jag avstår från det...

Läser just nu på Norran's hemsida:
"Skellefteå lasaretts vårdavdelningar har åter drabbats av magsjukeepidemi.
...
Om epidemin fortsätter, finns risk för att planerade operationer måste skjutas upp"

F A N!

Det är ju förvisso en vecka kvar, men det skulle inte förvåna mig om de ringer på måndag och säger att jag inte får komma.
Därför har jag en plan!
Jag tänker vara fullständigt oanträffbar från och med nu, så att de inte kan nå mig.
På tisdag åker jag dit, iklädd pyjamas med nallebjörn under armen och spyhink. Och jag tänker vägra åka hem tillsammans med mina halsmandlar.
Om det krävs ska jag kedja fast mig i en snödriva utanför sjukhuset och karva ut de jävlarna själv med potatisskalare.

Grrrrrrr!
/Maria

Sims

Vi har fått hushållerska här på Brunnsgatan.
Lillasyster lagar mat till oss. Så här skulle det vara jämt!
Idag blir det köttbullar/falafel, potatismos med fetaost, basilika och soltorkade tomater.

Den senaste veckan har jag fått ytterligare en såpa att följa.
Lillasyster spelar Sims och det är mycket spännande att sitta bredvid och se hur den lilla familjen frodas, hur de blir befordrade i jobbet, äter mat, kissar, skaffar barn och blir kompisar med bögparet Simpsons.
Man blir dock lite störd av Sims.
Efter ett tag tänker man i behovsstaplar. Min Energistapel sjunker kraftigt på kvällen och stapeln för Blåsa är konstant kort.
Dock är Umgängesstapeln hög när Sara är här... och snart är Hungerstapeln grön och fin efter att ha proppat i mig hennes mat :-)

Ikväll är det hockey. Inte för att jag tror att de slår Canada, men en final är alltid en final.
Det gick tydligen inte så bra för Anja tidigare idag.
Är hon slut som artist...?
Kommer hon att överta Tony Rickardssons replik på Idrottsgalan "Jag är inte bitter..."?

Börjar få oroväckande känningar i halsen. Det är ju operation nästa tisdag så nu FÅR jag inte bli sjuk. Satans apskit om det blir så. :-(
Borde gurgla i barskåpsvätska för att bromsa eländet, men det är ju så äckligt.

På onsdag ska vi på Gardell.
Han kommer hit... till Skellefteå!!
Ska bli underbart roligt.
Mer om det senare, nu är det matdags.

God Jul!
/Maria

Sälteatern

Igår var vi lite kulturella.
Improvisationsföreställning med Sälteatern. Mycket bra!
Duktiga skådespelare som är helt otroliga på att improvisera fram underbart roliga scener.
Enstaka färdiga ramar och regler, annars är det publiken som bestämmer innehållet.
Några exempel på olika scener som spelades upp:
- Opera om 40-årskris utspelad på Skega (gummipackningstillverkare i Skellefteå).
- Lars Norén-pjäs spelad av elitidrottsmän (dvs. "genomusla" skådespelare).
- Gangsterdrama om en familj som tittar på curling.
- Berättad saga i Astridlindgrenstil handlandes om en pojke, en loppa, gröt och Björne.
- Musikal om varför det är dyrt att parkera i Skellefteå.
osv.

Roligt var det... :-D

I dag packade vi ihop lite fika och traskade upp till Sjungande dalen.
Eller "Fattigmansfjällen" som det kallas i folkmun.
Halva Skellefteå var där och åkte stjärtlapp, snowracer och skidor i backen.
Hundar, ungar och kaffedrickande mammor i en salig röra och mitt upp i allt pågick någon form av skidtävling...(?!)
Vi satte oss lite avsides.
Sara plåtade lite, Håkan åt en apelsin, jag blev lite kall om rumpan.

*Sniff, sniff*
Sara lagar mat. :-)
Något med grönsaker, lax, honung och lime.
Det luktar mycket gott.

Kram och ha en skön söndagkväll!

/Maria

Inte bara sport

Det här ska INTE bli en sportnördsblogg bara för att det pågår ett vinter-OS, men även jag som är en i grunden sansad människa måste säga att det var MYCKET roligt att se damkronorna spöa US of A och gå till final i hockeyn!!
Faktum är att jag överhuvudtaget är imponerad av klassen på damhockeyn. När jag såg sist, dvs förra OS:et för fyra år se'n, tyckte jag att det var lite taffligt emellanåt, men nu är det ju BRA! Heder åt brudarna.

För övrigt ligger östrogendimman tät över lägenheten för närvarande. Jag är ju ensam man i vanliga fall också, två brudar (Maria & katten) åsså jag. Men nu är ju Sara här och hälsar på (trevligt!) plus att vi är kattvakter i helgen, eftersom Sophie (dottern) och hennes sambo Dennis är i Sundsvall och hälsar på hos Linus (sonen) och Tove.
Alltså är det fyra femininer här förutom jag. Vilket betyder att testosteronet ligger i klar minoritet.
Men, det ska nog gå bra...
Hadebra.

/ Håkan

O(S)maka par

Varför har de placerat Jan Rippe i OS-studion?

Jag är sedan barnsben en Galenskaparna&AfterShave-dyrkare.
Men att sätta Jan Rippe tillsammans med en småkaxig smålänning som Jihde blir bara fel.
Han gör sig inte där!

Som Gunde Svan i Bingolotto
Som Ernst Kirchsteiger som julvärd
Som Lennart Swan som Melodifestivalsprogramledare
Som Carl Jan Granqvist i På Spåret

Fel, det blir F E L!!

Bara för att retas med Anna B. sätter jag in en bild på Carl Jan, hoppas hon inte slutar läsa vår blogg ;-)

Sara är på Arlanda nu, om drygt en timme är hon här.
Hon tog en en sväng om Skåne först.
En snabbkalkyl via Gulasidorna säger att hon tillryggalagt ca 184.36 mil.
Stackars Lillasyster. Hon kommer att vara trött när hon kommer.


Ska försöka låta henne sova och spara allt pladder till i morgon.
Vi har ju en hel vecka att prata av oss på.

Nu ska vi åka till Falmark och hämta henne.
Höres!
/Maria

Leverbiffen och Tjocksockar

Jag hoppas att ni, trots att Lost går samtidigt, sett åtminstone någon av repriserna av Svenska Dialektmysterier.
I avsnittet som behandlade norrländskan beskrev Fredrik Lindström att norrlänningar talar om saker i bestämd form, oavsett vad den egentliga böjningen borde vara.
Att han när han var ute och fiskade fick "förstlaxen".

Idag skulle min kollega gå till affären... för att köpa "leverbiffen".
Munterhet uppstod! :-)

Men jag reagerar inte längre lika ofta när jag stöter på de norrländska glosorna.
I morgon kommer Lillasyster och jag har informerat henne att hon "int' höv" packa med sig "varmkläder" eller "tjocksockar".
Bytte ut "Ja" mot "Jo" gjorde jag för länge sedan. Eller snarare "schvuu", det tidsbesparande läte de utstöter här för att utnyttja även inandningen vid besvarande av frågor.
Jag brukar även "he" bort saker som ligger i vägen och hittar jag inte "igen" dem så frågar jag "vars" de är. Det blir "som" stressigt att leta när man ska gå "på" jobbet.
Har jag "hett" bort något för Håkan och glömt "vars", svarar jag "Int' vet ja".
Är det "goväder" ute så blir "tjocksockorna" hemma.
Likaså blir jag lätt grinig då jag har "oätit" och då "sitt" det "som" fint med "gopalt'n".

Informativt och minimalistiskt, sådant är språket här.

Men min dalsländska/bohuslänska dialekt kommer alltid att finnas kvar.
Jag menar, fraser som"Laaga tuuutan, Maaria", "fyyyra griiisar", "fiilmjölk" eller "har je bestämt mej för å flytta så ska je flytta, nuuu iiidaaa, men först ska je ha mej e grann salte pinnar", går ju bara ett uttala på ett sätt.

Nåväl, om några år kommer min dialekt antagligen att vara uppblandad till oigenkännlighet.

Klockan är mycket, dags att sova.
G'natt!
/Maaariiia

OS

Min sambo har köpt blågula OS-kalsonger med Sverigemärke.
:-D
Nu är det bara nätbrynjan som fattas...

Godnatt och Allahjärtansdagkram på er!
/Maria

Linjedans

Japp, så har terminen börjat igen.
Linedanceterminen.
Lite löjligt? Jo, men det ska det va! Som någon sa ;-)





Det är faktiskt väldigt roligt att dansa Linedance.
Man kan tro att det bara är countrymusik, cowboyboots, rutiga skjortor och IIIIiiiiHAAAaaa!
Men det är väldigt blandad musik.
...och ganska svårt.
I dag har vi lärt oss tre nya danser.
Det är en liten fördel att man hållt på med Aerobics, Friskis & Svettis och folkdans.

Ser just nu på Prison Break... och den äckliga vakten har precis dödat Westmoreland's katt Marilyn :-(
*snyft* HUR KUNDE HAN!!?
Klarar inte av när djur dör.
En hel stad kan utplånas och det är jättetragiskt, men om hunden dör i slutet... Då kommer tårarna.
Kan bero på att jag alltid haft djur nära mig i nästan hela mitt liv.
Hemma hade vi hund, katt, marsvin, undulater, fiskar och äckligt nog... vandrande pinnar.
Minns att jag kunde sitta vid myrstacken i backen utanför huset därhemma och bryta sönder småpinnar till myrorna så att de inte behövde gå så långt.
En och annan från boet nedramlad fågelunge tog man hand om oxå. :-)

Zelda är och hälsar på sin syster Stella idag och jag fick ett otroligt kattlängt.
Men hon kommer ju hem i morgon kväll igen.

Vi hörs i morgon igen, nu är det läggdags!
/Maria

Madagaskar!

Helgen går mot sitt slut.
Fort var det gjort!

Ni tror väl att jag ljuger, men det har varit en strålande vacker vinterdag... i dag med.
Norrland har ju en årstid som inte existerar i södra Sverige.
Vårvintern!
En underbar årstid där man kan sitta i snödrivor med en kopp O'boy och en bulle och känna solvärme i ansiktet. Det är väl inte riktigt dags ännu, det är fortfarande ganska kallt, men det börjar så smått.
Sedan kommer snön smälta bort av solen, inte slaska bort av oändliga mängder regn.
...och så ska man slå vad om när "älven river". Dvs. när isen försvinner från Skellefteälven.
Men det ligger en bit bort i tiden.

Idag har jag fått en ny handväska av min sambo.
Det är något speciellt med att få sätta sig att arrangera en ny handväska, eller plånbok.
Typisk tjejgrej!
Bra blev det, men den är lite stor så jag vet inte hur jag ska kunna låsa in den på jobbet, den kommer inte att rymmas i hurtsen. Men, jag får låsa dörren i stället. Vi är inte begåvade med låsbara skåp på min arbetsplats.

Apropå jobbet kan jag ju meddela att servern jag installerade i torsdag, att ha "utifall att" det skulle gå snett på fredagen, behövdes aldrig.
Några timmars jobb i onödan kan man tycka, men, det är ungefär som med försäkringar. Ju fler backuper och extraåtgärder man gör innan, desta säkrare är det att allt går bra.
Gör man en kaxig snabbgrej, utan att säkra upp innan, går det till 99% säkerhet åt helvete!

Vi har hyrt film idag, Madagaskar.
Har hört att den ska vara lika bra som Ice Age.
Ordet Madagaskar har för övrigt även en annan innebörd har vi förstått. Får ni tillfälle att fråga Ulf om varför så gör det.
Mycket roligt! :-D

/Maria

Månsken och iskonst

Jag är en grubblig människa!
En ängslig typ som ofta funderar på meningen med livet, döden och allt möjligt.
Men, jag har noterat att mina grubblerier vissa dagar och framförallt nätter blir betydligt värre.
Det som bekymrar mig är att dessa dagar verkar sammanfalla med fullmåne.
Kan man bli påverkad av fullmånen... även om man inte är varulv?
Någon som lider av samma problem?
Konstigt är det iallafall.

I går var vi på 50-årskalas.
Det var roligt.
Födelsedagsbarnet, Chatrine, visste inte om kalaset och hon blev väldigt överraskad när 30 pers stod med fördrink i handen på Moröhöjdens kvartersgård.
Maten var underbart god och hennes dotter med flickvän hade roliga musiktävlingar att roa oss med.
Bl a en tävling där man fick lyssna några sekunder på olika ledmotiv.
Jag var grym! Tog allt från Dr. Snuggels och Fragglarna till Notting Hill och Simpsons.
Kände mig jätteduktig tills jag insåg att jag är en riktig TV-nörd.
Men... kul att man kan få nytta av sitt värdelösa vetande någongång. :-)

Idag har vi jobbat några timmar, sedan blev det fika på Kanel och en promenad i Stadsparken för att titta på isskulpturerna.
Än så länge fina och "okissade".
Fler bilder här.

Nu ska jag ut och yla i fullmånen!
Kram och trevlig helg!
/Maria

Suomi

Jag har de sista två åren fått lite andra uppgifter på mitt arbete, vilket innebär att vår lilla Key Customer grupp ska ta hand om de ärenden och önskemål som kommer från våra fem största kunder. Dessa är då Stockholm, Göteborg och Malmö i Sverige, samt Helsingfors och Esbo i Finland. När man jobbar mot två olika länder så märker man sån't som man inte tänkt på förut, när det gäller ett så nära grannland som Finland. Nämligen att det finns klara kulturella skillnader mellan oss, i alla fall vad gäller arbetslivet.

I Sverige har vi som regel ett arbetssätt som betyder att beslut skall fattas i consensus. Alltså ungefär att man diskuterar sig fram till en lösning på ett problem och hela gruppen sluter upp bakom detta och jobbar gemensamt mot det mål som man kommit fram till. Detta betyder ofta att det blir många möten på vägen.
Detta tycker våra finska kollegor är knapsu. Har ni läst Populärmusik från Vittula vet ni vad de menar.
Ett typiskt finskt beslut, om jag generaliserar lite, fattas inte på det sättet. De sätter sig ner, tittar på problemet som ska lösas, och sedan bestämmer chefen vad som ska göras och hur det ska göras. Detta ser de som höjden av effektivitet eftersom svenska möten bara tar en massa tid från arbetet. Att det beslut som fattats av chefen kanske är helt fel och jobbet måste göras om från början bekymrar dem föga. De har ju fattat beslut och visat handlingskraft. Kontentan av de två arbetssätten är att det i slutändan oftast tagit lika lång tid att utföra jobbet för den finska som den svenska gruppen.

En annan sak som jag märkt är viktig i Finland är hierarkin. I Sverige är en chef oftast en i gruppen på något sätt, man fikar tillsammans och kan skämta med sin chef även om denna är både ett och två pinnhål "högre".
Så är inte fallet i Finland. De finska kollegor som besökt oss var helt chockade i början över den atmosfär som finns här mellan fotfolk och arbetsledare. De sa att de ALDRIG skulle kunna skämta med eller sitta och fika med sin chef. Inte heller skulle chefen nedlåta sig till att ta en kopp kaffe vid samma bord.

Jag tror jag slutar där, det finns mer att säga när det gäller Sverige kontra Finland, allt är nämligen inte till Sveriges fördel, men det får bli ett framtida inlägg om detta.
Hadebra.

/ Håkan

Windows NT 4.0

Idag har jag gjort något som jag trodde att jag aldrig skulle behöva göra igen.
Installerat en Windows NT 4-server.

För er som inte är så bevandrade i IT-världen kan jag meddela att det är ungefär som att spänna på sig ett par gamla träskidor från 1758 och åka Vasaloppet.
Inte riktigt så smidigt!

Men, eländet gick igång och skulle morgondagens arbete resultera i plötslig PDC-död så stannar inte världen.
Fyra timmars arbete bara för att vara på säkra sidan.
På måndag kommer jag troligtvis att stänga av den oanvända NT-servern igen.
Meningslöst??

Funderar ibland på meningslösheten i mitt yrke.
När jag går i pension kommer jag inte att kunna peka på en byggnad och säga "Den där har jag gjort", hälsa på en elev och tänka "Det är min förtjänst att det gick så bra för henne" eller träffa en tidigare patient och tänka "Han lever tack vare mig".

Det jag jobbar med idag kommer att vara passé och raderat om ett halvår.
Patchar jag installerar på en server gör jag för att saker och ting INTE ska hända, som troligtvis aldrig skulle ha hänt ändå.
Går jag en utbildning i en produkt kommer den inte längre att existera om ett år. Nya versioner ersätter gamla i en rasande fart och man har alltid en gnagande känsla av att man inte kan, vet och förstår.

Tror jag är inne i en yrkeskris.
Men, det här är det enda jag kan... eller ja, tror att jag kan.
Borde göra något annat, men vad?
Visst finns det någon arbetsförmedlare som läser det här?
Vad gör ni av gamla trötta IT-tekniker med teknikångest?

Nu ska jag ta fighten med min sambo och se till att jag får diska.
Måste få göra något som jag behärskar.

Mjau!
/Mulla Maria

Rajrajrajrajrajraj raj raj...

Hemma från Efterjobböl.
Nej, jag är inte full.
Det där med att dricka mycket alkohol och jobba dagen efter är något jag inte klarar.
Kan ha med åldern att göra.

Det var hur som helst väldigt trevligt.
Lyckades sätta mig tillsammans med rätt kollegor.
Har skrattat hysteriskt mest hela kvällen.
Det är så förlösande att få skratta, riktigt ordentligt, ibland. :-D

Nu ska jag se Lost som Håkan har spelat in... och dricka O´boy.

Godnatt!
/Maria

Älglyft

Ikväll har Maria en After-Work-kväll med sina kolleger, så jag och katten får roa oss själva.
Den tiden har jag bland annat ägnat åt att se på re:agera, som här i Västerbotten bland annat handlade om ett av de jippon som kommer att ske under Wilhelmina Winter Weekend. Bland många andra saker ska man ha en Strong-Man tävling där man som ett delmoment ska se om de orkar lyfta en djupfryst (död) älg!
Detta har då givetvis skapat en del motstånd från de djurvänner som finns, då man anser att det är ovärdigt att hantera döda djur som leksaker i en styrkelyftstävling. Andra å sin sida anser att detta är en bra grej som skapar publicitet för bygden och sätter Vilhelmina på kartan i människors medvetande.

Jag lägger mig inte i debatten, den får de lösa bäst de vill, jag tänkte bara informera er om denna tilldragelse. För de som tänker åka dit och titta på spektaklet så pågår Wilhelmina Winter Weekend under tiden 9:e till den 12:e februari.

För övrigt är det så att den djupfrysta älgen redan finns på plats i Vilhelmina, och den har tillbringat de tre senaste veckorna till allmän beskådan på taket till ortens ICA-butik.
Go'kväll på er!

/ Håkan

PS! Lite extra värdelös information:
I 13 av Sveriges 21 län finns platser som har ordet bastu i sitt namn. Sammanlagt 275 "bastuorter" finns i landet. Flest finns inte helt överraskande här i Västerbotten (129 st) .
Jag nämner bara Bastuträsk, ort med (ö)känd järnvägsstation.
DS

Laleh

Har just zappat över till Grammisgalan på TV4.
Och jag vet inte. Kanske är det jag som är korkad.
Eller inte har förstått nånting.
Eller inte förstår mig på musik.
Eller inte hänger med överhuvudtaget.
Man jag kan bara inte fatta hur alla kan hylla en artist som Laleh till skyarna i alla recensioner och kommentarer.
Jag förstår ingenting.
För mig är hon bara ointressant, flummig och tråkig.
Vari består nyskapandet? I att stå och nynna och blunda, eller vad.
Nå, nu ska jag gå och sätta på en CD med gamla hederliga Blondie och sluta gnälla!
Vi hörs!!
/ Håkan

Damunderkläder

Jag vill berätta om en liten iakttagelse som jag har gjort.
Det har hänt, tro det eller ej, att jag stundom har befunnit mig någon av de affärer som säljer underkläder till kvinnor. Detta i avsikt att köpa något vackert till min sambo. Har man tur lyckas man till och med köpa något som hon kan tänka sig att ta på och använda. Vad jag har förstått är dock att BH:ar kan vara lite vanskligt att köpa, eftersom det inte bara hänger på att storleken är rätt, utan här spelar flera saker in för att plagget ska vara schysst att bära.

Nåväl till saken, vad som slagit mig är vad som händer när man, som man, kommer in i butiken och börjar strosa runt bland resårer och spetsar av allehanda material och färger. Jo, det är blickarna som slängs efter en av expediterna. Det KAN ju bero på mitt lufsiga yttre, orakad och dan som man är, men det känns som om de tänker: "Jaha, här har vi ett pervo som ska in och pilla på de nya stringtrosorna i vinröd spets. Joho, den sorten känner man till!" Eller så är jag bara känslig...

I vilket fall, efter ett tag brukar en av expediterna långsamt närma sig och lite försynt fråga om hon kan hjälpa till. Svarar man då "Javisst, jag söker det eller det", så brukar en knappt hörbar suck av lättnad komma över hennes läppar, och hon griper sig an uppgiften med stor frenesi. Svarar man däremot "Nej, jag ska bara titta lite", så brukar svaret bli, "Jaha, säg bara till om det är något du undrar över", och så börjar hon sortera hipsters, stripsters, balconetter eller vad det nu kan vara, medan hon (det är alltid en hon, förståeligt nog, det gäller ju damunderkläder) håller sig i närheten och övervakar varje rörelse man gör. Creepy...
Kan det vara så att det är vanligare att kvinnor köper kalsingar till sina karlar, för ingen reagerar väl på det? För inte är det väl SÅ ovanligt att karlar köper underkläder till sina fruar/sambor?
Eller så är det som jag skrev tidigare i inlägget, att jag bara är känslig...

För övrigt anser Maria att det är en estetisk katastrof att mittpulpeten är smalare än de två yttre i "nya" Jeopardy. Sådetså.
/ Håkan

Heja polisen!

Läste Bohusläningens e-tidning idag och såg följade notis.

Hur många gånger stod jag inte i mitt köksfönster på Kålgårdsbergsgatan och svor över folk som urinerade på parkeringen utanför. (Lillasyster vet precis vad jag pratar om.)
En gång när jag kom hem från jobbet sprang jag på en grabb som stod och kissade på dörren till tvättstugen.
Jag sa ifrån, vilket fick till följd att han, men sitt urinerande redskap i handen, skällde ut mig efter noter. Dock aningen sluddrigt eftersom han var något berusad. (Så här i efterhand låter det faktiskt ganska komiskt, men det var inte så roligt då...)

Det gick t.o.m så långt att jag ringde polisen och erbjöd dem att låna min lägenhet en lördagkväll, men de hade inte resurser. Trots att den inkomst de dragit in på att sätta dit alla parkeringskissare gott och väl hade finansierat ytterligare en heltidstjänst.
Men det gläder mig, att åtminstone en kissare blivit 500 kronor fattigare och förhoppningsvis lärt sig något.

Hjälp, jag låter som en gammal kärring! :-D
Men, det är måndag och då har man rätt att vara lite gnällig!

Tjoflöjt!
/Maria

Kompis-in-a-box

Nu är det hög tid att jag får skriva ett inlägg.
Jag är faktiskt oxå medlem av den här familjen och jag har förstått att den här varma lilla brummande saken kan användas till annat än att värma tassarna på.

Jag är drygt ett halvår gammal, född i Byske och går under benämningen "Den Tjocka"
Jag är katt.
Världens finaste, om ni frågar mig, men en sån sak är ju så högst individuell.

Iallafall, jag skulle vilja berätta om begreppet "Kompis-in-a-box".

När man har en hel lägenhet att sköta om så blir man lite lätt uttråkad ibland.
Eftersom man inte är begåvad med att kunna uttrycka sig i de läten som mina människor gör så måste man ta till andra medel för att kommunicera.

Till att börja med måste man göra sin beställning.
Detta gör man genom att lägga sig an med en uttråkad hållning och småsur blick. Hjälper inte detta kan man väcka uppmärksamhet genom att göra sånt som människorna sagt att man inte får. Gå på borden, klösa i soffan och äta på blommorna.
Man kan även "svansa" deras mat, detta innebär att man hoppar upp i knät på dem när de äter och daskar upp svansen i deras matskål - mycket effektivt.
Skulle även detta misslyckas kan man alltid riva ner något i golvet. Ju dyrare desto bättre.
Efter en tids beställningsagerande förstår de vad man vill och ringer till kompisaffären.

Man vet att man lyckats när de tar fram kompis-boxen och går ut i utet. (Själv har jag så sällan varit i utet, men jag antar att det är tvättstugan för dit har jag fått följa med ibland, obehagligt ställe för övrigt)
Sedan följer en viss leveranstid.
Men efter en kort tids väntan får man sin leverans. En liten låda med kompis.
Människorna hjälper till att öppna luckan och innehållet ramlar ut.

Kompisen är alltid okissad när hon kommer så man får börja med att följa henne in på kattlådan. Efter det är det dags för leveranskontroll. Detta görs enklast genom att lukta där bak.
När man vet är det är rätt kompis kan man börja leka.
Förutom till lek är hon även mycket användbar när man vill komma åt saker som ligger lite högt. Hon är nämligen lite bättre på att hoppa upp på ställen där jag, "Den Tjocka", inte kommer upp.
Med lite övertalning kan hon sedan knuffa ner föremål och går de sönder kan man snabbt avlägsna sig och slippa få skulden. Jättebra!

Efter en tid när man blir trött på kompisen så kan man gå och lägga sig i kompis-boxen, för att på så sätt visa för sina människor att det är dags att lämna tillbaka varan.
Det är roligt att ha henne hemma, men ganska skönt när man får vara ensam med sina människor och själv få vara i centrum.
Min kompis, och dessutom syster, heter Stella och är faktiskt den bästa kompisen man kan ha.
Jag hoppas att ni oxå har bra kompisar för det är viktigt. Och om ni någon gång tvivlar på att det är rätt kompis ni fått hem så kom ihåg att det bara är att lukta där bak.

Nej, nu är det dags att gå ronden i lägenheten igen.
Jag har inte avlövat hela fikusen ännu så det är mycket att stå i.

Mjau på er!
/Zelda

Andlig spis

Idag har vi varit och hört Guds ord i Skellefteå Landskyrka.
En vanlig hederlig gudstjänst enligt Svenska kyrkans standard.
Lite halvtråkigt men stillsamt och värdigt. Hög medelålder på både präst och församling. Dock en duktig ungdomskör som livade upp en smula. Betyg: 4 av 10.

På väg hem tog vi en sväng om Ica och köpte slabang till fikat (slabang är ett bakverk som jag inte tror existerar i övriga Sverige, kort beskrivet: chokladrulltårta med grädde, marsipan och banan). Vi hyrde även en plattfilm att fördriva eftermiddagen med.
Nog för att det tar emot att hyra film av Ica eftersom det känns lite lumpet att de tar över en verksamhet som konkurrerar ut videobutiken i stan till ett betydligt billigare pris (35kr/film), men... vi var ju liks där.

I kväll blir det Friskis och Svettis.
Det var länge sedan vi tränade så det är lite ångestfyllt.
Men, det är bara att bryta ihop och komma igen.

/Maria

Förnedringsfika

Antingen har Blogspot haft en allvarlig serverkris, eller så har jag drömt, att jag tidigare idag skrev ett inlägg om vacker vinterdag och förnedringsfika.
Hursomhelst, borta är det så jag skriver ett till.

Idag har det varit en underbart vacker dag, -17 och sol.
Nu i februari orkar solen upp så pass högt så att man faktiskt hinner uppleva ljuset mellan frukost och lunch. Så, idag har vi tagit en promenad för att lämna in filmen vi såg igår, samt för att ta en fika på stan, en Förnedringsfika.

För er som inte vet vad Förnedringsfika är så är det fika på Olanders. Caféägare Olander är en man av ordning och har pli på sina gäster. Ska man fika där så ska vissa regler följas.
Liten kopp med tillhörande fat för kaffe, stor kopp för te, en assiett var (inte dela), ytterkläder på avsedd plats etc. Regelbrott kan ge direkta följder i form av tillsägelse alt. utslängning.
Många stör sig på Olanders pedantiska ordningssinne, men vi tycker att det är lite charmigt. Dessutom har han stans godaste bullar, eller som vi åt idag, semlor.
Inredningen på stället är oxå aningen speciell, t.ex hänger det ett stort älghuvud över disken (se bild).

Eftermiddagen har varit lugn och skön, Håkan har tänt en brasa.
Katten ligger i soffan och mår dåligt pga. barndomstrauma. Sist vi eldade i spisen blev hon rädd och hoppade ner i toalettstolen.


Fler bilder från promenaden kan ni se här.

Kram och go'lördag på er!
/Maria

Vimmelbild

Jag och Maria har ju varit ute i Skellefteås nöjesliv då och då under januari.
Och vad som jag nu skriver har jag egentligen lovat att inte avslöja för er.
Men det gör jag ju givetvis ändå. Avslöjar alltså.
Det finns en lokal månadstidning som heter Skellefte Guiden, som innehåller några reportage från olika företag, lite intervjuer med lokala kändisar och dylikt. Det brukar också finnas en "Gör-om-mig"-spalt som gör en make-over på någon intet ont anande person.
Dessutom finns det två halvsidor med vimmelbilder från några av stadens nöjestempel.
Och det var det jag inte fick röja, nämligen att Maria hade "turen" att bli tillfrågad om hon ville vara med på en sådan, vimmelbild alltså, och hon svarade: Javisst!
Det är den bilden som jag dyrt och heligt lovat att inte lägga ut i bloggen, men jag kan ju alltid länka till den. Klicka här. Bilden finns näst sist på sidan två av bilderna, vill jag minnas.
Men, undrar ni, vem är mannen på bilden? För inte är det undertecknad.
Jo, själv var jag just då uppe och dansade med min ex-fru, Annika, och killen på bilden med Maria är alltså hennes, Annikas alltså, nye pojkvän Tommy. Så kan det gå...
För övrigt har det varit en arbetsvecka som gått fort förbi. Vi ska just iväg och hämta den obligatoriska fredagspizzan, och vinet väntar på att korkas upp.
Blir nog en bra helg det här också... :-)
Vi hörs!
/ Håkan

Utmaningen

Vi har blivit utmanade av en liten Uddevallaräka.
Att skriva om 5 egenheter.
Eftersom vi är två om den här bloggen så får det bli blandat, 4 egenheter och 1 gemensamhet.

1. Ögonkontakt
Då Håkan har något att framföra, till myndigheter, hyresvärdar o. dyl, kan han inte ta detta per telefon. Han måste se personen i fråga i ögonen och traskar därför dit. (I vissa fall med en pistagelängd i beredskap).

2. Spisen
Maria måste gå minst en vända tillbaka in i lägenheten för att se så att spisen är avslagen, även om denna inte varit på under dagen. Hon pratar även tyst för sig själv då hon utför sånt som hon inte senare ska behöva fundera på om hon gjort eller inte. T.ex. "Nu låser jag dörren", "Nu släcker jag lampan" och "Nu drar jag ur strykjärnet".

3. Lägga sig sist
Håkan vill alltid vara den som lägger sig sist på kvällen, någon form av kontrollbehov över att det är han som låser, släcker och stänger av TV'n.

4. Rotation
Om Maria av någon anledning behöver snurra runt ett helt varv (vänder sig om och tittar på något och vrider sedan inte tillbaka utan vrider runt 360 grader), vill hon gärna snurra tillbaka vid första bästa tillfälle. Annars kommer hon i otakt med sig själv.

5. Suduko
Det går i vågor, men det har blivit MÅNGA timmar av "Tvåan måste vara där" och "Trean kan vara där och där". Det började i somras och är lika beroendeframkallande som snus.

Där var det, 5 st. Det finns många fler, men eftersom vi inte vill till Umedalen (Norrlands stora dårhus förr i tiden) så väljer vi att sluta här.

Eftersom vi är allergiska mot alla former av kedjebrev så bryter vi mot reglerna och skickar inte utmaningen vidare till någon specifik person, men den som vill får gärna anta den. Det är roligt att läsa om andras ticks.
;-)

Kramdårå!

/Maria

:,-D

Ville bara göra ett kort inlägg som kommentar till nedanstående.
Visst är han underbar?!
Det är så otroligt mycket jättetypiskt Håkan.
Ingen annan skulle kunna göra en sån grej.
hihihi.
/Maria

Parkeringsböter

För det första: This is a true story.
För det andra: Jag är en förhärdad brottsling.
För det tredje: Jag är en allmänt hemsk människa.
Vi tar det från början. Idag skulle jag göra en insats för mänskligheten och lämna blod. Jag får en kallelse ungefär var tredje månad till denna uppgift som jag gör med glatt hjärta. Kan man hjälpa till i sjukvården på ett så enkelt sätt så ställer man givetvis upp. Och tro mig, jag gör det inte för pengarna, ersättningen är låg, minns jag rätt är det 40 kronor som man får välja om man ska skänka till t ex cancerforskning, ta emot i form av ett presentkort, eller välja någon produkt ur det inte alltför digra utbudet. Jag brukar alltid skänka till forskning, eftersom det inte är så mycket pengar att shoppa för, om jag säger så. MEN, idag gjorde jag ett undantag, och bad att få ett paraply istället, kan vara bra att ha i bilen tänkte jag. FÖRMODLIGEN var det för denna min själviska handling som jag blev omedelbart straffad. När jag kom ut till parkeringen bredvid lasarettet hade jag fått p-böter! Till saken hör att när man får kallelsen till blodcentralen följer det också med en liten lapp som man ska använda som p-biljett. Denna hade jag givetvis satt innanför bilrutan, och trodde att allt var frid och fröjd. Men jag hade ställt bilen på fel parkeringsområde! Vilket jag missat att läsa. Det finns nämligen två områden...
Detta gör alltså att jag kallar mig för en förhärdad brottsling.

Nu till varför jag är en hemsk människa.
När den första ilskan lagt sig tänkte jag att detta måste jag göra nå'nting åt. Vad göra?
Jo, tänkte jag, en sådan nitisk, smidig och engagerad parkeringsövervakning måste givetvis premieras. Alltså åkte jag iväg till närmaste butik och köpte en bulle (pistagelängd för att vara exakt). Sedan skrev jag en lapp som löd ungefär så här:
"Jag vill på detta sätt tacka för er insats för den ökade trafiksäkerheten som ni gjort, eftersom ni idag gett mig parkeringsböter när jag varit på blodcentralen och lämnat blod. Detta allvarliga fel som jag begått (rätt parkeringslapp, fel område) måste naturligtvis beivras. Hoppas bullen kommer att smaka bra."
Denna lapp bifogades sedan ovan nämnda pistagelängd och jag åkte till tekniska kontorets trafikavdelning, gick in i trafikvakternas fikarum, och sa "Hej på er, jag tänkte bara lämna den här till ert fika nu på eftermiddagen". Alla sken upp och såg väldigt överraskade och glada ut. De tackade och tog emot, varvid jag gick därifrån.
Om de var lika glada när de läste lappen får vi aldrig veta.
Kanske var det elakt gjort, jag vet inte. Det var dock ironiskt menat får jag väl erkänna.
Jag tyckte att det var lite osmidigt gjort av parkeringsvakten, det var ju inte i egoistiskt syfte jag parkerat just där. Men det är klart, jag är ju jävig i detta fall. Och fel hade jag ju trots allt gjort. Men ändå... :-/
/ Håkan