Röten fisk i huset, men glad ändå

Det luktar lik i vårt trapphus.
Förra helgen var det vild fest så att kåken höll på att rivas och nu börjar de ihjälslagna festdeltagarna att lukta...
...var min första tanke.
Innan jag förstod att det i någon av lägenheterna pågår surströmmingsskiva.
Så nu vet vi, vår lägenhet håller inte tätt för vare sig ljud eller dofter.

Sitter i soffan med ett glas vin och känner veckans trötthet gripa tag.
Vi har varit hos Anna och kladdat upp en fondvägg samt skruvat upp ett par hyllor i hennes dotters rum. Den 8-åriga flickan som växlat från den rosa eran till den svarta.
Mycket snyggt tapetval och flickrummet blir precis lika läckert som övriga lägenheten.
"Nu ska den bara supas in oxå" sa Anna innan vi for och vi ser med förväntan fram emot den kommande inflyttningsfesten.

Känner även av en svag form av driftstoppskoma.
Jo, det var driftstopp igår.
Mitt första som Helpdeskare.
Gjorde samma jobb som tidigare men från ett annat perspektiv och det är märkligt vilken skillnad det var.
Ingen ångest eller oro en vecka innan, ingen sömnlös natt efteråt med grubblerier om något slutat fungera, inte ens vånda inför att idag stå upp halv sex för att åka till jobbet och ta emot ev. arga samtal från de som drabbats då ev. något slutat fungera.

Börjar efter tre veckor i Helpdesk att inse att jag gjort en helt rätt val i att byta jobb.
Det är roligt att prata med folk hela dagarna, att få hjälpa andra i deras dagliga jobb och att när man går hem känna att man gjort nytta och slippa behöva ta med sig jobbet hem.
Jag har fortfarande mycket att lära om mina nya arbetsuppgifter men jag har värdens bästa och tålmodiga kollegor att fråga, sittandes i samma rum.

Mina nya arbetsuppgifter och min nya bekantskap, varmblodet Leo, är förändringar i mitt liv som jag tror kommer att göra mig till en lugnare och mer harmonisk människa.
Och kanske, kanske, kanske kan jag så småningom får bukt med min trasslande mage.

För övrigt!
Kan jag glädja våra kära mulla-vänner söderut att vår framtid är räddad!
Våra sömnlösa nätter över att våra fester i framtiden ska bli en smula dystrare då vi inte kan få skrika oss hesa om sänkta skatter och lägre moms på mat och att allt som krävs bara är lite sunt förnuft och Ny Demokrati, är nu ett minne blott.
Den oro vi känt inför att Ulfs högt värderade kasettsingel med världens bästa partylåt ska slitas sönder är över.

Många har gått bet på uppgiften...
Alla jag känner som jag vet har kunskap och verktyg att gräva sig ner i nedladdningens mest omoraliska träsk har förgäves försökt hjälpa mig med en till synes omöjlig uppgift.
Men tack vare en anonym donator så har jag den nu i min ägo!
Bert-Ians - Drag under galoscherna...
"Datorfixarn", jag är dig evigt tacksam!

/Maria

Pension

Ikväll har vi gjort något mycket ovanligt på jobbet.
Nämligen haft en liten avskedsfest för en kollega som går i pension.
Under mina 20 (tjugo!!) år på denna min senaste arbetsplats har jag bara varit med om det en gång tidigare. Det har naturligtvis förekommit avskedsfester tidigare, men då har det varit för att personerna har slutat av andra anledningar, dvs hittat ett annat jobb.
I några trista fall har också folk slutat komma på jobbet för att de dött av en eller annan anledning, men då har vi inte haft nå'n fest. Vilken man väl iofs inte ska heller...

Men det är sannerligen inte många hos oss som har jobbat kvar till sin pensionsdag inom IT-branschen.
38 år har hon kämpat med olika programmeringsspråk och trilskande operativsystem. Alltifrån stordatorsystem på Sperry/Univac och Cobol, till andra eländen som Windows XP och C++ . Strongt gjort måste jag säga.
Fasen vet om man kommer att palla med det själv...
Har redan börjat fundera om man ska överta nå'n liten kiosk eller nå't sån't istället.
Men det är nog heller ingen dans på rosor. Då kommer det väl fram små osnutna slynglar och snattar Daim och punshpraliner så man inte får ihop dagskassan istället.
Nä, det är nog bara att bita ihop och kämpa på...
/ Håkan

Spännande dag med en liten gnutta hämnd på slutet

I dag har jag varit på min första kursdag i Akademisk ridning.
Efter tidig uppstigning (mer trött än vad som hade varit nödvändigt, orsak till detta förklaras i de två tidigare inläggen) skjutsade Håkan ut mig till stallet och Inger.
Jag har aldrig fått vara med och lasta häst förr och med de skräckhistorer man hört så trodde jag att det skulle kunna ta lång tid med mycket trixande för att få in honom i finkan...
Lastningen tog ca 2 minuter!

Väl framme i Bodan, där vi skulle hålla till fick Leo en egen hage medan vi satte oss på första parkett för att se på proffsen som ridit ett tag.
Trevligt och mycket lärorikt att få se hur det ska se ut... innan man provade själv.

När det blev min tur så öppnade sig himlen och regnet kom, följt av en rejäl hagelskur.
Detta ihop med två lekande hundar och en liten kattunge runt benen på Leo gjorde situationen ganska stressad.
Jag skulle bara arbeta vid hand (dvs. inte på hästryggen utan bredvid) och Leo var måttligt road av situationen.
Men han skötte sig bra och jag insåg att det där som ser så lätt ut på bild är fantastiskt svårt.
Att hålla ordning på var man har sina egna ben, händer, axlar och huvud samtidigt som man ska få en häst att böja sig och lyfta benen på ett korrekt sätt satte sannerligen den kvinnliga simultankapaciteten på prov.

Vi överlevde dock vårt första AR-pass och efteråt var jag yr i huvudet av alla volter, och sjöblöt, både av svett och hällregn.

När jag kom hem trodde jag nästan att jag kommit till fel hus eftersom den annars ganska prydliga uppfarten liknade en knarkarkvart.
Ett 20-tal ölburkar runt trappan, fimpar och glas lite överallt... från gårdagens baluns.
I ursinne plockade jag ihop allt och ställde framför grannens dörr.
Skämmes tammefan!

Nu ska jag dricka kaffe med Håkan och Sophie.
Arbetsdag i morgon, tidiga passet, så det blir en kort kväll.

/Maria

Pistagelängd 2

Klockan är nu kvart i ett och läget är något mindre förtvivlat.
Håkan har tagit tag i situationen, så som bara Håkan kan :-)
A la pistagelängd.

För en kvart sedan nådde ljudvolymen sin kulmen.
Håkan traskade då ner till grannen, letade reda på honom i högen av människor och tog upp honom hit, in i vårt sovrum!
Och sa helt lugnt till honom..."Lyssna!"
Det tog ett par sekunder och sedan började han instinktivt att headbanga så smått åt dunket nerifrån.
Hans kommentar: "Oj!"
Håkans kommentar: "Förstår du att du borde dämpa lite"

En skamsen granne lommade iväg och jo, nu hörs bara det vanliga dunket, högt men inte så högt att sängen studsar runt i sovrummet.

Nu ska jag skynda mig att somna innan de glömt bort att de skulle sänka.

Godnatt!
/Maria

Snart dags att ringa Störningsjouren

Klockan är 00:05 och jag börjar bli sne', jävligt sne'.
Grannen under oss har fest och med den nivå det är på hans musik och på hans gäster så skulle de lika gärna kunna röja loss i vårt sovrum.
Om det ändå bara varit i lägenheten de stökat på, men det är ett jävla rännande i trapphuset och ute på trappan samt utanför vår balkong där de förövrigt väljer att uträtta sina behov!!!

För ca en halvtimme sedan stod jag i köket och betraktade dem (som den sanna surkärring jag är) och såg att två av grabbarna började knuffas. Knuffet blev till sparkar och slag och vips så låg den ena av dem i grannens vinbärsbuske.
Då sprang Håkan ut.
Jag var livrädd att han skulle få stryk och stod med telefonen i högsta hugg att ringa 112.
Men Håkan är bra på att hantera såna där skitungar så efter ett tag lugnade de ner sig och klappade om både varandra och min sambo.

Men att han även bett dem dämpa sig glömdes nog bort så snart han sagt det, tonårsgrabbars minne efter kraftigt alkoholintag går inte ens att jämföra med guldfiskars, det är obefintligt!

Jag ska upp 7 i morgon, jag är förkyld och jag behöver all sömn jag kan få.
Men det lär dröja innan jag kan sova.
Öronproppar fungerar mot ljud, men vibrationerna i golven är svåra att dämpa.
För att inte tala om ilskan.
Jag kan inte sova om jag är arg och nu är jag faktiskt ganska ordentligt förbannad!

/Maria

Snorigt

Hatar att vara förkyld!
Trodde i min enfald att det skulle gå över genom att gå hem tidigare på tisdagen och sova.
Men efter gårdagens arbetspass med efterföljade ridpass så insåg jag att nä, man blir inte frisk om man inte vilar.
Så idag får det bli en hemmadag.

Mitt nya jobb som helpdeskare innebär mycket tid i telefon och då är det en förutsättning att man kan prata.
För närvarande kan jag knappt andas.

Hoppas det är bättre i morgon.
GAH! ...eller för att citera lilla Elvira, GLÄ! ;-)

/Maria

Flyttar vi minns

Den stora flytten är över.
Dotter+sambo, Skellefteå -> Eskilstuna.
Upplägget blev som så:

Torsdag
17:00 - 19.30 Packning av 1 st. 2-rumslägenhet i 1 st förhållandevis litet släp. Allt rymdes, nästan, ungdomarna hade varit grymt duktiga på att packa och skruva isär alla möbler och Håkan är kung på att packa släp.

Fredag
4:45 - Uppstigning
6:00 - Undertecknad fick skjuts till flygplatsen, flög till Stockholm, tåg till Eskilstuna, kvitterade ut lägenhetsnyckel, shoppade städprylar och frukostmat samt städade lägenheten.
7:00 - Håkan, Sophie och Dennis påbörjar långfärden mot E-tuna, pausar i Sundsvall för lunch med Linus, vidare mot E-tuna med ankomst 18:00.
(Hmmm, gick nästan väl fort med släp, men jag säger inget om det...)
18:00 - Logistikgenialisk Släptömning!
Håkan: Släp - Ytterdörr
Maria: Ytterdörr - Hissdörr.
Dennis: Hissdörr - Hiss upp.
Sophie: Hiss - lägenhet.
19:30 - Släp och bil tömt, släp återlämnat och 8 trötta armar påbörjar nästa pass, uppackning och möbelmontering.
23:00 Sängstupning!

Lördag
Tidig uppstigning med frukost, lite mer uppackning och resa till Ikea Västerås.
Inköp av bokhyllor, badrumsskåp och div. småpryttlar.
Vilsekörning i Eskilstuna. Sophie rattade lugnt genom stan med tre förvirrade kartläsare som omväxlande skrek "vänster, NEJ, höger, eller ja, int' vet ja'!"
Vi tog oss dock tillbaka, monterade inköpta möbler, packade upp resten, hängde gardiner och tvättade upp golven.
Vid 19:00 var allt uppe och allt på plats, så när som på CD-skivor, DVD-filmer och tavlor.
Vi avslutade med middag på en Thairestaurang.

Söndag
Hemfärd vid 8:00. I Hudiksvall tog helgens slit ut sin rätt och när Håkan hängde över ratten pga. kramp i ryggen fick han inte köra längre.
Jag körde till Sundsvall och där tog Linus vid och körde vidare upp mot Umeå, oerhört välkommen vila för både Håkan och mig.
Umeå - Skellefteå tog Håkan över igen och när vi svängde in på Lillhemsvägen kl. 17:45 var det ganska skönt att vara hemma.
Väl hemma passade vi på att hämta en fåtölj (man får passa på när man har kombi, hur trött man än är), handlade lite mat, fixade middag och stupade i säng.

Idag har jag fått "vila upp mig" på jobbet. Men det är först nu, efter tre timmar med Inger och Leo i skogen som jag äntligen lyckats sänka axlarna till normal nivå.
En förkylning lurar i näsan men jag hoppas den ger med sig... egentligen är jag nog bara trött.

/Maria

Tillbaka i föreningslivet

Jag har ju de senaste två säsongerna lagt ner mitt engagemang som innebandytränare, men nu är jag tillbaka i selen igen. Föreningen behövde ett tränarteam till sitt damlag i division 3, och jag var en av de tre som tillfrågades om detta. Och till min egen förvåning tackade jag ja.
Hade en första träff med spelarna ikväll. Får se om de blev avskräckta, eller om de gillar upplägget och hoppar på tåget. Vi är ju tre stycken i tränarteamet, så det ska nog funka okej.
Ska i vilket fall bli spännande att se hur det kommer att funka...

Kan för övrigt rekommendera er att titta in på Linus blogg och se på några av bilderna från hans och Toves resa till Rom förra veckan.
Är bara lite knäckt över att han lyckades resa till Rom före mig. Jag som har surrat om att resa dit i flera år.
Attans också...

/ Håkan

Och Skalman han är tlööööött!

Det blev en riktig rivstart på jobbet idag.
Vi var bara två i Helpdesk, i vanliga fall är vi tre.
Många kom tillbaka från sina semestrar just i dag och detta brukar innebära många lösenordsbytessamtal.
Detta tillsammans med ett större fel i vår datamiljö genererade sammanlagt 208 samtal.
När arbetsdagen var slut och vi stängde av telefonerna var huvudet urblåst och jag kände mig ordentligt uppvärmd i min nya yrkesroll.

Efter arbetsdagen for vi iväg till Anna i tron att vi skulle få hjälpa till att kånka lite möbler.
Dock kom vi försent eftersom de redan flyttat allt.
En trött, men lycklig, liten Anna satt på flyttkärran när vi kom och det syntes att de jobbat hårt.
Vi vimsade iallafall runt ett tag mellan lägenheterna och försökte se ut som vi hjälpte till, för syns skull.
En TV-möbel hann vi åtminstone få ihop, sedan smet vi igen...

...till Gunnels avskedsmiddag för Dennis och Sophie, som flyttar till Eskilstuna till helgen.
Eller ja, Dennis flyttar först och Sophie senare.
Hon kommer att bo hemma hos oss ett tag medan hon jobbar klart på Åhlens.
Känns mycket bra att få rå om henne ett tag så att man kanske lättare fixar abstinensen när sedan även hon flyttat söderut.

Ikväll ska vi lägga oss tidigt. Jag var på jobbet redan 6:30 idag så tröttheten börjar komma smygande.

Gäääsp!
/Maria

Jobbångest

Sista dagen på semestern.
Jobbångesten var påtaglig i morse och för att ta udden av eländet for jag dit en stund i morse.

Ångesten är inte enbart pga. att man haft 4 veckors semester utan även för att jag från och med i morgon byter tjänst. Från driftare till att sitta i Helpdesk.
Det kommer att bli jättekul att byta tjänst men det kommer att bli väldigt mycket nytt att sätta sig in i den första tiden och det är en aning stressande.
Men...det kommer att bli bra, tids nog.

Dagens arbete bestod i att flytta över sakerna i mitt gamla rum till mitt nya hörn i Helpdeskens kontorslandskap, Håkan hjälpte mig och nu känns det lite lugnare inför morgondagen.

Eftermiddagen tillbringade jag tillsammans med Inger och Leo.
Inger visade mig grunderna i Horsemanship och det var fantastiskt att se hur Leo svarade på de olika signalerna.
Det känns oerhört mycket tryggare att hantera en häst när man vet hur man ska kommunicera med dem. Jag har mycket kvar att lära men vi ska nog bli bra kompisar så småningom.

Efter promenaden selade vi (eller, inte vi, Inger selade, jag såg och lärde) på honom och gav oss ut och körde. Trots alla år i stallet så har jag konstigt nog aldrig upplevt att sitta bakom hästen.

En trevlig upplevelse.
På tisdag ska jag vara där själv för första gången och lite nervös är jag allt.

Men, först ska ett par arbetsdagar avklaras.

/Maria

Effektiv dag...

En effektiv dag har det varit idag, inte alls stressigt, men en sådan där dag då man helt enkelt får väldigt mycket gjort på kort tid.

Vi stod upp vid 9:30, sent förvisso, men tidigt för oss efter 4 veckors semester.

Klockan 10:00 var vi ute ur lägenheten och har sedan dess gjort följande:
- Hjälpt Annika och Tommy att packa in första flyttsläpet. (Fick med oss ett gäng lådor och prylar som tillhör Håkans barn samt en jättestor garderobsblomma.)
- Städat vårt förråd för att rymma ovanstående lådor.
- Planterat om och bundit upp ovanstående garderobsblomma.
- Klippning av Håkan.
- Tvättat, dammsugit och kokat samt druckit kaffe.
- Samlat ihop tidningar till Sophie och Dennis flytt, levererat dessa samt hämtat hit Lillasyster Katt.
- Skrivit detta blogginlägg.
... allt inom loppet av 3 timmar.

Andra dagar vid denna tid på dygnet brukar vi ha hunnit två saker.
Frukost och ev. packat strandsaker.

Tror effektiviteten beror på att våra sinnen så sakteliga börjar varva upp inför kommande arbetsvecka.
Det är hektiska veckor vi har framför oss.

Anna flyttar till sin nya fina lägenhet några hus bort, Annika flyttar upp till Luleå, Sophie och Dennis flyttar till Eskilstuna och Håkans barndomsvän Anders ska flytta in i Annikas gamla lägenhet.
Alla flyttnngar ska vara klara innan den 1 september och även om jag är kraftigt emot viss genetisk forskning så hade jag just nu mer än gärna velat klona mig och min sambo till flera stycken för att kunna hjälpa dem alla så mycket det går.
Att flytta är jobbigt om man är själv men en baggis, och dessutom roligt, när man är många som packar, bär och städar och därför vill man hjälpa till så mycket som det bara går.

I kväll ska jag åka och träffa Leo igen.
Vi ska ut i skogen och Inger ska visa mig lite ridvägar i området där han står.
Hoppas innerligt att björnkräken håller sig undan. :-)

/Maria

Leo

För några veckor sedan fick jag ett samtal, från Annas syster Sofia, ett samtal som var av en sådan dignitet att det skulle behöva ett eget inlägg.
Medvetet har jag hållt inne med detta inlägg eftersom jag känt att jag först ville veta hur det hela utvecklade sig.
Och som den "realist" jag är aktar jag mig noga för att glädjas för mycket i förtid.
Några av er som läser vår blogg vet vad samtalet gällde, men för de som inte vet så handlade det om en framtid som hästägare.

Sofia skulle få överta en häst och hon ringde mig och frågade om jag ville bli delägare.
En dröm som jag haft sedan jag var 6 år skulle plötsligt bli sann.
Att få äga en egen häst. Eller ja, åtminstone en halv.
En femtonårig nordsvensk, Lukas, som var alldeles otroligt fin.

Sedan vi kom hem från semestern har jag nästan inte kunnat tänka på annat. Så mycket som jag i hela mitt liv längtat efter en egen häst så kändes längtan nu i det närmaste outhärdlig när det var så nära.

Men dagarna gick och jag började ana viss oro. En oro som för några dagar sedan övergick till ett trist faktum då den nuvarande ägaren backade ur och trots allt ville behålla sin häst.
Visst blev jag besviken... men ändå, aningen lättad. För även om jag alltid velat ha en egen häst så inser jag hur mycket jobb det är.
Jobb, mycket tid och ansvar och även en hel del pengar.

Men...
Något annat dök upp, något som faktiskt nästan kan bli bättre än en egen häst.
Detta något, eller någon, heter Leo Palema.
Jag har alltså fått ytterligare ett samtal, från en kollega, vars bekant äger en varmblodstravare som hon skulle behöva en skötare till.
När det nu inte blev någon Lukas kunde det inte komma lämpligare.

Så, idag har jag alltså fått träffa honom för första gången.
Och jo, he vart som kärlek vid förstögonkastet.
Han är hur fin som helst, ganska stor (1.62) och oerhört snäll.
Han var tänkt som travare men trots att hans halvbror heter Gidde Palema så var tydligen det där med trav inte riktigt Leos grej.
Känner på mig att det här kommer att bli jättebra.
På lördag ska jag dit igen och jag längtar redan :-)

/Maria
p.s. Hmmm, fick förresten höra av de som bor på gården där Leo står att någon sett två björnungar klättra upp i ett träd i skogen där intill.
Björnungar=björnmamma, stor och troligtvis tvärilsken björnmamma.
Hoppas hästen är snabb om vi möter dem... Huvva!

Orientering på Vitberget

Som jag nämnt i något inlägg tidigare har vi haft som plan att orientera i sommar. Nu har ju inte riktigt vädret tillåtit någon som helst form av utomhusvistelse under dagarna som varit. Men idag höll det äntligen upp.
Därför begav vi oss med cykel till Alhemskyrkan där de första kontrollerna enligt kartan skulle finnas.

Det började mindre bra med att vi missade en hel (asfalterad!) väg och fick traska en kvart genom oländig terräng i skogen innan vi hittade åt den (20 meter från där vi ställt cyklarna).

Men kort därefter fann vi första kontrollen och resterande på 1:a området gick fint.

När de första tre var avklarade begav vi oss tillbaka till cyklarna och därefter vidare upp mot Vitberget, där resten fanns.
Orienteringsområdet är ganska stort och vi bestämde oss för att fixa hälften, vilket vi oxå gjorde, sånär som på en som var fullständigt omöjlig att hitta.
På orienteringskartan stod beskrivningen "Myren".
Som bekant bor vi i Norrland och eftersom det dessutom har regnat en del senaste tiden fanns det gott om småmyrar lite överallt.
Däremot ingen med orienteringskontroll.
Såvida kontrollen inte fanns i myren, vi kollade ju bara runtom.

Efter 30 minuter (och magen full med blåbär...) gav vi upp och begav oss hemåt. 2.5 timme i skogen kan räcka till att börja med.
Vi bestämde att göra ett nytt försök senare i veckan.
Ett beslut som nu i kväll ändrades tvärt... efter att ha läst denna artikel i Norran.

Jag har sedan jag flyttat upp hit kunnat ursäkta min motvilja att springa i skogen pga. björnskräck. Något som kanske mer varit en dålig ursäkt än en faktisk sanning eftersom sannolikheten inte borde vara så stor.
Men nu har jag fått det bekräftat...

Så orienteringskartan på Vitberget får förbli halvgjord, tyvärr, men jag vägrar komma mellan en fläskig björnhona och hennes unge.
Nästa gång tar vi Anderstorpskartan istället.

/Maria

Udda resa

Jag tänker beställa en märklig resa.
Den 17 augusti tänker jag packa en liten väska, bestående av ett antal wettexdukar, skurtrasa, tvättmedel och andra städpryttlar.
Resan kommer sedan att gå från Skellefteå till Arlanda, från Arlanda till Stockholm och därefter vidare mot Eskilstuna.
Väl framme kommer jag att besöka en hyresvärd, hämta en nyckel, åka till en lägenhet mitt i stan och börja städa.

Är Maria full tänker ni nu?
Har Marias städdille slagit slint fullständigt så att hon far runt till slumpvis valda, utflyttade lägenheter för att få städa?
@:-D

Nejdå...
Resan kommer att göras i ett rent egoistiskt syfte.
Med den officiella ursäkten att städa, hämta ut nyckel samt göra en allmän rekning av den lägenhet dit Håkans dotter och hennes sambo ska flytta.
(Visst, det kan hända att de som lämnat lägenheten faktiskt städat ur den ordentligt, men detta är inget jag någonsin varit med om tidigare och lite egen urtorkning skadar aldrig.)

Den inofficiella ursäkten är att jag är väldigt orolig för att min kära, älskade sambo söndagen samma helg annars skulle ha tänkt köra ensam - efter en helgs flyttstök och därav antagligen trött därefter - hem från Eskilstuna till Skellefteå.
Och är han inte trött själv så finns det ett gäng polska bärplockare som mer eller mindre sömniga efter lång färd är på väg uppåt E4:an.
För att stilla min oro åker jag bekvämt ner med flyg (bilen kommer att vara fullpackad som den är) medan de tre kör neröver med bil och släp.
Utvilad kan jag sedan hjälpa de trötta långfärdarna att lasta ur släpet och... tja, alltid gör jag någon nytta iallafall.
Sedan kan jag lugnt sitta bredvid Håkan i bilen hem (och kanske även om jag mot förmodan får lov, köra några mil) istället för att ligga sömnlös och grubblig hela helgen han är borta.

Om det nu går att ordna.
Måste fixa kattvakt först, beställa biljett och få tag i någon av mina chefer först och höra så att det är okej att jag tar ledigt på fredagen...men det borde gå.

/Maria