Så kunde min kropp då slutligen inte stå emot.
Många är de jag under vintern träffat som snorat och nyst och burit med sig sina illasinnade virus till vår arbetsplats eller andra platser.
Förundrat har jag märkt att min kropp som för ett par år sedan hade motståndskraft = NOLL klarat sig undan varenda gång.
Men en tjejfest med utgång på fredagen och sen hemgång i ett kallt Skellefteå samt ett arbetspass i stallet under lördagen fick min kropp att dra i nödbromsen för att pausa livet en stund för att ägna sig åt virusbekämpning.
Feber sedan i lördags som nu övergått i en grötig, Darth Vader-liknande stämma.
Hade troligtvis klarat av att gå till jobbet idag.
Febern är inte hög, och mitt arbete är stillasittande.
Men det faktum att jag inte kan prata ordentligt gör det svårt att sköta ett jobb med telefonsupport.
Dessutom tycker jag att det är en smula ofint att gå till jobbet och smitta ner sina kollegor om man inte absolut måste.
I går fördrev jag tiden med något jag inte gjort på riktigt länge.
Boksträckläsning.
400 sidor svensk kriminalroman utan uppehåll. Underbart.
Och idag slukade jag en till, av bara farten.
Efter detta blogginlägg ska jag bädda ner mig igen och påbörja den tredje.
I morgon är jag nog på benen igen och förhoppningsvis är även rösten tillbaka.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar