Det fanns en tid då kyrkan förbjöd kortspel.
Jag är helt övertygad att detta förbud avsåg Plump.
Plump är inget man ska ägna sig åt.
Plump är omoraliskt och rent av skadligt.
Plump går bort.
Fetbort.
/Maria
p.s. Maria kom alltså sist, fetsist. /Håkan
30 december 2008
Näst sista dagen på året
Håkan var först på väckarklockan även i morse, men lyckligtvis hade jag garderat mig genom att även ställa larmet på mobiltelefonen som jag gömt under en fåtölj, så idag kom vi oss faktiskt upp i tid.
Märkligt hur en så morgontrött människa kan vara så vansinnigt snabb vad gäller att slå av väckaren. Jag hinner aldrig ens höra den.
Red ut en längre tur med Leo idag. Jag vill passa på att utnyttja dagsljuset de dagar jag kan och det är ganska mäktigt att rida ut i soluppgång.
Man kan tro att nedanstående bild är samma som från julafton, men den är från i morse. Faktum är att vi haft denna himmel varje dag i en veckas tid.
Men gärna för mig, inget man tröttnar på...
---> Dagens vy från Leos koja.
---> Morgonpömsiga hästar.
Uteritten gick bra, men jag är fortfarande inte helt och hållet bekväm med att rida ut själv om jag ska vara ärlig. Men vi jobbar på det, tillsammans. Han tränade sina flyktreflexer ett par gånger när vi mötte ett gäng skidåkare samt när han fick se kossor han inte riktigt tyckte sig känna igen.
Däremot är soptunnorna numera ofarliga. Detta bevisade han genom att gå fram och hälsa på varenda en han såg (vilket var ganska många eftersom det var sophämtningsdag). Men jag lät honom hållas. Bättre han undersöker saker som skapar huvudbry i hästhjärnan, än att han ska tro att det är något vi måste undvika.
Skönast av allt är dock att han är fullständigt likgiltig till motorfordon. Vi mötte två traktorer, en sopbil samt en röd gammal Mazda utan ljuddämpare.
Han lyfte inte ens på huvudet åt dem.
Att han kan skvätta till för en brädhög eller en gammal lada känns mer okej än om han skulle kasta sig ut framför en förbikörande bil.
Ett annat moment vi måste träna på är det där med galopp. Leo anser nämligen att kort, långsam galopp är för mesar. Galopp är en snabb gångart och ska så vara.
Det ska gå fort, fort, fortare, fort.
När jag håller in honom vill han tjåla ner huvudet och springa ännu snabbare.
Jag är lite för mesig och att bränna järnet genom byn känns inte så begåvat, så det blev bara små korta snuttar med 20-25 steg i galopp. Får han springa längre blir effekten att han ökar och ökar och blir till slut ganska svårstoppad.
Kul med en pigg häst - men nästan lite väl spännande ibland :-)
Vi har även under dagen firat Håkans mamma som fyller år samt trängts en stund med folk på stan.
Har fyllt fyra flyttlådor till och senare i kväll ska det ses på hockey och spelas Plump.
De fick storstryk igår när vi spelade Alfapet så idag ska jag tydligen få igen.
---> Kul spel!
/Maria
Märkligt hur en så morgontrött människa kan vara så vansinnigt snabb vad gäller att slå av väckaren. Jag hinner aldrig ens höra den.
Red ut en längre tur med Leo idag. Jag vill passa på att utnyttja dagsljuset de dagar jag kan och det är ganska mäktigt att rida ut i soluppgång.
Man kan tro att nedanstående bild är samma som från julafton, men den är från i morse. Faktum är att vi haft denna himmel varje dag i en veckas tid.
Men gärna för mig, inget man tröttnar på...
---> Dagens vy från Leos koja.
---> Morgonpömsiga hästar.Uteritten gick bra, men jag är fortfarande inte helt och hållet bekväm med att rida ut själv om jag ska vara ärlig. Men vi jobbar på det, tillsammans. Han tränade sina flyktreflexer ett par gånger när vi mötte ett gäng skidåkare samt när han fick se kossor han inte riktigt tyckte sig känna igen.
Däremot är soptunnorna numera ofarliga. Detta bevisade han genom att gå fram och hälsa på varenda en han såg (vilket var ganska många eftersom det var sophämtningsdag). Men jag lät honom hållas. Bättre han undersöker saker som skapar huvudbry i hästhjärnan, än att han ska tro att det är något vi måste undvika.
Skönast av allt är dock att han är fullständigt likgiltig till motorfordon. Vi mötte två traktorer, en sopbil samt en röd gammal Mazda utan ljuddämpare.
Han lyfte inte ens på huvudet åt dem.
Att han kan skvätta till för en brädhög eller en gammal lada känns mer okej än om han skulle kasta sig ut framför en förbikörande bil.
Ett annat moment vi måste träna på är det där med galopp. Leo anser nämligen att kort, långsam galopp är för mesar. Galopp är en snabb gångart och ska så vara.
Det ska gå fort, fort, fortare, fort.
När jag håller in honom vill han tjåla ner huvudet och springa ännu snabbare.
Jag är lite för mesig och att bränna järnet genom byn känns inte så begåvat, så det blev bara små korta snuttar med 20-25 steg i galopp. Får han springa längre blir effekten att han ökar och ökar och blir till slut ganska svårstoppad.
Kul med en pigg häst - men nästan lite väl spännande ibland :-)
Vi har även under dagen firat Håkans mamma som fyller år samt trängts en stund med folk på stan.
Har fyllt fyra flyttlådor till och senare i kväll ska det ses på hockey och spelas Plump.
De fick storstryk igår när vi spelade Alfapet så idag ska jag tydligen få igen.
---> Kul spel!/Maria
29 december 2008
Oplanerad sovmorgon
Efter en aningen stressig morgon med övertygelsen att Håkan för sista gången tillåts vara Master of the alarm clock, stressade vi iväg sisådär 9:30 (istället för tänkt avgångstid 8:00).
Håkan till jobbet och jag till stallet.
Min plan att förneka den kommande förkylningen lyckades och stalljobbet flöt på fint.
Red en liten sväng och morgonens stora glädjeämne var att Leo lyckades byta varv i traven, både åt höger och vänster.
Detta firades med en extra morot till Leo och två knäckemackor med baconost till mig.
Ärligt stulet från Gun-Britts kyl i Bodanboden. :-)
Tack, det var gott!
Har även hunnit komma igång med flyttpackningen.
De 14 första flyttlådorna är packade och klara.
Tre bokhyllor och halva köket.
Nu ger jag mig för idag. Har lovat mig själv att inte stressflytta denna gång och verkligen utnyttja det faktum att vi tvingas betala dubbla månadshyror.
Jag är dock en aning bekymrad över min älskade sambos hälsotillstånd. Efter avslutad arbetsdag kom han hem likblek och hostande och idag var det han som blev beordrad i säng.
Får se om jag lyckas övertala honom att stanna hemma i morgon så att han är frisk till nyårsafton.
/Maria
Håkan till jobbet och jag till stallet.
Min plan att förneka den kommande förkylningen lyckades och stalljobbet flöt på fint.
Red en liten sväng och morgonens stora glädjeämne var att Leo lyckades byta varv i traven, både åt höger och vänster.
Detta firades med en extra morot till Leo och två knäckemackor med baconost till mig.
Ärligt stulet från Gun-Britts kyl i Bodanboden. :-)
Tack, det var gott!
Har även hunnit komma igång med flyttpackningen.
De 14 första flyttlådorna är packade och klara.
Tre bokhyllor och halva köket.
Nu ger jag mig för idag. Har lovat mig själv att inte stressflytta denna gång och verkligen utnyttja det faktum att vi tvingas betala dubbla månadshyror.
Jag är dock en aning bekymrad över min älskade sambos hälsotillstånd. Efter avslutad arbetsdag kom han hem likblek och hostande och idag var det han som blev beordrad i säng.
Får se om jag lyckas övertala honom att stanna hemma i morgon så att han är frisk till nyårsafton.
/Maria
28 december 2008
Frisk, inte sjuk - Frisk!
Försöker mota bort en fökylning som sakta smyger sig på.
Om jag tänker starkt att huvudvärken beror på trötthet, hostan på att jag satt i halsen, den täta näsan pga. att jag har massa stalldamm i den och värmen i pannan på att jag nyss stått vid spisen och lagat mat - så kanske jag kan lura mig själv... ett tag till i alla fall.
Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk!
Hade en trevlig ridtur tillsammans med Karina idag.
Bra toleransträning blev det. Många skotrar (jäsikens vad fort de kör ibland), ett par traktorer, en galet vrålskällande hund, ett gäng kossor, prasslande höbollsplast på en gård vi passerade samt ett stycke gubbe som smällde i en brevlåda bakom oss.
Dessutom en smula vind i träden.
De är duktiga våra hästar.
Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå att Leo, som är så låg i rang och med ett tämligen (tror jag) taskigt självförtroende anser att hans plats alltid ska vara först i ledet.
Men, det verkar vara den uppgift han har i sin nya flock. Att gå först och bana väg för de andra med sina långa varmblodsben.
Extra effektivt när det kommer till snöplumsning.
Håkan har nu beordrat mig i säng en stund så att jag ska vila upp mig. Det är bäst att göra som man blir tillsagd så nu får det bli en stunds bokläsning.
Flyttlådorna är hämtade så i morgon efter stallgörat börjar nedpackningen.
/Maria
Om jag tänker starkt att huvudvärken beror på trötthet, hostan på att jag satt i halsen, den täta näsan pga. att jag har massa stalldamm i den och värmen i pannan på att jag nyss stått vid spisen och lagat mat - så kanske jag kan lura mig själv... ett tag till i alla fall.
Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk!
Hade en trevlig ridtur tillsammans med Karina idag.
Bra toleransträning blev det. Många skotrar (jäsikens vad fort de kör ibland), ett par traktorer, en galet vrålskällande hund, ett gäng kossor, prasslande höbollsplast på en gård vi passerade samt ett stycke gubbe som smällde i en brevlåda bakom oss.
Dessutom en smula vind i träden.
De är duktiga våra hästar.
Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå att Leo, som är så låg i rang och med ett tämligen (tror jag) taskigt självförtroende anser att hans plats alltid ska vara först i ledet.
Men, det verkar vara den uppgift han har i sin nya flock. Att gå först och bana väg för de andra med sina långa varmblodsben.
Extra effektivt när det kommer till snöplumsning.
Håkan har nu beordrat mig i säng en stund så att jag ska vila upp mig. Det är bäst att göra som man blir tillsagd så nu får det bli en stunds bokläsning.
Flyttlådorna är hämtade så i morgon efter stallgörat börjar nedpackningen.
/Maria
27 december 2008
Vuxendagis i Bodan
Dagen har ägnats åt hästgalna kärringars motsvarighet till LAN-party.
Eller "vuxendagis" som någon sa. ;-)
En dag med träning i NH-anda som var makalöst trevlig.
Första övningen var mycket intressant där vi satt upp och tog alla 5 hästar på ridplanen samtidigt. Traskade runt utan att styra dem och "skyddade" våra egna hästar från de andra när de kom för nära bakifrån.
Mycket nyttig övning med resultatet att vi alla sedan kunde rida runt utan att hästarna brydde sig om någon annan än den som satt på ryggen. Därefter red vi en bana med olika övningar i slalom, gå framåt och backa genom labyrint, sidvärtesförflyttningar samt inslag av de akademiska skolorna.
Avslutningvis satt vi av, kopplade lös vår häst och lät den följa oss in emellan och förbi de andra stillastående hästarna.
Hästarna verkade minst lika nöjda med dagen som vi. Tyvärr har jag inte fotat så mycket själv eftersom jag hade fullt sjå på hästryggen. Men mer bilder kommer senare på Rosenryttarnas hemsida.
---> Banbygge
--->Taget från hästryggen. Leo har fått uppsittargodis och ja...vill ha mer.
--->Leo tar sig en funderare på dagens övningar. Att förflytta sig framåt och bakåt kan man förstå, men varför i sidled? Inget man fick lära sig på travet... mycket konstigt.
--->Åka snålskjuts.
Resten av dagen kommer att bli stillsam... utomhus en hel dag är skönt tröttande.
I morgon kväll kanske vi så smått börjar smyga igång med flyttbestyren.
Känns skönt att komma igång.
/Maria
Eller "vuxendagis" som någon sa. ;-)
En dag med träning i NH-anda som var makalöst trevlig.
Första övningen var mycket intressant där vi satt upp och tog alla 5 hästar på ridplanen samtidigt. Traskade runt utan att styra dem och "skyddade" våra egna hästar från de andra när de kom för nära bakifrån.
Mycket nyttig övning med resultatet att vi alla sedan kunde rida runt utan att hästarna brydde sig om någon annan än den som satt på ryggen. Därefter red vi en bana med olika övningar i slalom, gå framåt och backa genom labyrint, sidvärtesförflyttningar samt inslag av de akademiska skolorna.
Avslutningvis satt vi av, kopplade lös vår häst och lät den följa oss in emellan och förbi de andra stillastående hästarna.
Hästarna verkade minst lika nöjda med dagen som vi. Tyvärr har jag inte fotat så mycket själv eftersom jag hade fullt sjå på hästryggen. Men mer bilder kommer senare på Rosenryttarnas hemsida.
---> Banbygge
--->Taget från hästryggen. Leo har fått uppsittargodis och ja...vill ha mer.
--->Leo tar sig en funderare på dagens övningar. Att förflytta sig framåt och bakåt kan man förstå, men varför i sidled? Inget man fick lära sig på travet... mycket konstigt.
--->Åka snålskjuts.Resten av dagen kommer att bli stillsam... utomhus en hel dag är skönt tröttande.
I morgon kväll kanske vi så smått börjar smyga igång med flyttbestyren.
Känns skönt att komma igång.
/Maria
26 december 2008
Höautomatsinlägg
Annandag jul och de andra sover.
Det är bra att de sover. Sömnen har en läkande kraft på förkylda kroppar.
Ja, alla sover inte... lånekatten gör sitt bästa för att väcka de andra genom att skrikande bära runt på benvärmare, vantar och koftor.
Väntar bara på att hon ska börja släpa runt på möblerna oxå så att vi kan nyttja henne för kommande flytt.
Detta inlägg tillägnas Elisabeth, som ville se bilder på höautomaterna som de byggt i Bodan.
Vet inte om de går att köpa någonstans, dessa är iallafall hemmasnickrade.
---> Framsida: Automaten består av två fack. Matas uppifrån och töms ut via luckorna i botten.
---> Lunchluckan har öppnats och bakom mig står en hungrig häst.
---> Baksida. Zem smaskar hö.
---> Undersida. Luckorna hålls uppe av magneter när strömmen är på.
---> Branddörrsmagnet.
---> Timern som styr ström på eller av, en enhet till varje lucka.
Idag har jag en hästfri dag.
Funderar på att åka till jobbgymmet och träna.
Leos träning är jag noga med... men min egen kropp förfaller allt mer.
Troligtvis är där fullt av andra kommunanställda med julmatsångest. Vi får se, kanske kommer jag på bättre tankar.
/Maria
Det är bra att de sover. Sömnen har en läkande kraft på förkylda kroppar.
Ja, alla sover inte... lånekatten gör sitt bästa för att väcka de andra genom att skrikande bära runt på benvärmare, vantar och koftor.
Väntar bara på att hon ska börja släpa runt på möblerna oxå så att vi kan nyttja henne för kommande flytt.
Detta inlägg tillägnas Elisabeth, som ville se bilder på höautomaterna som de byggt i Bodan.
Vet inte om de går att köpa någonstans, dessa är iallafall hemmasnickrade.
---> Framsida: Automaten består av två fack. Matas uppifrån och töms ut via luckorna i botten.
---> Lunchluckan har öppnats och bakom mig står en hungrig häst.
---> Baksida. Zem smaskar hö.
---> Undersida. Luckorna hålls uppe av magneter när strömmen är på.
---> Branddörrsmagnet.
---> Timern som styr ström på eller av, en enhet till varje lucka.Idag har jag en hästfri dag.
Funderar på att åka till jobbgymmet och träna.
Leos träning är jag noga med... men min egen kropp förfaller allt mer.
Troligtvis är där fullt av andra kommunanställda med julmatsångest. Vi får se, kanske kommer jag på bättre tankar.
/Maria
25 december 2008
Juldag
Nu har Sophie och Linus kommit till oss.
Mycket trevligt.
Vi har ätit hasselnötsbiffar.
Hasselnötter är juligt...
Så idag åt vi julmat :-)
Riktigt gott faktiskt. Hasselnötter, zucchini, rotselleri, lök, vitlök, ägg, salt och peppar.
Rivs, geggas ihop och steks.
Håkan och Sophie snörvlar i kapp med var sin otäck förkylning och inte en droppe Nezeril finns att tillgå i lägenheten.
Men lånekatten är lycklig för att hennes mamma har kommit tillbaka.
Flyttnerverna börjar kännas i mig.
Om drygt en vecka får vi nyckeln till vår nya lägenhet och vi har inte ens börjat packa.
Ujujuj!
Men... julhelgen är lång.
Och det sägs att vi har någon form av rutin på det här med att flytta så det ska nog gå bra.
/Maria
Mycket trevligt.
Vi har ätit hasselnötsbiffar.
Hasselnötter är juligt...
Så idag åt vi julmat :-)
Riktigt gott faktiskt. Hasselnötter, zucchini, rotselleri, lök, vitlök, ägg, salt och peppar.
Rivs, geggas ihop och steks.
Håkan och Sophie snörvlar i kapp med var sin otäck förkylning och inte en droppe Nezeril finns att tillgå i lägenheten.
Men lånekatten är lycklig för att hennes mamma har kommit tillbaka.
Flyttnerverna börjar kännas i mig.
Om drygt en vecka får vi nyckeln till vår nya lägenhet och vi har inte ens börjat packa.
Ujujuj!
Men... julhelgen är lång.
Och det sägs att vi har någon form av rutin på det här med att flytta så det ska nog gå bra.
/Maria
24 december 2008
Den infann sig till slut...
Det var fortfarande mörkt när jag stod upp i morse.
Läste morgontidningen, åt en snabb frukost, klädde mig varmt och for denna kalla julaftonsmorgon till stallet. På radion i bilen spelades julsånger och när jag svängde av Burträskvägen in mot Bodan så slog den till som ett slag i magen, ett underbart sådant.
Julstämningen!
Solen höll just på att gå upp, vinterdagen vaknade och himlen var så vacker.
Jag rös av lycka och en inre frid spred sig, djupt inifrån mitt hjärta och ut i varje kroppsdel.
Hade önskat att jag hade en bättre kamera som mer rättvist kunde återge himlens färger, men tro mig... det var mycket vackert.
---> Solen går upp över Bodaträsket.
--->Leos utsikt när han vaknar på morgonen.
--->Fått varsin julklappsmorot.
---> Matte gick upp i skogen med hunden.
---> Nyfiken Leo.
---> En vacker och stolt ledare, Morisco alias Mosse. Vit som snö.
---> Leo med flickvännen Trixi.
---> Årets julmat, mycket gott!
---> Julbord.
Karl-Bertil Jonsson har precis delat ut julklappar till de fattiga och nu är det snart dags för julaftonspromenad.
GOD JUL!
/Maria
Läste morgontidningen, åt en snabb frukost, klädde mig varmt och for denna kalla julaftonsmorgon till stallet. På radion i bilen spelades julsånger och när jag svängde av Burträskvägen in mot Bodan så slog den till som ett slag i magen, ett underbart sådant.
Julstämningen!
Solen höll just på att gå upp, vinterdagen vaknade och himlen var så vacker.
Jag rös av lycka och en inre frid spred sig, djupt inifrån mitt hjärta och ut i varje kroppsdel.
Hade önskat att jag hade en bättre kamera som mer rättvist kunde återge himlens färger, men tro mig... det var mycket vackert.
---> Solen går upp över Bodaträsket.
--->Leos utsikt när han vaknar på morgonen.
--->Fått varsin julklappsmorot.
---> Matte gick upp i skogen med hunden.
---> Nyfiken Leo.
---> En vacker och stolt ledare, Morisco alias Mosse. Vit som snö.
---> Leo med flickvännen Trixi.
---> Årets julmat, mycket gott!
---> Julbord.Karl-Bertil Jonsson har precis delat ut julklappar till de fattiga och nu är det snart dags för julaftonspromenad.
GOD JUL!
/Maria
23 december 2008
Kreativ uppesittarkväll
Vi skapade en ny jultradition i år, Håkan och jag.
Ni minns när man som barn ritade ett huvud på ett papper, vek ihop och överlämnade till en kompis som fick rita överkropp, som vek ihop och lämnade tillbaka för att man själv skulle rita underkropp osv osv.
Denna uppesittarkväll har ägnats åt samma variant fast i skapande av juldikt.
Här är resultatet, ocensurerat och smutsigt.
I all sin ärlighet, skapat av 1 st. sanlöst trött människa samt 1 st. mycket förkyld.
Och ja, vi vet att alla former av versfötter och grammatisk korrekthet är lämnad åt fanders.
Det är ju ändå jul...
Juldikt 2008
Skelleftenattens snö är ljus
gnistrar av gatuljusen
De flesta sova av rus i hus
tungt inni nattsärksblusen.
Tomten har inte vaknat än
sover och laddar för morgonen,
sover och drömmer naken.
Imorrn får han jobba för saken.
Tomten har slitit i snart ett år
Släden är packad med klappar små
Finanskrisen även för tomten blev svår
Nissarna har skurits ner till två
Övriga hämtar sin lön hos Kassan
Står i kön med den stora massan
Månen lyser på tomtens luva
Dessutom har han fått snuva
Tomten i Stan är ändå rätt nöjd
det finns en räddningsplanka.
När börserna rasar från högan höjd
och alla blir arma och panka.
Staden har eget kraftbolag
elen den räcker nog ett tag.
Dels ger den pengar i pungen,
det som blir över får kungen.
Stadens Stolthet, ett hockeylag
ligger i topp över jul.
Arenan bjuder på väldigt drag
vinster är alltid kul.
Oron finns ändå där på lut
lyckan kan mycket snabbt ta slut.
Vips kan man neråt dala
och än en gång våndas och kvala.
Tomten sover och rids av en mara
Ska AIK orka i längden
Lagets vara eller icke vara
De är bara ett lag i mängden
Men hoppet är det sista som dör
Skrbek och Pumba sitt bästa gör
Pucken är platt och isen är hal
Tomten lider helvetets kval
Tomten sover tungt som en gris
Kommer han nånsin att vakna
Snart är hela julen i kris
Barnen sina klappar sakna
Av grötkorv och glögg blev det mycket igår
Tomtebaksmällan är olidligt svår
Han dreglar, snusar och snarkar
Skam vet åt varthän det barkar.
Julklapp är saligt att giva,
likaså roligt att få.
Gåva som tappats i driva,
den kan bli svårlig att nå.
Men framåt våren i solig tö
klappen framtinar bland fjolårshö.
Den som den hittar lycklig blir,
givaren okänd förblir.
Nu har min sambo helt tappat grepp
Dikten blir rörig och sned
Han är förkyld därav hjärnsläpp
Jag försöker att inte bli vred
Tomten han sover berusad i natt
På golvet ligger 2 x katt
Skelleftenattens snö är ljus
Ögonen är fulla med grus
Så, godnatt...
/Håkan & Maria
Ni minns när man som barn ritade ett huvud på ett papper, vek ihop och överlämnade till en kompis som fick rita överkropp, som vek ihop och lämnade tillbaka för att man själv skulle rita underkropp osv osv.
Denna uppesittarkväll har ägnats åt samma variant fast i skapande av juldikt.
Här är resultatet, ocensurerat och smutsigt.
I all sin ärlighet, skapat av 1 st. sanlöst trött människa samt 1 st. mycket förkyld.
Och ja, vi vet att alla former av versfötter och grammatisk korrekthet är lämnad åt fanders.
Det är ju ändå jul...
Juldikt 2008
Skelleftenattens snö är ljus
gnistrar av gatuljusen
De flesta sova av rus i hus
tungt inni nattsärksblusen.
Tomten har inte vaknat än
sover och laddar för morgonen,
sover och drömmer naken.
Imorrn får han jobba för saken.
Tomten har slitit i snart ett år
Släden är packad med klappar små
Finanskrisen även för tomten blev svår
Nissarna har skurits ner till två
Övriga hämtar sin lön hos Kassan
Står i kön med den stora massan
Månen lyser på tomtens luva
Dessutom har han fått snuva
Tomten i Stan är ändå rätt nöjd
det finns en räddningsplanka.
När börserna rasar från högan höjd
och alla blir arma och panka.
Staden har eget kraftbolag
elen den räcker nog ett tag.
Dels ger den pengar i pungen,
det som blir över får kungen.
Stadens Stolthet, ett hockeylag
ligger i topp över jul.
Arenan bjuder på väldigt drag
vinster är alltid kul.
Oron finns ändå där på lut
lyckan kan mycket snabbt ta slut.
Vips kan man neråt dala
och än en gång våndas och kvala.
Tomten sover och rids av en mara
Ska AIK orka i längden
Lagets vara eller icke vara
De är bara ett lag i mängden
Men hoppet är det sista som dör
Skrbek och Pumba sitt bästa gör
Pucken är platt och isen är hal
Tomten lider helvetets kval
Tomten sover tungt som en gris
Kommer han nånsin att vakna
Snart är hela julen i kris
Barnen sina klappar sakna
Av grötkorv och glögg blev det mycket igår
Tomtebaksmällan är olidligt svår
Han dreglar, snusar och snarkar
Skam vet åt varthän det barkar.
Julklapp är saligt att giva,
likaså roligt att få.
Gåva som tappats i driva,
den kan bli svårlig att nå.
Men framåt våren i solig tö
klappen framtinar bland fjolårshö.
Den som den hittar lycklig blir,
givaren okänd förblir.
Nu har min sambo helt tappat grepp
Dikten blir rörig och sned
Han är förkyld därav hjärnsläpp
Jag försöker att inte bli vred
Tomten han sover berusad i natt
På golvet ligger 2 x katt
Skelleftenattens snö är ljus
Ögonen är fulla med grus
Så, godnatt...
/Håkan & Maria
Julstämning?
Så, då var jobbet färdigjobbat, stallpysslet färdigpysslat, middagen uppäten, chokladasken öppnad och fötterna placerade på soffpallen.
Om nu bara grannen slutar renovera i lägenheten intill och Håkan blir frisk så kanske den kommer... julstämningen.
Ju mer hysterisk denna högtid tenderar att bli desto svårare har jag för att komma in i den rätta stämningen.
Som om köphysterin inte vore makaber redan som den är, ser våra väna arbetsgivare till att vi får lönen dagen innan julafton så att vi ska hinna bränna upp även det mesta av januarilönen.
Tur för affärsmännen för det fungerar verkligen... det var ganska olidligt på stan idag.
Och om paniken och stressen jag såg i människornas ögon är det som kallas julstämning så är jag nog lika glad att den uteblir ett tag till för egen del.
Undrar om de tre vise männen var lika stressade över de gåvor som skulle införskaffas till det lilla Jesusbarnet.
Undrar om de sprang runt vilsna och glosögda med gråten i halsen i jakt på den rätta julklappen till vår Frälsare...och önskade att de kunnat få nästa månadskamel utbetalad liiite tidigare för att kunna köpa några klappar till.
För er som möjligtvis glömt bort det - eller skrämmande nog kanske inte känner till det - så firar vi faktiskt jul av den enkla anledningen att Jesus föddes för drygt 2000 år sedan.
Självklart?
Ja, kanske. Men det är så lätt att glömma bort när vi stressar runt som galna för att bränna så mycket pengar och handla så mycket mat som möjligt, allt för att hinna komma i julstämning.
Egentligen borde jag kanske skämmas för att jag inte har rullat en endaste köttbulle, griljerat nått grisarsle eller ens kokat knäck.
Ibland önskar jag att jag var en kvinna av den mer traditionella sorten, som lyckades plocka fram den där enorma kraften som måste finnas för att kunna daska fram ett dignande julbord bestående av 713 olika rätter... men just nu inte.
Just nu är det ganska skönt att veta att morgondagens middag består av fläskfilégryta och klyftpotatis.
Jag önskar er en riktigt God... stämningsfull och lugn, Jul.
Kramar!
/Maria
Om nu bara grannen slutar renovera i lägenheten intill och Håkan blir frisk så kanske den kommer... julstämningen.
Ju mer hysterisk denna högtid tenderar att bli desto svårare har jag för att komma in i den rätta stämningen.
Som om köphysterin inte vore makaber redan som den är, ser våra väna arbetsgivare till att vi får lönen dagen innan julafton så att vi ska hinna bränna upp även det mesta av januarilönen.
Tur för affärsmännen för det fungerar verkligen... det var ganska olidligt på stan idag.
Och om paniken och stressen jag såg i människornas ögon är det som kallas julstämning så är jag nog lika glad att den uteblir ett tag till för egen del.
Undrar om de tre vise männen var lika stressade över de gåvor som skulle införskaffas till det lilla Jesusbarnet.
Undrar om de sprang runt vilsna och glosögda med gråten i halsen i jakt på den rätta julklappen till vår Frälsare...och önskade att de kunnat få nästa månadskamel utbetalad liiite tidigare för att kunna köpa några klappar till.
För er som möjligtvis glömt bort det - eller skrämmande nog kanske inte känner till det - så firar vi faktiskt jul av den enkla anledningen att Jesus föddes för drygt 2000 år sedan.
Självklart?
Ja, kanske. Men det är så lätt att glömma bort när vi stressar runt som galna för att bränna så mycket pengar och handla så mycket mat som möjligt, allt för att hinna komma i julstämning.
Egentligen borde jag kanske skämmas för att jag inte har rullat en endaste köttbulle, griljerat nått grisarsle eller ens kokat knäck.
Ibland önskar jag att jag var en kvinna av den mer traditionella sorten, som lyckades plocka fram den där enorma kraften som måste finnas för att kunna daska fram ett dignande julbord bestående av 713 olika rätter... men just nu inte.
Just nu är det ganska skönt att veta att morgondagens middag består av fläskfilégryta och klyftpotatis.
Jag önskar er en riktigt God... stämningsfull och lugn, Jul.
Kramar!
/Maria
21 december 2008
Kallregn
SMHI brukar inte alltid ha rätt i sina prognoser.
Men en juldag med -9 och regnskurar känns nästan lite väl fantasifullt.
Hoppas de har fel...
Men en juldag med -9 och regnskurar känns nästan lite väl fantasifullt.
Hoppas de har fel...
/Maria
Vacker vinterdag
Årets mörkaste dag.
Solens uppgång 9.47
Solens nedgång 13:24
Och nu vänder det. Snart är det sommar och ljust dygnet runt.
Men just nu njuter jag av den snö som kom i natt och som tog bort den eländiga halkan.
De få timmar solen är uppe är det så vackert att man nästan tappar andan.
Visst är det härligt med sommar och värme, men vintern har sina fördelar den oxå...
Solens uppgång 9.47
Solens nedgång 13:24
Och nu vänder det. Snart är det sommar och ljust dygnet runt.
Men just nu njuter jag av den snö som kom i natt och som tog bort den eländiga halkan.
De få timmar solen är uppe är det så vackert att man nästan tappar andan.
Visst är det härligt med sommar och värme, men vintern har sina fördelar den oxå...
/Maria
20 december 2008
Lördag
Det kom blombud igår kväll.
En julbukett från min guddotter med familj.
Mycket fin. Tack så mycket!
Har spenderat många timmar i stallet idag tillsammans med Karina.
Mycket trevligt har vi haft och helt suveränt nu när man kan pausa i halvtid, gå in i värmen och ta sig en kopp kaffe i arbetsboden.
Våra hästar var på gott humör och även om det var en smula halkigt på ridplanen så gick det ändå att köra ett pass akademiskt.
Jag fick även den äran att programmera de nya höautomaterna. Världens mest avancerade timer med 50 olika programval som kan ställas in i alla möjliga varianter av ström av och på.
Dock inte så avancerad att ställa in som det såg ut från början efter att ha ögnat igenom bruksanvisningen.
Vi får väl se om jag gjort rätt i morgon, om de tre första luckorna öppnas klockan 6 och de andra klockan 12.
I värsta fall får väl hästarna använda bakhovarna och lösa lucköppningen själva.
Leo har ingen höautomat i sin natthage eftersom han lyckligtvis fixar fri tillgång på mat utan att äta sig smällfet. Mitt huvudbry består i hur jag ska kunna lasta in så mycket hö som möjligt utan att han trampar runt i det och använder det som toalett.
Han är söt, men något grisig ibland.
/Maria
En julbukett från min guddotter med familj.
Mycket fin. Tack så mycket!
Har spenderat många timmar i stallet idag tillsammans med Karina.
Mycket trevligt har vi haft och helt suveränt nu när man kan pausa i halvtid, gå in i värmen och ta sig en kopp kaffe i arbetsboden.
Våra hästar var på gott humör och även om det var en smula halkigt på ridplanen så gick det ändå att köra ett pass akademiskt.
Jag fick även den äran att programmera de nya höautomaterna. Världens mest avancerade timer med 50 olika programval som kan ställas in i alla möjliga varianter av ström av och på.
Dock inte så avancerad att ställa in som det såg ut från början efter att ha ögnat igenom bruksanvisningen.
Vi får väl se om jag gjort rätt i morgon, om de tre första luckorna öppnas klockan 6 och de andra klockan 12.
I värsta fall får väl hästarna använda bakhovarna och lösa lucköppningen själva.
Leo har ingen höautomat i sin natthage eftersom han lyckligtvis fixar fri tillgång på mat utan att äta sig smällfet. Mitt huvudbry består i hur jag ska kunna lasta in så mycket hö som möjligt utan att han trampar runt i det och använder det som toalett.
Han är söt, men något grisig ibland.
/Maria
19 december 2008
Träskvecka och rakad apa
Det har inte varit någon munter vecka arbetsmässigt.
Trasslande teknik i kombination med stundande årsskifte och julstress har genomsyrat vår arbetsplats och mer än en gång har jag fått ikläda mig rollen som förstående medmänniska och psykolog istället för IT-tekniker.
Och att känna medlidande är inte svårt, för dem - som för 15:e gången samma vecka tvingas starta om "sitt sega helvete till dator" för att veta att det inom kort blir likadant igen samtidigt som deras journaler, fakturor, årsredovisningar och annat växer på hög.
Sällan har jag hört, i övrigt så timida och lugna människor, ta till sådana elaka och rent ut sagt tunga svordomar vad gäller sitt arbetsredskap.
Det finns nog inget som kan få en människa att förvridas och tända till så in i h-vete som sega arbetsstationer, blåskärmar och oförståeliga felkoder.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss oro över att vi skapat en verklighet där vi låter världen rasa samman pga. teknik.
Att vi i stort sett inte kan utföra en enda arbetsuppgift om vi inte kan logga in på vår dator.
Där vi tappar förmågan att kommunicera med varandra utanför Outlooks gränser.
Skrämmande... men sant!
Men likväl är det väl detta vi strävar efter. När vi implementerar system efter system som ska ta hand om och ersätta det manuella och slutligen kanske även oss själva.
För att inte tala om mitt eget arbete i sig som hade varit fullständigt överflödigt utan IT.
Och så var man inne i yrkesgrubblerierna igen...uuuuuuuuh!
2 glas rödvin en fredag kväll, efter en vecka som denna, göder bistra tankar om meningen med det man valt som yrke.
Nä!
Uppgaskning!
Det är ju ändå fredag...
argalappen.se är en underbar sida om man vill frossa i irritation från andra medmänniskor tyngda av I-landsproblem.
T.ex. om "äcklet som rakat en apa".
Humor! :-D
Kram och trevlig helg!
/Maria
Trasslande teknik i kombination med stundande årsskifte och julstress har genomsyrat vår arbetsplats och mer än en gång har jag fått ikläda mig rollen som förstående medmänniska och psykolog istället för IT-tekniker.
Och att känna medlidande är inte svårt, för dem - som för 15:e gången samma vecka tvingas starta om "sitt sega helvete till dator" för att veta att det inom kort blir likadant igen samtidigt som deras journaler, fakturor, årsredovisningar och annat växer på hög.
Sällan har jag hört, i övrigt så timida och lugna människor, ta till sådana elaka och rent ut sagt tunga svordomar vad gäller sitt arbetsredskap.
Det finns nog inget som kan få en människa att förvridas och tända till så in i h-vete som sega arbetsstationer, blåskärmar och oförståeliga felkoder.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss oro över att vi skapat en verklighet där vi låter världen rasa samman pga. teknik.
Att vi i stort sett inte kan utföra en enda arbetsuppgift om vi inte kan logga in på vår dator.
Där vi tappar förmågan att kommunicera med varandra utanför Outlooks gränser.
Skrämmande... men sant!
Men likväl är det väl detta vi strävar efter. När vi implementerar system efter system som ska ta hand om och ersätta det manuella och slutligen kanske även oss själva.
För att inte tala om mitt eget arbete i sig som hade varit fullständigt överflödigt utan IT.
Och så var man inne i yrkesgrubblerierna igen...uuuuuuuuh!
2 glas rödvin en fredag kväll, efter en vecka som denna, göder bistra tankar om meningen med det man valt som yrke.
Nä!
Uppgaskning!
Det är ju ändå fredag...
argalappen.se är en underbar sida om man vill frossa i irritation från andra medmänniskor tyngda av I-landsproblem.
T.ex. om "äcklet som rakat en apa".
Humor! :-D
Kram och trevlig helg!
/Maria
17 december 2008
Top 4 googleträffar
Med intresse följer jag ibland vår besöksräknare och vilka google-träffar som leder stackars förvirrade surfare hit.
Att de mest konstiga sökningar når fram får mig ibland att oroas, stundtals rodna, över innehållet i vår blogg.
Men top 4 listan är ändå ganska harmlös. Och med top 4 menar jag dagliga sökträffar.
1. B12-brist
Nog måste det väl ändå finnas läkemedelsvetenskapligt bättre lämpade sidor rörande detta ämne än en blogg skapad av en medelålders tant med vitaminbrist.
För er som undrar och har frågat via kommentarer (med reservation för mina bristande kunskaper i läsandet av läkarjournaler, men å andra sidan - den som tolkar allt på internet som fakta lider av större problem än vitaminbrist)
Referensvärdet för S-kobalaminer (som, om jag förstått det rätt, var det som indikerade att jag led av B12-brist) är 150-700 pmol/L. Mitt värde låg på 65.
En period av mitt liv som jag sov, deppade, tappade hår och kände mig allmänt risig.
Nu knaprar jag Behepan och mår finfint!
2. Katt kissar blod
En sökning som går i perioder. Det verkar som om landets katter just i månaderna november-december lider av kraftiga urinvägsbesvär.
Om ni som söker träffar detta inlägg så har vår lilla fröken varit frisk i blåsan sedan vi bytte foder. Royal Canin Urinary S/O - svindyrt veterinärfoder, som fungerar.
Dessutom håller hon vikten, innehållet i kattlådan blir och luktar mindre och hon tycker att det är gott.
3 - Snäll mot magen mat
Ja, haha, kommer ni på vår blogg om ni vill ha tips om mat som är snäll mot magen så tycker jag synd om er. Sökningen träffar rätt för att jag för ett tag sedan försökte återuppta 5dagars-perioder av fasta, något som i mitt tidigare liv fungerade bra för mig. Men som denna gång misslyckades kapitalt efter 2 dagar, inte för att jag inte kan leva utan mat utan för att jag inte kan leva utan snus.
Tragiskt men sant.
Den mat jag äter är högst troligt inte snäll mot magen, men min mage har lärt sig acceptera att jag äter det jag tycker är gott... gärna fett, naturligt fett men i lagom mängd.
Vill man vara snäll mot magen ska man nog inte bara satsa på matintag utan se över sitt liv överhuvudtaget. Stress är värre än "osnäll" mat... i alla fall för mig!
4 - Arlaharen
"Visste du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arlaharen och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen" lyder texten med tillhörande taskigt tecknad hare med pistol. Obskyr mjölkpaketshumor.
Ingen aning om var den kommer ifrån, men det är humor ändå... på nått sätt.
/Maria
Att de mest konstiga sökningar når fram får mig ibland att oroas, stundtals rodna, över innehållet i vår blogg.
Men top 4 listan är ändå ganska harmlös. Och med top 4 menar jag dagliga sökträffar.
1. B12-brist
Nog måste det väl ändå finnas läkemedelsvetenskapligt bättre lämpade sidor rörande detta ämne än en blogg skapad av en medelålders tant med vitaminbrist.
För er som undrar och har frågat via kommentarer (med reservation för mina bristande kunskaper i läsandet av läkarjournaler, men å andra sidan - den som tolkar allt på internet som fakta lider av större problem än vitaminbrist)
Referensvärdet för S-kobalaminer (som, om jag förstått det rätt, var det som indikerade att jag led av B12-brist) är 150-700 pmol/L. Mitt värde låg på 65.
En period av mitt liv som jag sov, deppade, tappade hår och kände mig allmänt risig.
Nu knaprar jag Behepan och mår finfint!
2. Katt kissar blod
En sökning som går i perioder. Det verkar som om landets katter just i månaderna november-december lider av kraftiga urinvägsbesvär.
Om ni som söker träffar detta inlägg så har vår lilla fröken varit frisk i blåsan sedan vi bytte foder. Royal Canin Urinary S/O - svindyrt veterinärfoder, som fungerar.
Dessutom håller hon vikten, innehållet i kattlådan blir och luktar mindre och hon tycker att det är gott.
3 - Snäll mot magen mat
Ja, haha, kommer ni på vår blogg om ni vill ha tips om mat som är snäll mot magen så tycker jag synd om er. Sökningen träffar rätt för att jag för ett tag sedan försökte återuppta 5dagars-perioder av fasta, något som i mitt tidigare liv fungerade bra för mig. Men som denna gång misslyckades kapitalt efter 2 dagar, inte för att jag inte kan leva utan mat utan för att jag inte kan leva utan snus.
Tragiskt men sant.
Den mat jag äter är högst troligt inte snäll mot magen, men min mage har lärt sig acceptera att jag äter det jag tycker är gott... gärna fett, naturligt fett men i lagom mängd.
Vill man vara snäll mot magen ska man nog inte bara satsa på matintag utan se över sitt liv överhuvudtaget. Stress är värre än "osnäll" mat... i alla fall för mig!
4 - Arlaharen
"Visste du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arlaharen och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen" lyder texten med tillhörande taskigt tecknad hare med pistol. Obskyr mjölkpaketshumor.
Ingen aning om var den kommer ifrån, men det är humor ändå... på nått sätt.
/Maria
16 december 2008
Inte ens "Njö"
Jag borde ha förstått.
Efter gårdagens stallvistelse, så full av lugn och harmoni där allt flöt på med lugna, duktiga hästar och arbete som gick fort och lättvindigt, borde jag ha förstått.
Förhållandet mellan flyt och jävelskap är nämligen konstant och har man det för smidigt en dag kommer det surt igen.
Det märkte min stallkollega och jag när vi skulle starta bilen och fara hem.
Totalstrejk!
"Den säger inte ens Njö", sa hon när hon ringde sin sambo.
Och när nyckeln vreds om så sa den verkligen inte ens njö, host, skrrrrr, eller andra ljud som brukar beteckna trögstartade bilar.
Vi försökte oss på en liten insats i andan - Kvinnor Kan, plockade fram manualen till bilen, lyckades hitta hur man fick upp motorhuven, var säkringslådan satt och gick igenom listan över konstiga mojänger som kunde orsaka uteblivet "Njö".
Utförde ett litet provbyt av något som lät rimligt men bilen förblev ytterst lågmäld.
Vår enda slutsats blev att vi troligtvis parkerat bilen mitt i ett currykryss som slog ut elektroniken eftersom Karinas mobildisplay i samma stund vändes upp och ner(!).
Slutligen fick vi ringa våra underbart snälla sambosar som återigen fick rycka ut och ställa upp för sina hästgalna kärringar.
I väntan på dem invigde vi den nyrenoverade klubbstugan, som är så fin att den kräver ett eget inlägg (kommer inom kort) och tröståt ur pepparkaksburken. (Förlåt Gun-Britt, men nöden har ingen lag...)
Våra räddare kom, med startkablar i högsta hugg som tyvärr var verkningslösa och historien slutade med bogserlina mellan våra fordon in till stan.
Nu - sova!
I morgon är en annan dag, en dag med flyt!
/Maria
Efter gårdagens stallvistelse, så full av lugn och harmoni där allt flöt på med lugna, duktiga hästar och arbete som gick fort och lättvindigt, borde jag ha förstått.
Förhållandet mellan flyt och jävelskap är nämligen konstant och har man det för smidigt en dag kommer det surt igen.
Det märkte min stallkollega och jag när vi skulle starta bilen och fara hem.
Totalstrejk!
"Den säger inte ens Njö", sa hon när hon ringde sin sambo.
Och när nyckeln vreds om så sa den verkligen inte ens njö, host, skrrrrr, eller andra ljud som brukar beteckna trögstartade bilar.
Vi försökte oss på en liten insats i andan - Kvinnor Kan, plockade fram manualen till bilen, lyckades hitta hur man fick upp motorhuven, var säkringslådan satt och gick igenom listan över konstiga mojänger som kunde orsaka uteblivet "Njö".
Utförde ett litet provbyt av något som lät rimligt men bilen förblev ytterst lågmäld.
Vår enda slutsats blev att vi troligtvis parkerat bilen mitt i ett currykryss som slog ut elektroniken eftersom Karinas mobildisplay i samma stund vändes upp och ner(!).
Slutligen fick vi ringa våra underbart snälla sambosar som återigen fick rycka ut och ställa upp för sina hästgalna kärringar.
I väntan på dem invigde vi den nyrenoverade klubbstugan, som är så fin att den kräver ett eget inlägg (kommer inom kort) och tröståt ur pepparkaksburken. (Förlåt Gun-Britt, men nöden har ingen lag...)
Våra räddare kom, med startkablar i högsta hugg som tyvärr var verkningslösa och historien slutade med bogserlina mellan våra fordon in till stan.
Nu - sova!
I morgon är en annan dag, en dag med flyt!
/Maria
15 december 2008
Morgontrött
För ett tag sedan föll jag för ett extremt tekniknörderi och köpte en Axbo.
En väckarklocka som känner av och väcker oss när vi sover som minst tungt.
En underbar investering som har fungerat väldigt bra (under förutsättning att jag ser till att få det antal timmar sömn min lekamen kräver. Efter fem timmars sömn spelar det ingen roll när eller hur jag blir väckt, färre än sju timmar och jag är i det närmaste medvetslös.)
Nu har vår kära Axbo slutat fungera. Lyckligtvis är det garanti kvar på den, men ska man kunna nyttja garantin måste prylen i fråga lämnas in, och det blir som aldrig av.
Vilket får till följd att jag varje morgon i en veckas tid blivit väckt när jag sover som tyngst.
När hjärnan är som en tvättsvamp och tankarna klamrar sig fast i drömmarnas galna värld som envist talar om för mig att ljudet jag hör inte har någonting att göra med att jag behöver vakna.
Mycket jobbigt.
I morse vaknade jag 1 timme senare än vad som var tänkt med en vanlig väckarklocka i vänsterhanden och mobiltelefonen i högerhanden, snoozandes var femte minut. Var tionde minut med vänsterhanden och var tionde minut med högerhanden. Samtidigt som katterna smällde som galna i garderobsdörrarna för att få tyst på det enerverande ljudet.
Till saken hör även att mobiltelefonen för säkerhets skull låg i andra änden av sovrummet - vilket innebär att jag uppenbarligen gått och hämtat den i ett tillstånd av djup dvala.
Skrämmande!
Vet inte hur jag ska bära mig åt för att vakna utsövd i morgon.
Öppnar helpdesktelefonen och måste upp senast 05:10.
Funderar på att ställa ett vattenglas på sänggaveln, alternativt något tungt - men lättnedputtat.
Då kommer lånekatten garanterat att knuffa ner det i huvudet på mig.
Problemet är att det troligtvis kommer att ske kl 02:30 i natt.
Min första åtgärd är hur som helst att gå och lägga mig... NU.
/Maria
En väckarklocka som känner av och väcker oss när vi sover som minst tungt.
En underbar investering som har fungerat väldigt bra (under förutsättning att jag ser till att få det antal timmar sömn min lekamen kräver. Efter fem timmars sömn spelar det ingen roll när eller hur jag blir väckt, färre än sju timmar och jag är i det närmaste medvetslös.)
Nu har vår kära Axbo slutat fungera. Lyckligtvis är det garanti kvar på den, men ska man kunna nyttja garantin måste prylen i fråga lämnas in, och det blir som aldrig av.
Vilket får till följd att jag varje morgon i en veckas tid blivit väckt när jag sover som tyngst.
När hjärnan är som en tvättsvamp och tankarna klamrar sig fast i drömmarnas galna värld som envist talar om för mig att ljudet jag hör inte har någonting att göra med att jag behöver vakna.
Mycket jobbigt.
I morse vaknade jag 1 timme senare än vad som var tänkt med en vanlig väckarklocka i vänsterhanden och mobiltelefonen i högerhanden, snoozandes var femte minut. Var tionde minut med vänsterhanden och var tionde minut med högerhanden. Samtidigt som katterna smällde som galna i garderobsdörrarna för att få tyst på det enerverande ljudet.
Till saken hör även att mobiltelefonen för säkerhets skull låg i andra änden av sovrummet - vilket innebär att jag uppenbarligen gått och hämtat den i ett tillstånd av djup dvala.
Skrämmande!
Vet inte hur jag ska bära mig åt för att vakna utsövd i morgon.
Öppnar helpdesktelefonen och måste upp senast 05:10.
Funderar på att ställa ett vattenglas på sänggaveln, alternativt något tungt - men lättnedputtat.
Då kommer lånekatten garanterat att knuffa ner det i huvudet på mig.
Problemet är att det troligtvis kommer att ske kl 02:30 i natt.
Min första åtgärd är hur som helst att gå och lägga mig... NU.
/Maria
14 december 2008
Snart jul
Vi kan vara äckligt effektiva min käre sambo och jag.
Efter att ha klottrat ner en julklappslista for vi till stan och 35 minuter senare var det mesta inhandlat.
Skönt. Men jag grämer mig över att jag ägnat en hel månad åt ångest inför något som så snabbt var överstökat.
Nu kan jag ägna resten av veckan åt att invänta den julstämningskänsla som annars brukar komma till mig först då vi tar vår sedvanliga julaftonspromenad Håkan och jag.
Efter en god julmiddag (vad som helst men inte julmat) då vi promenerar runt i stan och tittar på (och ibland förfäras över) allt pynt som pryder stadens bostäder samt fördomsanalyserar människorna som bor där.
Lite hästbilder från denna och förra helgen.
Till synes blir det en vit jul i år.
---> Söndagstur med rockarden. 
---> Myskoxepälsen gör att frysmärkningen nästan inte syns. Bra, tycker inte om assosiationerna jag får till siffertatueringar på individer.
---> Fotograferingsminen: "Visst är jag söt - ge mig karameller".
---> Snöbus.
Efter att ha klottrat ner en julklappslista for vi till stan och 35 minuter senare var det mesta inhandlat.
Skönt. Men jag grämer mig över att jag ägnat en hel månad åt ångest inför något som så snabbt var överstökat.
Nu kan jag ägna resten av veckan åt att invänta den julstämningskänsla som annars brukar komma till mig först då vi tar vår sedvanliga julaftonspromenad Håkan och jag.
Efter en god julmiddag (vad som helst men inte julmat) då vi promenerar runt i stan och tittar på (och ibland förfäras över) allt pynt som pryder stadens bostäder samt fördomsanalyserar människorna som bor där.
Lite hästbilder från denna och förra helgen.
Till synes blir det en vit jul i år.
---> Söndagstur med rockarden. 
---> Myskoxepälsen gör att frysmärkningen nästan inte syns. Bra, tycker inte om assosiationerna jag får till siffertatueringar på individer.
---> Fotograferingsminen: "Visst är jag söt - ge mig karameller".
---> Snöbus.En vecka och två dagar kvar, sedan följer lång ledighet och jo... det ser jag fram emot.
/Maria
/Maria
13 december 2008
Ledarskapskamp
Det var dags för julfest igår.
Trevligt och välarrangerat in i minsta detalj, men idén att stanna kvar tills lamporna släcktes och att karaokesnubben gäspande packade ihop sina grejer verkade betydligt mer begåvad igår än i morse.
Återigen fick jag med tung skalle pallra mig iväg till stallets arbete med insikten att bönder måste vara ett mycket nyktert släkte.
Allt gick lite långsammare men efter att ha jobbat tungt i ett par timmar med skitkärror och vattenhinkar hade ångest och gammal fylla transpirerats ut och jag började sakta men säkert komma tillbaka till livet.
Dagens slitgöra visade sig dock ännu inte vara över.
Mitt ledarskap över Leo har blivit betydligt mer befäst under de här månaderna som jag haft förmånen att tillbringa ganska mycket tid tillsammans med honom. Leo är en ganska "enkel" häst i det avseendet att han inte trivs med att bestämma själv och så länge jag bevisar mig som värdig ledare så är han nöjd med det. Visst testar han mig ibland, men det ska han göra. Han är ju häst.
MEN... jag är inte ensam ledare över Leo.
Det finns någon som tillbringar betydligt mer tid tillsammans med honom.
Hon är stark, bestämd och pratar hästspråk flytande.
Att mäta sig med ett 18 år gammalt halvblodssto som är ruggigt mentalt stark är ingen enkel uppgift och idag hade vi en ordentlig kamp.
Det började med att jag i all välmening skulle ta in Leo för att rykta upp honom lite. Det tyckte inte alls Trixi att jag skulle göra. "Leo är min häst" sa hon och drev iväg honom längst bort i hagen. Jag plumsade efter dem och hämtade båda två, de sprang tillbaka till hagöppningen, inväntade att jag skulle plumsa i den meterdjupa snön tillbaka för att då jag var framme återigen springa i full karriär längst bort.
Så höll det på ett tag... och jag kunde riktigt höra hur Trixi skrattande sa till Leo. "Haha, se nu vad rolig din människa ser ut när hon försöker ta sig fram genom den djupa snön med sina korta små ben".
En sak har jag lärt mig under den senaste tiden tillsammans med dessa djur och det är att uppstår en sådan här situation så finns det inget som heter "Ge upp". Oavsett hur tungt det känns och hur ont om tid man har så måste man fullfölja det man påbörjat. Annars går man ur striden som en förlorare med en garanti att nästa dust kommer att vara dubbelt så jobbig och ta dubbelt så lång tid.
Som tur var kom återigen min mentor och stallhyresvärd Gun-Britt till undsättning och talade om för mig hur jag skulle hantera situationen.
Fokus på Trixi.
Sagt och gjort, istället för att försöka driva Leo riktade jag all energi mot henne istället.
Hon blev upprörd och käftade emot och det faktum att hon inte bara är stor och makalöst mentalt stark utan även blind på ett öga gav mig verkligen något att fundera på.
När Leo kommer i full karriär mot mig räcker det att jag sträcker på mig för att han ska stanna och inte springa över mig. Om Trixi kommer mot mig och jag står i hennes blinda vinkel kommer hon kanske att ramma mig även om det inte är hennes avsikt. Det räcker inte att jag syns för henne, jag måste även höras.
Till slut hade jag ändå lyckats driva in henne i ett hörn och stod så mellan henne och Leo. Leo som tyckte att situationen mellan hans ledare var en smula förvirrande höll på att barnsla sig enormt genom att hoppa runt och rulla sig som en tok. Men, eftersom han är den han är så höll han sig på behörigt avstånd med sina sprattlande hovar.
Trixi och jag stod stilla och mätte varandra en stund tills Gun-Britt sa åt mig att det var dags att flytta hennes bakdel.
En stund senare var kampen över och hon lät mig ta in hennes häst... för den här gången.
Jag tror inte att jag vann, det kändes inte så, men hon gav med sig och accepterade det för stunden.
Har insett att jag står inför en ny utmaning vad gäller hästkommunikation och det ska bli intressant att få Trixi att förstå att även om hon bestämmer över Leo så är hon inte ensam om det. Som tur är har vi en inhängnad ridplan att träna på, att utöva sånt här i en stor hage med djup snö är inte att föredra. Det gör mig långsam och trött och ska jag kunna vinna den här kampen måste jag ha bra underlag under fötterna, hjälm på huvudet och definitivt inte vara bakfull. ;-D
I kväll ska vi på middag hos våra vänner Magnus ooch Carina. Det ska bli både gott och trevligt.
Men jag måste kanske taktiksova en stund. Just nu är jag MYCKET trött.
/Maria
Trevligt och välarrangerat in i minsta detalj, men idén att stanna kvar tills lamporna släcktes och att karaokesnubben gäspande packade ihop sina grejer verkade betydligt mer begåvad igår än i morse.
Återigen fick jag med tung skalle pallra mig iväg till stallets arbete med insikten att bönder måste vara ett mycket nyktert släkte.
Allt gick lite långsammare men efter att ha jobbat tungt i ett par timmar med skitkärror och vattenhinkar hade ångest och gammal fylla transpirerats ut och jag började sakta men säkert komma tillbaka till livet.
Dagens slitgöra visade sig dock ännu inte vara över.
Mitt ledarskap över Leo har blivit betydligt mer befäst under de här månaderna som jag haft förmånen att tillbringa ganska mycket tid tillsammans med honom. Leo är en ganska "enkel" häst i det avseendet att han inte trivs med att bestämma själv och så länge jag bevisar mig som värdig ledare så är han nöjd med det. Visst testar han mig ibland, men det ska han göra. Han är ju häst.
MEN... jag är inte ensam ledare över Leo.
Det finns någon som tillbringar betydligt mer tid tillsammans med honom.
Hon är stark, bestämd och pratar hästspråk flytande.
Att mäta sig med ett 18 år gammalt halvblodssto som är ruggigt mentalt stark är ingen enkel uppgift och idag hade vi en ordentlig kamp.
Det började med att jag i all välmening skulle ta in Leo för att rykta upp honom lite. Det tyckte inte alls Trixi att jag skulle göra. "Leo är min häst" sa hon och drev iväg honom längst bort i hagen. Jag plumsade efter dem och hämtade båda två, de sprang tillbaka till hagöppningen, inväntade att jag skulle plumsa i den meterdjupa snön tillbaka för att då jag var framme återigen springa i full karriär längst bort.
Så höll det på ett tag... och jag kunde riktigt höra hur Trixi skrattande sa till Leo. "Haha, se nu vad rolig din människa ser ut när hon försöker ta sig fram genom den djupa snön med sina korta små ben".
En sak har jag lärt mig under den senaste tiden tillsammans med dessa djur och det är att uppstår en sådan här situation så finns det inget som heter "Ge upp". Oavsett hur tungt det känns och hur ont om tid man har så måste man fullfölja det man påbörjat. Annars går man ur striden som en förlorare med en garanti att nästa dust kommer att vara dubbelt så jobbig och ta dubbelt så lång tid.
Som tur var kom återigen min mentor och stallhyresvärd Gun-Britt till undsättning och talade om för mig hur jag skulle hantera situationen.
Fokus på Trixi.
Sagt och gjort, istället för att försöka driva Leo riktade jag all energi mot henne istället.
Hon blev upprörd och käftade emot och det faktum att hon inte bara är stor och makalöst mentalt stark utan även blind på ett öga gav mig verkligen något att fundera på.
När Leo kommer i full karriär mot mig räcker det att jag sträcker på mig för att han ska stanna och inte springa över mig. Om Trixi kommer mot mig och jag står i hennes blinda vinkel kommer hon kanske att ramma mig även om det inte är hennes avsikt. Det räcker inte att jag syns för henne, jag måste även höras.
Till slut hade jag ändå lyckats driva in henne i ett hörn och stod så mellan henne och Leo. Leo som tyckte att situationen mellan hans ledare var en smula förvirrande höll på att barnsla sig enormt genom att hoppa runt och rulla sig som en tok. Men, eftersom han är den han är så höll han sig på behörigt avstånd med sina sprattlande hovar.
Trixi och jag stod stilla och mätte varandra en stund tills Gun-Britt sa åt mig att det var dags att flytta hennes bakdel.
En stund senare var kampen över och hon lät mig ta in hennes häst... för den här gången.
Jag tror inte att jag vann, det kändes inte så, men hon gav med sig och accepterade det för stunden.
Har insett att jag står inför en ny utmaning vad gäller hästkommunikation och det ska bli intressant att få Trixi att förstå att även om hon bestämmer över Leo så är hon inte ensam om det. Som tur är har vi en inhängnad ridplan att träna på, att utöva sånt här i en stor hage med djup snö är inte att föredra. Det gör mig långsam och trött och ska jag kunna vinna den här kampen måste jag ha bra underlag under fötterna, hjälm på huvudet och definitivt inte vara bakfull. ;-D
I kväll ska vi på middag hos våra vänner Magnus ooch Carina. Det ska bli både gott och trevligt.
Men jag måste kanske taktiksova en stund. Just nu är jag MYCKET trött.
/Maria
08 december 2008
Shoppingångest
Jag är en skam för kvinnosläktet.
I alla fall när det kommer till shopping.
I veckor, ja månader, har jag dragit ut på eländet att köpa nya kläder. Min stackars sambo som troligtvis är kräkless på att se mig traska runt i gamla trasor gör de flesta inköpen men just idag behövde jag köpa kläder som de facto behövde provas innan inköp.
Kläder som inte bara är praktiska att ha i ett stall när man skottar skit utan kläder som passar på mer civiliserade sammankomster, typ fester.
Även om jag gärna skulle vilja så passar det inte att gå på julfest i min favorittröja som jag ärvde(!) 1992 med ett fint märke på bröstet lydande "VL - Operation Mjölkkossan".
Slutade därför lite tidigare idag för att yra runt i stans butiker i jakt på detta nödvändiga ont... kläder.
Jag var trött, jag var svettig, jag var yr och utan att ha inhandlat någonting hamnade jag till slut i kön på Ica med en kexchoklad i mina, av sockersvacka, skakande händer.
Håkan ringde och som tur var kom han till min räddning någonstans nere på en butik som jag nästan aldrig besökt där jag med gråten i halsen stod och ryckte frenetiskt i kjolar som hängde så tätt att när jag lyckades dra loss en från klädställningen medföljde 8 andra kjolar och 10 konstiga toppar och allt rasade ner på golvet.
Alla kjolar var i storlek 46 och jag ville bara gråta.
Den trötta expediten hade just talat om för mig att det bara fanns stora storlekar kvar. AV ALLT!?! 20 olika modeller och bara en storlek. Hur är det möjligt!!?
Håkans lugn gjorde verkan, men inköpen uteblev tills vi 5 minuter innan stängningsdags kastade oss in på en av stans dyraste märkesaffärer.
Emedan undertecknad återigen började virra omkring och med blinda, förtvivlade ögon slita bland galgarna smög Håkan direkt fram och viskade med den vänliga expediten och likt två läkare i vita rockar kom de sedan mot mig med lugnande röster och 10 minuter senare gick jag ut nyekiperad och ohemult mycket pengar fattigare.
Har nu kommit till insikt att jag faktiskt, smärtsamt men sant, är fullständigt invalid vad gäller ämnet shopping.
I fortsättningen får det bli som idag. Jag får bli ledsagad till en butik som jag antar har något jag behöver och be dem plocka fram något som passar.
Det kommer att bli dyrt, men lyckligtvis händer det inte så ofta.
I morgon ska jag köpa skor... ska verkligen bli skitkul.
/Maria
I alla fall när det kommer till shopping.
I veckor, ja månader, har jag dragit ut på eländet att köpa nya kläder. Min stackars sambo som troligtvis är kräkless på att se mig traska runt i gamla trasor gör de flesta inköpen men just idag behövde jag köpa kläder som de facto behövde provas innan inköp.
Kläder som inte bara är praktiska att ha i ett stall när man skottar skit utan kläder som passar på mer civiliserade sammankomster, typ fester.
Även om jag gärna skulle vilja så passar det inte att gå på julfest i min favorittröja som jag ärvde(!) 1992 med ett fint märke på bröstet lydande "VL - Operation Mjölkkossan".
Slutade därför lite tidigare idag för att yra runt i stans butiker i jakt på detta nödvändiga ont... kläder.
Jag var trött, jag var svettig, jag var yr och utan att ha inhandlat någonting hamnade jag till slut i kön på Ica med en kexchoklad i mina, av sockersvacka, skakande händer.
Håkan ringde och som tur var kom han till min räddning någonstans nere på en butik som jag nästan aldrig besökt där jag med gråten i halsen stod och ryckte frenetiskt i kjolar som hängde så tätt att när jag lyckades dra loss en från klädställningen medföljde 8 andra kjolar och 10 konstiga toppar och allt rasade ner på golvet.
Alla kjolar var i storlek 46 och jag ville bara gråta.
Den trötta expediten hade just talat om för mig att det bara fanns stora storlekar kvar. AV ALLT!?! 20 olika modeller och bara en storlek. Hur är det möjligt!!?
Håkans lugn gjorde verkan, men inköpen uteblev tills vi 5 minuter innan stängningsdags kastade oss in på en av stans dyraste märkesaffärer.
Emedan undertecknad återigen började virra omkring och med blinda, förtvivlade ögon slita bland galgarna smög Håkan direkt fram och viskade med den vänliga expediten och likt två läkare i vita rockar kom de sedan mot mig med lugnande röster och 10 minuter senare gick jag ut nyekiperad och ohemult mycket pengar fattigare.
Har nu kommit till insikt att jag faktiskt, smärtsamt men sant, är fullständigt invalid vad gäller ämnet shopping.
I fortsättningen får det bli som idag. Jag får bli ledsagad till en butik som jag antar har något jag behöver och be dem plocka fram något som passar.
Det kommer att bli dyrt, men lyckligtvis händer det inte så ofta.
I morgon ska jag köpa skor... ska verkligen bli skitkul.
/Maria
06 december 2008
Lördagspyssel
Dagen börjde lagom bra med ett par timmars uppkoppling mot vårt backupsystem för att, för vilken gång i ordningen vet jag inte, försöka stuva om bland våra jobb för att uppnå optimal prestanda under en helg.
För att återigen konstatera att det inte går att pressa in en flodhäst i en tändsticksask.
Datamängderna är för stora och helgen för kort... så om två veckor blir det nya inställningar och nya försök.
Lagom julpyssel. Blä!
Men sen for jag till stallet och som vanligt, så fort jag kliver ur bilen i Bodan, stänger jag av allt som har med jobbet att göra och lever i nuet tillsammans med världens bästa häst.
Idag stod uteritt på schemat och i sällskap med Gun-Britt och Karina plumsade vi ut med våra hästar upp i skogen.
Och mycket plums blev det. Hästarna frustade, stånkade och jobbade sig fram genom den djupa snön och vi duckade för de snötyngda grenarna och njöt av en härlig tur.
Håkan är i Sundsvall och målar om i Linus och Toves nya lägenhet. Själv ska jag se finalen av Stjärnor på is och ja... kanske koppla upp mig mot backupsystemet och se om det jag vill ska gå klart är färdigt innan nästa jobb ska starta.
Jag saknar dig Håkan, skönt att du snart är hemma.
/Maria
För att återigen konstatera att det inte går att pressa in en flodhäst i en tändsticksask.
Datamängderna är för stora och helgen för kort... så om två veckor blir det nya inställningar och nya försök.
Lagom julpyssel. Blä!
Men sen for jag till stallet och som vanligt, så fort jag kliver ur bilen i Bodan, stänger jag av allt som har med jobbet att göra och lever i nuet tillsammans med världens bästa häst.
Idag stod uteritt på schemat och i sällskap med Gun-Britt och Karina plumsade vi ut med våra hästar upp i skogen.
Och mycket plums blev det. Hästarna frustade, stånkade och jobbade sig fram genom den djupa snön och vi duckade för de snötyngda grenarna och njöt av en härlig tur.
Håkan är i Sundsvall och målar om i Linus och Toves nya lägenhet. Själv ska jag se finalen av Stjärnor på is och ja... kanske koppla upp mig mot backupsystemet och se om det jag vill ska gå klart är färdigt innan nästa jobb ska starta.
Jag saknar dig Håkan, skönt att du snart är hemma.
/Maria
30 november 2008
Bonnpajken
Att Håkans små gossefötter under de första åren av hans liv trampade jordbruksmark blev idag väldigt tydligt.
När vi selat på Leo och satt oss upp i rockarden tog han nöjt över tömmarna och körde häst som han aldrig gjort annat.
Den här gången hette inte hästen Norma och var ingen nordsvensk brukshäst på den lilla gården i Åfors. Men att köra häst verkar vara som att cykla för min sambo och vad gäller området hästkörning är han en naturbegåvning.
Vilket känns skönt eftersom jag själv fortfarande känner mig mer trygg sittandes på hästen än bakom.
Vädret hade dock kunnat vara lite bättre.
Snöblandat regn, som förutspåtts, och våra kinder piskades röda i fartvinden.
Men... en härlig tur blev det och förhoppningsvis vill han följa med mig fler gånger.
Körningen är ett mycket bra komplement till den akademiska träningen där Leo får sträcka ut och springa av sig ordentligt.
Dessutom är det mysigt att kunna göra något tillsammans med hästen båda två.
Första advent har invigts med glögg, pepparsnask och lussebulle.
Tre hela arbetsveckor återstår innan jul...
/Maria
När vi selat på Leo och satt oss upp i rockarden tog han nöjt över tömmarna och körde häst som han aldrig gjort annat.
Den här gången hette inte hästen Norma och var ingen nordsvensk brukshäst på den lilla gården i Åfors. Men att köra häst verkar vara som att cykla för min sambo och vad gäller området hästkörning är han en naturbegåvning.
Vilket känns skönt eftersom jag själv fortfarande känner mig mer trygg sittandes på hästen än bakom.
Vädret hade dock kunnat vara lite bättre.
Snöblandat regn, som förutspåtts, och våra kinder piskades röda i fartvinden.
Men... en härlig tur blev det och förhoppningsvis vill han följa med mig fler gånger.
Körningen är ett mycket bra komplement till den akademiska träningen där Leo får sträcka ut och springa av sig ordentligt.
Dessutom är det mysigt att kunna göra något tillsammans med hästen båda två.
Första advent har invigts med glögg, pepparsnask och lussebulle.
Tre hela arbetsveckor återstår innan jul...
/Maria
29 november 2008
K A L L T
Man får vara bra galen för att vistas utomhus i 16 minusgraders kyla frivilligt i sex timmar.
Galen eller närmare bestämt hästgalen.
Trots flera lager kläder frös jag så jag skakade efter mitt första träningspass så Gun-Britts golvvärme vid lunchtid var en välkommen räddning för mina isklampar till fötter.
Träningen gick för övrigt väldigt bra.
Han är så fantastiskt duktig Leo.
Tyvärr börjar jag komma till det där läget som jag tror många av de som rider Akademiskt så småningom gör. Att hästen utvecklas snabbare än ryttaren.
De övertydliga hjälper jag använde i början för att formge honom i öppna, sluta och renvers är way too much nu. Så istället för att föra mina händer åt ena eller andra hållet räcker det numera nästan med att bara tänka formen så går han rätt.
Men det är svårt att lära om och lätt att förböja honom.
Så det blir att träna, träna och åter träna.
Min tålmodiga vän får stå ut med mycket.
Tyvärr blev det inga kort tagna denna vackra vinterdag, med den enkla förklaringen att det inte var läge att ta av sig vantarna för att kunna fota. Jag prioriterade att ha kvar mina fingrar oförfrusna.
Hemmet är julpyntat klart med det lilla julpyntskrafs vi har. Vi är som bekant inga fans av att överdriva pynt, så det gick fort.
I morgon ska Håkan och jag ge oss ut tillsammans med Leo i rockarden. Det ska bli kul men jag betvivlar starkt väderprognosen som spår snöblandat regn.
Så kallt som det varit i dag kan det omöjligt bli plusgrader i morgon.
Vi får väl se.
/Maria
Galen eller närmare bestämt hästgalen.
Trots flera lager kläder frös jag så jag skakade efter mitt första träningspass så Gun-Britts golvvärme vid lunchtid var en välkommen räddning för mina isklampar till fötter.
Träningen gick för övrigt väldigt bra.
Han är så fantastiskt duktig Leo.
Tyvärr börjar jag komma till det där läget som jag tror många av de som rider Akademiskt så småningom gör. Att hästen utvecklas snabbare än ryttaren.
De övertydliga hjälper jag använde i början för att formge honom i öppna, sluta och renvers är way too much nu. Så istället för att föra mina händer åt ena eller andra hållet räcker det numera nästan med att bara tänka formen så går han rätt.
Men det är svårt att lära om och lätt att förböja honom.
Så det blir att träna, träna och åter träna.
Min tålmodiga vän får stå ut med mycket.
Tyvärr blev det inga kort tagna denna vackra vinterdag, med den enkla förklaringen att det inte var läge att ta av sig vantarna för att kunna fota. Jag prioriterade att ha kvar mina fingrar oförfrusna.
Hemmet är julpyntat klart med det lilla julpyntskrafs vi har. Vi är som bekant inga fans av att överdriva pynt, så det gick fort.
I morgon ska Håkan och jag ge oss ut tillsammans med Leo i rockarden. Det ska bli kul men jag betvivlar starkt väderprognosen som spår snöblandat regn.
Så kallt som det varit i dag kan det omöjligt bli plusgrader i morgon.
Vi får väl se.
/Maria
28 november 2008
Veckan
I måndags kom jag hem, tågresan gick bra och jag var glad att jag inte flög med tanke på att snön påverkade trafiken mer i luften än på marken.
Tåget (SJ!!) var i tid både på ner- och uppvägen och ja... att resa med tåg är faktiskt väldigt trevligt.
Trevlig var förresten hela resan. Kvalitetstid tillsammans med mina föräldrar, min bror och Lotta, med vännerna i Uddevalla samt med min Lillasyster i Göteborg.
Tåget (SJ!!) var i tid både på ner- och uppvägen och ja... att resa med tåg är faktiskt väldigt trevligt.
Trevlig var förresten hela resan. Kvalitetstid tillsammans med mina föräldrar, min bror och Lotta, med vännerna i Uddevalla samt med min Lillasyster i Göteborg.
---> Intressant variant av skylt på Guldheden i Gbg.Resten av veckan har flutit på fort.
Det har blivit vinter på riktigt. Mycket snö och massa kallt.
Jag har fortfarande inte satt täcke på Leo och dygnetruntutevistelsen gör att han allt mer börjar likna en mammut. :-D
Väldigt, väldigt skönt att det är fredag.
I morgon har vi kurs i akademiskt.
Längtar...
/Maria
Det har blivit vinter på riktigt. Mycket snö och massa kallt.
Jag har fortfarande inte satt täcke på Leo och dygnetruntutevistelsen gör att han allt mer börjar likna en mammut. :-D
Väldigt, väldigt skönt att det är fredag.
I morgon har vi kurs i akademiskt.
Längtar...
/Maria
24 november 2008
She's back!
Så skönt.
Maria är tillbaka från sin resa till de gamla hemtrakterna.
Livet återgår i de normala hjulspåren igen, vilket är av godo för mig.
Har en tendens att bli lite oföretagsam när det bara är katterna som pockar på uppmärksamhet.
Ja, jag är i grunden en lat människa...
:-)
Men, ändå rätt tillfreds.
Jajustja, jag har, fast jag inte behöver, skottat hela gårdsplanen idag på morgonen.
Inte för att det ger några pluspoäng hos hyresvärden, utan bara för att jag tycker det är roligt.
Och dessutom ger det lite gratismotion.
Gratis är gott!!
/ Håkan
Ps. Tack för den trevliga inflyttningsfesten Anna & Mikke!!
Pps. Och TACK för the Doggy bag from heaven. Det var så gott så jag nästan grät! /Maria
Maria är tillbaka från sin resa till de gamla hemtrakterna.
Livet återgår i de normala hjulspåren igen, vilket är av godo för mig.
Har en tendens att bli lite oföretagsam när det bara är katterna som pockar på uppmärksamhet.
Ja, jag är i grunden en lat människa...
:-)
Men, ändå rätt tillfreds.
Jajustja, jag har, fast jag inte behöver, skottat hela gårdsplanen idag på morgonen.
Inte för att det ger några pluspoäng hos hyresvärden, utan bara för att jag tycker det är roligt.
Och dessutom ger det lite gratismotion.
Gratis är gott!!
/ Håkan
Ps. Tack för den trevliga inflyttningsfesten Anna & Mikke!!
Pps. Och TACK för the Doggy bag from heaven. Det var så gott så jag nästan grät! /Maria
20 november 2008
På resande fot
I går påbörjade jag min resa söderut, till mina hemtrakter.
Denna gång med tåg.
Håkan var snäll och skjutsade mig till Bastuträsk och vi kom i tid trots att vi i mörkret råkade köra fel och hamnade i Finnforsfallet samt att undertecknad hade missat att den biljettvariant jag köpt på SJ krävde incheckning.
Men, med på tåget kom jag i alla fall och ca 16 timmar senare var jag framme i Göteborg,
Med mig på resan hade jag en lånad bok som var så bra att resan gärna hade fått vara längre.
Flyga Drake av Khaled Hosseini.
Sanslöst bra bok som nu är utläst... synd eftersom jag hade räknat med att ha boken hela resan.
Men jag får trösta mig med att den är filmatiserad, en film som omöjligt kan vara lika bra som boken men som jag ändå tänker se snarast möjligt.
Nu ska jag snart krypa till sängs, även om jag sovit bra på tåget är man ändå slut efter så många timmars resande.
/Maria
Denna gång med tåg.
Håkan var snäll och skjutsade mig till Bastuträsk och vi kom i tid trots att vi i mörkret råkade köra fel och hamnade i Finnforsfallet samt att undertecknad hade missat att den biljettvariant jag köpt på SJ krävde incheckning.
Men, med på tåget kom jag i alla fall och ca 16 timmar senare var jag framme i Göteborg,
Med mig på resan hade jag en lånad bok som var så bra att resan gärna hade fått vara längre.
Flyga Drake av Khaled Hosseini.
Sanslöst bra bok som nu är utläst... synd eftersom jag hade räknat med att ha boken hela resan.
Men jag får trösta mig med att den är filmatiserad, en film som omöjligt kan vara lika bra som boken men som jag ändå tänker se snarast möjligt.
Nu ska jag snart krypa till sängs, även om jag sovit bra på tåget är man ändå slut efter så många timmars resande.
/Maria
17 november 2008
Mellan vakenhet och sömn
Det var länge sedan det hände nu, men det jag upplevde i natt är ett av de värsta psykologiska fenomen man kan vara med om näst efter panikångest.
Jag vet inte vad det kallas eller om det är vanligt men det är troligtvis genetiskt.
Andra i min familj har berättat om liknande upplevelser.
Fenomenet kan inträffa sekunderna innan jag somnar och är fruktansvärt obehagligt.
Ett slags stadie mellan vakenhet och sömn, där man uppfattar rummet i vaket tillstånd men med inslag av drömmar eller... som i natt, mardrömmar.
Jag är medveten om att jag befinner mig i denna zon och gör allt för att komma därifrån, dvs. skriker och försöker röra mig, men även om hjärnan är vaken sover kroppen och lyckas jag få ljud ur mig så är det inte "HJÄLP" utan snarare en svagt "ööööuöööuu".
Jag har meddelat Håkan att skulle han höra detta från mig strax efter jag somnat måste han skynda sig att väcka mig, men i natt när det hände sov han djupt min älskade och kunde inte rädda mig.
Det som hände i natt var att jag låg vaken i sängen, hade antagligen vaknat tillfälligt för klockan var 1:30.
Då kommer det in någon, eller något, i rummet och stoppar om mig.
En ganska behaglig känsla som inte gjorde mig speciellt rädd när den till synes välvillige karaktären stoppade täcket mjukt runt min kropp.
Men sen...
Vad eller vem det nu var som befann sig i rummet kom sedan och lade sig i sängen, mellan mig och Håkan och där började det bli obehagligt. Jag fick en stor arm om mig som inte var Håkans och ungefär här började jag "skrika", varpå den/det som låg bredvid mig tog ett rejält stryptag på mig så jag inte fick luft.
Jag kämpade för mitt liv i något som kändes som en evighet och det var då hon kom till min räddning...
Vår lilla lånekatt.
Stella, som nattetid är en ganska aktiv katt, förstod kanske att jag kämpade för mitt liv och såg till att jag blev väckt. Hur hon bar sig åt vet jag inte men när jag äntligen tog mig ur mardrömmen satt hon och pep alldeles intill mitt ansikte.
Kanske hade hon knuffat en bok i huvudet på mig för den låg bredvid kudden och inte på sänghyllan där den var innan jag somnade.
Skräckslagen gick jag på darrande ben upp och satt länge med Stella mitt på vardagsrumsgolvet och höll om henne.
Hon var antagligen bara överlycklig att hon äntligen lyckats få en av oss att gå upp mitt i natten för att gosa med henne.
En timme senare vågade jag gå och lägga mig igen och då med Stella tätt intill mig.
(Vår egen katt sov i lugn och ro och brydde sig föga om oss nattvandrare...)
De få gånger det här händer mig har jag oftast haft feber eller varit på väg att bli sjuk.
Och mycket riktigt, efter lunch idag gick jag hem efter att ha suttit i feberfrossa hela förmiddagen.
Föll i en djup och drömlös sömn och vaknade strax innan Håkan kom hem.
Nu mår jag faktiskt bättre och måtte det bli en mer behaglig natt den som kommer.
Och tack, Sophie och Dennis, för att ni har en så duktig katt! :-)
/Maria
Jag vet inte vad det kallas eller om det är vanligt men det är troligtvis genetiskt.
Andra i min familj har berättat om liknande upplevelser.
Fenomenet kan inträffa sekunderna innan jag somnar och är fruktansvärt obehagligt.
Ett slags stadie mellan vakenhet och sömn, där man uppfattar rummet i vaket tillstånd men med inslag av drömmar eller... som i natt, mardrömmar.
Jag är medveten om att jag befinner mig i denna zon och gör allt för att komma därifrån, dvs. skriker och försöker röra mig, men även om hjärnan är vaken sover kroppen och lyckas jag få ljud ur mig så är det inte "HJÄLP" utan snarare en svagt "ööööuöööuu".
Jag har meddelat Håkan att skulle han höra detta från mig strax efter jag somnat måste han skynda sig att väcka mig, men i natt när det hände sov han djupt min älskade och kunde inte rädda mig.
Det som hände i natt var att jag låg vaken i sängen, hade antagligen vaknat tillfälligt för klockan var 1:30.
Då kommer det in någon, eller något, i rummet och stoppar om mig.
En ganska behaglig känsla som inte gjorde mig speciellt rädd när den till synes välvillige karaktären stoppade täcket mjukt runt min kropp.
Men sen...
Vad eller vem det nu var som befann sig i rummet kom sedan och lade sig i sängen, mellan mig och Håkan och där började det bli obehagligt. Jag fick en stor arm om mig som inte var Håkans och ungefär här började jag "skrika", varpå den/det som låg bredvid mig tog ett rejält stryptag på mig så jag inte fick luft.
Jag kämpade för mitt liv i något som kändes som en evighet och det var då hon kom till min räddning...
Vår lilla lånekatt.
Stella, som nattetid är en ganska aktiv katt, förstod kanske att jag kämpade för mitt liv och såg till att jag blev väckt. Hur hon bar sig åt vet jag inte men när jag äntligen tog mig ur mardrömmen satt hon och pep alldeles intill mitt ansikte.
Kanske hade hon knuffat en bok i huvudet på mig för den låg bredvid kudden och inte på sänghyllan där den var innan jag somnade.
Skräckslagen gick jag på darrande ben upp och satt länge med Stella mitt på vardagsrumsgolvet och höll om henne.
Hon var antagligen bara överlycklig att hon äntligen lyckats få en av oss att gå upp mitt i natten för att gosa med henne.
En timme senare vågade jag gå och lägga mig igen och då med Stella tätt intill mig.
(Vår egen katt sov i lugn och ro och brydde sig föga om oss nattvandrare...)
De få gånger det här händer mig har jag oftast haft feber eller varit på väg att bli sjuk.
Och mycket riktigt, efter lunch idag gick jag hem efter att ha suttit i feberfrossa hela förmiddagen.
Föll i en djup och drömlös sömn och vaknade strax innan Håkan kom hem.
Nu mår jag faktiskt bättre och måtte det bli en mer behaglig natt den som kommer.
Och tack, Sophie och Dennis, för att ni har en så duktig katt! :-)
/Maria
16 november 2008
Ryttonykterhet
Helgen är slut och den gick som vanligt alldeles för fort.
Fredagen var hästledig och ägnades åt vinpimpling och utekväll på Club Soda.
Minns inte när vi var ute sist och mycket dans och mingel skulle tas igen.
Påföljden blev sängdags kl. 2:30 och en mycket tung dag i stallet under lördagen med en smärtsam insikt att det faktiskt finns en anledning till att det var länge sedan jag var ute.
Festande med hästskötsel dagen efter är ingen lyckad kombination.
Men, jobbet måste göras och efteråt blev det 2 timmars middagssömn och tidig sängdags på lördag afton.
Dagens stalljobb blev betydligt mer effektivt med körning av Leo tillsammans med Inger, omhändertagande av storbal som blivit förstörd av den uteblivna vinterkylan samt hämtande av ett halvt ton torrhö hos bonde.
I övrigt har denna helg återigen varit en smula sönderhackad av jobb.
Jag har den senaste tiden försökt skruva till vårt backupsystem för att få optimal prestanda av de backuper som går varannan helg och detta kräver en del övervakning med uppkopplling 3-4 gånger per dag.
Ett jobb jag är SÅ J Ä K L A LESS PÅ!
Tyvärr visade det sig att ändringarna jag gjorde i fredags fortfarande inte är optimala vilket gör att jag om två veckor får ytterligare en helg av uppkoppling.
Blä!
Men... det tar vi då. Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagens arbetspass.
/Maria
Fredagen var hästledig och ägnades åt vinpimpling och utekväll på Club Soda.
Minns inte när vi var ute sist och mycket dans och mingel skulle tas igen.
Påföljden blev sängdags kl. 2:30 och en mycket tung dag i stallet under lördagen med en smärtsam insikt att det faktiskt finns en anledning till att det var länge sedan jag var ute.
Festande med hästskötsel dagen efter är ingen lyckad kombination.
Men, jobbet måste göras och efteråt blev det 2 timmars middagssömn och tidig sängdags på lördag afton.
Dagens stalljobb blev betydligt mer effektivt med körning av Leo tillsammans med Inger, omhändertagande av storbal som blivit förstörd av den uteblivna vinterkylan samt hämtande av ett halvt ton torrhö hos bonde.
I övrigt har denna helg återigen varit en smula sönderhackad av jobb.
Jag har den senaste tiden försökt skruva till vårt backupsystem för att få optimal prestanda av de backuper som går varannan helg och detta kräver en del övervakning med uppkopplling 3-4 gånger per dag.
Ett jobb jag är SÅ J Ä K L A LESS PÅ!
Tyvärr visade det sig att ändringarna jag gjorde i fredags fortfarande inte är optimala vilket gör att jag om två veckor får ytterligare en helg av uppkoppling.
Blä!
Men... det tar vi då. Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagens arbetspass.
/Maria
09 november 2008
Mobilnummer
Läste att en ny serie mobilnummer ska öppnas upp i Sverige, 072.
I Sverige finns just nu 29,3 miljoner mobilnummer.
På ca 9 miljoner invånare...!
Det ger ca 3.26 mobilnummer per varje svensk.
Hur är det möjligt?!
Helgen är snart slut och gick som vanligt alldeles för fort.
Om tre veckor är det första advent vilket innebär att den mörkaste och lite tunga tiden på året snart är över.
Det känns bra, mycket bra.
/Maria
p.s. Nu vet jag att min bror kommer att kommentera detta inlägg med att jag själv har 14 olika mobilnummer, men detta är inte sant.
Jag har bara två.
Problemet är att du sparat alla mobilnummer jag någonsin haft i din adressbok :-)
I Sverige finns just nu 29,3 miljoner mobilnummer.
På ca 9 miljoner invånare...!
Det ger ca 3.26 mobilnummer per varje svensk.
Hur är det möjligt?!
Helgen är snart slut och gick som vanligt alldeles för fort.
Om tre veckor är det första advent vilket innebär att den mörkaste och lite tunga tiden på året snart är över.
Det känns bra, mycket bra.
/Maria
p.s. Nu vet jag att min bror kommer att kommentera detta inlägg med att jag själv har 14 olika mobilnummer, men detta är inte sant.
Jag har bara två.
Problemet är att du sparat alla mobilnummer jag någonsin haft i din adressbok :-)
08 november 2008
Lördagsrapport
Leo delar ju numera hage med sin tjej, Trixi, under dagarna.
---> Inflyttningsfest - för två veckor sedan.
Att de tyckte om varandra innan Trixi flyttade till Bodan var ganska tydligt, men att de skulle bli så kära som de verkar vara nu hade ingen kunnat ana.
Kärlek ska respekteras och ingen är gladare än jag att min vän har den samvaro han har tillsammans med en annan häst, jag hoppas bara att deras beroende av varandra inte skapar problem framöver.
Idag hade jag faktiskt svårt att få in honom i stallet eftersom hon stod i hagen och gnäggade i förtvivlan och han verkade stå och välja mellan henne och mig.
Mja...vi får väl se. In kom han iallafall.
I dag har vi lekt på ridplanen.
Till största delen hade jag honom lös. Jag känner mig mest bekväm med att slippa ha en lina mellan honom och mig. Mest för att jag inte har rätt teknik med linan och har lätt att trassla in mig i den, tappa fokus och då ge fel signaler till honom.
Har insett vilken känslig häst han är och jag måste verkligen vara koncentrerad och fokuserad på hur jag använder mitt kroppsspråk, vilket verkligen inte är enkelt.
Dagens framsteg är att jag kunde skicka ut honom , få honom att trava runt mig och sedan kalla in honom (även i vänster varv... det svåra varvet).
Dagens misslyckande var när vi skulle lämna ridplanen och han vägrade gå över en nyligen nedgrävd elkabel. Underlaget var lite gropigare mot vad det brukar vara och det var tydligen mycket läskigt.
Måste betyda att han ännu inte litar på mig fullt ut... :-/
Men, det är bara att fortsätta träna på att följa mig över läskiga underlag.
Någon som har bra fantasi och tips så tar jag gärna emot detta...
Håkan har varit på innebandymatch idag och efter förmiddagens aktiviteter for vi till det stora köpcentret för att leta whiteboard och handla mat.
På Ica, ungefär mellan grönsakerna och mejeriprodukterna, hamnade jag i storköpskoma och ville bara därifrån. Stackars Håkan, fick styra upp handlingen och valla mig ut.
Till slut kom vi ändå därifrån med varor som resulterade i dagens middag.
Håkan hade dessutom under dagen varit på stan och shoppat kläder, till sig själv - men även till mig. Jag har aldrig varit speciellt shoppingbenägen, och det har definitivt inte ökat sedan jag blev med häst.
Mitt senaste egna klädinköp bestående av stålhätteförsedda kängor samt signaljacka och byxor i knallgult med reflex från Blåkläder är tyvärr inte brukbart på vare sig kontor eller fest.
Min älskade sambo ser till att jag slipper gå naken eller i gamla trasor och det är jag innerligt tacksam för. Att han dessutom har lättare att hitta snygga kläder jag tycker om än jag själv är kanske en smula tragiskt, men dock ett faktum.
/Maria
---> Inflyttningsfest - för två veckor sedan.Att de tyckte om varandra innan Trixi flyttade till Bodan var ganska tydligt, men att de skulle bli så kära som de verkar vara nu hade ingen kunnat ana.
Kärlek ska respekteras och ingen är gladare än jag att min vän har den samvaro han har tillsammans med en annan häst, jag hoppas bara att deras beroende av varandra inte skapar problem framöver.
Idag hade jag faktiskt svårt att få in honom i stallet eftersom hon stod i hagen och gnäggade i förtvivlan och han verkade stå och välja mellan henne och mig.
Mja...vi får väl se. In kom han iallafall.
I dag har vi lekt på ridplanen.
Till största delen hade jag honom lös. Jag känner mig mest bekväm med att slippa ha en lina mellan honom och mig. Mest för att jag inte har rätt teknik med linan och har lätt att trassla in mig i den, tappa fokus och då ge fel signaler till honom.
Har insett vilken känslig häst han är och jag måste verkligen vara koncentrerad och fokuserad på hur jag använder mitt kroppsspråk, vilket verkligen inte är enkelt.
Dagens framsteg är att jag kunde skicka ut honom , få honom att trava runt mig och sedan kalla in honom (även i vänster varv... det svåra varvet).
Dagens misslyckande var när vi skulle lämna ridplanen och han vägrade gå över en nyligen nedgrävd elkabel. Underlaget var lite gropigare mot vad det brukar vara och det var tydligen mycket läskigt.
Måste betyda att han ännu inte litar på mig fullt ut... :-/
Men, det är bara att fortsätta träna på att följa mig över läskiga underlag.
Någon som har bra fantasi och tips så tar jag gärna emot detta...
Håkan har varit på innebandymatch idag och efter förmiddagens aktiviteter for vi till det stora köpcentret för att leta whiteboard och handla mat.
På Ica, ungefär mellan grönsakerna och mejeriprodukterna, hamnade jag i storköpskoma och ville bara därifrån. Stackars Håkan, fick styra upp handlingen och valla mig ut.
Till slut kom vi ändå därifrån med varor som resulterade i dagens middag.
Håkan hade dessutom under dagen varit på stan och shoppat kläder, till sig själv - men även till mig. Jag har aldrig varit speciellt shoppingbenägen, och det har definitivt inte ökat sedan jag blev med häst.
Mitt senaste egna klädinköp bestående av stålhätteförsedda kängor samt signaljacka och byxor i knallgult med reflex från Blåkläder är tyvärr inte brukbart på vare sig kontor eller fest.
Min älskade sambo ser till att jag slipper gå naken eller i gamla trasor och det är jag innerligt tacksam för. Att han dessutom har lättare att hitta snygga kläder jag tycker om än jag själv är kanske en smula tragiskt, men dock ett faktum.
/Maria
05 november 2008
Mörkt
Det fanns en tid då jag verkligen uppskattade de mörka, kulna höstkvällarna.
När man kom hem efter jobbet och kurade ihop sig i soffan framför TV'n med lite tända ljus och en kopp te.
Mitt liv ser annorlunda ut nu.
När jag gjort mina arbetstimmar på kommunen går jag hem i det sedan länge fallna mörkret, byter om till stallkläder, skrapar rutorna på bilen och åker den dryga milen för att sköta om min älskade vän.
Min vän som antagligen stått ute i den strålande höstsolen och undrat varför hans tvåbenting är så jäkla korkad att hon inte kommer till honom på dagen när det är ljust utan behagar komma först när det är becksvart och sovdags.
Och hur rätt har han inte...
Just nu är min högsta önskan att jag hade ett jobb som jag kunde lämna några timmar mitt på dagen för vara med Leo under dygnets ljusa timmar, åtminstone ett par dagar i veckan.
Denna tid på året som egentligen är väldigt behaglig.
Ännu inte för kallt, inga mygg och (hittills oftast) vackra soliga dagar.
Men egentligen spelar det ingen roll.
Trots mörkret är det alltid med glädje och längtan jag sätter mig i bilen på kvällarna.
Hittills har det aldrig en enda gång känts jobbigt att åka till Bodan för att ta hand om Leo.
Det ger mig så mycket energi och glädje att få arbeta i stallet och umgås med de underbara hästar och människor som är där.
Och helgerna, då man får lov att vistas ute i dagsljus, har blivit en underbar lyxvara som jag verkligen ser fram emot.
Idag har jag dock ledigt från stalljobbet.
Jag har kurat ner mig i soffan framför TV'n och mja, lite mysigt är det nog ändå med höstmörkret. (Man slipper iallafall se våra smutsiga fönster :-)
Men jag längtar redan till morgondagen... då får jag träffa honom igen.
---> Världens finaste...!
/Maria
När man kom hem efter jobbet och kurade ihop sig i soffan framför TV'n med lite tända ljus och en kopp te.
Mitt liv ser annorlunda ut nu.
När jag gjort mina arbetstimmar på kommunen går jag hem i det sedan länge fallna mörkret, byter om till stallkläder, skrapar rutorna på bilen och åker den dryga milen för att sköta om min älskade vän.
Min vän som antagligen stått ute i den strålande höstsolen och undrat varför hans tvåbenting är så jäkla korkad att hon inte kommer till honom på dagen när det är ljust utan behagar komma först när det är becksvart och sovdags.
Och hur rätt har han inte...
Just nu är min högsta önskan att jag hade ett jobb som jag kunde lämna några timmar mitt på dagen för vara med Leo under dygnets ljusa timmar, åtminstone ett par dagar i veckan.
Denna tid på året som egentligen är väldigt behaglig.
Ännu inte för kallt, inga mygg och (hittills oftast) vackra soliga dagar.
Men egentligen spelar det ingen roll.
Trots mörkret är det alltid med glädje och längtan jag sätter mig i bilen på kvällarna.
Hittills har det aldrig en enda gång känts jobbigt att åka till Bodan för att ta hand om Leo.
Det ger mig så mycket energi och glädje att få arbeta i stallet och umgås med de underbara hästar och människor som är där.
Och helgerna, då man får lov att vistas ute i dagsljus, har blivit en underbar lyxvara som jag verkligen ser fram emot.
Idag har jag dock ledigt från stalljobbet.
Jag har kurat ner mig i soffan framför TV'n och mja, lite mysigt är det nog ändå med höstmörkret. (Man slipper iallafall se våra smutsiga fönster :-)
Men jag längtar redan till morgondagen... då får jag träffa honom igen.
---> Världens finaste...!/Maria
01 november 2008
Helg
Vi hade en liten ABBA-fest, eller vad man nu ska kalla det, på jobbet i torsdagskväll. Riktigt trevligt faktiskt. Måste lägga in ett foto på discjockeyn, han såg helt underbar ut. Har "blurrat" fejset på honom, man vet ju inte om han vill figurera på denna blogg utan vidare.
Linus är ju här och hälsar på i helgen, men är under dagen i Byske och hälsar på sin mormor, samt mor, som åkt ner från Luleå för att träffa dem båda. Maria har AR-kurs i Bodan, så, idag tog jag en liten promenad på stan, besökte museet och gick strandpromenaden hem, riktigt fint väder idag. Tog några mobilbilder på vägen hem.
Linus är ju här och hälsar på i helgen, men är under dagen i Byske och hälsar på sin mormor, samt mor, som åkt ner från Luleå för att träffa dem båda. Maria har AR-kurs i Bodan, så, idag tog jag en liten promenad på stan, besökte museet och gick strandpromenaden hem, riktigt fint väder idag. Tog några mobilbilder på vägen hem.
Håll till godo...
--> Älvsbild.
--> Och åt andra hållet...
--> Parkbron.
--> Småbåtshamnen i älven.
--> Det så kallade polkagrishuset. Byggt i trä, ingen betong här inte.
/ Håkan
--> Älvsbild.
--> Och åt andra hållet...
--> Parkbron.
--> Småbåtshamnen i älven.
--> Det så kallade polkagrishuset. Byggt i trä, ingen betong här inte./ Håkan
30 oktober 2008
Länge sedan sist
Detta, mina eventuella läsare, är historisk läsning.
Den 29 september 1988. Då ledde Skellefteå AIK elitserien i ishockey senast.
Men nu är det dags igen, och hela stan rumlar runt i ett förvirrat glädjerus.
Hur gick det till?
Är det sant?
Och, framförallt (man är ju norrländskt skeptisk): Hur länge ska det hålla?
Begrunda detta:
Tabell Elitserien 2008-2009
1 Skellefteå AIK 17 9 4 4 52-39 32
2 MoDo 17 8 4 5 56-44 30
3 Linköpings HC 17 8 5 4 50-40 30
4 Rögle BK 17 8 5 4 52-44 30
5 Brynäs IF 17 8 2 7 39-45 27
6 Färjestads BK 17 8 2 7 36-37 26
7 Djurgårdens IF 18 5 7 6 46-50 25
8 HV 71 18 5 5 8 50-53 23
9 Frölunda HC 17 5 5 7 42-46 22
10 Timrå IK 17 4 5 8 48-56 21
11 Luleå HF 17 5 4 8 43-49 19
12 Södertälje SK 17 3 6 8 42-53 17
Det gäller att gotta sig medans man kan...
:)
/Håkan
Den 29 september 1988. Då ledde Skellefteå AIK elitserien i ishockey senast.
Men nu är det dags igen, och hela stan rumlar runt i ett förvirrat glädjerus.
Hur gick det till?
Är det sant?
Och, framförallt (man är ju norrländskt skeptisk): Hur länge ska det hålla?
Begrunda detta:
Tabell Elitserien 2008-2009
1 Skellefteå AIK 17 9 4 4 52-39 32
2 MoDo 17 8 4 5 56-44 30
3 Linköpings HC 17 8 5 4 50-40 30
4 Rögle BK 17 8 5 4 52-44 30
5 Brynäs IF 17 8 2 7 39-45 27
6 Färjestads BK 17 8 2 7 36-37 26
7 Djurgårdens IF 18 5 7 6 46-50 25
8 HV 71 18 5 5 8 50-53 23
9 Frölunda HC 17 5 5 7 42-46 22
10 Timrå IK 17 4 5 8 48-56 21
11 Luleå HF 17 5 4 8 43-49 19
12 Södertälje SK 17 3 6 8 42-53 17
Det gäller att gotta sig medans man kan...
:)
/Håkan
29 oktober 2008
Novemberkåsa i hagen
Vi hade medarbetarsamtal igår...
...Leo och jag.
Ang. olämpligheten att varje dag, VARJE DAG, rulla sig i lera.
Visst har det hänt någon gång om sänder att han valt att grisa ner sig, men sedan han flyttat ihop med tjejen så tränas det gyttjebrottning för jämnan.
Jag vill in i det längsta undvika att sätta täcke på honom (vill att han ska använda sina egna pälsresurser så länge det går), men detta innebär ca 45-60 minuters ryktning varje dag.
Eller ryktning är kanske fel att kalla det.
Först får man karva bort 5 cm intorkat lager lera och reda ut lerhärvorna ur man och svans för att därefter rotviska bort allt damm, torka med handduk alla blöta fläckar och därefter rykta honom blank med borste och stövskrapa.
Leo står under tiden och hånflinar och njuter av ompysslingen.
Igår hade han t.o.m ett tjockt lager gegga mellan frambenen och under magen!
Hur går det till?
Tar han sats längst upp i backen, går ner i spagat med frambenen och åker kana?
Ibland hade man velat ha en webkamera för att se vad som egentligen händer i hagen under dagarna.
Men... jag har ju alltid skrävlat om vilken terapi det är att rykta så jag ska väl bara tiga och njuta ;-)
Och vad som än händer i hagen under dagarna så verkar de iallafall ha roligt.
/Maria
...Leo och jag.
Ang. olämpligheten att varje dag, VARJE DAG, rulla sig i lera.
Visst har det hänt någon gång om sänder att han valt att grisa ner sig, men sedan han flyttat ihop med tjejen så tränas det gyttjebrottning för jämnan.
Jag vill in i det längsta undvika att sätta täcke på honom (vill att han ska använda sina egna pälsresurser så länge det går), men detta innebär ca 45-60 minuters ryktning varje dag.
Eller ryktning är kanske fel att kalla det.
Först får man karva bort 5 cm intorkat lager lera och reda ut lerhärvorna ur man och svans för att därefter rotviska bort allt damm, torka med handduk alla blöta fläckar och därefter rykta honom blank med borste och stövskrapa.
Leo står under tiden och hånflinar och njuter av ompysslingen.
Igår hade han t.o.m ett tjockt lager gegga mellan frambenen och under magen!
Hur går det till?
Tar han sats längst upp i backen, går ner i spagat med frambenen och åker kana?
Ibland hade man velat ha en webkamera för att se vad som egentligen händer i hagen under dagarna.
Men... jag har ju alltid skrävlat om vilken terapi det är att rykta så jag ska väl bara tiga och njuta ;-)
Och vad som än händer i hagen under dagarna så verkar de iallafall ha roligt.
/Maria
24 oktober 2008
Äntligen Fredag!
Då var det gjort.
Vi har återigen skrivit kontrakt Håkan och jag.
Den 1 januari styr vi kosan och vårt möblemang till en ny lägenhet.
Samma hus dit jag flyttade ihop med min älskade sambo för drygt 4 år sedan.
T.o.m samma adress, samma trappuppgång, inte samma lägenhet - utan en trappa ner.
Cirkeln är sluten.
Den här gången med något jag alltid velat ha... ett fönster över diskbänken ut mot skogen.
Det ska bli skoj att flytta, men 2 år på samma ställe innebär även 2 års gediget samlande av bröte som måste gås igenom och rensas.
För att inte tala om alla böcker som inhandlats under denna tid... böcker är roligt att ha men tunga när de klumpas ihop i lådor.
Övrigt under veckan...
Biljetterna till Melodifestivalen i Skellefteå släpptes idag.
Innan vi ens hann diskutera om vi ev. skulle bevittna spektaklet var de slut.
Skönt - Då slapp man fundera på det.
Prison Break startade med ny säsong i måndags.
Nu ska grabbarna ägna sig åt att bryta sig in istället för att bryta sig ut.
Omväxlande.
Hade hela gänget hamnat i ett tredje fängelse hade jag skippat den fortsättningsvis.
AIK fortsätter att sparka stjärt. 3:a i serien känns tryggare och ger mer harmoni i vårt hem än när de ligger och nöter runt slutspelsstrecket.
I morgon flyttar Trixi, Leos stora kärlek, ut till Bodan.
Det kommer att bli väldigt, väldigt trevligt.
Håkan firar för övrigt fredag genom att framkalla senadrag (kramp) i vaden, låret och hålfoten.
Vi har alla våra sätt att glädjas åt en stundande helg.
Må den bli trevlig för er alla - med eller utan kramp.
/Maria
Vi har återigen skrivit kontrakt Håkan och jag.
Den 1 januari styr vi kosan och vårt möblemang till en ny lägenhet.
Samma hus dit jag flyttade ihop med min älskade sambo för drygt 4 år sedan.
T.o.m samma adress, samma trappuppgång, inte samma lägenhet - utan en trappa ner.
Cirkeln är sluten.
Den här gången med något jag alltid velat ha... ett fönster över diskbänken ut mot skogen.
Det ska bli skoj att flytta, men 2 år på samma ställe innebär även 2 års gediget samlande av bröte som måste gås igenom och rensas.
För att inte tala om alla böcker som inhandlats under denna tid... böcker är roligt att ha men tunga när de klumpas ihop i lådor.
Övrigt under veckan...
Biljetterna till Melodifestivalen i Skellefteå släpptes idag.
Innan vi ens hann diskutera om vi ev. skulle bevittna spektaklet var de slut.
Skönt - Då slapp man fundera på det.
Prison Break startade med ny säsong i måndags.
Nu ska grabbarna ägna sig åt att bryta sig in istället för att bryta sig ut.
Omväxlande.
Hade hela gänget hamnat i ett tredje fängelse hade jag skippat den fortsättningsvis.
AIK fortsätter att sparka stjärt. 3:a i serien känns tryggare och ger mer harmoni i vårt hem än när de ligger och nöter runt slutspelsstrecket.
I morgon flyttar Trixi, Leos stora kärlek, ut till Bodan.
Det kommer att bli väldigt, väldigt trevligt.
Håkan firar för övrigt fredag genom att framkalla senadrag (kramp) i vaden, låret och hålfoten.
Vi har alla våra sätt att glädjas åt en stundande helg.
Må den bli trevlig för er alla - med eller utan kramp.
/Maria
20 oktober 2008
Börje
Det är måndag igen och arbetsdagen har spenderats i det lilla, kvalmiga och gravt ångestframkallande konsultrummet tillsammans med två kollegor och en konsult, uppdaterandes vårt backupsystem.
Förhoppningsvis var det en lyckad operation - det får vi se i morgon bitti.
Helgen var skön och välbehövlig.
Lördag eftermiddag och kväll var vi i stallet Håkan och jag. Pysslade på och tog en promenad medan vi väntade på att Inger och Stig skulle komma med höbollar.
--- > Utsikt över Bodaträsket, makalöst vackert.
--->Systrarna katt vilar ut på lekställningen.
Det är väldigt skönt att ha två katter hemma som trivs tillsammans. Som matte har jag nu en betydligt mer avslappnad tillvaro.
Förhoppningsvis var det en lyckad operation - det får vi se i morgon bitti.
Helgen var skön och välbehövlig.
Lördag eftermiddag och kväll var vi i stallet Håkan och jag. Pysslade på och tog en promenad medan vi väntade på att Inger och Stig skulle komma med höbollar.
--- > Utsikt över Bodaträsket, makalöst vackert.Bollarna gick bra att få av lastbilen... till slut. De var fastgnekade i varandra och Håkan och Stig fick slita tungt innan de var ute.
Nu väntar vi bara på kyla och frost så att bollarna kan sprättas och mumsas upp av hästapållen.
---> De är tyngre än vad de ser ut, de vita myräggen.
Söndagsmorgonen var tidig med uteritt (4 pigga(!) hästar) och därefter kalas hos Mikke och Anna där sistnämnda fyllt 28 (visst var det så?) och bjöd på smörgåstårta.
Gott!
Kattsystrarna där hemma har fått lite huvudbry senaste tiden.
Huvudbryet heter Börje, är grannkatt och brukar sitta utanför vårt köksfönster och spana in tjejerna på insidan.
Stella, som är en social och trevlig katt, tittar nyfiket på honom medan Zelda, som är en mer rasistisk och ovänligt inställd individ, fräser så fort hon ser honom.
--->Börje, on the outside - upprörd Zelda, on the inside.
Annars har de det bra, systrarna katt. De har sina lekstunder, sovstunder, matstunder...och numera även Börjestunder.
Nu väntar vi bara på kyla och frost så att bollarna kan sprättas och mumsas upp av hästapållen.
---> De är tyngre än vad de ser ut, de vita myräggen.Söndagsmorgonen var tidig med uteritt (4 pigga(!) hästar) och därefter kalas hos Mikke och Anna där sistnämnda fyllt 28 (visst var det så?) och bjöd på smörgåstårta.
Gott!
Kattsystrarna där hemma har fått lite huvudbry senaste tiden.
Huvudbryet heter Börje, är grannkatt och brukar sitta utanför vårt köksfönster och spana in tjejerna på insidan.
Stella, som är en social och trevlig katt, tittar nyfiket på honom medan Zelda, som är en mer rasistisk och ovänligt inställd individ, fräser så fort hon ser honom.
--->Börje, on the outside - upprörd Zelda, on the inside.Annars har de det bra, systrarna katt. De har sina lekstunder, sovstunder, matstunder...och numera även Börjestunder.
--->Systrarna katt vilar ut på lekställningen.Det är väldigt skönt att ha två katter hemma som trivs tillsammans. Som matte har jag nu en betydligt mer avslappnad tillvaro.
Ja, bortsett då från att den större av de två tränar tramp på min urinblåsa på morgonen. Något nytt hon kommit på för att få mig att vakna på morgonen.
Mer effektivt än uppskattat. ;-)
/Maria
Mer effektivt än uppskattat. ;-)
/Maria
17 oktober 2008
Ryggklonkarfredag
Efter en tämligen stressig vecka, som jag inte riktigt vet vars den tog vägen, begav jag mig under eftermiddagen till min sedan tidigare bokade massagetid.
Jag har tänkt gå dit under hela året utan att det blivit av, men efter att den senaste tiden haft lite muskelsmärta i min högra arm tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att utnyttja min friskvårdspeng till en stunds skön massage.
Efter att ha förklarat läget med smärtan i armen granskade massören mig en stund och sa sen."Okej, då har du alltså ont här och här och troligtvis även här och här."
Han tryckte på ett antal punkter i nacken, på ryggen och armen och jo... det kändes som han körde in spik i musklerna på mig.
Skickligt!
På bara några sekunder såg han att problemet i armen i själva verket satt i ett par låsningar i nacken och i bröstryggen och att jag hade tennisarmbåge (orsak till min vän klunsen).
En stunds knådande och sen skickade han in en kiropraktor (som jag egentligen inte hade bett om...men, men) som bröt rätt min skeva lekamen.
Och jodå, han gjorde det där genomvidriga nackbrytarklonkandet som jag avskyr och som man sett att de gör på film för att på ett effektivt sätt ta folk av daga.
Sen fick jag ju även den sedvanliga tillrättavisningen om hur jag ska sitta när jag arbetar och förmaningar om att datorarbete ihop med stress inte är en bra kombination...
Hah! (1), Mig veterligt är datorarbete och stress en ljuv förening som gått hand i hand allt sedan datorn uppfanns.
Hah! (2), När jag förklarat att jag hade häst sa massören att ridning är mycket bra träning... "ungefär som rodd!" :-D Om han bara visste att akademisk ridning inte kräver någon som helst muskelansträngning från ryttarens sida utom möjligtvis det tungan får anstränga sig när man smackar för att plocka fram energi i hästen.
Men, "he lönsch int å förklar för en som int begrip"
Nåväl, efter ryggklonkandet kände jag plötsligt hur jag kunde dra djupa andetag igen och jag kan återigen lyfta upp min arm ovanför huvudet.
Underbart!
/Maria
Jag har tänkt gå dit under hela året utan att det blivit av, men efter att den senaste tiden haft lite muskelsmärta i min högra arm tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att utnyttja min friskvårdspeng till en stunds skön massage.
Efter att ha förklarat läget med smärtan i armen granskade massören mig en stund och sa sen."Okej, då har du alltså ont här och här och troligtvis även här och här."
Han tryckte på ett antal punkter i nacken, på ryggen och armen och jo... det kändes som han körde in spik i musklerna på mig.
Skickligt!
På bara några sekunder såg han att problemet i armen i själva verket satt i ett par låsningar i nacken och i bröstryggen och att jag hade tennisarmbåge (orsak till min vän klunsen).
En stunds knådande och sen skickade han in en kiropraktor (som jag egentligen inte hade bett om...men, men) som bröt rätt min skeva lekamen.
Och jodå, han gjorde det där genomvidriga nackbrytarklonkandet som jag avskyr och som man sett att de gör på film för att på ett effektivt sätt ta folk av daga.
Sen fick jag ju även den sedvanliga tillrättavisningen om hur jag ska sitta när jag arbetar och förmaningar om att datorarbete ihop med stress inte är en bra kombination...
Hah! (1), Mig veterligt är datorarbete och stress en ljuv förening som gått hand i hand allt sedan datorn uppfanns.
Hah! (2), När jag förklarat att jag hade häst sa massören att ridning är mycket bra träning... "ungefär som rodd!" :-D Om han bara visste att akademisk ridning inte kräver någon som helst muskelansträngning från ryttarens sida utom möjligtvis det tungan får anstränga sig när man smackar för att plocka fram energi i hästen.
Men, "he lönsch int å förklar för en som int begrip"
Nåväl, efter ryggklonkandet kände jag plötsligt hur jag kunde dra djupa andetag igen och jag kan återigen lyfta upp min arm ovanför huvudet.
Underbart!
/Maria
13 oktober 2008
Ewert Bäckström
Det var länge sedan jag skrev ett bokinlägg, av den enkla anledningen att jag inte har så mycket tid för bokläsning längre.
Eller jo, tid har jag, men så fort jag placerar mig i horisontalläge för att läsa tvärsomnar jag.
Men, snart har jag avslutat de fristående men ändå sammanhängande böckerna om Palmemordet av Leif GW Persson.
Makalöst bra böcker.
Mellan sommarens längtan och vinterns köld, En annan tid ett annat liv och Faller fritt som i en dröm. En sanslöst bra berättad historia om vårt lands mest omdiskuterade mord.
Som kontrast till denna, oroväckande trovärdiga "teori" om hur det kan ha gått till, figurerar även den mest otroliga karaktär jag någonsin läst om.
Den gode herr Persson måste ha samlat hela sitt livs erfarenhet av rötägg och svin, tagit vara på varje drag av avskyvärdhet han någonsin stött på i sitt yrkesliv, knådat ihop alla ingredienser till en äcklig, fetdrypande bulle, kastat in den i ugnen och ut kom han...
Kriminalinspektör Ewert Bäckström.
En vedervärdig karaktär som är så hemsk att man stundtals skrattar så tårarna rinner.
Han är ett rasistiskt, homofobiskt, kvinnoföraktande, elakt praktarsel som är sanslöst självgod, självömkande, osympatisk och lat. Han är så genomled och så...fel, att man ibland undrar hur han ens kan existera i någons fantasi.
Men rolig, väldigt rolig :-D
(Och det slår mig att det kommer att bli många lustiga google-uppslag på ovanstående stycke...HAHA.)
Både min sambo och jag har samma sjuka humor och man hoppas vid Gud att ingen hör oss när vi ibland drar av några Bäckströmska citat när andan faller på.
Troligtvis någon form av Tourettes som är befriande att få släppa lös ihop med någon man älskar och som förstår.
Så, min käre bror, detta är det boktips du får.
Läs dem, jag vet att du kommer att gilla dem.
När GW-böckerna är klara har jag ett 20-tal nyinköpta böcker att läsa under höstmörkret, för att om möjligt komma ikapp Håkan som numera plöjer litteratur som en utsvulten bokmal.
Att våra flyttkartonger kommer bli många och tunga den dagen vi byter hem är inte längre enbart mitt fel.
Apropå det. Var på lägenhetsvisning idag. Fint läge men omöjlig planlösning och, otroligt nog, inrökt även denna. Så - det blir inget nytt boende denna vecka iallafall...
/Maria
Eller jo, tid har jag, men så fort jag placerar mig i horisontalläge för att läsa tvärsomnar jag.
Men, snart har jag avslutat de fristående men ändå sammanhängande böckerna om Palmemordet av Leif GW Persson.
Makalöst bra böcker.
Mellan sommarens längtan och vinterns köld, En annan tid ett annat liv och Faller fritt som i en dröm. En sanslöst bra berättad historia om vårt lands mest omdiskuterade mord.
Som kontrast till denna, oroväckande trovärdiga "teori" om hur det kan ha gått till, figurerar även den mest otroliga karaktär jag någonsin läst om.
Den gode herr Persson måste ha samlat hela sitt livs erfarenhet av rötägg och svin, tagit vara på varje drag av avskyvärdhet han någonsin stött på i sitt yrkesliv, knådat ihop alla ingredienser till en äcklig, fetdrypande bulle, kastat in den i ugnen och ut kom han...
Kriminalinspektör Ewert Bäckström.
En vedervärdig karaktär som är så hemsk att man stundtals skrattar så tårarna rinner.
Han är ett rasistiskt, homofobiskt, kvinnoföraktande, elakt praktarsel som är sanslöst självgod, självömkande, osympatisk och lat. Han är så genomled och så...fel, att man ibland undrar hur han ens kan existera i någons fantasi.
Men rolig, väldigt rolig :-D
(Och det slår mig att det kommer att bli många lustiga google-uppslag på ovanstående stycke...HAHA.)
Både min sambo och jag har samma sjuka humor och man hoppas vid Gud att ingen hör oss när vi ibland drar av några Bäckströmska citat när andan faller på.
Troligtvis någon form av Tourettes som är befriande att få släppa lös ihop med någon man älskar och som förstår.
Så, min käre bror, detta är det boktips du får.
Läs dem, jag vet att du kommer att gilla dem.
När GW-böckerna är klara har jag ett 20-tal nyinköpta böcker att läsa under höstmörkret, för att om möjligt komma ikapp Håkan som numera plöjer litteratur som en utsvulten bokmal.
Att våra flyttkartonger kommer bli många och tunga den dagen vi byter hem är inte längre enbart mitt fel.
Apropå det. Var på lägenhetsvisning idag. Fint läge men omöjlig planlösning och, otroligt nog, inrökt även denna. Så - det blir inget nytt boende denna vecka iallafall...
/Maria
11 oktober 2008
Nytillskott i flocken
Är gräsänka i helgen och när ingen saknar mig här hemma, förutom katterna som mest ser mig som en matmaskin, passar jag på att frossa i stallvistelse.
Och idag kom en potentiell flockmedlem på besök och det ville jag inte missa.
Ett svart, vackert, äldre halvblodssto som ingår i vår träningsgrupp och som förhoppningsvis kommer att flytta in.
Efter att ha varit särade ett tag och när alla var mätta och nöjda släpptes hon ut i den stora hagen med de andra och det var väldigt intressant att se hur Mosse (ledarhästen) hanterade situationen.
Återigen bevisade han vilken bra chef han är, och inom kort sänkte sig lugnet återigen över hästhagen i Bodan.
Det kommer att ta tid innan alla hittat sina roller igen, men det faktum att han lyckas hålla ordning på sin flock så att de inte far illa och skadar varandra när en ny medlem gör entré är ganska otroligt.
Leo är väldigt förälskad i den nya tjejen (eller tanten - hon är dubbelt så gammal). De har träffats förr och Leo har visat tydligt intresse.
Detta verkar Mosse ha snappat upp och lät Leo få gå med henne i lugn och ro medan han höll undan de andra.
Så Leo var måttligt road när jag hämtade in honom för att förbereda körturen vi planerat Inger och jag. Jag kände mig som en bov som slet honom från hans första date med hästtjejen i hans liv.
Nåväl - körturen blev ändå väldigt trevlig, Leo travade på duktigt och när vi red förbi en travhästägare som frågade om Leo var ett halvblod sträckte jag på mig lite extra.
Varmblodsdragen mattas av allt mer i och med vår träning i akademiskt.
Nog trodde jag att flytten till ett nytt stall skulle bli bra, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så här bra.
Varje dag jag är där tänker jag "Det är så här det ska va", "Det är så här en häst ska leva".
Många fina kompisar, en bra chef, mycket utevistelse och snart, förhoppningsvis... en egen tjej.
Han är en del av en gemenskap bland artfränder som jag som människa aldrig kommer att kunna ge honom.
Han har en plats i en harmonisk grupp på snart 5 medlemmar och det gör mig så gott att se hur bra han mår i sitt nya liv.
Resten av kvällen ska spenderas slappandes i soffan.
Se på Stjärnor på is, om jag står ut med programledarna Berg och Gynning.
Men, man kan ju zappa mellan paren så man slipper lyssna på det hysteriska pladdret.
/Maria
Och idag kom en potentiell flockmedlem på besök och det ville jag inte missa.
Ett svart, vackert, äldre halvblodssto som ingår i vår träningsgrupp och som förhoppningsvis kommer att flytta in.
Efter att ha varit särade ett tag och när alla var mätta och nöjda släpptes hon ut i den stora hagen med de andra och det var väldigt intressant att se hur Mosse (ledarhästen) hanterade situationen.
Återigen bevisade han vilken bra chef han är, och inom kort sänkte sig lugnet återigen över hästhagen i Bodan.
Det kommer att ta tid innan alla hittat sina roller igen, men det faktum att han lyckas hålla ordning på sin flock så att de inte far illa och skadar varandra när en ny medlem gör entré är ganska otroligt.
Leo är väldigt förälskad i den nya tjejen (eller tanten - hon är dubbelt så gammal). De har träffats förr och Leo har visat tydligt intresse.
Detta verkar Mosse ha snappat upp och lät Leo få gå med henne i lugn och ro medan han höll undan de andra.
Så Leo var måttligt road när jag hämtade in honom för att förbereda körturen vi planerat Inger och jag. Jag kände mig som en bov som slet honom från hans första date med hästtjejen i hans liv.
Nåväl - körturen blev ändå väldigt trevlig, Leo travade på duktigt och när vi red förbi en travhästägare som frågade om Leo var ett halvblod sträckte jag på mig lite extra.
Varmblodsdragen mattas av allt mer i och med vår träning i akademiskt.
Nog trodde jag att flytten till ett nytt stall skulle bli bra, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så här bra.
Varje dag jag är där tänker jag "Det är så här det ska va", "Det är så här en häst ska leva".
Många fina kompisar, en bra chef, mycket utevistelse och snart, förhoppningsvis... en egen tjej.
Han är en del av en gemenskap bland artfränder som jag som människa aldrig kommer att kunna ge honom.
Han har en plats i en harmonisk grupp på snart 5 medlemmar och det gör mig så gott att se hur bra han mår i sitt nya liv.
Resten av kvällen ska spenderas slappandes i soffan.
Se på Stjärnor på is, om jag står ut med programledarna Berg och Gynning.
Men, man kan ju zappa mellan paren så man slipper lyssna på det hysteriska pladdret.
/Maria
09 oktober 2008
Bekymrande viktnedgång
Det började för drygt ett år sedan och till att börja med blev jag överlycklig.
Efter att ha legat på samma matchvikt sedan jag var 18 började jag plötsligt tappa ett kilo då och då.
Absolut inget viktras utan en långsam men säker nedgång... utan att jag ändrade kostvanor.
Kläderna blev för stora och jag köpte ett gäng nya, billiga jeans.
Billiga eftersom jag var övertygad att jag snart skulle gå upp till min normalvikt igen.
Som kvinna har man det så inbankat i huvudet att man ska vara smal och att kunna köpa kläder i storlek 36 och small kändes väldigt trevligt.
Men sen har det fortsatt... och fortsatt.
Räknade ut mitt BMI häromdagen och insåg att går jag ner ca ett kilo till hamnar jag under strecket och klassas som underviktig. :-(
Så nu är det inte lika roligt längre.
Att oprovocerat gå ner i vikt känns inte normalt.
Vi har för länge sedan skippat allt vad lightprodukter heter och när det lagas mat här hemma är det smör och vispgrädde som gäller. Håkan gör det bästa för att öka mitt fettintag och när han brer kvällsmackor åt mig är det nästan tjockare lager smör än bröd.
Men det hjälper inte.
Men faktum är att jag mår väldigt bra (bortsett från att jag blivit mer frusen).
Till och med min kroniskt, sedan barnsben, trasslade mage är betydligt bättre än vad den någonsin har varit.
Jag känner mig pigg och stark och det fysiska jobb jag har med hästen är inga som helst problem att orka.
Stalljobbet kan givetvis vara en bidragande orsak till att jag gör av med mer energi, men det har funnits perioder i mitt liv då jag tränat löpning flera mil i veckan utan att tappa ett enda kilo.
Ja, märkligt är det. Snart återstår bara en sak att göra men som alltid har fungerat.
Går jag och köper ett par jeans för 2000 spänn i min nuvarande storlek så kommer jag garanterat att gå upp två storlekar i vikt.
/Maria
Efter att ha legat på samma matchvikt sedan jag var 18 började jag plötsligt tappa ett kilo då och då.
Absolut inget viktras utan en långsam men säker nedgång... utan att jag ändrade kostvanor.
Kläderna blev för stora och jag köpte ett gäng nya, billiga jeans.
Billiga eftersom jag var övertygad att jag snart skulle gå upp till min normalvikt igen.
Som kvinna har man det så inbankat i huvudet att man ska vara smal och att kunna köpa kläder i storlek 36 och small kändes väldigt trevligt.
Men sen har det fortsatt... och fortsatt.
Räknade ut mitt BMI häromdagen och insåg att går jag ner ca ett kilo till hamnar jag under strecket och klassas som underviktig. :-(
Så nu är det inte lika roligt längre.
Att oprovocerat gå ner i vikt känns inte normalt.
Vi har för länge sedan skippat allt vad lightprodukter heter och när det lagas mat här hemma är det smör och vispgrädde som gäller. Håkan gör det bästa för att öka mitt fettintag och när han brer kvällsmackor åt mig är det nästan tjockare lager smör än bröd.
Men det hjälper inte.
Men faktum är att jag mår väldigt bra (bortsett från att jag blivit mer frusen).
Till och med min kroniskt, sedan barnsben, trasslade mage är betydligt bättre än vad den någonsin har varit.
Jag känner mig pigg och stark och det fysiska jobb jag har med hästen är inga som helst problem att orka.
Stalljobbet kan givetvis vara en bidragande orsak till att jag gör av med mer energi, men det har funnits perioder i mitt liv då jag tränat löpning flera mil i veckan utan att tappa ett enda kilo.
Ja, märkligt är det. Snart återstår bara en sak att göra men som alltid har fungerat.
Går jag och köper ett par jeans för 2000 spänn i min nuvarande storlek så kommer jag garanterat att gå upp två storlekar i vikt.
/Maria
06 oktober 2008
Tålamodsprövande jobb
Sitter och väntar på att en SAN-disk av modell stor ska initieras klart så att jag kan få formatera den.
Om den inte är klar innan 23:00 måste jag upp före skam i morgon och göra jobbet kl. 7, vilket ändå kommer att innebära att jobbet vi ska göra på disken i morgon inte kan påbörjas förrän arbetsdagen är slut och resten av veckan ska jag göra annat så då blir det inte av den här veckan alls.
Så ju längre jag sitter här och tittar efter en disk som inte finns, desto tröttare kommer jag att vara i morgon för att göra ett jobb som ändå inte kommer kunna slutföras förrän Gud vet när.
Planeringen sprack redan i morse och det finns noll utrymme för omplanering.
Återigen undrar jag vad det är för jobb jag har.
Ibland känns det så ofantligt meningslöst att jobba med IT.
Och all denna väntan på att saker ska gå klart...
Suck.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
En gång till, sen skiter jag i det här.
Rescan discs....
/Maria, påbörjar dumpning av fysiskt minne.... Godnatt!
Om den inte är klar innan 23:00 måste jag upp före skam i morgon och göra jobbet kl. 7, vilket ändå kommer att innebära att jobbet vi ska göra på disken i morgon inte kan påbörjas förrän arbetsdagen är slut och resten av veckan ska jag göra annat så då blir det inte av den här veckan alls.
Så ju längre jag sitter här och tittar efter en disk som inte finns, desto tröttare kommer jag att vara i morgon för att göra ett jobb som ändå inte kommer kunna slutföras förrän Gud vet när.
Planeringen sprack redan i morse och det finns noll utrymme för omplanering.
Återigen undrar jag vad det är för jobb jag har.
Ibland känns det så ofantligt meningslöst att jobba med IT.
Och all denna väntan på att saker ska gå klart...
Suck.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
En gång till, sen skiter jag i det här.
Rescan discs....
/Maria, påbörjar dumpning av fysiskt minne.... Godnatt!
04 oktober 2008
Pop för dagisbarn
Om ni klickar på länken så får ni höra hur en riktig poplåt för barn på dagis ska låta.
Det ska inte vara för mjäkigt.
Observera min gamle hjälte Pär Wiksten från Wannadies längst till höger...
/Håkan
Det ska inte vara för mjäkigt.
Observera min gamle hjälte Pär Wiksten från Wannadies längst till höger...
/Håkan
Syster på besök
I torsdags kom Sophie, Dennis och Stella hit.
Mycket trevligt.
Torsdagkväll var vi på hockey och såg AIK spöa Perras Färjestad med 3-0 och stämningen var god när vi lämnade arenan.
Det är inte många gånger per säsong jag går på hockey men faktum är att AIK aldrig har förlorat de gånger jag sett dem live (1 oavgjord, men ingen förlust).
Så, om man ska vara sådär hockeyskrockfull som en del är så borde jag kanske köpa säsongskort :-)
Vår lilla katt är mycket nöjd över att ha sin syster på besök.
Det innebär ju även lite semester för mig som kattmatte då jag kan röra mig i lägenheten utan att ha Zelda efter mig var jag än går.
Stella är för övrigt en mycket speciell individ och just nu går hon omkring och bär på en strumpa och skriker som om hon låg på dödsbädden.
Någonstan har hon oxå (se bilden) letat upp en hel hop med nyinköpta favoritleksaker (hårsnoddar).
Håkan har varit i Luleå hela dagen på innebandyturnering och själv har jag tillsammans med mina stallkollegor tagit ner sommarhagen. Ett klart hösttecken.
Men det var roligt att köra fyrhjuling och på 2.5 timme hade vi (4 pers) lindat in all tråd, samlat ihop alla stolpar och slagit ner nya för vinterns lite mindre hage.
I morgon varslas oväder igen (blåst och regn) och vi har kursdag i akademisk ridning för Lena.
Så det kommer nog vara gott om energi i hästapållen för att träna tramp... :-D
Mycket trevligt.
Torsdagkväll var vi på hockey och såg AIK spöa Perras Färjestad med 3-0 och stämningen var god när vi lämnade arenan.
Det är inte många gånger per säsong jag går på hockey men faktum är att AIK aldrig har förlorat de gånger jag sett dem live (1 oavgjord, men ingen förlust).
Så, om man ska vara sådär hockeyskrockfull som en del är så borde jag kanske köpa säsongskort :-)
Vår lilla katt är mycket nöjd över att ha sin syster på besök.
Det innebär ju även lite semester för mig som kattmatte då jag kan röra mig i lägenheten utan att ha Zelda efter mig var jag än går.
Stella är för övrigt en mycket speciell individ och just nu går hon omkring och bär på en strumpa och skriker som om hon låg på dödsbädden.
Någonstan har hon oxå (se bilden) letat upp en hel hop med nyinköpta favoritleksaker (hårsnoddar).
Håkan har varit i Luleå hela dagen på innebandyturnering och själv har jag tillsammans med mina stallkollegor tagit ner sommarhagen. Ett klart hösttecken.
Men det var roligt att köra fyrhjuling och på 2.5 timme hade vi (4 pers) lindat in all tråd, samlat ihop alla stolpar och slagit ner nya för vinterns lite mindre hage.
I morgon varslas oväder igen (blåst och regn) och vi har kursdag i akademisk ridning för Lena.
Så det kommer nog vara gott om energi i hästapållen för att träna tramp... :-D
/Maria
28 september 2008
Blåsigt värre
Det blåser idag... mycket!
Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.
Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.
Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.
När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.
/Maria
Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.
Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.
Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.
När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.
/Maria
21 september 2008
Jordgetingar och husvisning
Söndagsmorgnar nuförtiden innebär, som jag tidigare berättat, uteritt med alla 4 hästarna i stallet.
Idag blev det en aning spännande tur bestående av en mullrande kvarn, 40 galna kossor samt jordgetingar.
Kvarnen fixade Leo galant, mullrande och väsnande plåtmonster skrämmer tydligen inte Leo.
Kossorna däremot, som brölande sprang och skuttade i klunga en meter från våra fyrbenta vänner med bara en knappt synlig stängseltråd emellan oss, blev lite för mycket för Leo.
Så för att inte riskera att någon av hästarna studsade åt sidan och fastande i tråden som var på andra sidan den smala vägen, valde vi att vända om.
Så även det gick bra.
Men på hemvägen när vi tog en stilla galopp över en lägda tvärnitade Leo och jag kände hur hela huden på honom började vibrera.
Han studsade upp och ner och skrek i panik.
Insåg med förskräckelse att han hade jordgetingar runt sig och medan han försökte bli av med otygen som flög under hans mage funderade jag på om man överhuvudtaget kan ta sig ur en portugesa-sadel på en häst i panik.
Han lugnade dock ner sig och vi skyndade oss från stället.
Väl hemma i stallet såg jag att han hade fått flera getingstick och att han inte föll i sken och kastade av mig måste betyda att jag har att göra med världens snällaste häst.
Stackars lilla gubben.
Det blev mycket extra morötter och äpplen i krubban när vi kom hem.
Och jag ska omgående prioritera inköp av westernsadel (fixar inte längre klassiska dressyrsadlar... men den akademiska är för farlig att rida ut i).
Senare under dagen for Håkan och jag på husvisning.
Helt okej hus till ett bra pris.
Dock utan stall och till salu i fel tidpunkt av vårt liv.
Detta år är tänkt som min prövotid som potentiell hästägare så det blir nog inget hus än på ett tag.
Det blev dock en fika hos några vänner som bor strax intill.
Lägenheten är nu städad, tvätten är struken, räkningarna betalda, Håkan fixar kvällsfika och jag känner mig redo att möta ännu en arbetsvecka.
/Maria
Idag blev det en aning spännande tur bestående av en mullrande kvarn, 40 galna kossor samt jordgetingar.
Kvarnen fixade Leo galant, mullrande och väsnande plåtmonster skrämmer tydligen inte Leo.
Kossorna däremot, som brölande sprang och skuttade i klunga en meter från våra fyrbenta vänner med bara en knappt synlig stängseltråd emellan oss, blev lite för mycket för Leo.
Så för att inte riskera att någon av hästarna studsade åt sidan och fastande i tråden som var på andra sidan den smala vägen, valde vi att vända om.
Så även det gick bra.
Men på hemvägen när vi tog en stilla galopp över en lägda tvärnitade Leo och jag kände hur hela huden på honom började vibrera.
Han studsade upp och ner och skrek i panik.
Insåg med förskräckelse att han hade jordgetingar runt sig och medan han försökte bli av med otygen som flög under hans mage funderade jag på om man överhuvudtaget kan ta sig ur en portugesa-sadel på en häst i panik.
Han lugnade dock ner sig och vi skyndade oss från stället.
Väl hemma i stallet såg jag att han hade fått flera getingstick och att han inte föll i sken och kastade av mig måste betyda att jag har att göra med världens snällaste häst.
Stackars lilla gubben.
Det blev mycket extra morötter och äpplen i krubban när vi kom hem.
Och jag ska omgående prioritera inköp av westernsadel (fixar inte längre klassiska dressyrsadlar... men den akademiska är för farlig att rida ut i).
Senare under dagen for Håkan och jag på husvisning.
Helt okej hus till ett bra pris.
Dock utan stall och till salu i fel tidpunkt av vårt liv.
Detta år är tänkt som min prövotid som potentiell hästägare så det blir nog inget hus än på ett tag.
Det blev dock en fika hos några vänner som bor strax intill.
Lägenheten är nu städad, tvätten är struken, räkningarna betalda, Håkan fixar kvällsfika och jag känner mig redo att möta ännu en arbetsvecka.
/Maria
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)