Kärlek, stark och innerlig

Kursdag i Bodan idag, lika trevligt och kul som vanligt.
Ju mer tid jag tillbringar tillsammans med Leo desto mer har jag börjat inse hur otroligt lika vi är han och jag.

I våra flockar tar vi inte gärna på oss något ledarskap. Vi vill hitta vår plats och vår uppgift och sen vill vi ha trygghet, lugn och ro medan andra bestämmer.
Konflikter och gräl stressar oss, när vi själva blir inblandade men likväl då vi står utanför. Det gör oss nervösa och vi vet inte riktigt vart vi ska ta vägen eller vems sida vi ska stå på. Vi vill att alla ska vara vänner - alltid.
När det kommer till arbete är vi strävsamma.
Osäkra till att börja med eftersom vi så gärna vill vara till lags och göra rätt från början. Vårt dåliga självförtroende kan hålla oss tillbaka och blir det fel blir vi nervösa och tappar bort oss.
Men när vi väl har lärt oss och kan vår uppgift kör vi tills vi inte orkar mer, tills den som bestämmer säger att det är nog.
Men framförallt är vi levnadsglada, vi tycker om att ha roligt och älskar att leka tillsammans med rätt kompisar. Samtidigt uppskattar vi ensamheten och att bara få gå undan och softa för oss själva en stund, läsa en god bok eller småplocka bland halmstråna vi ligger på.

Kanske är det denna likhet som gör att jag känner en sådan samhörighet med honom.
Att jag ser mig själv när jag ser honom i ögonen.
Hans osäkerhet är min osäkerhet.
Hans glädje är min glädje.
Kanske kan insikten om att vi fungerar på samma sätt i olika sammanhang utveckla oss båda.
Jag vill att han ska vara stark, säker och trygg och som hans ledare måste jag föregå med gott exempel.

Ja, jag älskar verkligen den här hästen.
Det finns en mening med att våra vägar möttes, det är jag övertygad om.
Mitt ansvar och min uppgift är att ge honom ett bra liv.
Att ge mig själv ett bra liv...

---> Slapparstund i kojan.

--->Filosofiska funderingar...

---> Ögonblick i livet att minnas och älska.

---> Det långa varmblodet blir kortare och kortare.

---> Duktig pojke och nöjd tjej.

/Maria

Brunett som vill dansa

Veckor kan gå fort och veckor kan gå fruktansvärt fort.
Den här veckan hör till de sistnämnda.
En ny helg ligger framför oss och ja, det känns skönt.

Fredagkvällen har spenderats sittandes under saxen hos min frisör.
Frisörer som jobbar kvällspass tycker vi om.
Bad henne göra mig mörkhårig, vilket hon gjorde...med besked.
Det blev en markant förändring och mmmja, jag tror jag kan trivas med min nya hårfärg.

Let's Dance på TV är ett lagom avslut på kvällen och som gammal folkdansare rycker det i benen en smula. Inte för att kanske folkdans går att jämföra med paso doble, slow fox och jive. Men dans som dans.
Ibland kan jag riktigt längta efter att få svänga loss i en hambo, schottis, vals eller polska.
Få ställa upp inför en Väva vadmal eller engelska iklädd den vackra folkdräkten.
Tiden då jag tillbringade varje midsommar med att tillsammans med gillet åka runt och dansa känns så otroligt avlägsen - en annan tid, ett annat liv - och jag vet inte längre om jag kommer ihåg hur man gör.
Men det kanske är som att cykla. Stegen kanske sitter där i bakhuvudet någonstans.
Lillasyster, när du kommer hit nästa gång:
Får jag lov?
Jag vill dansa!

Kram!
/Maria

Ta hand om sig själv

Högen av flexplustimmar har växt ytterligare under veckan så idag bestämde jag mig för att ta ledigt på förmiddagen.
Min första tanke var givetvis att stå upp tidigt och få en halvdag tillsammans med Leo i dagsljus.
Men när jag gick till sängs sent igår så ändrade jag planen och bestämde mig istället för att använda tiden till en välbehövlig sovmorgon.
Vet inte när jag senast fick sova ut riktigt ordentligt och tro mig, det behövdes.
10 timmars sömn och en hel förmiddag bara för mig själv... underbart.

Passade även på att lyssna på Uneståhls avslappnings-CD och lyckades under en stund helt koppla bort förbindelsen mellan hjärna och kropp. Detta tillstånd av total avslappning är det inte ofta jag når men idag lyckades jag och det låste upp en hel del spänningar i ryggen.
När jag sträckte på mig efteråt small det i varenda kota i ryggraden.
(Tyvärr valde katten att klumpedunsa upp på min mage i slutet av övningen så jag väcktes lite abrupt, men hon kunde ju inte veta att jag just då inte hade förmågan att spänna magmusklerna och ta emot henne.)

Det känns som jag på något sätt i kom i fas med mig själv under dagen.
Flytten, jobbet och hästen har tagit all min tid det senaste och det har börjat kännas i kroppen.
Leo fick givetvis sitt under kvällen, men ibland måste man helt enkelt stanna upp och ta hand om sig själv.
Sätt på dig syrgasmasken själv först, innan du hjälper andra... gäller nog livet i allmänhet.

Godnatt!
/Maria

Att se ut som en Kerstin

På väg ner till garaget i morse stannade hissen halvvägs och tre barn, förmodligen syskon, klev in. Lite sömndruckna, iklädda pyamas och släpandes på en svart sopsäck.
Den minsta av barnen, en liten tjej på 3-4 år, hann inte mer än kliva in i hissen innan hon spände ögonen i mig och utbrast:
- Vem är du?
- Jag heter Maria.
- Jaha, men du ser ut som en Kerstin!
- Jasså, eeeeh, tycker du det?
- Ja, det gör du, vart ska du?
Kände att jag kanske fick förklara min utstyrsel med signalkläder och grovarbetarskor för det lilla frågvisa barnet, så jag svarade:
- Jag ska till min häst.
- VA? Står den UTE!?
Det fanns inte tid att mellan våning 2 och källarplan hinna förklara närmare om hästhållning och att i vissa stall står hästarna ute dygnet runt, men i andra stall står de inomhus så jag svarade bara kort:
- Jo.
- Men vad heter hästen då?
- Han heter Leo.
Här tystnade hon, huruvida Leo såg ut som en Leo eller som en Calypso, Brunte eller Svarten kunde hon ju inte avgöra eftersom hon inte sett honom, annars hade det säkert kommit även det.
Dialogen slutade när vi alla befann oss i garaget och hon vrålskrek efter mig:
- SKA DU ÅKA BIL ELLER?
- Ehhh, jo.

Söt tjej. ;-)
Blir glad av att se att barn idag inte är lika blyga som jag själv var i den åldern då jag aldrig ens vågade titta på främmande människor.

En härlig körtur blev det idag, tillsammans med Inger.
Leo var väldigt lugn och rofylld efter gårdagens övning och körturen var alltigenom trevlig. Han fick springa av sig ordentligt på raksträckorna så den här helgen känner jag mig nöjd med den dos konditionsträning han fått.

Nu ska jag plocka fram symaskinen och fixa ett par gardiner i ett försök att få vårt hem lite mer ombonat.

/Maria, eller var det kanske Kerstin.

"Vilken bra dag det var idag"

Vi säger ofta så, när vi åker hem från stallet tillsammans, Karina och jag.
Och idag var inget undantag.
Karina fick en lektion av Gun-Britt i ridning med grimma och grimskaft och själv hade jag en givande diskussion med Leo i form av en oplanerad join up.

Det var länge sedan vi gjorde join up, men under dagens träning blev Leo ganska uppkäftig när jag ville att han skulle cirkulera runt mig i vänster varv.
- Jobbigt! - Vill inte, låt mig vara!
...sa han, på sitt eget vis, vilket resulterade i en join up som även var bra konditionsträning för oss båda.
Eftersom den var oplanerad hade jag inte delat av ridplanen och det fanns därför gott om utrymme för honom att försöka komma undan mitt drivande.
Så jag fick springa ganska mycket även jag - vilket i och för sig inte var helt fel - jag höll då värmen. :-)

---> Nej, vill inte springa i vänster varv...

---> ...våga vägra vänster varv....

---> ...kom å ta mig då...

---> Försök till varvbyte i hörnet, men kärringen parerade.

---> Jag är iallafall vacker när jag springer, till skillnad från andra...

---> Shit, hon kommer inte att ge sig, hon menar nog allvar.

---> Snälla, får jag komma och va med dig nu?

Slut var vi, båda två efteråt. Men det var en nyttig övning - för oss båda.
Efteråt följde han mig snällt och fogligt, i både skritt och trav och därmed gav vi oss för dagen.

En bra dag, som sagt.
Som fortsatte att vara bra då AIK såg till att spöa Rögle på bortaplan.
Nu ska vi se film och slappa i soffan.

/Maria

Mjukisbyxor, dunsockor och "operation mjölkkossan"-tröja

...blir kvällens dress code.
Middagen har bestått av pizza och till det druckits gott, sömnframkallande rödvin.
De två veckorna som förflutit sedan vår jul/flytt-ledighet har genererat 19 timmars flexplus... och mer ska det bli under helgen.

Inte för att detta är någon form av rekord i övertidsarbete.
Men min, ytterst subjektiva, känsla är att det har varit två ganska jobbiga veckor.
Mycket för att tiden har spenderats under djup koncentration i en extremt oergonomisk skrivställning och därmed gjort att jag lyckats dra mig sned i ryggen igen.
Ryggsmärta gör att jag vaknar flera gånger på nätterna och störd nattsömn är alltid irriterande, inte minst när väckarn ringer på morgonen.

Men, nog med självömkan.
Nuvarande arbetsbelastning är under en övergående period och sanningen ska sägas att det jag gör faktiskt är både intressant och roligt.
Men nu har jag bestämt mig... 2-3 dagar i veckan ska från och med nu ägnas åt styrketräning i ett försök att förbättra min just nu obefintliga kroppshållning.
Det blir svårt att hinna kvällstid, men gymmet finns två trappor ner på arbetsplatsen och gör att det inte finns några som helst ursäkter för att inte träna på lunchtid.
Så får det bli, helt enkelt!
Ingen mer kiropraktik för mig...

Kram och ta vara på helgen!

/Maria

52

Jag har lyckats släpa mig fram genom livet till ännu en födelsedag.
Hurra mig!
Är inte så bekymrad längre egentligen över vad det står för ålder bakom mitt namn,
så länge man är frisk och kry får man vara tacksam.
Fick en bakbok av kidsen med respektive, så pressen att producera nå't fikbart ur
den känns överhängande. Tids nog ska det nog ordna sig.
Av sambosen fick jag Pluras bok "Resa genom ensamheten - Svart blogg", samt en
hockeybiljett till kvällens match mellan Skellefteå AIK och MODO.
Detta visade sig bli en alldeles lysande present då hemmagrabbarna lyckades tvåla till
Ö-vikarna med 5-0.
Satt som smäck...
/ Håkan

Omhändertagen och ompysslad

Det är en sån där dag.
En sån där dag då man-inte-har-något-inplanerat-för-kvällen-och-som-borde-ägnas-åt-det-där-man-annars-inte-hinner-med-men-kroppen-säger-NÄ -dag!
Min älskade sambo, som alltid ser långt innan jag själv ens lägger märke till att jag håller på att säcka ihop, har placerat mig framför TV'n.
Själv håller han på med disken efter att ha serverat mig middag.

Middagen som för övrigt bestod av blodpudding, bacon, vitkål och lingonsylt.
Mycket gott!
När jag såg min upplagda tallrik kunde jag inte låta bli att le och dra paralleller till min ömma moder och faders matupplägg till deras spanska, extremt magra, vinthund.
Toppat på mina blodpuddingar var nämligen en rejäl klick smör som till och med hade fått Per Moberg att höja på ögonbrynen.

Ännu ett av hans försök att få mig att sluta minska i vikt.
Inte för att jag tror att det hjälper, men gott var det!

I morgon fyller han år, sambosen.
Han vill bli gratulerad på morgonen vilket innebär att han får sin present 06:00 på morgonen innan jag går till jobbet.
Undrar om han tycker att det är en lika bra idé i morgon som idag.
;-)

/Maria

Puuh!!

Japp, då var det gjort.
Lägenheten urstädad och nycklarna återlämnade.
Förvisso har inte vår mycket trevlige hyresvärd avsynat den ännu, men med tanke på att
vi lagt ner i runda slängar 9*2 = 18 timmar på puts och fej vore det väl attans om det inte
skulle duga.
Så nu kan vi ägna oss åt att finslipa de sista detaljerna i den nya lägenheten utan att ha
oket med den gamla lägenheten hängande över oss.
Kan ju säga att det kändes rätt skönt att ha bilen i ett varmgarage när det var under
minus 20 häromdagen...

/ Håkan

Typ trött

Sitter i fåtöljen med fötterna på fotpallen.
Fötter som skriker: "Nu sitter du still."
Och jag är inte nödbedd.

När klockan ringde i morse vaknade jag med en gnagande oro i kroppen, hög puls och kraftigt besvär med att fokusera tankarna.
Inte helt oväntat efter den senaste tidens arbete med alldeles för få timmars sömn.
Men så snart jag kom ut mot Bodanvägen och körde mot den vackra, rosa morgonhimlen släppte obehagskänslorna och lugnet kom över mig.

Kanske låter det tjatigt, men jag måste ändå få nämna det igen.
Att jag är så oerhört lyckligt lottad som får lov att ha häst ute i Bodan.
Att få tillbringa min fritid i detta hästparadis tillsammans med de, både hästar och människor, som är där.
Bodan är ett Feel good place!
Idag red vi ut tillsammans, Gun-Britt, Mosse, Leo och jag, och efter den ridturen hade jag samlat på mig glädje och energi som kommer att räcka länge.
Tack Gun-Britt, för en härlig skogstur - Det behövde vi, både Leo och jag.

Lägenheten är nu urstädad och klar så när som på otorkade golv (inväntar ljus i alla rum med hjälp av dagsljus under morgondagen) och slutet går att skönja.
Resten av kvällen kommer ägnas åt soffsittning med vinglas.
Nu längtar jag efter en redig slapparhelg, där jag får ägna tid åt bokläsning och navelluddssortering.

/Maria

Återigen ålderskris

Har lagt upp ett gäng användare idag.
Trodde först att jag av misstag fått uppgifter från barnomsorgssystemet.
Varför - jo, de nya användarna var födda 88-89!
Sedan slogs jag som av en käftsmäll av den bistra sanningen!

Minns för några år sedan att jag tillsammans med en vän satt på en pizzeria i Grebbestad och förfärades över att det faktiskt, hur osannolikt det än verkade, fanns arbetsföra 80-talister.
Men Louise - det var då!
Nu gör snart 90-talisterna entré och tiden då man åtminstone kunde stoltsera med att man var yngst på avdelningen är för länge sedan passé.
Tiden då jag var "den lilla" på Uddevalla kommun är över.
Nu är jag snart "den gamla"..."den skrynkliga"..."den trötta och slitna".

Hur gick det till?

Projekt urstädning av lägenhet har påbörjats under kvällen.
Det är på något sätt skönt att få städa igenom sin urflyttade lägenhet ordentligt.
Den separationsångest som ändå finns där, av att lämna ett hem där man faktiskt trivts riktigt bra under ett par år, gnuggas bort med Vim och såpa och när allt är klart har man gjort slut med det gamla och är redo att gå vidare.
I morgon blir det skiftgång igen.
Håkan städar när jag är i stallet, jag städar när han är på hockey.
I morgon ska det bli klart och därmed är projekt flyttning över, för den här gången ;-)

/Maria

Fluffig päls

Idag har skit skottats!
Har blivit beroende av ett visst mått fysiskt arbete som det innebär att ha häst.
Framförallt vad gäller sömnen.
Hade mycket svårt att somna igår, trots att jag var så trött.
Så, idag tog jag gladeligen grepen och kärran och skottade ut Leos och Trixis samlade dagsverk.
Trevligt, men kallt!
-21 stod termometern på ute i Bodan och ja, luften var lite sträv att andas in.
(Ändå frös jag inte lika mycket som jag gjort under dagen sittandes i ett svinkallt kontorsrum.)

Leo har fortfarande inte fått bära täcke i vinter.
Detta innebär att hans päls nu är helt sanslös. När jag tog in honom i dag var den tjock och fluffig som en nyskakad ryamatta.
Jag bävar för den kommande våren när allt detta fluff ska bort.
Pälsfällningen som dessutom brukar innebära en kraftig klåda för stackars hästen.

Men det blev ingen ridning idag.
Jag har min köldgräns vid -20.
Hade kunnat köra Annikas variant och rida barbacka för att nyttja hästkroppsvärmen, men Leo är just nu inne i en fas i vår akademiska träning där han vill testa förmågan att omvandla sin skjutkraft framåt till uppåt... men även åt sidorna, bakåt och lite hur som haver.
Så det får vänta med barbackaridningen tills sprattlet är lite mer kontrollerat.

/Maria

Två till priset av en...

...blev det idag.
Arbetsdagar alltså.
I tid räknat.
Mitt huvud känns som en vattenmelon med för länge sedan passerat bäst-före-datum, inknövlat i ett skruvstäd.
Och jag fryser.
Men kroppen är inte trött.
Lite för sent att åka till stallet och skotta skit.
Hade behövt skotta skit för att rensa tankarna.
Kanske ska jag springa upp och ner i trapphuset några gånger.
Eller leka med en makalöst uttråkad kattfröken.

Nä.
Ska nog sova.
Värma vetekudden och sova.
Om jag inte redan sover.
Det känns som jag sover.

/Maria

Äntligen...

... är vårt liv i misär och avskärmat armod över.
Internetuppkopplingen fungerar!
Flytten är så gott som avklarad så när som på lite småfix med gardiner, tavlor och en och annan hylla.
Ja, och så urstädningen av den gamla då förståss, men det får bli nästa helg.

För att slippa utstå tråkningar från min käre bror tänkte jag förekomma och redan nu lägga ut lite lägenhetsbilder.

--->Zeldas första vandring i en helt ny värld.

---> Hallen.

---> Badrum, det gjorde gott att få väggarna vita istället för rosa/aprikosa.

---> Sovrum... och ja, Zelda - aldrig mer än 2 meter ifrån matte.

---> Vardagsrummet before fondvägg...

---> ...och after.

---> Mittemot, utan fondvägg...

---> ...och med. Jo, gardiner saknas. Tyg inköpt men osytt.

---> Dennisfåtöljen och den döda golvkossan.

---> Som sagt... aldrig mer än 2 meter ;-)

Och så sista bilden med kommentaren - Hur tänkte de?
Hur kan man placera ett bredbandsuttag i en liten hall på en vägg som är fullständigt omöblerbar?
Tack och lov ändå för bärbart och trådlöst så att vi åtminstånde slipper dra en lång kabel till gästrummet.
Han, för jag är övertygad om att det är en han, kan inte ha tänkt överhuvudtaget.
Undertecknad hatar synliga kablar!!
Hur i helsike ska man få till det här snyggt?

Idéer mottages tacksamt!
---> Missnöje!

Japp, det var det hela just nu.
Köket och gästrummet är inte riktigt klart ännu så det kommer så småningom.

/Maria

I morgon bär det av

Nu är det inte mycket kvar i vår "gamla" lägenhet.
Ett svagt eko uppstår när man pratar i rummen.
Idag har jag jobbat halva dagen och fick kämpa hårt med ett gnagande dåligt samvete när jag lämnade jobbet och såg att det var mycket hårt tryck i vår Helpdesk.
Borde vara där och jobba...
Men jag är faktiskt ledig och mitt gästspel idag var enbart pga. ett möte som inte kunde bokas om. Hade min ledighet ägnats åt tumrullning och navelskåderi hade jag självklart stannat kvar.
Men så är inte fallet.

I morgon flyttar vi resten av vårt hem och i natt sover vi för sista gången här.
Har nu, medan Håkan målar badrummet, slitit på med att fylla de sista flyttkartongerna och det som nu återstår opackat är det vi behöver för ytterligare en övernattning.
En guldstjärna till killen på Skelleftekraft som även denna gång, trots att jag givetvis som alltid var ute i sista stund, fixade så att vi får bredbandsuppkopplingen flyttad redan i morgon. Vilket gör att backupjobbet jag ska sköta på söndag kan ske i hemmets lugna vrå mellan limning av tapetrullar och uppackning av lådor.
Mycket tacksam är jag för det!

Fondtapeterna har kommit och förhoppningsvis kommer kökstapeterna idag.
Det bli en slitig helg, men sen är det gjort.
Oron jag hade att hinna med en flytt och samtidigt ha häst var obefogad.
Det ser faktiskt ut att kunna fungera.
Därmed inte sagt att vi snart kommer att flytta igen ;-)
Så roligt är det inte...

Nu - stalljobb!

/Maria

Frusen

Egentligen gillar jag vintern.
Men inte idag...
Har frusit i stort sett hela dagen.
Har stått en halvtimme i duschen för att tina upp mina tår.

Vill ha sommar och varmt...nu.

Ska för övrigt jobba en stund i morgon. Möte. Känns lite motigt, men rätt okej ändå.
Om jag hittar dit, det var ett tag sedan jag var där.
Stadshuset tror jag det kallas...

/Maria

Skiftgång på Annastigen

Kursdag i Bodan idag.
Leo skötte sig exemplariskt, iallafall 1:a passet. Pass två blev en studsig färd då kamrat Zem gick iväg på promenad och Leo blev upprörd för att han inte fick följa med.
Som igår utnyttjades sprattlet till att träna tramp, trav och ett litet försök till skolgalopp.
Energi ska utnyttjas när man får den gratis.
---> Öppna och sluta på voltspår, ett ekipage i djup koncentration.

Medan jag var iväg och roade mig hela dagen slet Håkan på med flytten. Slipade köksväggarna och med hjälp av hans systerson flyttade hela vårt förråd, våra bokhyllor och alla hittills packade flyttlådor.
När vi möttes en stund hemma var han blöt av svett och med en oroväckande stirrig blick.
Han har gjort en heroisk insats, dessutom med kraftig sömnbrist pga. nattens hockeymatch, och beordrades i säng medan jag själv for upp till lägenheten.

Nu är 10 flyttlådor uppackade, det mesta i köket diskat, torkat och inställt och bokhyllorna återigen fyllda. Jag sparade det roligaste till sist.
Att få sortera in böcker är mycket gemytligt och återigen funderar jag på varför jag inte valde bibliotikarieyrket.
För varje flytt vi gjort funderar jag alltid över ordning och kategorisering.
Och den knivigaste frågan återstår - Kan man ställa pocket ihop med vanliga böcker?
Som det är nu har jag inte vågat ta steget fullt ut, vilket innebär att vi kan ha flera böcker av samma författare där de riktiga böckerna står i en hylla och pocketarna i en annan.
Finns det någon regel som säger att pockets inte får stå med andra böcker?
Eller är det bara patetiskt pedanteri som gör att det ser bättre ut att ha dem för sig?
Jo här pratar vi I-landsproblem på riktigt hög nivå!

Hur som helst är det skönt att det nya hemmet börjar ta form.
Jag trivs redan väldigt bra när jag är där och längtar tills söndag när vi flyttar dit på riktigt.
Måtte vi bara få resten av tapeterna innan helgen så att allt kan bli färdigt innan dess.

/Maria

Energi och överraskningsfika på golv

Red ett träningspass akademiskt med Leo på morgonen idag.
Det blåste lite vilket gjorde honom en aning pillrig.
Perfekt! - tänkte jag och utnyttjade pillrigheten för att plocka fram energi och träna tramp.
Tramp, som på min och Leos nivå mest ser ut som om hästen dragit i sig två helrör brännvin och vinglar runt med ett och annat benlyft.
Men ändå... vi är ju bara nybörjare i trampskolan ännu.

Hur som helst - man får det man ber om.
När vi kom till ett visst hörn av ridplanen bad jag om energi och fick därmed allt han hade (studs, vingel, trampelitramp och ett litet bocksprång), i gengäld fick han mycket beröm och godis.
Vilket i sin tur fick till följd att han ballade ur fullständigt varje gång vi gick in i samma ridplanshörn - För att kort därefter stanna och vrida huvudet bakåt för att ta emot välförtjänt karamell.
De som säger att hästar har liten hjärna kan omvärdera sina åsikter. Hästar köper läget och drar slutsatser fort. De lär sig blixtsnabbt vad som gäller för att få beröm och godis.
Höger hörn = Sprattla med benen och studsa = Människan nöjd och belåten = "Bra"-ordet, klapp och gott i magen.
Sista delen av träningspasset fick därmed ägnas åt att träna "Gå lugnt och fint med sänkt huvud genom sprattelhörnet".
Efter ca 8 gånger trillade den poletten ner.
Stackarn, det är inte lätt att veta vad som gäller.

Pja - tids nog får vi finslipa tekniken, men återigen, jag är glad att jag sitter tryggt uppe i portugesasadeln. Under den kan han få sprattla på bäst han vill.

Eftermiddagen ägnades åt urstädning av den nya lägenheten och även om den var hyffsat städad innan finns det alltid ställen som missas. Dessutom vill jag alltid torka ur själv innan jag ställer in våra grejer.

Mitt upp i allt fejande fick vi överraskningsbesök av Carina och Magnus med dotter som hade med sig gofika. Detta avnjöts storligen på golvet i vårt tomma vardagsrum.
Som om inte min kära kollegas underbara hembakt vore nog hade de även med sig släpet som vi ska köra grejer i. Vilket innebär att Håkan slapp åka och hämta det i morgon.
Underbara människor som gör sånt där. Tack!!

Det blir ingen hockey för mig i natt. Även om jag hade varit väldigt intresserad så ska jag upp tidigt i morgon.
Håkan däremot kanske sitter uppe och ser, det märker jag i morgon när jag ska ruska liv i honom då han lovat att skjutsa mig till stallet i ottan. ;-)

/Maria

Lägenhetsläget

Så var det då färdigtapetat i hall och vardagsrum (så när som på fondväggarna). Vilket var lite av en bonus eftersom vi på första stället fick beskedet att tapeterna behövde beställas.
Men när vi såg att Skebo skrivit en annan färgaffär än den vi trodde på rekvisitionen ringde vi dit och där fanns de hemma.
Ibland blir fel så rätt.

---> Den röd-randiga hallen is no more.

---> Sverigetröjan har inget med junior-VM att göra... tror jag.

---> Alla småbitar över dörrar och fönster som skulle limmas. Enda gången jag blev på en smula dåligt humör. Hatar kladdet med småbitar.

---> En förverkligad dröm. Fönster över diskbänken med skogsutsikt. :-D

---> Ordningen återställd när lånekatten lämnat oss. Zelda går aldrig längre ifrån mig än 2 meter här hemma. Ensam i badrummet är t.ex. absolut otänkbart.

I morgon ska Håkan jobba och jag ska ägna mer tid åt Leo - som idag bara fick lite klapp på mulen och ny halm i kojan.
Sedan ska det städas på nya stället, beställas mer tapeter och ansökas om målning i badrum, därefter påbörjas kånkning av prylar.
Men tisdagen ska ägnas åt kurs i Akademisk ridning. Hoppas att temperaturen stiger. Just nu är det minus 18 och jag är rädd att inte ens dunhandskarna fungerar då.

/Maria

7 mål och 7 rullar

Köpte ett par handskar igår.
Eller ja, jag shoppade enligt mitt nya vinnande koncept. Dvs. traskade in på en sportaffär i stan och sa: "Hej - jag vill ha ett par handskar som jag kan rida i och jag hatar att frysa", typ.
Fick med mig ett par med dunstoppning i vilka invigdes idag.
Jättesköna och de fungerar bra... åtminstone i -12.

Efter stallgörat var det tapetdags.
Det är roligt att tapetsera med Håkan, vi jobbar bra ihop och i takt med att AIK gjorde mål efter mål på radion steg humöret hos oss båda och våderna sattes upp i vårt nya vardagsrum.
En rulle per gjort mål vart det ikväll (tur det var hockey och inte handboll).
Vi hann nästan klart, men hungern i magen och tröttheten i ryggen gjorde att vi fick släppa taget för i kväll.
I morgon tar vi resten.

Nu funderar jag på om jag ska orka se The life of David Gale i kväll, sanslöst bra film.
Men skam vet om det är värt att sitta uppe till 00:05.
Ska upp tidigt i morgon och dessutom har jag ju redan sett den två gånger.
Får se...

/Maria

Ledsen katt

Nu har Sophie, Dennis och Stella åkt hem.
Linus for redan den 28:e.
Det känns tomt i lägenheten och jag hade gärna sett att de alltid bodde hos oss.
Likaså Zelda, som nu ligger med hängskalle i mitt knä och deppar.
Stackars liten, hennes syster har bott här en längre tid och nu ska hon dras med de tvåbenta tråkisarna vars enda intresse numera verkar vara att packa ner hemmets alla grejer i lådor.
Men snart får hon annat att tänka på. Ett nytt hem att utforska och förundras över.

Den nya lägenheten känns bra. Enda egentliga kruxet med den är att den ligger på våning fyra och undertecknad är grisigt höjdrädd. Jag smög ut på balkongen idag, blickade ut över kanten och hela kroppen skrek att det kommer göra ONT om du ramlar ner.
Men vi bodde ju tidigare på våning fem i samma hus så jag ska nog vänja mig.
Nu är iallafall tapetbordet med tillbehör på plats (tack Anna och Mikke för leverans), så i morgon ska Håkan spackla medan jag smiter ifrån och ägnar mig åt min hobby Hästen.
Sen blir det att kleta lim å det vildaste.
13 rullar ska upp på 2 dagar.

/Maria

Tapeter

Nycklarna är hämtade och vi har bestämt oss för tapeterna i hall, vardagsrum och kök.
Min sambo har ett mycket slipat inredningssinne.
Han hade en plan och en idé och jag köpte den direkt.
Tapeterna fanns på lager och ska hämtas nu och helgen är därmed räddad.

/Maria

Förråd

Det absolut värsta med att flytta är att man tvingas gå igenom sitt förråd.
Men ikväll lyckades jag lura min sambo en trappa ner för att försöka reda ut i oredan.
Vi delade upp sakerna i "Sparas", "Dumpas" och "Myrorna".
Det gick bättre än förväntat.
Målet var att högen med sånt som ska sparas skulle bli betydligt mindre än vad den var tidigare vilket den oxå blev.
Sånt man inte saknat på två år kommer det troligtvis inte att finnas behov av i framtiden heller.

Nu är det mesta nedpackat och det faktum att det går att klara sin vardag fint utan allt som finns i de 20 lådorna, får mig att fundera på om vi kanske ändå har lite för mycket prylar.

I morgon får vi nycklarna till vårt nya hem.
Så i morgon ska det tittas på och beställas tapeter samt städas.
Sedan får vi se hur planeringen blir framöver. Får vi tapeterna direkt blir det att sjåa på med det innan vi flyttar, vilket är att föredra.
Vi får se.
Det är kul att flytta. Sjukligt kanske, men just nu trivs jag väldigt bra med tillvaron :-)
Speciellt det där med att rensa bort gammalt skräp.
Tillfredställande på nått sätt.

/Maria

Årets första inlägg

Så har då Sverker Olofsson kastat det gamla året i soptunnan och ett nytt fräscht 2009 ligger framför oss. 2008 blåstes ur våra skallar med hårda vindar under dagen.
Detta märktes inte minst på min kära fyrbenta vän som tydligt talar om vad han tycker om hårda vindar.

OBS! Filmen är totalt oredigerad så stäng av ljudet på datorn för att slippa höra vindens brötande.



Nårsfesten var mycket trevlig och firades med vännerna i Drängsmark, nyktert för min del detta år vilket känns bra, åtminstone inför morgondagen.
---> Totalt obrydd om det nya året.

Gott Nytt 2009 allihopa.

/Maria