Googlebesökare

Vi brukar roa oss med att kolla in besöksstatistiken på vår blogg.
Man ser ju inte exakt vem som varit inne, men man ser IP-adress, host samt den länkande sidan (om man inte går direkt på adressen).
Den senaste tiden har vi börjat se allt fler besöksträffar som kommer via googlesökningar.
Senaste dagarna har sökare på fraserna: "marble reportage sundsvall", "evelyn kjellberg äntligen hemma", "sälteatern", "afrikas flaggor", "damunderkläder" och "att lägga plattor på uppfarten" träffat och därefter läst inlägg i vår blogg.

Mycket roligt :-)
Men man inser oxå att man kanske ska vara försiktig med vad man skriver.
För ett tag sedan ondgjorde jag mig över att det tar flera dagar för, från internetbanken insatta, pengar att komma in på Ica-kortet.
Heh, förra veckan såg jag att någon googlat på "ica bankkort" och därefter kommit till just det inlägget.
Inte för det, jag står för min irritation över att låna ut pengar gratis... men det nät från vilket surfaren kom från var ica.se.
Hoppas att det inte var någon på Ica som blev arg ;-)

Idag har jag besökt frisören.
Frisörer för mig är likställda med tandläkare, gynekologer och bilbesiktare.
Man är fullständigt utlämnad åt deras yrkesskicklighet och de kan, om de vill eller bara har en dålig dag, ställa till ett helvete för dig.
När jag flyttade hit hade jag grym ångest över att behöva lämna min frisör i Uddevalla.
Drog mig in i det längsta innan jag vågade låta någon i den här stan sätta saxen i mitt hår.
Men jag har hittat en frisör... och nu släpper jag henne aldrig!

Lägenheten är städad, allt är tvättat och struket, kattlådan tömd, dammet dammsuget och disken diskad.
Vilket innebär att jag kan börja packa inför resan...hem.
Jo, för när jag åker ner så är det faktiskt hem jag åker, men när vi vänder åter hit upp så åker jag oxå hem.
Hemma är där jag hänger min hatt.
Har ingen hatt, men en liten röd mössa som gör att jag ser ut som ett lingon (enligt Håkan).

Jag längtar så efter att få träffa alla igen.
Sist vi var nere var det vinter, kallt och nyårsafton.
Vi skålade och sa (skrek i falsett) "Om ett halvår sitter vi inte här!".
Nu har ett halvår snart gått... och snart sitter vi där. ;-)
Tvärr blir det bara tre heldagar, men vi kommer att ha hyrbil så att vi kan fara runt och hälsa på så mycket det går.

Kram och till några av er... vi ses snart!
/Maria

Kriminalromaner

Jag har fått ett kraftigt återfall i ett gammalt beroende.
Har försökt ta mig upp ur träsket, men varken choklad, snus, kaffe, promenader eller bloggande hjälper.
Antagligen är det årstiden, när sommaren börjar smyga sig på gör beroendet sig påmint.
Vi talar om kriminalromaner.
Är inne på min tredje på bara en vecka och nu kan jag inte sluta.

Det senaste verket är Leif GW Perssons Linda - Som i Lindamordet.
Har aldrig läst något av honom tidigare och han har ett underbart sätt att uttrycka sig.
Som t.ex hans beskrivning av kriminalkommisare Bäckström:
"Bäckström var liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint".
Boken verkar mycket lovande så kvällen är räddad.

Sitter och hoppas på att grannen inte ska utnyttja hela sin tvättid så att jag kan smyga mig in i tvättstugan mellan 21 och 22 i kväll och köra en maskin.
Jag vet att det är dödsstraff på att nyttja icke innehavd tvätttid, men annars måste jag ta ledigt i morgon för att tvätta, eller åka till Uddevalla som en skitgris.

I vårt hus finns 7 lägenheter som ska dela på tvättmaskinen.
Visst borde det vara lätt att få tvättid?!
Det är det inte. Detta pga. att många som bor här redan nu har planerat alla sina tvättningar fram t.o.m oktober ut.
Vem kan ha så lång framförhållning?
Jag menar, hur fan ska jag veta om jag är hemma och kan tvätta den 7 september?
Nåväl, det är väl smällen man får ta som hyresgäst.

I går var vi som Håkan skrev, ute och finåkte.
En sväng i västerbottens inland.
Det slog mig under färden vilka enormt stora obebyggda ytor det finns i norrland.
Man såg ett litet hus, åkte 6-7 km, sedan kom ett till.
Vi mötte ambulansen på väg från Burträsk.
Undrar hur många mil den åkt och undrar om personen behövde hjälp fort.
Tänk att några ändå valt att bosätta sig så, med flera mil av skog, skog, myr och skog mellan sig och grannar, mataffärer och andra saker som ibland känns bra att ha nära sig...

Men de har säkert en egen tvättmaskin, fri att nyttja närhelst de önskar.
Det var ett hus till salu i Järvtjärn, man kanske skulle slå till.
Man får säkert ett hyfsat pris.

/Maria

Biltur

Igår var jag och Maria och kollade på fotboll i det strålande väder som var. Iallafall var det varmt och skönt på solsidan av arenan, på skuggsidan var det mera tveksamt, Maria satt mest och skakade tänder, så vi köpte varsin varmkorv och bytte sida efter en halvtimme.
Det var alltså en match i Damallsvenskan vi bevittnade, Sunnanå - Hammarby. Tyvärr lyckades Bajen vinna med uddamålet, så det kändes lite bittert, speciellt som Sunnanå hade de vassaste målchanserna totalt sett i matchen. Men skärpan i de avgörande lägena framför mål var inte alltid den bästa.

Vi fick iallafall avverka några nya gator i Alla-gator-i stan projektet, eftersom vi gick till och från matchen. Så några gator på Norrböle kunde vi pricka av när vi kom hem, plus att vi fick se en maffig hägg som doftade helt underbart . Kolla in fotot så får ni se.

Idag har vi hälsat på modern och morsdagat lite. Sedan när vi skulle åka hem fick Maria en släng av bilåkningslängtan, så vi körde en sväng för att kolla in den by (Skråmträsk) där en av hennes kollegor bor. När bilen ändå var i rullning så fortsatte vi till Burträsk för att sedan styra mot Skellefteå igen. Så denna hemfärd från mamma blev till slut nio mil, istället för två kilometer.
Så kan det gå...
/ Håkan

Helgrapport

I torsdags var vi och besökte SARF, en av ridskolorna i stan.
De hade familjedag med diverse uppvisningar och när vi gick därifrån var vi ett halv kilo barncancerfondskaffe och en prydnadskudde rikare (Håkan vann på lotteriet) och jag var anmäld till höstens ridlektioner.
Spännande och roligt att återuppta hästgrejen igen.

I fredags vaxade Håkan bilen när jag var på jobbet.
Tror det satt en och annan granngubbe som tittade under lugg och muttrade: "Nu står han där igen den där jävla Johansson och putsar på den där lilla äckliga bilen, hoppas att lacken faller av", kastade en blick på sin av gammalt vägdamm övertäckta volvokombi, och kände sig usel.

Att titta snett och reta sig på grannar för att de pysslar i trädgården, lägger nya plattor på uppfarten, byter bil eller målar om är ett vanligt svenskt beteende.
Detta fenomen syns tydligt i de villaområden vi går förbi under vårt Alla gator i stan-projekt.
Att grannar försöker bräcka varandra vad gäller hus, bilar och trädgårdar är ibland ganska uppenbart.
När man passerar vissa kvarter hör man en välbekant tragisk melodi i bakhuvudet, signaturmelodin till Svenska hjärtan. Och jag kan svära på att ett och annat vardagsrum blivit genomkört av gräsklippare när otrohet och skandaler kommit upp till ytan. En kvinna som gråtande lägger huvudet på sned och säger "Nejmen, Torsten..."

Fredag kväll hade vi lite förfest hos oss innan vi gick på Balzac.
En hellyckad kväll så när som på musiken som diskjockeyn spelade.
Är det en åldergräns på 30 bör man kanske spela något annat än 90-talstechno.
Anna lyckades övertala honom att spela lite schlager, vilket resulterade i ett potpurri bestående av Diggiloo diggiley, Främling och Satellit.
Skämmes, ta mig faan!

Hur som helst, lördagen var helt fri från bakfylla.
Det tackar vi Frasses för, den ultimata antibakfyllekuren.
Oavsett hur mycket du druckit, ett stort Frassemål med pommeslåda, lökringar och smältost suger upp allt, i magen och i blodet.
Man går därifrån flottig, fetmätt och nykter.
Hade grabben som gjorde Supersize me valt Frasses istället för McDonalds hade han inte behövt hålla på en månad, det hade räckt med tre dagar.

Vill avsluta detta inlägg med en stor grattiskram till lilla mamma på mors dag.
Present får du när vi ses nästa vecka (sulor, videoband eller tidskriftsamlare;-)

/Maria

Grumpy old me

För ett tag sedan beklagade jag mig över innehållet i vissa brittiska dokumentärer.
Men alla brittiska dokumentärer är långt ifrån smaklösa.
Såg nyss första avsnittet av Griniga gubbar.
Ett gäng medelålders män som ventilerar sina I-landsproblem bestående av sent ankommen post, popcornätande biobesökare, ungdomars dåliga musiksmak samt andra länders oförskämdhet i att byta namn.
Underbart!

Kanske är det för att mannen jag älskar och lever mitt liv med ibland kan uppvisa en viss antydan av liknande grumpyness och att jag därför finner det aningen charmigt.
Kanske är det för att jag själv börjat överta samma beteende.

Skäms för att säga det, men det HÄNDER att jag hämnas på de som enligt mig missköter sig i samhället, framförallt i trafiken.
Och med tanke på hur de kör i den här stan har jag så fullt upp med att tillrättavisa andra så att jag ibland glömmer bort vart jag är på väg.
Som t.ex. idag då jag vid bröddisken på Ica kom på att jag inte alls skulle handla utan i själva verket var på väg hem, allt för att en idiot bröt mot högerregeln och att jag därför var tvungen att köra efter honom, liiite för nära.

För att inte tala om häromdagen, då en människa körde mot pilarnas riktning på parkeringsplatsen.
Istället för att medgörligt (jag, som körde i rätt riktning) vika av och låta gärningsmannen komma fram tänkte jag "Nu jävlar" och svängde istället bilen så att jag hamnade mitt framför honom så att han var tvungen att stanna. Allt för att ge honom en stunds eftertanke och skuld till sitt fruktansvärda brott att köra i fel riktning. Att det sedan var en ca 25 meter bred infart och att vi båda hade gott om plats spelar ingen roll.
Man ska veta sin plats!

Nästa steg är att ta efter Håkans morgontidningsutdelarbestraffning.
Min sambo är inte särdeles morgonpigg.
Men det finns dagar då han vaknar okristligt tidigt och det är de dagar då tidningen är sen.
Som att han i sitt undermedvetna anar sen ankomst av tidning och att det bubblande missnöjet blir så kraftigt att han vaknar av det.
När tidningen väl kommer har han stått en stund vid dörren för att så snart en centimeters pappersflik visar sig i brevlådeinkastet kraftigt rycka tidningen ur handen på den stackars försenade tidningsvikarien.

Usch, vi borde skämmas.
Men jag antar att detta är ett tecken på att vi har det alldeles för bra.
Vi har helt enkelt tid och kraft att engagera oss i småttiga saker.
... eller så är det helt enkelt bara åldern.

Det har iallafall inte gått så långt att vi springer upp med torktumlarludd till grannen som tvättade senast...
Vi har ju torkskåp!

/Maria

Snö, snor och schlager

Har fått en fråga i gästboken om vi fortfarande har snö kvar i Skellefteå.
Svaret på frågan, hur otroligt det än låter i slutet av maj, är JA!
Det har legat en enorm, svulstig, av kommunen avlastad, snöhög i ett dike och även om den minskar lite varje dag så ligger det fortfarande en rejäl hög kvar.
Väl konsververad under en oidentifierbar svart sörja.
Hoppas att det ligger kvar till midsommar.
Tragiskt, men nästan lite coolt.

Förövrigt är jag förkyld.
"Pottjett", som man säger här i norr.
Fritt översatt, "När-man-andas-genom-näsan-kommer-det-konstiga-pipljud-och-det-är-bara-så-jobbigt".

Vi hade lite Schlager-sammankomst hos Annika o Tommy i lördags.
Trevligt och gott.
Orkar inte kommentera vinnare, förlorare, kläder eller brist på detsamma, det är så många som redan gjort det.
Tror vi kan enas om att schlagerns huvudsakliga syfte är att vi ska få träffas, inmundiga alkoholhaltiga drycker och få kollektivgnälla lite.
Så istället för att sätta in en bild på Lordi, Anna Vissi eller Carola får det bli en bild på Martin Ljung.
Det blir bäst så.

För övrigt vill jag bara säga att kortveckor är skit!
Summan av det arbete som ska utföras är konstant... men på kortare tid.
Stressigt och onödigt.
Nej, klumpa istället ihop alla helgdagar till en extra ledig vecka per år.

Näsfanskapet rinner, måste snyta.
Hej!
/Maria

Grattis Finland!

Efter 40 år var det inte mer än rätt. Och låten var faktiskt helt okej.
Men jag tror fortfarande att Rumäniens "Tornero" blir sommarens disco-hit.
Sådetså.
/ Håkan

"Fantasy" analfabet

Det är bara att erkänna, eller att blotta sig...
Jag har sett alla Sagan om Ringen-filmerna, samt hela eller delar av Harry Potter-filmerna, och här kommer det:
Jag förstår inte storheten.
Vi tar det igen: Jag förstår inte storheten!
Om vi tar Ringengrejen först.

De knatar omkring över berg och dalar och en och annan skog, för att se till att Ringen inte ska hamna i orätta händer. Tar dessutom kål på ett gäng inte alltför fagra Orcher, eller vad de nu kallas, när de ändå håller på. Okej, det är väl bra, men mitt engagemang är ungefär lika med noll.
Förlåt mig, men så är det.



Se'n har vi den här snubben Harry, som går någon typ av magikerskola, since he's a chosen one, och fightas med olika typer då och då, i olika grader av allvar. Och återigen: Mitt engagemang är lika med noll eller mindre än så.

Så frågan är: Vad är det för fel på mig? Är jag fullständigt fantasilös, eller är jag bara allmänt korkad?
Jag har verkligen försökt att fatta grejen med Ringentrilogin, men har skändligen misslyckats. Förvisso kan jag skönja ett visst mått av story i den, men det blir bara, för mig alltså, oerhört långdraget.
Harry Potter-storyn fattar jag inte alls. Jag menar vad är meningen med den egentligen? Eller finns det ingen djupare mening? Ska man bara gripas av hur himla spännande det är att flyga omkring på kvastar till höger och vänster?

Värst av allt (enligt vissa) jag har aldrig, egentligen, fattat grejen med Star Wars heller.
Herregud vilken tråkig människa jag måste vara...
/ Håkan

F som i Femman - F som i Freakshow

Kanal 5, denna kanal som fört fram serier som High Chaparall, Vänner, Seinfeld och CSI har en baksida.
En baksida (läs röv) som gör mig illa berörd.
Deras ständiga freakshows.

Dokumentärer (ofta brittiska) som handlar om extremt feta, fula, korta, långa, håriga eller ohåriga människor, människor med extrema böjelser, konstiga ticks eller varför inte människor som packar in sitt bajs i tidningspapper och lagrar det i travar längs lägenhetens väggar.
På ett eller annat sätt, enligt normerna, missanpassade människor.

Dessa dokumentärer blandas frejdigt med lika extrema makeoverprogram där deras "missanpassningar" under skalpeller och laserstrålar fixas till av plastikopererade plastikkirurger.
För att när de sedan i spegeln får se sitt nya stela, övermakade ansikte krampa fram en lyckotår, EN ENDA tår som antagligen är den enda kroppsvätska som återstår efter all fettsugning.
Barnen däremot... gråter floder, när de får se sin "nya" mamma/pappa, inte för att de är vackra utan pga. att de inte längre känner igen dem.
Det är antagligen dessa barn, som pga. sitt trauma, blir tidningspappersbajsinpackare.

Och som en enda svulstig kulmen av det hela - Big Brother.
JA, JAG VET att jag en gång i tiden följde denna såpa slaviskt.
Men det var på den tiden som deltagarna var något äldre, något mognare och en hel del mer normala, då den enda skandalen i serien var när Peter kissade i väskan.
Det lilla jag sett av årets Big Brother-freakshow får mig bara att må dåligt över att dessa stackars ungdomar kanske vaknar upp om 10 år och plötsligt inser vad de gjort inför tusentals TV-tittare och då fullständigt tappar fotfästet... och börjar packa in sitt bajs i tidningspapper.

Jag börjar väl bli gammal, men nu börjar Debatt, det är bra TV.
Idag handlar det om polisövervåld och feminism.

Tja!

/Maria

Klump i halsen

Idag under dansen kände jag plötsligt på mig att något inte stod rätt till.
Tittade ut och vad tror ni jag ser...
SNÖ!!!
Stora vita julaftonsflingor dalar ner över de gröna björkarna.
Sommaren var kort, sannerligen.

Har varit på besök hos Öron-Näsa-Hals idag.
Efter operationen har jag haft vissa problem.
Istället för att få oändligt gott om utrymme efter mina borttagna halsmandlar har effekten varit motsatt.
Det har varit svårt att andas, svälja och prata men oerhört lätt att kräkas.
Ibland har det räckt att borsta tänderna för att frukosten ska hamna i toastolen.
Så, jag tänkte det var bäst att kolla upp om allt var okej.
Vilket jag fick veta att det var, efter en mindre behaglig kamera-genom-näsan-eftersom-jag-annars-kräkts-ut-lunchen-över-läkaren-upplevelse.

Det jag troligtvis, enligt den dalsländska stafettläkaren (kraftig Åmålsdialekt), lider av är något som kallas Globus.
Globus är en hästsportsgrossist!
...men även en - Förhöjd muskelspänning i övre del av svalg eller matstrupe, ofta psykosomatiskt utlöst pga. oro, ångest eller stress.

Så, återigen har jag ett problem som kan lösas genom att stressa av och lugna ner mig.
Att be mig att inte grubbla och oroa mig är som att be kokande vatten att sluta bubbla!
Men, bara av att få veta att det är okej i halsen och att svalget inte långsamt men säkert håller på att växa igen, har faktiskt gjort att det känns lite bättre.

Det är tomt här hemma utan Håkan, saknar honom redan hur mycket som helst.
Men två nätter ska jag nog kunna stå ut.

Katten är (som vanligt) sur för att hon inte får ligga på tangentbordet, men i morgon ska jag hämta Stella så att hon får leka av sig ordentligt.
Det blir bra.

Kram och godnatt!
/Maria

Skynda, skynda, det är gott om tid...

Idag har vi varit på Boda Borg, med ett gäng Linjedansare.
Det var första gången vi var där och det var mycket trevligt.
Boda Borg finns på ett antal platser i Sverige och i Skellefteå är det beläget inuti Vitberget.

Det finns ett antal banor med tre till fyra rum i varje bana med problem som ska lösas i Fångarna på fortet-stil.
Banorna har olika svårighetsgrad, några är mer fysiskt krävande och andra kräver att man får tänka till ordentligt.
I fyra timmar var vi där, tiden flög i väg och efteråt var vi helt slutkörda.
Det grämer mig än att vi inte klarade "inte nudda golv"-rummet i Piraten samt "kräla-på-golvet-tryck-in-knappen-och-klura-ut-koden" i Banken...
Men, efter 5-6 försök måste man nästan inse att det inte går.

Under kvällen har vi avverkat gatorna på halva Sunnanå.
Det tog nästan 2 timmar och projektet börjar kännas tungt.
Vi kommer inte att hinna annat än promenader i sommar.
Husägarna vi passerar tror säkert att vi är ett par Jehovaner som traskar runt för att värva nya medlemmar.
Men det är trevligt, idag hittade vi en väldigt läcker arkitektritad villa som vi inte visste fanns.

I morgon åker Håkan till Göteborg.
Mässa på tisdag och kundmöte på onsdag.
Så, vi blir ensamma hemma, katterna och jag.

En full arbetsvecka framför oss, sedan kommer tre korta veckor.
Good Night, and Good Luck!
/Maria

Alla gator i stan

Ont, det gör ont, det gör ont!!!
Vi var iväg ett gäng tjejer från jobbet i går, till Ridskolan i Ersmark.
En timme på häst och dagen efter kan man knappt gå.
Träningsvärk i armarna, utsida lår, insida lår, vaderna, ryggen och magen.
Har ont i rumpan samt i blåmärket som tillkom pga. att hästkräket (Gråman som han hette, se bilden) bet mig i armen.

Men åh vad det var roligt.
Ska verkligen försöka att ta tag i detta till hösten.
Synd bara att det är så snuskigt dyrt att ta ridlektioner, men å andra sidan, det är billigare än golf och bättre träning oxå.

I går kväll var vi på trerätters middag som eleverna (däribland Håkans systerson Ramu) på Hotell- och restaurangutbildningen anordnat.
Det var mycket gott och de hade ordnat allt jättefint.

För ett tag sedan påbörjade vi ett projekt Håkan och jag.
Att lära oss alla världens länder, huvudstäder och flaggor.
Men det var svårt. Vi fixade Europa och Asien, men där tog det stopp.
Har ni sett Afrikas flaggor??? Helt omöjligt att plugga in dem.
Kanske tar vi upp det igen, men just nu har vi ett annat projekt på gång.

Vi ska under denna vår, sommar och höst, gå alla gator i stan.
Reglerna är följande.
Vi utgår hemifrån och traskar på i en för promenadtillfället förutbestämd riktning, man behöver inte gå gatans hela längd, men alla gator ska beträdas.
Vi kan i de fall det rör sig om områden belägna långt från hemmet (Skellefteå är en ganska vidsträckt stad) få ta cykeln till ett bostadsområde för att från en viss punkt därifrån avverka gatorna till fots.
Det är även okej att kombinera projektet med löpträning.
Dock ej med bil.
Väl hemma märker vi upp på en karta vad som är avverkat.
Det känns som ett evighetsprojekt, men det är ett ganska roligt sätt att komma ut och röra på sig.
Dessutom är det ett jättebra sätt att lära sig namnen på vägar och stadsdelar, vilket jag i dagsläget är usel på.
Vi får väl se, kanske går det som med flaggorna, men man måste ju ha ett mål i alla fall :-)

Idag har vi varit på Vårmässa.
Det var regnigt och kallt, men montrarna inomhus var välbesökta.
Och så har vi ätit årets första Souvaskebab.
Souvas (torkat, stekt, saltat renkött) är nog det absolut bästa som finns.

Magnus och Christer springer Göteborgsvarvet idag.
Riktigt avundsjuk är jag.
Hoppas att det går bra för dem.
Nästa år ska jag försöka vara med jag oxå, det var två år sedan sist.
Det är så underbart med alla människor som står och hejar på.
Hur trött man än är när man svänger in på Avenyn så får man massor av kraft av bara det.

Hoppas att det slutar regna snart... så att vi får avverka några gator under dagen :-)
3vlig helg!!

/Maria

Finsk humor

Ibland händer det att man hittar en författare som man fastnar för.
Det kan vara sättet att beskriva miljöer, skapa spänning eller annat.
I Arto Paasilinna's fall är det för hans konstiga karaktärer.

Har senste tiden frossat i Paasilinna-böcker, för att de är lättlästa, småroliga och tunna.
Bra när man är trött på kvällarna och inte orkar med tegelstensböcker.
Dessutom har min bokbytar-kollega Alf-Martin hur många som helst att låna ut.

Karaktärerna i böckerna heter alltid något i stil med Rytmättylä, Juntunen eller Kemppainen.
Galna, melankoliska finska män med mycket udda beteende.
Ofta tillsammans med ett och annat djur (tama björnar, vilda björnar eller harar).
Romantiken i böckerna är kraftigt nedtonad och förekommer bara i periferin, där dessa säregna män i all hast ev. råkar sätta på någon kvinnlig kommunsekreterare eller jurist.
Kort och gott, det handlar om män som går mot strömmen och gör lite som de vill.
Och dricker oändliga mängder sprit!

En Paasilinnabok slutar alltid tvärt och den lämnar aldrig några tunga funderingar eller grubblerier efter sig. Man får oftast veta vad som hände med karaktärerna i en epilog och det slutar alltid lyckligt.

Prova gärna någon av hans böcker, ska ni välja en så läs gärna Kollektivt självmord.
En av hans bästa.

Igår var det födelsedag, en bra födelsedag.
Fint väder och fina presenter.
På kvällen var vi på Linedance och fick lära oss en ny dans, Betcha neva.
Så, nu är det bara att plugga in stegen så kör vi uppvisning tillsammans till sommaren:

Scissor-Rock x 2, Mambo Step With ½ Turn, ½ Pivot Turn & Step Forward
During 2nd wall only, after Step 8 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Mambo Step, Coaster-Cross, Scissor-Rock & Scissor Step With ½ Hinge Turn
During 5th wall only, after Step 16 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Scissor-Rock, Coaster Step, Side Toe-Switches & Kick-Ball-Change Backwards
Shuffle, ¼ Pivot Turn With Cross-Step, Syncopated Side-step With Touch,
Side-Step & Ball-Change Into Cross-Shuffle.

Låter det svårt?
Tro mig, det var mycket värre än vad det ser ut!
:-)

Nu Evelyn ska gnida lite med den trasan, den vinegar och ett tandborste.
Det är jätteviktig att du rengöra den utrymme under badkaren.
Så, jättehärli va.

Dagens reklamtruddelutt:
"Mat från norr, kvalitet och traditon.
Av korv blir man stark, Piteortens chark!"

Tjolahoppsansa.
/Maria

Födelsedag

Grattis Maria!
Du fyller ju år idag!!
Förvisso har hon sagt att det känns meningslöst att fylla 31, eftersom inget mer händer än att man får addera ännu ett år om någon frågar hur gammal man är, men det är ju ändå ett år som ska läggas till de övriga på vägen genom livet.

Det har blivit ont om blogginlägg i helgen, men det har ju varit ett sanslöst bra väder så vi har inte orkat. Man måste ju prioritera...
I lördags hade vi en lite fest/middag hemma hos oss med några vänner, och det var himla trevligt. Allt flöt på fint och vi får bara hoppas att de var mätta och belåtna när de tog sig hem.
Trots (tack vare?) detta mådde vi prima igår, men vi tog det oerhört lugnt och passade på att vara ute i solen mest hela dagen. På kvällen bjöd mamma oss, plus Dennis och Sophie, på palt samt lite kortspel, vilket kändes som en bra avrundning på dagen.

Nu är det arbetsvecka igen.
Hejhopp!
/ Håkan

Den kom till slut...

Helt plötsligt var den bara här... våren :-)

Cyklade till jobbet med vantar och hem utan jacka.
Tyvärr är det väl kortvarigt, men den tillfälliga värmen chockade björkarna så att knopparna började röra på sig iallafall.
Men snön ligger kvar, i stora sketa högar.
Känns absurt att se högar med snö när det är över 20 grader.
Fattar inte hur det fungerar.

Idag har jag städat duschkabinen.
Äckelgöra som känns skönt att ha gjort.
Nu luktar det Vim i badrummet. :-)

För övrigt måste jag bara få nämna hur imponerad jag är av Håkans son, Linus.
Ibland befinner man sig i situationer då man behöver få svar på något som har med musik att göra.
Som t.ex. när man försöker lösa Melodikrysset, är i tvist med någon om vem som skrivit vissa låtar eller bara när man hör något på radion som man tycker är bra och vill veta vad det är.
En kort samtal och snabbt får man veta vem som ligger bakom låten, vad albumet heter, när det kom ut, vem som är producent, bandmedlemmarnas bakgrundshistoria osv. osv.
Otroligt.

Min egen musikkunskap begränsas till att veta att någon skrev något någongång, det var bra och det lät ungefär som något annat som jag inte minns vad...
Skulle jag någon gång behöva "Ringa en vän" i Postkodsmiljonären med en musikfråga är han självskriven.

Nu ska vi sova. En arbetsdag kvar, sedan helg.
Fort var det gjort.

/Maria

Slutgnölat

ÄNTLIGEN är Zeldas löpperiod över.

Efter en dryg veckas vansinnesvrålande, dag som natt, har hon äntligen slutat.
Fr.o.m nu är det p-piller som gäller.
Tills vi låter kastrera henne.
(P-piller för katter är tydligen ganska cancerframkallade).

Nu är det som om hon vaknat upp ur en veckas koma och undrar vart jag varit.
Otroligt kelsjuk.
Hon håller sig på mindre än en meters avstånd från mig hela tiden och just nu ligger halva katten över tangentbordet.
Att gå på toaletten själv är otänkbart.
Men hon får gärna kela, så länge hon inte gnölar står jag ut med vad som helst.

Jag börjar längta efter sommaren nu, riktigt ordentligt.
Snöhögarna i stan är sega och fula, smutsiga av allt vägdamm som på något sätt verkar konservera dem. Jag kan annars inte förstå hur snö kan ligga kvar dag efter dag trots att det är 10+ ute.
I måndags hjälpte Håkan dock våren på traven med att sprida ut den sista snön på tomten, därefter försvann den fort.
Man gör tydligen så här uppe.
Jag tyckte först det var pinsamt när han sa att han skulle skotta ut snön, men nu har jag märkt att det är något man bara gör.
En kollega till mig hade t.o.m kört med snöslungan på tomten för att få fram sin gräsmatta, dessvärre offrades en del av barnens kvarglömda leksaker som låg gömda i snön samt en julgransbelysning.

Är lite trött, lite lost... snart börjar Lost. Bra, mycket bra.
Onsdagar tycker vi om.
Go'kväll!
/Maria
p.s. det tvåhövdade lurvet på fotot är inte en siemesisk tvillingkatt, det är Zelda och Stella, som de ser ut när man tar fram dammsugaren. Blickarna säger "Vi hatar er!"

Att tjuvlyssna

Måste bara delge er övriga denna länk.
Bloggen består av en massa uppsnappade konversationer på stan, i detta fall Stockholm.
Vissa kommentarer verkar helt osannolika, men icke desto mindre är de roliga...

Det finns även en sida här, som alla som jobbat i kassan på en affär nog kan känna igen sig i.

/ Håkan