Är det bara jag som vill ha semester?

I morse tog jag som vanligt på mig vantarna för att cykla till jobbet.
9 grader "varmt", kraftig motvind och regn.
Gudskelov inte snö, men snudd på.
Men vad kan man begära, det är ju bara 25 juni !!!!!

Om det är bristen på värme eller bara ett ändrat mönster hos våra datoranvändare vet jag inte, men trycket i Helpdesk har inte minskat ett dugg.
Idag har vi haft strax under 100 samtal.
Som en vanlig vardag i mitten av februari.
Men från och med i morgon sitter jag ensam med telefonen och då måste det minska.
Lika många samtal plus en drös med ärenden via mail blir svårt att hantera på en person.
Mitt hopp står till att många väljer att lägga sin semester i samband med festivalstarten som infaller ikväll.
Så, måtte de flesta kommunanställda vara redigt bakfulla och hemmavid i morgon.

Vad gäller festivalen så är det trevligt att den är här... det livar upp i stan.
Dock något jobbigt att mitt kontor ligger strax brevid spektaklet så bandens soundcheck får fönsterrutorna att skallra.
Men, det är bara festival en gång per år så det är ett besvär jag gladeligen står ut med, även om jag hellre hade suttit där själv med en kall öl i handen.

12 arbetsdagar kvar till semester.
Längtan är enorm!

/Maria

Fjollträsk

Tisdag - onsdag denna vecka har jag spenderat i den kungliga hufvudstaden.
Två hektiska dagar utnyttjade till max.
4 mycket intressanta studiebesök för att samla på oss information och lyssna på andras erfarenheter inför det projekt vi jobbar i.
Det är mycket värdefullt att få träffa andra kommuner innan man ska göra en större förändring på en IT-avdelning.
Alla kommuner fungerar i stort sett likadant. Vi står inför samma problem, många av de system vi kör är desamma, våra "kunder" är förvaltningar av samma typ och vi kämpar alla med en stram budget bestående av skattemedel.
Att få träffas och bolla tankar och idéer med tekniker som stått inför exakt samma problem och möjligheter som vi är ovärderligt.

Men åldern tar ut sin rätt.
Vår resa var värdefull tid och för att nyttja den till max diskuterades storage, SAN, NAS, virtualisering, backup, arkivering - på planet ner, i taxin, till kaffet, under lunchen, under middagen, på tåget, i nästa taxi och ja - den enda stund vi inte pratade jobb var de få timmar vi spenderade på var sina håll under natten sovandes på våra hotellrum.
Förr kände jag att ett liknande jobbfrosseri inte var speciellt ansträngande, men när jag kom hem i går kväll var hjärnan degig och slutkörd.
Men, även om det var tuffa dagar så var det mycket intressant och givande.

För att inte tala om den spännande bilresan vi fick erfara mellan Globen och Centralstationen.

En försäljare tog sig an den omtänksamma uppgiften att köra oss till Arlanda Express-tågen eftersom vi hade bråttom och inte mycket tid att hinna med det plan vi bokat hem.

Det var rusningstrafik, vägarbeten och avspärrningar mest överallt och det mest anmärkningsvärda av alltihop - ovan nämde försäljare var infödd Skelleftebo.
Jag har i ett tidigare inlägg ondgjort mig över skelleftebornas beteende i trafiken.
Denne man var inget undantag och hans ca 30 år i Stockholm hade inte förändrat hans sätt att köra bil i stad överhuvudtaget utan istället vuxit till en absurd kombination av vettlös trafikfarlighet.

Fullständigt obrydd kryssade han i den täta trafiken mitt i Stockholms innerstad, körde mot rött, körde i busslinjefiler och bytte fil lika ofta som mitt hjärta slog av panisk stress.
Samtidigt pratade han givetvis storage, SAN, NAS, virtualisering... osv osv, vänd mot sina presumtiva kunder i baksätet.
Ögonkontakt med kund är viktigt!
När vi mötte polisen (tror vi körde mot enkelriktat, men jag kan ha haft fel) sa han att det bästa med Stockholm var att det fanns så mycket bus för polisen att hålla reda på så de sket i trafikförseelser.

Nåväl, vi hann med tåget -utan plåtskador och med livet i behåll - och 10 minuter innan boarding var vi på plats.

I morgon är det midsommar och ja Ulf - sen går vi mot mörkare tider :-D

/Maria

Fotbollsfest utan mullavänner är ingen riktig fest

Jag skulle vilja göra en liten kommentar till min sambos inlägg för två dagar sedan, om det där med att åtnjuta idrottsevenemang i ensamhet eller i grupp.
Jag respekterar verkligen hans vilja att sitta i ensamhet och tysthet när det vankas viktiga matcher på TV, jag sitter gärna med men försöker hejda mina glädje-/avgrundsvrål beroende på vilket lag som gör mål.
Men detta är ett område där vi definitivt är olika, Håkan och jag.

Jag saknar ofta våra vänner nere i Uddevalla, men när det kommer till EM/VM-fotboll är saknaden nästan smärtsam.
Det finns få saker som går upp emot en fotbollsmatch hemma hos Uffe.
Där vi iklädda blågula kläder sitter och skrålar som galningar och glädjs åt svensk framgång.
Där man får vråla sig hes "DET FINNS BARA EN IBRAHIMOVIC" och där det på väggen sitter ett reklamurklipp från Aftonbladet på Garniers produkter med Zlatan och rubriken "Italien har mjäll".
Där vår vackra blågula fana hänger ner från balkongen dit vi går för att vråla ut vår glädje över Uddevallas stad när bollen dunkas in i motståndarmålet.

Nej, fotbolls-EM blir inte detsamma utan er... så är det bara.

Men jag lovar, i morgon kommer jag ikläda mig den blågula tröjan igen och om Sverige gör mål kommer jag att skrika ändå... För kung och fosterland!
Trots Håkans förtret.
Men det får han ta.
Det är bara EM var 4:e år.
:-D

/Maria

Finland

Idag har vi varit lediga Håkan och jag, en dag som vi bestämde att tillbringa på Sveriges nordligaste IKEA-varuhus.
Som sörlänning boende i Uddevalla hade jag inte vett på att uppskatta närheten till denna butik, då man bara hade ett stenkast till Göteborg.
Men nu känns de 25 milen till Haparanda nära och lagom jämfört med de 40 mil till Sundsvall man annars varit tvungen att kuska sig för inköp av värmeljus och batterier.

Vi shoppade och strosade lite i det köpcenter som skapats runt Haparanda och sen... var det dags för mina fötter att för första gången i mitt liv bestiga finsk mark.

Vi körde in i Torneå, åt lunch och strosade runt i jakt på det otroligt omtalade Alko.
Detta spritmekka där alkoholen i stort sett skänks bort till behövande och dryckessugna.
Butiken var dock inte så lättfunnen och vi var tvungna att klämma ur en vägbeskrivning ur en tystlåten finne för att till slut hitta rätt.
På väg in på Alko stötte vi genast på kulturkrocken mellan de nordiska länderna. En herre som handlat sin vecko(dags?)ranson kom utbärande med två 75:or i varje hand. De diskreta, mörka påsar som man på svenska bolaget väljer att dölja sina inköp i existerade inte för denne man.

Spriten var mycket och billig. Ovanstående flaska inhandlades inte men jag var bara tvungen att få känna tyngden av en 1.75l Finlandia i mina händer. Men det blev en midsommarsnaps och en turkisk peppar-variant, eftersom vi vet att vi har vänner som uppskattar detta ;-)

Det har varit en trevlig dag och för att ruska av oss den lite smått obehagliga finska stämningen gjorde vi en avstickare till det underbara Piteå på hemvägen för en kopp kaffe.

I morgon har vi ännu en ledig dag och det ska bli skönt med lite sovmorgon.

/Maria

Ensam eller i grupp?

Nej, rubriken syftar inte på någon typ av obskyr verksamhet riktad mot de genitala delarna av kroppen, utan om hur man konsumerar sport.
När Sveriges fotbollslandslag igår mosade Grekland (ja, jag tycker att de var överlägsna ett konstigt spelande Hellas), satt jag hemma framför teven mol allena.
Och jag hade inget som helst emot det. Maria såg matchen på en sportbar ihop med några av sina kollegor, och det har väl också sin charm.
Att se på sport i stora sällskap alltså.
Men jag har ibland lite svårt att ta in känslan när man ser fotboll i stora sällskap. Förmodligen beror det på att jag har en tendens att störa mig på alltför högljudda, ibland inte alltför intelligenta kommentarer om spel, domare och spelare.
Jag vill kommentera själv.
Tyst.
I mitt huvud.
Jag är en så'n där tystlåten, analyserande betraktare.
Därmed inte sagt att jag inte har all respekt för de som vill dela idrottsglädje och dito sorg i stora sällskap, men det passar inte alltid mig, så är det bara.

Men, och det ska tilläggas, det är vansinnigt roligt att se hockey live i en kokande, brölande, sjungande ishall!!
/ Håkan

Skitdag

Detta blogginlägg har skrivits, raderats, skrivits och raderats flera gånger nu.
Men näpp, en skitdag som idag är inte värd ett blogginlägg.

Men kom ihåg!
Har du haft en skitdag så är det du själv som har valt att göra dagen till en skitdag.
Ingen annan än du själv skapar skitdagar åt dig.

Så, idag har jag alltså skapat mig en alldeles egen skitdag.
Onödigt?
Ja!
För att inte tala om slöseri med tid.

I morgon ska jag göra mig en bra dag.

Godnatt!
/Maria

Tekniken funkade och jag fick träna

Backupservern skötte sig fint resten av natten och tidigt i morse skakade vi tass och blev vänner igen.
Allt glömt och förlåtet.
Jag menar, hur kul kan det vara att stå i en kall serverhall dygnet runt och skyffla data som ingen använder annat än i krissituationer.
Klart han måste få protestera någon gång och visa att han faktiskt behövs.

Ovanstående gjorde att jag enligt plan kunde fara iväg på akademisk träning med Inger, Sofia och Leo. Träningen gick väldigt bra och det är så roligt att se hur stora framsteg han gör och hur hans kropp förändras från vecka till vecka. Att all nötning och träning man lägger ner, i ur och skur, verkligen ger resultat.

Det känns som om vi gick in i en ny träningsfas idag. Att de övningar vi under snart ett års tid har befäst nu övergår i en form av ren styrketräning.

Så, under sommaren är det det som gäller - styrketräning och långa skogspromenader.


/Maria

Nattjobb

Jag har en arbetsuppgift denna helg.
Att ta en extra backup och därefter en restore, av tämligen mycket data, från en server till en annan.
Det kan låta simpelt och i vanliga fall hade det säkert varit det.
Men av olika orsaker som jag inte orkar gå in på så kräver detta jobb en del handpåläggning.

Därav har jag under gårdagen, natten som var, samt idag varit uppkopplad och stuvat om, styrt om, lagt om scheman och helt enkel manuellt rattat i det som annars sköter sig med automatik.
Ganska spännande eftersom det känns som man flyttar runt korten i botten på ett korthus och hoppas att det inte rasar.

Allt har gått bra och vid 23-tiden i natt kände jag att jag hållt handen på serverkräket tillräckligt och loggade ut för att den skulle få sköta sitt jobb ensam i lugn och ro.
Vad händer då....VAD HÄNDER DÅ!!??
Jo, fanskapet till server tappar självförtroendet/säger upp sig/strejkar (vad det nu var, men jag hoppas innerligt att han hade en mycket bra anledning till sitt oförskämda beteende) och får för sig att stänga ner en av huvudprocesserna.
Som tur är är jag en nitisk kontrollbehovsmänniska som, trots att det inte fanns någon som helst anledning att misstro serverns kapacitet att jobba självständigt, kopplade upp mig en sista gång bara för att se att den skötte sig.
... för att upptäcka att något inträffat för första gången på 2 år som aldrig hänt och som inte ska kunna hända.

Så nu, två timmar senare gör jag ett nytt försök att logga ut och försöka få några timmars sömn.
Så snälla, snälla, goa, förbannade server.
Kan jag få gå och sova nu?
Skulle du kunna tänka dig att sköta ditt jobb ensam utan att jag sitter bredvid och håller handen, ditt bortskämda och uppmärksamhetssjuka kräk!!?

Dessutom har jag ett insektsbett på armen, just nu stort som en handflata. De på ryggen är något mindre men kliar, vätskar och håller på att driva mig till vansinne!
Har petat i mig antihistamin och känner mig slö och slut.
I morgon har jag många timmars hästjobb framför mig med Akademisk träning i Bodan och därefter flytt av hästen till sommarbetet.

...måste få sova...NU!

/Maria

KLÅDA

Klockan är i skrivande stund 3:43.
Kan inte sova och jag håller på att bli fullständigt galen.
JÄVLA MYGG!

/Maria

PS (av Håkan)
Nu var det ju inte mygg som gjorde Marias natt till en plåga, utan den fruktade SCHWIDARN!!
Små hemska köttätande flygkryp...

Sommar i schtaan!

Idag var det premiär för den där stunden som jag bara älskar med den här årstiden.
Lunch på filt nere vid älven med Håkan.
Min arbetsplats ligger precis intill älven och när solen skiner och vindarna är varma finns inget bättre än att få slappa en liten stund i solen och längta efter kommande semester.
Än är det några veckor kvar, men det innebär förhoppningsvis många luncher som idag.

I morgon jobbar vi halvdag och eftermiddagen ska spenderas i Bodan tillsammans med några, som jag, hästgalna kärringar på min arbetsplats.
Vi ska få var sin privatlektion och för första gången ska jag få se vår instruktör rida Akademiskt och jag längtar...
Kameran är laddad och får jag hennes tillåtelse ska jag publicera bilder på henne och den häst hon har med sig som är ett av de mäktigaste djur jag sett.
Ett kallblod som kommit långt i den Akademiska ridkonsten.

Själv tog vi idag en promenad i skogen, Håkan, Leo och jag, i den varma eftermiddagssolen.
Visst blänker han, min lilla ögonsten :-D
Många timmars terapirykt de senaste veckorna ligger bakom... och kunde bara hästfan låta bli att rulla sig varenda gång han kommer ut i hagen hade han alltid sett ut så här.
Och jag hade haft mindre damm i näsan.

/Maria

Ännu ett hästinlägg

Mitt medrytteri har den senaste tiden mer eller mindre varit hästsköteri på heltid.
Leos ägare har skaffat valp och har för stunden inte riktigt tid för två "bebisar", så jag har erbjudit mig att ta ett större ansvar för storbäbisen.
Hon har dåligt samvete och tror att jag ska knäcka mig med stalljobbet.

Faktum är att det är raka motsatsen.

Just nu är det timmarna i stallet som är min räddning, det som hjälper mig att rensa tankarna och komma ner i varv.
Som tur är har jag en underbar sambo som inte bara tillåter att jag lägger 15-20 timmar i stallet under veckorna utan som dessutom ofta följer med och hjälper till.
När han inte följer med så är han hemma och städar och pysslar och fixar middag som står färdig på bordet när jag kommer hem.

Man har det som bra va... :-D

Nu väntar vi bara på en sak... flytten till sommarbetet.
Så snart hoppas jag kunna publicera en filmsnutt på häst med tokfnatt i hagen.

/Maria