Ve Plump

Det fanns en tid då kyrkan förbjöd kortspel.
Jag är helt övertygad att detta förbud avsåg Plump.
Plump är inget man ska ägna sig åt.
Plump är omoraliskt och rent av skadligt.
Plump går bort.
Fetbort.

/Maria
p.s. Maria kom alltså sist, fetsist. /Håkan

Näst sista dagen på året

Håkan var först på väckarklockan även i morse, men lyckligtvis hade jag garderat mig genom att även ställa larmet på mobiltelefonen som jag gömt under en fåtölj, så idag kom vi oss faktiskt upp i tid.
Märkligt hur en så morgontrött människa kan vara så vansinnigt snabb vad gäller att slå av väckaren. Jag hinner aldrig ens höra den.

Red ut en längre tur med Leo idag. Jag vill passa på att utnyttja dagsljuset de dagar jag kan och det är ganska mäktigt att rida ut i soluppgång.
Man kan tro att nedanstående bild är samma som från julafton, men den är från i morse. Faktum är att vi haft denna himmel varje dag i en veckas tid.
Men gärna för mig, inget man tröttnar på...

---> Dagens vy från Leos koja.

---> Morgonpömsiga hästar.

Uteritten gick bra, men jag är fortfarande inte helt och hållet bekväm med att rida ut själv om jag ska vara ärlig. Men vi jobbar på det, tillsammans. Han tränade sina flyktreflexer ett par gånger när vi mötte ett gäng skidåkare samt när han fick se kossor han inte riktigt tyckte sig känna igen.
Däremot är soptunnorna numera ofarliga. Detta bevisade han genom att gå fram och hälsa på varenda en han såg (vilket var ganska många eftersom det var sophämtningsdag). Men jag lät honom hållas. Bättre han undersöker saker som skapar huvudbry i hästhjärnan, än att han ska tro att det är något vi måste undvika.
Skönast av allt är dock att han är fullständigt likgiltig till motorfordon. Vi mötte två traktorer, en sopbil samt en röd gammal Mazda utan ljuddämpare.
Han lyfte inte ens på huvudet åt dem.
Att han kan skvätta till för en brädhög eller en gammal lada känns mer okej än om han skulle kasta sig ut framför en förbikörande bil.

Ett annat moment vi måste träna på är det där med galopp. Leo anser nämligen att kort, långsam galopp är för mesar. Galopp är en snabb gångart och ska så vara.
Det ska gå fort, fort, fortare, fort.
När jag håller in honom vill han tjåla ner huvudet och springa ännu snabbare.
Jag är lite för mesig och att bränna järnet genom byn känns inte så begåvat, så det blev bara små korta snuttar med 20-25 steg i galopp. Får han springa längre blir effekten att han ökar och ökar och blir till slut ganska svårstoppad.
Kul med en pigg häst - men nästan lite väl spännande ibland :-)

Vi har även under dagen firat Håkans mamma som fyller år samt trängts en stund med folk på stan.
Har fyllt fyra flyttlådor till och senare i kväll ska det ses på hockey och spelas Plump.
De fick storstryk igår när vi spelade Alfapet så idag ska jag tydligen få igen.

---> Kul spel!

/Maria

Oplanerad sovmorgon

Efter en aningen stressig morgon med övertygelsen att Håkan för sista gången tillåts vara Master of the alarm clock, stressade vi iväg sisådär 9:30 (istället för tänkt avgångstid 8:00).
Håkan till jobbet och jag till stallet.
Min plan att förneka den kommande förkylningen lyckades och stalljobbet flöt på fint.
Red en liten sväng och morgonens stora glädjeämne var att Leo lyckades byta varv i traven, både åt höger och vänster.
Detta firades med en extra morot till Leo och två knäckemackor med baconost till mig.
Ärligt stulet från Gun-Britts kyl i Bodanboden. :-)
Tack, det var gott!

Har även hunnit komma igång med flyttpackningen.
De 14 första flyttlådorna är packade och klara.
Tre bokhyllor och halva köket.
Nu ger jag mig för idag. Har lovat mig själv att inte stressflytta denna gång och verkligen utnyttja det faktum att vi tvingas betala dubbla månadshyror.

Jag är dock en aning bekymrad över min älskade sambos hälsotillstånd. Efter avslutad arbetsdag kom han hem likblek och hostande och idag var det han som blev beordrad i säng.
Får se om jag lyckas övertala honom att stanna hemma i morgon så att han är frisk till nyårsafton.

/Maria

Frisk, inte sjuk - Frisk!

Försöker mota bort en fökylning som sakta smyger sig på.
Om jag tänker starkt att huvudvärken beror på trötthet, hostan på att jag satt i halsen, den täta näsan pga. att jag har massa stalldamm i den och värmen i pannan på att jag nyss stått vid spisen och lagat mat - så kanske jag kan lura mig själv... ett tag till i alla fall.
Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk!

Hade en trevlig ridtur tillsammans med Karina idag.
Bra toleransträning blev det. Många skotrar (jäsikens vad fort de kör ibland), ett par traktorer, en galet vrålskällande hund, ett gäng kossor, prasslande höbollsplast på en gård vi passerade samt ett stycke gubbe som smällde i en brevlåda bakom oss.
Dessutom en smula vind i träden.
De är duktiga våra hästar.
Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå att Leo, som är så låg i rang och med ett tämligen (tror jag) taskigt självförtroende anser att hans plats alltid ska vara först i ledet.
Men, det verkar vara den uppgift han har i sin nya flock. Att gå först och bana väg för de andra med sina långa varmblodsben.
Extra effektivt när det kommer till snöplumsning.

Håkan har nu beordrat mig i säng en stund så att jag ska vila upp mig. Det är bäst att göra som man blir tillsagd så nu får det bli en stunds bokläsning.
Flyttlådorna är hämtade så i morgon efter stallgörat börjar nedpackningen.

/Maria

Batman

The dark knight.
Oj! - vilken bra film...

/Maria

Vuxendagis i Bodan

Dagen har ägnats åt hästgalna kärringars motsvarighet till LAN-party.
Eller "vuxendagis" som någon sa. ;-)
En dag med träning i NH-anda som var makalöst trevlig.

Första övningen var mycket intressant där vi satt upp och tog alla 5 hästar på ridplanen samtidigt. Traskade runt utan att styra dem och "skyddade" våra egna hästar från de andra när de kom för nära bakifrån.
Mycket nyttig övning med resultatet att vi alla sedan kunde rida runt utan att hästarna brydde sig om någon annan än den som satt på ryggen. Därefter red vi en bana med olika övningar i slalom, gå framåt och backa genom labyrint, sidvärtesförflyttningar samt inslag av de akademiska skolorna.
Avslutningvis satt vi av, kopplade lös vår häst och lät den följa oss in emellan och förbi de andra stillastående hästarna.

Hästarna verkade minst lika nöjda med dagen som vi. Tyvärr har jag inte fotat så mycket själv eftersom jag hade fullt sjå på hästryggen. Men mer bilder kommer senare på Rosenryttarnas hemsida.

---> Banbygge

--->Taget från hästryggen. Leo har fått uppsittargodis och ja...vill ha mer.

--->Leo tar sig en funderare på dagens övningar. Att förflytta sig framåt och bakåt kan man förstå, men varför i sidled? Inget man fick lära sig på travet... mycket konstigt.

--->Åka snålskjuts.

Resten av dagen kommer att bli stillsam... utomhus en hel dag är skönt tröttande.
I morgon kväll kanske vi så smått börjar smyga igång med flyttbestyren.
Känns skönt att komma igång.

/Maria

Höautomatsinlägg

Annandag jul och de andra sover.
Det är bra att de sover. Sömnen har en läkande kraft på förkylda kroppar.

Ja, alla sover inte... lånekatten gör sitt bästa för att väcka de andra genom att skrikande bära runt på benvärmare, vantar och koftor.
Väntar bara på att hon ska börja släpa runt på möblerna oxå så att vi kan nyttja henne för kommande flytt.

Detta inlägg tillägnas Elisabeth, som ville se bilder på höautomaterna som de byggt i Bodan.
Vet inte om de går att köpa någonstans, dessa är iallafall hemmasnickrade.

---> Framsida: Automaten består av två fack. Matas uppifrån och töms ut via luckorna i botten.

---> Lunchluckan har öppnats och bakom mig står en hungrig häst.

---> Baksida. Zem smaskar hö.

---> Undersida. Luckorna hålls uppe av magneter när strömmen är på.

---> Branddörrsmagnet.

---> Timern som styr ström på eller av, en enhet till varje lucka.

Idag har jag en hästfri dag.
Funderar på att åka till jobbgymmet och träna.
Leos träning är jag noga med... men min egen kropp förfaller allt mer.
Troligtvis är där fullt av andra kommunanställda med julmatsångest. Vi får se, kanske kommer jag på bättre tankar.

/Maria

Juldag

Nu har Sophie och Linus kommit till oss.
Mycket trevligt.
Vi har ätit hasselnötsbiffar.
Hasselnötter är juligt...
Så idag åt vi julmat :-)
Riktigt gott faktiskt. Hasselnötter, zucchini, rotselleri, lök, vitlök, ägg, salt och peppar.
Rivs, geggas ihop och steks.

Håkan och Sophie snörvlar i kapp med var sin otäck förkylning och inte en droppe Nezeril finns att tillgå i lägenheten.
Men lånekatten är lycklig för att hennes mamma har kommit tillbaka.

Flyttnerverna börjar kännas i mig.
Om drygt en vecka får vi nyckeln till vår nya lägenhet och vi har inte ens börjat packa.
Ujujuj!
Men... julhelgen är lång.
Och det sägs att vi har någon form av rutin på det här med att flytta så det ska nog gå bra.

/Maria

Den infann sig till slut...

Det var fortfarande mörkt när jag stod upp i morse.
Läste morgontidningen, åt en snabb frukost, klädde mig varmt och for denna kalla julaftonsmorgon till stallet. På radion i bilen spelades julsånger och när jag svängde av Burträskvägen in mot Bodan så slog den till som ett slag i magen, ett underbart sådant.
Julstämningen!
Solen höll just på att gå upp, vinterdagen vaknade och himlen var så vacker.
Jag rös av lycka och en inre frid spred sig, djupt inifrån mitt hjärta och ut i varje kroppsdel.

Hade önskat att jag hade en bättre kamera som mer rättvist kunde återge himlens färger, men tro mig... det var mycket vackert.

---> Solen går upp över Bodaträsket.

--->Leos utsikt när han vaknar på morgonen.

--->Fått varsin julklappsmorot.

---> Matte gick upp i skogen med hunden.

---> Nyfiken Leo.

---> En vacker och stolt ledare, Morisco alias Mosse. Vit som snö.

---> Leo med flickvännen Trixi.

---> Årets julmat, mycket gott!

---> Julbord.

Karl-Bertil Jonsson har precis delat ut julklappar till de fattiga och nu är det snart dags för julaftonspromenad.

GOD JUL!

/Maria

Kreativ uppesittarkväll

Vi skapade en ny jultradition i år, Håkan och jag.
Ni minns när man som barn ritade ett huvud på ett papper, vek ihop och överlämnade till en kompis som fick rita överkropp, som vek ihop och lämnade tillbaka för att man själv skulle rita underkropp osv osv.

Denna uppesittarkväll har ägnats åt samma variant fast i skapande av juldikt.
Här är resultatet, ocensurerat och smutsigt.
I all sin ärlighet, skapat av 1 st. sanlöst trött människa samt 1 st. mycket förkyld.
Och ja, vi vet att alla former av versfötter och grammatisk korrekthet är lämnad åt fanders.
Det är ju ändå jul...

Juldikt 2008
Skelleftenattens snö är ljus
gnistrar av gatuljusen
De flesta sova av rus i hus
tungt inni nattsärksblusen.
Tomten har inte vaknat än
sover och laddar för morgonen,
sover och drömmer naken.
Imorrn får han jobba för saken.

Tomten har slitit i snart ett år
Släden är packad med klappar små
Finanskrisen även för tomten blev svår
Nissarna har skurits ner till två
Övriga hämtar sin lön hos Kassan
Står i kön med den stora massan
Månen lyser på tomtens luva
Dessutom har han fått snuva

Tomten i Stan är ändå rätt nöjd
det finns en räddningsplanka.
När börserna rasar från högan höjd
och alla blir arma och panka.
Staden har eget kraftbolag
elen den räcker nog ett tag.
Dels ger den pengar i pungen,
det som blir över får kungen.

Stadens Stolthet, ett hockeylag
ligger i topp över jul.
Arenan bjuder på väldigt drag
vinster är alltid kul.
Oron finns ändå där på lut
lyckan kan mycket snabbt ta slut.
Vips kan man neråt dala
och än en gång våndas och kvala.

Tomten sover och rids av en mara
Ska AIK orka i längden
Lagets vara eller icke vara
De är bara ett lag i mängden
Men hoppet är det sista som dör
Skrbek och Pumba sitt bästa gör
Pucken är platt och isen är hal
Tomten lider helvetets kval

Tomten sover tungt som en gris
Kommer han nånsin att vakna
Snart är hela julen i kris
Barnen sina klappar sakna
Av grötkorv och glögg blev det mycket igår
Tomtebaksmällan är olidligt svår
Han dreglar, snusar och snarkar
Skam vet åt varthän det barkar.

Julklapp är saligt att giva,
likaså roligt att få.
Gåva som tappats i driva,
den kan bli svårlig att nå.
Men framåt våren i solig tö
klappen framtinar bland fjolårshö.
Den som den hittar lycklig blir,
givaren okänd förblir.

Nu har min sambo helt tappat grepp
Dikten blir rörig och sned
Han är förkyld därav hjärnsläpp
Jag försöker att inte bli vred
Tomten han sover berusad i natt
På golvet ligger 2 x katt
Skelleftenattens snö är ljus
Ögonen är fulla med grus

Så, godnatt...

/Håkan & Maria

Julstämning?

Så, då var jobbet färdigjobbat, stallpysslet färdigpysslat, middagen uppäten, chokladasken öppnad och fötterna placerade på soffpallen.
Om nu bara grannen slutar renovera i lägenheten intill och Håkan blir frisk så kanske den kommer... julstämningen.
Ju mer hysterisk denna högtid tenderar att bli desto svårare har jag för att komma in i den rätta stämningen.
Som om köphysterin inte vore makaber redan som den är, ser våra väna arbetsgivare till att vi får lönen dagen innan julafton så att vi ska hinna bränna upp även det mesta av januarilönen.
Tur för affärsmännen för det fungerar verkligen... det var ganska olidligt på stan idag.
Och om paniken och stressen jag såg i människornas ögon är det som kallas julstämning så är jag nog lika glad att den uteblir ett tag till för egen del.

Undrar om de tre vise männen var lika stressade över de gåvor som skulle införskaffas till det lilla Jesusbarnet.
Undrar om de sprang runt vilsna och glosögda med gråten i halsen i jakt på den rätta julklappen till vår Frälsare...och önskade att de kunnat få nästa månadskamel utbetalad liiite tidigare för att kunna köpa några klappar till.

För er som möjligtvis glömt bort det - eller skrämmande nog kanske inte känner till det - så firar vi faktiskt jul av den enkla anledningen att Jesus föddes för drygt 2000 år sedan.
Självklart?
Ja, kanske. Men det är så lätt att glömma bort när vi stressar runt som galna för att bränna så mycket pengar och handla så mycket mat som möjligt, allt för att hinna komma i julstämning.

Egentligen borde jag kanske skämmas för att jag inte har rullat en endaste köttbulle, griljerat nått grisarsle eller ens kokat knäck.
Ibland önskar jag att jag var en kvinna av den mer traditionella sorten, som lyckades plocka fram den där enorma kraften som måste finnas för att kunna daska fram ett dignande julbord bestående av 713 olika rätter... men just nu inte.
Just nu är det ganska skönt att veta att morgondagens middag består av fläskfilégryta och klyftpotatis.

Jag önskar er en riktigt God... stämningsfull och lugn, Jul.
Kramar!

/Maria

Kallregn

SMHI brukar inte alltid ha rätt i sina prognoser.
Men en juldag med -9 och regnskurar känns nästan lite väl fantasifullt.

Hoppas de har fel...

/Maria

Vacker vinterdag

Årets mörkaste dag.
Solens uppgång 9.47
Solens nedgång 13:24

Och nu vänder det. Snart är det sommar och ljust dygnet runt.
Men just nu njuter jag av den snö som kom i natt och som tog bort den eländiga halkan.
De få timmar solen är uppe är det så vackert att man nästan tappar andan.
Visst är det härligt med sommar och värme, men vintern har sina fördelar den oxå...

/Maria

Lördag

Det kom blombud igår kväll.
En julbukett från min guddotter med familj.
Mycket fin. Tack så mycket!

Har spenderat många timmar i stallet idag tillsammans med Karina.
Mycket trevligt har vi haft och helt suveränt nu när man kan pausa i halvtid, gå in i värmen och ta sig en kopp kaffe i arbetsboden.
Våra hästar var på gott humör och även om det var en smula halkigt på ridplanen så gick det ändå att köra ett pass akademiskt.

Jag fick även den äran att programmera de nya höautomaterna. Världens mest avancerade timer med 50 olika programval som kan ställas in i alla möjliga varianter av ström av och på.
Dock inte så avancerad att ställa in som det såg ut från början efter att ha ögnat igenom bruksanvisningen.
Vi får väl se om jag gjort rätt i morgon, om de tre första luckorna öppnas klockan 6 och de andra klockan 12.
I värsta fall får väl hästarna använda bakhovarna och lösa lucköppningen själva.

Leo har ingen höautomat i sin natthage eftersom han lyckligtvis fixar fri tillgång på mat utan att äta sig smällfet. Mitt huvudbry består i hur jag ska kunna lasta in så mycket hö som möjligt utan att han trampar runt i det och använder det som toalett.
Han är söt, men något grisig ibland.

/Maria

Träskvecka och rakad apa

Det har inte varit någon munter vecka arbetsmässigt.
Trasslande teknik i kombination med stundande årsskifte och julstress har genomsyrat vår arbetsplats och mer än en gång har jag fått ikläda mig rollen som förstående medmänniska och psykolog istället för IT-tekniker.
Och att känna medlidande är inte svårt, för dem - som för 15:e gången samma vecka tvingas starta om "sitt sega helvete till dator" för att veta att det inom kort blir likadant igen samtidigt som deras journaler, fakturor, årsredovisningar och annat växer på hög.
Sällan har jag hört, i övrigt så timida och lugna människor, ta till sådana elaka och rent ut sagt tunga svordomar vad gäller sitt arbetsredskap.
Det finns nog inget som kan få en människa att förvridas och tända till så in i h-vete som sega arbetsstationer, blåskärmar och oförståeliga felkoder.

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss oro över att vi skapat en verklighet där vi låter världen rasa samman pga. teknik.
Att vi i stort sett inte kan utföra en enda arbetsuppgift om vi inte kan logga in på vår dator.
Där vi tappar förmågan att kommunicera med varandra utanför Outlooks gränser.
Skrämmande... men sant!
Men likväl är det väl detta vi strävar efter. När vi implementerar system efter system som ska ta hand om och ersätta det manuella och slutligen kanske även oss själva.
För att inte tala om mitt eget arbete i sig som hade varit fullständigt överflödigt utan IT.
Och så var man inne i yrkesgrubblerierna igen...uuuuuuuuh!
2 glas rödvin en fredag kväll, efter en vecka som denna, göder bistra tankar om meningen med det man valt som yrke.

Nä!
Uppgaskning!
Det är ju ändå fredag...
argalappen.se är en underbar sida om man vill frossa i irritation från andra medmänniskor tyngda av I-landsproblem.
T.ex. om "äcklet som rakat en apa".
Humor! :-D

Kram och trevlig helg!

/Maria

Top 4 googleträffar

Med intresse följer jag ibland vår besöksräknare och vilka google-träffar som leder stackars förvirrade surfare hit.
Att de mest konstiga sökningar når fram får mig ibland att oroas, stundtals rodna, över innehållet i vår blogg.

Men top 4 listan är ändå ganska harmlös. Och med top 4 menar jag dagliga sökträffar.

1. B12-brist
Nog måste det väl ändå finnas läkemedelsvetenskapligt bättre lämpade sidor rörande detta ämne än en blogg skapad av en medelålders tant med vitaminbrist.
För er som undrar och har frågat via kommentarer (med reservation för mina bristande kunskaper i läsandet av läkarjournaler, men å andra sidan - den som tolkar allt på internet som fakta lider av större problem än vitaminbrist)
Referensvärdet för S-kobalaminer (som, om jag förstått det rätt, var det som indikerade att jag led av B12-brist) är 150-700 pmol/L. Mitt värde låg på 65.
En period av mitt liv som jag sov, deppade, tappade hår och kände mig allmänt risig.
Nu knaprar jag Behepan och mår finfint!

2. Katt kissar blod
En sökning som går i perioder. Det verkar som om landets katter just i månaderna november-december lider av kraftiga urinvägsbesvär.
Om ni som söker träffar detta inlägg så har vår lilla fröken varit frisk i blåsan sedan vi bytte foder. Royal Canin Urinary S/O - svindyrt veterinärfoder, som fungerar.
Dessutom håller hon vikten, innehållet i kattlådan blir och luktar mindre och hon tycker att det är gott.

3 - Snäll mot magen mat
Ja, haha, kommer ni på vår blogg om ni vill ha tips om mat som är snäll mot magen så tycker jag synd om er. Sökningen träffar rätt för att jag för ett tag sedan försökte återuppta 5dagars-perioder av fasta, något som i mitt tidigare liv fungerade bra för mig. Men som denna gång misslyckades kapitalt efter 2 dagar, inte för att jag inte kan leva utan mat utan för att jag inte kan leva utan snus.
Tragiskt men sant.
Den mat jag äter är högst troligt inte snäll mot magen, men min mage har lärt sig acceptera att jag äter det jag tycker är gott... gärna fett, naturligt fett men i lagom mängd.
Vill man vara snäll mot magen ska man nog inte bara satsa på matintag utan se över sitt liv överhuvudtaget. Stress är värre än "osnäll" mat... i alla fall för mig!

4 - Arlaharen
"Visste du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arlaharen och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen" lyder texten med tillhörande taskigt tecknad hare med pistol. Obskyr mjölkpaketshumor.
Ingen aning om var den kommer ifrån, men det är humor ändå... på nått sätt.

/Maria

Inte ens "Njö"

Jag borde ha förstått.
Efter gårdagens stallvistelse, så full av lugn och harmoni där allt flöt på med lugna, duktiga hästar och arbete som gick fort och lättvindigt, borde jag ha förstått.
Förhållandet mellan flyt och jävelskap är nämligen konstant och har man det för smidigt en dag kommer det surt igen.

Det märkte min stallkollega och jag när vi skulle starta bilen och fara hem.
Totalstrejk!
"Den säger inte ens Njö", sa hon när hon ringde sin sambo.
Och när nyckeln vreds om så sa den verkligen inte ens njö, host, skrrrrr, eller andra ljud som brukar beteckna trögstartade bilar.
Vi försökte oss på en liten insats i andan - Kvinnor Kan, plockade fram manualen till bilen, lyckades hitta hur man fick upp motorhuven, var säkringslådan satt och gick igenom listan över konstiga mojänger som kunde orsaka uteblivet "Njö".
Utförde ett litet provbyt av något som lät rimligt men bilen förblev ytterst lågmäld.
Vår enda slutsats blev att vi troligtvis parkerat bilen mitt i ett currykryss som slog ut elektroniken eftersom Karinas mobildisplay i samma stund vändes upp och ner(!).

Slutligen fick vi ringa våra underbart snälla sambosar som återigen fick rycka ut och ställa upp för sina hästgalna kärringar.
I väntan på dem invigde vi den nyrenoverade klubbstugan, som är så fin att den kräver ett eget inlägg (kommer inom kort) och tröståt ur pepparkaksburken. (Förlåt Gun-Britt, men nöden har ingen lag...)
Våra räddare kom, med startkablar i högsta hugg som tyvärr var verkningslösa och historien slutade med bogserlina mellan våra fordon in till stan.

Nu - sova!
I morgon är en annan dag, en dag med flyt!

/Maria

Morgontrött

För ett tag sedan föll jag för ett extremt tekniknörderi och köpte en Axbo.
En väckarklocka som känner av och väcker oss när vi sover som minst tungt.
En underbar investering som har fungerat väldigt bra (under förutsättning att jag ser till att få det antal timmar sömn min lekamen kräver. Efter fem timmars sömn spelar det ingen roll när eller hur jag blir väckt, färre än sju timmar och jag är i det närmaste medvetslös.)

Nu har vår kära Axbo slutat fungera. Lyckligtvis är det garanti kvar på den, men ska man kunna nyttja garantin måste prylen i fråga lämnas in, och det blir som aldrig av.
Vilket får till följd att jag varje morgon i en veckas tid blivit väckt när jag sover som tyngst.
När hjärnan är som en tvättsvamp och tankarna klamrar sig fast i drömmarnas galna värld som envist talar om för mig att ljudet jag hör inte har någonting att göra med att jag behöver vakna.
Mycket jobbigt.

I morse vaknade jag 1 timme senare än vad som var tänkt med en vanlig väckarklocka i vänsterhanden och mobiltelefonen i högerhanden, snoozandes var femte minut. Var tionde minut med vänsterhanden och var tionde minut med högerhanden. Samtidigt som katterna smällde som galna i garderobsdörrarna för att få tyst på det enerverande ljudet.
Till saken hör även att mobiltelefonen för säkerhets skull låg i andra änden av sovrummet - vilket innebär att jag uppenbarligen gått och hämtat den i ett tillstånd av djup dvala.
Skrämmande!

Vet inte hur jag ska bära mig åt för att vakna utsövd i morgon.
Öppnar helpdesktelefonen och måste upp senast 05:10.
Funderar på att ställa ett vattenglas på sänggaveln, alternativt något tungt - men lättnedputtat.
Då kommer lånekatten garanterat att knuffa ner det i huvudet på mig.
Problemet är att det troligtvis kommer att ske kl 02:30 i natt.

Min första åtgärd är hur som helst att gå och lägga mig... NU.

/Maria

Snart jul

Vi kan vara äckligt effektiva min käre sambo och jag.
Efter att ha klottrat ner en julklappslista for vi till stan och 35 minuter senare var det mesta inhandlat.
Skönt. Men jag grämer mig över att jag ägnat en hel månad åt ångest inför något som så snabbt var överstökat.
Nu kan jag ägna resten av veckan åt att invänta den julstämningskänsla som annars brukar komma till mig först då vi tar vår sedvanliga julaftonspromenad Håkan och jag.
Efter en god julmiddag (vad som helst men inte julmat) då vi promenerar runt i stan och tittar på (och ibland förfäras över) allt pynt som pryder stadens bostäder samt fördomsanalyserar människorna som bor där.

Lite hästbilder från denna och förra helgen.
Till synes blir det en vit jul i år.
---> Söndagstur med rockarden. ---> Myskoxepälsen gör att frysmärkningen nästan inte syns. Bra, tycker inte om assosiationerna jag får till siffertatueringar på individer.
---> Fotograferingsminen: "Visst är jag söt - ge mig karameller".
---> Snöbus.

En vecka och två dagar kvar, sedan följer lång ledighet och jo... det ser jag fram emot.

/Maria

Ledarskapskamp

Det var dags för julfest igår.
Trevligt och välarrangerat in i minsta detalj, men idén att stanna kvar tills lamporna släcktes och att karaokesnubben gäspande packade ihop sina grejer verkade betydligt mer begåvad igår än i morse.
Återigen fick jag med tung skalle pallra mig iväg till stallets arbete med insikten att bönder måste vara ett mycket nyktert släkte.
Allt gick lite långsammare men efter att ha jobbat tungt i ett par timmar med skitkärror och vattenhinkar hade ångest och gammal fylla transpirerats ut och jag började sakta men säkert komma tillbaka till livet.

Dagens slitgöra visade sig dock ännu inte vara över.
Mitt ledarskap över Leo har blivit betydligt mer befäst under de här månaderna som jag haft förmånen att tillbringa ganska mycket tid tillsammans med honom. Leo är en ganska "enkel" häst i det avseendet att han inte trivs med att bestämma själv och så länge jag bevisar mig som värdig ledare så är han nöjd med det. Visst testar han mig ibland, men det ska han göra. Han är ju häst.

MEN... jag är inte ensam ledare över Leo.
Det finns någon som tillbringar betydligt mer tid tillsammans med honom.
Hon är stark, bestämd och pratar hästspråk flytande.
Att mäta sig med ett 18 år gammalt halvblodssto som är ruggigt mentalt stark är ingen enkel uppgift och idag hade vi en ordentlig kamp.

Det började med att jag i all välmening skulle ta in Leo för att rykta upp honom lite. Det tyckte inte alls Trixi att jag skulle göra. "Leo är min häst" sa hon och drev iväg honom längst bort i hagen. Jag plumsade efter dem och hämtade båda två, de sprang tillbaka till hagöppningen, inväntade att jag skulle plumsa i den meterdjupa snön tillbaka för att då jag var framme återigen springa i full karriär längst bort.
Så höll det på ett tag... och jag kunde riktigt höra hur Trixi skrattande sa till Leo. "Haha, se nu vad rolig din människa ser ut när hon försöker ta sig fram genom den djupa snön med sina korta små ben".
En sak har jag lärt mig under den senaste tiden tillsammans med dessa djur och det är att uppstår en sådan här situation så finns det inget som heter "Ge upp". Oavsett hur tungt det känns och hur ont om tid man har så måste man fullfölja det man påbörjat. Annars går man ur striden som en förlorare med en garanti att nästa dust kommer att vara dubbelt så jobbig och ta dubbelt så lång tid.

Som tur var kom återigen min mentor och stallhyresvärd Gun-Britt till undsättning och talade om för mig hur jag skulle hantera situationen.
Fokus på Trixi.
Sagt och gjort, istället för att försöka driva Leo riktade jag all energi mot henne istället.
Hon blev upprörd och käftade emot och det faktum att hon inte bara är stor och makalöst mentalt stark utan även blind på ett öga gav mig verkligen något att fundera på.
När Leo kommer i full karriär mot mig räcker det att jag sträcker på mig för att han ska stanna och inte springa över mig. Om Trixi kommer mot mig och jag står i hennes blinda vinkel kommer hon kanske att ramma mig även om det inte är hennes avsikt. Det räcker inte att jag syns för henne, jag måste även höras.

Till slut hade jag ändå lyckats driva in henne i ett hörn och stod så mellan henne och Leo. Leo som tyckte att situationen mellan hans ledare var en smula förvirrande höll på att barnsla sig enormt genom att hoppa runt och rulla sig som en tok. Men, eftersom han är den han är så höll han sig på behörigt avstånd med sina sprattlande hovar.
Trixi och jag stod stilla och mätte varandra en stund tills Gun-Britt sa åt mig att det var dags att flytta hennes bakdel.
En stund senare var kampen över och hon lät mig ta in hennes häst... för den här gången.
Jag tror inte att jag vann, det kändes inte så, men hon gav med sig och accepterade det för stunden.

Har insett att jag står inför en ny utmaning vad gäller hästkommunikation och det ska bli intressant att få Trixi att förstå att även om hon bestämmer över Leo så är hon inte ensam om det. Som tur är har vi en inhängnad ridplan att träna på, att utöva sånt här i en stor hage med djup snö är inte att föredra. Det gör mig långsam och trött och ska jag kunna vinna den här kampen måste jag ha bra underlag under fötterna, hjälm på huvudet och definitivt inte vara bakfull. ;-D

I kväll ska vi på middag hos våra vänner Magnus ooch Carina. Det ska bli både gott och trevligt.
Men jag måste kanske taktiksova en stund. Just nu är jag MYCKET trött.

/Maria

Shoppingångest

Jag är en skam för kvinnosläktet.
I alla fall när det kommer till shopping.
I veckor, ja månader, har jag dragit ut på eländet att köpa nya kläder. Min stackars sambo som troligtvis är kräkless på att se mig traska runt i gamla trasor gör de flesta inköpen men just idag behövde jag köpa kläder som de facto behövde provas innan inköp.
Kläder som inte bara är praktiska att ha i ett stall när man skottar skit utan kläder som passar på mer civiliserade sammankomster, typ fester.
Även om jag gärna skulle vilja så passar det inte att gå på julfest i min favorittröja som jag ärvde(!) 1992 med ett fint märke på bröstet lydande "VL - Operation Mjölkkossan".
Slutade därför lite tidigare idag för att yra runt i stans butiker i jakt på detta nödvändiga ont... kläder.

Jag var trött, jag var svettig, jag var yr och utan att ha inhandlat någonting hamnade jag till slut i kön på Ica med en kexchoklad i mina, av sockersvacka, skakande händer.
Håkan ringde och som tur var kom han till min räddning någonstans nere på en butik som jag nästan aldrig besökt där jag med gråten i halsen stod och ryckte frenetiskt i kjolar som hängde så tätt att när jag lyckades dra loss en från klädställningen medföljde 8 andra kjolar och 10 konstiga toppar och allt rasade ner på golvet.
Alla kjolar var i storlek 46 och jag ville bara gråta.
Den trötta expediten hade just talat om för mig att det bara fanns stora storlekar kvar. AV ALLT!?! 20 olika modeller och bara en storlek. Hur är det möjligt!!?

Håkans lugn gjorde verkan, men inköpen uteblev tills vi 5 minuter innan stängningsdags kastade oss in på en av stans dyraste märkesaffärer.
Emedan undertecknad återigen började virra omkring och med blinda, förtvivlade ögon slita bland galgarna smög Håkan direkt fram och viskade med den vänliga expediten och likt två läkare i vita rockar kom de sedan mot mig med lugnande röster och 10 minuter senare gick jag ut nyekiperad och ohemult mycket pengar fattigare.

Har nu kommit till insikt att jag faktiskt, smärtsamt men sant, är fullständigt invalid vad gäller ämnet shopping.
I fortsättningen får det bli som idag. Jag får bli ledsagad till en butik som jag antar har något jag behöver och be dem plocka fram något som passar.
Det kommer att bli dyrt, men lyckligtvis händer det inte så ofta.

I morgon ska jag köpa skor... ska verkligen bli skitkul.

/Maria

Lördagspyssel

Dagen börjde lagom bra med ett par timmars uppkoppling mot vårt backupsystem för att, för vilken gång i ordningen vet jag inte, försöka stuva om bland våra jobb för att uppnå optimal prestanda under en helg.
För att återigen konstatera att det inte går att pressa in en flodhäst i en tändsticksask.
Datamängderna är för stora och helgen för kort... så om två veckor blir det nya inställningar och nya försök.
Lagom julpyssel. Blä!

Men sen for jag till stallet och som vanligt, så fort jag kliver ur bilen i Bodan, stänger jag av allt som har med jobbet att göra och lever i nuet tillsammans med världens bästa häst.
Idag stod uteritt på schemat och i sällskap med Gun-Britt och Karina plumsade vi ut med våra hästar upp i skogen.
Och mycket plums blev det. Hästarna frustade, stånkade och jobbade sig fram genom den djupa snön och vi duckade för de snötyngda grenarna och njöt av en härlig tur.

Håkan är i Sundsvall och målar om i Linus och Toves nya lägenhet. Själv ska jag se finalen av Stjärnor på is och ja... kanske koppla upp mig mot backupsystemet och se om det jag vill ska gå klart är färdigt innan nästa jobb ska starta.
Jag saknar dig Håkan, skönt att du snart är hemma.

/Maria