Flytt och lössläppta naglar

Mina naglar håller på att lossna.
Iallafall känns det så.
Anledningen till detta är att jag låtit mina händer tillbringa 8.5 timmar i en hink med vatten och rengörningsmedel.
Håkan säger att naglar inte kan lossna bara sådär, men jag tvivlar.
Hade jag tagit i med tång och gjort ett litet ryck hade de släppt, garanterat.
Men jag tänker nog inte testa.

I dagarna två har vi flyttat Håkans mamma till hennes nya lägenhet.
I går kånkades det möbler och kartonger.
Håkan och hans bror bar och lastade och de hade god hjälp av en bekant till Håkans syster som vi, utan att jag närmare behöver beskriva hans fysiska egenskaper, kallade Hulken.
En flyttkartong med köksprylar som Håkans mor och jag, med kaftig ansträngning, släpade ut i hallen lyfte han upp i ett nafs - plus en lika tung låda som stod under... samtidigt!
Makalöst!

Idag har Håkan med syskon fixat till moderns nya lägenhet medan jag själv tog med min lilla städhink till den gamla lägenheten för operation urstädning.
Nej, jag drog inte nitlotten.
Saken är den att jag tillhör de där galna människorna som tycker det är roligt att städa.
Så, med radions sällskap (popdunka? Nej, givetvis P1, P1 är en underskattad kanal och jo, jag börjar nog bli gammal) skurade jag skåp och lådor, spis och kyl och frys och allt därtill och nu...
...håller naglarna på att lossna.

Ändå har jag inte hunnit så mycket mer än köket.
Har förstått att gamla människor tillbringar mycket tid i sina kök.
Efter tredje omgången med ugnsrengörning höll jag på att tappa modet fullständigt.
Nivån på lägenhetsutstädning har jag lärt av min exsvärmor Margareta och även om jag inte alls är lika noggrann som hon så är jag nog oerhört petig.
Iallafall om man jämför med hyresbolagets "såkallade" urstädning av Gunnels nya lägenhet, som enligt mig var kraftigt underkänd.
I ren ilska fick även detta kök torkas ur i går kväll.
Hmpf.

Nåväl, saker börjar falla på plats och det känns som om vi håller tidsramarna.
Två dagar återstår tills man åter ska tillbaka som kontorsråtta.
Ute i sommarkvällen hörs skrål och scenljud från årets Stadsfest, i år ännu inte besökt.
Men i morgon!!
Då blir det fest, förfest här och sedan bär det av till festivalområdet.

Men, först måste här städas...
;-)

/Maria

FyrtioEvaår

Idag har vi ägnat oss en hel del åt 40-årsfirande.
Eva, som gjort en flytt till Bureå tidigare i sommar, har lyckats kravla sig över 40-strecket.
(Denna charmerande kvinna visade sig förra sommaren till bådas vår förvåning, efter den sedvanliga skelleftesedvänjan av allmän släktgenomgång när man träffar en ny person, vara kusin till min hädangångne far).

Det hela inleddes med ett antal timmar i Äventyrshuset, en anläggning inne i ett berg strax norr om centrum av staden.
Där ska ett antal rum av olika slag överlistas med en blandning av logiskt tänkande, vilda gissningar samt, i vissa rum, ett visst mått av fysisk förmåga.
Vi var indelade i olika lag, en mix av småknoddar runt 10 år (smidiga typer bra att ha i vissa rum) samt bastanta 50-åringar (typ undertecknad) som mest tog plats och var i vägen.
Nåväl, det var trevligt på många sätt och tävlingsdjävulen fanns mer eller mindre representerad i alla lag.
Sedan blev det förflyttning till Bureå för smörgåstårta och presentutdelning.
Vi åkte dock hem rätt tidigt för att ladda för morgondagens flytt av moder till ny lägenhet.
Mer om denna flytt kommer kanske i ett framtida inlägg, vi får se...

För övrigt måste jag tillägga att friidrott kan vara en makalös TV-underhållning.
Centimetrar och sekunder (eler tio- och hundradelar därav) kan skapa spänning helt utan manus och regi. Iallafall om man som jag är lite idrottsintresserad.

/ Håkan

En hyllning till en liten norrländsk stad

"Piteå är en liten täck och snygg stad, mindre än Umeå men vida trefligare och bebodd af äkta Westerbottningar, det vill säga ett godlynt, redigt, vackert och välviljande slägte.
Dagdrifvare och finska sjömän syntes här icke alls till"
citat Nils Arfwidsson 1835, Linnéutställningen Piteå museum.

Vi tog en tur till Piteå igår, Håkan och jag.
En eller ett par gånger per år gör vi det.
Piteå är en mycket speciell stad.
Ett ställe där man känner sig välkommen på något sätt.
Man blir glad av att vara i Piteå.

I Pite får man parkera gratis i tre timmar.
I Pite kan man gå på Ekbergs konditori och äta Sveriges godaste jitterbugg... eller slabang, om man är lagd åt det hållet. På Ekbergs kan man beställa vanligt svart kaffe utan att de glostirrar konstigt på en och undrar vad "svart kaffe" är.




<----- Slabang från Ekbergs.


Sveriges Linedanceföreningar har namn som: Highland Grand Dancers, Burn Valley, Bootstompers Line Dance och Gold town feet of fire...
Pites linedanceförening heter Lillpite Ullstrumpers! ;-D

Piteborna är ett stolt folk. De älskar sin stad och det känns i luften. De är stolta över de kändisar som kommer från stan och hyllar dem med en egen Walk of fame.

Det finns dock föredetta Pitebor som talat illa om sin hembygd. En kvinnlig, mycket känd deckarförfattarinna gjorde detta misstag och så gör man bara inte.
Det har talats om huruvida hennes stenplatta borde sprättas upp från Stjärnornas gata, men jag vet inte jag.
Inte hade de väl behövt riva upp hela gatan?!
<---- stenplattan syns int' nå' mer...

Vi fikade, gick en sväng på museet (som kanske inte var så mycket att se, men gratis) och shoppade.
Lite kläder och skor och givetvis... ett gäng böcker.
Bla köpte vi boken som Håkan suktat efter här i stan som var ganska mycket billigare i Piteå,
De norrbottniska satansverserna, En faksimilutgåva av (sådant man inte med bästa vilja i världen kan) KALLA FAKTA OM PITEÅ.
Av Ickebröderna Ronny och Lasse Eriksson.

En bok av och om Pitebor med underbara citat såsom:
"Det bästa med att bo i norrbotten är att man aldrig behöver köpa några trädgårdsmöbler, man sitter på sparkstöttingen."
och...
"En pitebo mår bäst när han mår lite dåligt"

Texterna i boken är inlindade med tankarna hos en man, Lennart Sjögren, som gått genom isen och långsamt sjunker till inre Pitefjärdens botten med skoterskor som tunga sänken.
"Hade han lyckats klamra sig fast vid iskanten skulle någon ha ropat:
- Ligg int' å klös av dig naglarna mot svagisen. Ge dig av åt botten!"
Lennart hinner tänka mycket, eftersom han "var van vid syrefattiga miljöer då han innehade politiska förtroendeuppdrag".

En liten, trevlig och rolig bok som beskriver detta folk med värme, charm och en rejäl skopa självdistans.
Går inte att beskrivas, måste läsas!

En trevlig dag hade vi.
Så, alla som får chansen, ta en sväng till Piteå.
Drick en kopp kaffe, strosa runt på gatorna och åk därifrån med en varm gokänsla i kroppen och ett leende på läpparna.

/Maria

Ljuset

För tre år sedan firade jag min första norrländska midsommar.
Då som nu är jag oerhört fascinerad av de ljusa sommarnätterna.
Dessa kort är tagna nu i natt, kl. 01:15 på väg hem från midsommarfesten hos Micke, som även firade sin 35-årsdag.
Mycket trevlig fest.
Bilderna är tagna under nattens "mörkaste" tid.



För att citera vår gode vän Ulf: "Om ett halvår sitter vi inte här".
Så, Glad midsommar på er... eller Gott Nytt År! ;-)
/Maria

Brev som roar

Måste få göra ännu ett inlägg.
På stan igår, när vi inhandlade nedan nämnda tyg, köpte vi även ett gäng böcker.
Bl a två böcker där jag förvisso redan läst den ena, men som tillhör böcker man vill äga.
Två små tunna pocketböcker av en författare som besitter humor i en klass helt för sig.
"Brev till samhället" och "Brev till utlandet", av Eric Ericson.

Böckerna är en sammanställning av brev som denne Eric skickat till diverse företag och organisationer och svaren han fått, till Sverige (Brev till samhället) och andra länder (Brev till utlandet).
Sjukt roligt.

Brevens innehåll varierar från att han ämnar besöka olika företag och organisationer på angivna datum i sällskap av ett gäng från t.ex. Sudan eller Argentina för att grilla, klappa hundar, baka i deras bageri el. dyl. och om det inte passar måste de höra av sig.
Ofta kommer han i sällskap av ett stort antal djur, där några är arga (dessa får man inte klappa) och några är snälla som han tänker släppa ut i deras kontorslokaler eller bara donera bort.
Förståeligt nog får han ofta ett svar skrivet i panik att det absolut inte passar, att han inte är välkommen och att det måste ha skett ett missförstånd.

Han har även en lång brevkonversation med en chokladtillverkare om varför de placerat ett spelkort (klöver fem, som bifogas brevet) i hans chokladask.
Han börjar smått upprörd och irriterad, men blir efter ett antal brev argare och argare och tänker skicka en egen privatdetektiv till deras fabrik (som ankommer den 28 april!) för att ta reda på vem som lagt kortet i asken, han har misstankar om att denna person är anitsemit och har gjort detta med religiösa och politiska motiv.
Chokladtillverkaren är förtvivlad och vill ersätta honom men tvärt vänder Eric, ber så mycket om ursäkt eftersom han förstått att kortet i asken måste vara en hälsning till honom från någon som vill ha kontakt med andra civilisationer. Han bifogar 200 dollar(!) för att de ska kunna skicka tillbaka kortet till honom med Fed-Ex.
Både pengarna och kortet kommer dock tillbaka till honom av en troligtvis mycket lättad chef på chokladfabriken.

Men det roligaste (och detta skrattade jag åt så jag grät i går kväll) har ändå varit ett brev till ett zoo i Kairo.
Eric skriver å familjen af Silfverhufvuds vägnar om en dvärg som de haft som maskot i familjen en längre tid.
Men nu har barnen blivit stora och tröttnat på dvärgen och af Silfverhufvud har därför bestämt sig för att donera sin lilla dvärg (som levereras den 21 februari!) till detta egyptiska zoo.
Så att... "more people are able to get some joy out of this little creature"

Brevet i sig är ju helt sjukt, men det värsta av allt är svaret!
Djurparken är häpnadsväckande nog intresserade av den lilla dvärgen, vill ha mer information och gärna ett foto!
Nästa brev innehåller mycket riktigt ett foto (av en grabb, troligtvis nån polare till Eric) samt nytt datum för ankomst.
Men denna gång drar de sig ur och vill inte längre ha dvärgen... man undrar varför?

:-D

Mycket roliga böcker som jag starkt kan rekommendera!

/Maria

Fåtölj av slaktad mupp

Pga. brist på solsken under vår semester samt ohälsosamt sug efter att fortsätta sy tog vi igår tag i ett projekt som vi tänkt göra länge.
Klä om vardagsrumsfåtöljerna.
Sagt och gjort, tyg inhandlades på stan.

Det låter kanske inte så svårt att sy ett fodral för en rektangulär dyna, med vanligt tyg på insidan och slaktad mupp på utsidan, men JO - det var svårt!

Det tog mig åtskilliga timmar att tänka och vrida och vända och sprätta och svära över eländet.
Trots att vi var två som tänkte så blev det ändå fel och efter att muppfanskapet gått igenom symaskinen och sprättats upp lika många gånger så tog jag i vredesmod en paus och fortsatte arbetet idag.

Visst hade det gått att få det bättre, men det här är bra nog.
Fåtöljen är iallafall lurvig och mjuk och vår fyrbenta familjemedlem älskar sin nya sovplats.

Before-.... och afterbilder




För stunden så har faktiskt mitt sömnadsbehov stillats... kraftigt!
Trist eftersom vi har två stolar och bara den ena är klar.

Men, först tar vi lite midsommarfirande så får vi se när jag orkar fortsätta.

GLAD MIDSOMMAR allihop!!

/Maria

The umbrella man

Idag har jag fått följa med Håkan till Blodgivningscentralen.
Av tre orsaker...
1. Ren nyfikenhet, har aldrig varit där och ville se hur det går till.
2. Tänkte höra mig för om även jag kunde få dra mitt strå till den samhälleliga stacken och skänka mitt blod.
3. Se till att min sambo inte tog ännu ett paraply som ersättningsgåva eftersom vi nu har så många att vi snart kan öppna paraplybutik.

Min nyfikenhet blev stillad, stället där man lämnar blod såg inget märkvärdigt ut. Det mest spännande som hände var väl att vi träffade en bekant.

Mitt blod ville de inte ha, mina blodvärden är i den nivå att jag snarare behöver påfyllning.

Så, vi lämnade stället 30 minuter senare... med ännu ett paraply i handen på min nöjda sambo.
Nåväl, det blir kanske en regning sommar.

Projekt hissgardin modell HUGE avslutades idag.
Att sy en hissgardin var inte så svårt som jag först trodde.
Visst svor jag en stund innan jag fick in rutinen med att färsta tygöglorna baktill som linan ska löpa igenom, men så är det alltid då man syr.
När man väl hittat en metod som fungerar går det som smort.
Håkan har sågat och filat till trä- och stålpinnar, fixat med upphängningsanordningen samt hjälpt mig att tänka och mäta de gånger jag drabbats av hjärnsläpp.
Nu återstår bara att se om gardinen passar i fönstret där den ska hänga...

Alltså, boken som skulle läsas under denna vår tvåveckorssemester är utläst, gardinen som skulle sys är klar så nu sitter jag och funderar på vad man ska hitta på innan nästa stora projekt drar igång:
- Flytt av svärmor från stor lägenhet till liten lägenhet.
Förhoppningsvis får vi tillgång till lägenheten innan helgen och har vi tur hinner vi klart innan festivalen nästa helg.
Det är iallafall vår plan.

/Maria

Ankor, gröt och en smula sorg

Sommarvärmen har kommit av sig något.
Men likväl for vi ut på stranden och tillbringade dagen i varsin solstol och med varsin bok.
De stunder då det inte blåste var det riktigt skönt.
Det fanns t.o.m galningar som badade men vi höll oss på land.
Med jämna mellanrum kom en lite kompis fram till oss och tiggde Bragokex.
När sommaren är slut kommer ankorna runt Falkträsket att vara de fetaste ankorna i landet.

Kan även meddela att jag under kvällen påbörjat ett sorgeabete.
Luftslottet som sprängdes, som jag hade räknat med att njuta av under semestern är redan utläst.
700 sidor borta i ett nafs.
:-(
OCH NU FINNS DET INTE FLER BÖCKER AV STIEG LARSSON!!!

Hur ska man någonsin kunna hitta en författare som skriver lika bra böcker?

Det har varit en bra dag hursomhelst.
Har även påbörjat arbetet med hissgardinen och kommit en bra bit på väg.
Det där med att sy är lite speciellt.
När jag väl kommit igång är det väldigt svårt at sluta.
Men grovgörat är klart så nu sparar jag resten till i morgon.

Håkan kokade gröt till mig i morse, Grahamsgrynsgröt.
Ett steg närmare till ett nyttigare liv.
Faktiskt riktigt gott, och vem kan motstå en sådan här tallrik till frukost :-)

/Maria

Grattis pappa...

... på födelsedagen idag.
Hoppas att presenten hann fram, annars kommer den på måndag :-)

Det är en sådan här dag man känner att avståndet till sina nära och kära är alldeles för långt.
Just idag har jag haft en oerhörd hemlängtan och saknat er alla där nere i södra Sverige.
Klumpen i halsen har suttit som en golfboll hela dagen och hade jag haft möjlighet hade jag tagit första bästa flyg ner till er... NU!

Jag vill promenera på kapp med min numera dagligen promenerande storebror.
Jag vill spöa honom i poker efter att ha ätit mig vrålmätt på Lottas goda tacos.
Jag vill dricka kaffe med mamma och pappa och lyssna på alla underbara historier om de gamla gubbarna från förr som berusade sig med eter eftersom spriten inte längre bet.
Jag vill vara med när min vän Louise får sitt första barn.
Jag vill åka till Koster och cykla.
Jag vill ha mullafest med glada skratt och drag under galoscherna.
Jag vill kasta ris på vännerna som gifter sig på lördag.
Jag vill sitta på den lilla balkongen i Uddevalla och dricka vin med Ulf och prata om livets väsentligheter.
Jag vill sortera foton i album när Ulf ser på fotboll och njuter av Tysklands hårda, maskinella spel.
Jag vill sitta i sjöbastun på Näs och sjunga "Här är gudagott att vara", dricka pilsner och hoppa naken i en svalkande Sannäsfjord.
Jag vill ta en fika på Snäckan med alla mullakompisarna.
Jag vill krama om och prata meningen med livet med Lillasyster.
Jag vill stå på Tjurpannan med vinden bitande i kinderna och se ut över det stormande havet.
Jag vill äta musselsoppa på Skaldjurscafét i Havstensund.
Jag vill göra allt som förr var så självklart och som numera ska hinnas med på några få sommardagar.

Norrland är underbart, på många sätt, och jag ångrar inte att jag flyttat hit.
Men just idag hade Sverige gärna fått vara ett litet land, med max en timmes bilväg till allt som jag saknar så mycket att det gör ont i hela mig.

:,-(

Men, det är iallafall semester nu, två veckor, därpå två veckors jobb och SEN, åker vi söderut.
Håkan är på fest med sin barndomskamrat.
Grannen under spelar musik så rutorna skallrar.
Katten har kompis hemma och jag ska lägga mig tidigt och titta på Rainman, en film man kan se om och om igen.

Kram allihop!
/Maria

Skump, skump, skump...

Trött, slut och förbi!

Två kvällar i rad har spenderats i stallet på det ridläger jag anmälde mig till för att på något sätt försöka fylla på hästkvoten till brädden så att jag ska överleva sommaren.

Favorithästen jag tänkt ha är halt och mitt andrahandsval hade olämpligt nog sprungit in i en pinne som gått någon decimeter in i bogen så ja, det fick bli en annan häst.
Ett mörkbrunt (nästan svart) sto med grisögon och päronmage.
Söt men fullständigt omöjlig att rida.
Inte för det, hon är en jätteduktig dressyrhäst, kan det mesta, men SÅÅÅ LAT!
Sommarbetet hägrar och viljan att kuska runt med någon på ryggen är obefintlig.
Mina ben har med andra ord fått jobba galet mycket för att få henne att hålla sig i trav och faktiskt även i skritt.

Om det ändå bara vore det.
Hästkräket är även ökänt för att vara stallets i särklass mest skumpiga häst.
"Det kan väl inte vara så farligt tänkte jag", HA!
Kan meddela att i dagens övning med nedsittning i traven bytte min tjocktarm plats med mjälten, hjärtat hamnade någonstans strax under njurarna och lungorna pressades en bra bit in i blindtarmen.
Har aldrig upplevt träningsvärk i mina inre organ förr men nu vet jag hur det känns.
Aj!

Inför morgonens sista lägerdag har jag ansökt om annan häst och ridläraren hade inte hjärta att neka mig.

Puh!

Sova nu.
I morgon är det sista gå-upp-tidigt-dagen.
:-D Två veckors semester ligger framför oss och det ska bli oerhört skönt.

/Maria

Verksamhetsutveckling

Det bloggas inte så mycket nuförtiden.
Av den enkla anledningen att jag är mitt i ett bokläsarstim.
Det är den tiden på året.
Just nu är det som bekant Stieg Larssons nya, sista(!) mästerverk, Luftslottet som sprängdes.
Varje ledig stund smiter jag undan för en stund med Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist.
Bokens storlek till trots fick den även följa med på IT-avdelningens verksamhetsutveckling.
Och med tanke på att jag lämnade kvällens festligheter tidigt enbart för att få krypa ner i min hotellsäng och läsa talar för hur bra den är (eller galet tråkig jag själv är).

Verksamhetsutveckling ja.
I går förmiddags for vi till Källan Spa i Åmliden för att tillbringa två dagar tillsammans för att arbeta igenom verksamhetens mål, nyckelfaktorer och aktiviteter.
Källan ligger i Åmliden, Torgny Lingrens hemtrakter, melankoliskt och oerhört typiskt norrländskt. Skog, skog, skog, myr och ännu mer skog.
Trevligt ställe.
Efter dagens arbete var vi ett gäng som gick på promenad i skogen.
Några av oss vände av olika anledningar efter en stunds traskande.
Orsaken till min reträtt var tveklöst de envetna, utsvultna mygg som ställt in sig på massmord av de mänskliga väsen som vågade vistas i deras territorium.

Kvällen var trevlig och samtalen underhållande.
Några (dock inte undertecknad) var med på vinprovning före middagen.
Efter att ha förstått att doften nere i källaren inte kom från vad vi först trodde, läckande avlopp eller otömd kattlåda, utan i själva verket vinprovningens tillhörande ostar - känns det inte som en förlust att jag stod över arrangemanget.
De som deltog var dock mycket nöjda och utan att ha smakat själv har jag förstått att portvin och västerbottensost i kombination tydligen är en höjdare.

God middag med efterföljande bad för somliga och ännu mer intressanta samtal för oss andra.
Jag avvek någonstans mitt i diskussionen om matchvikten på nordsvenska hästar, vad de stora hästar heter som drar öltunnor i Skottland (eller var det på Irland) samt vems flickvän som via telefon kunde ge de mest trovärdiga svaren på dessa frågor.

Nåväl, på hela taget var det en stillsam tillställning och dagen efter fortsatte med att knyta ihop och sammanfatta arbetet med verksamhetsplaneringen.
Det är bra att få komma iväg och jobba i lugn och ro med frågor av denna art och man hoppas att inspirationen håller i sig så att de framtagna förändringarna blir realiserade.

Det är dock skönt att vara hemma igen. I morgon ska vi ta tag i projekt Hissgardin av mörkläggningstyg.
Ett fönster med en höjd av 2.30 (!) hos Linus och Tove i Sundsvall ska förses med gardin.
Det ska bli jättekul att sy och jag hoppas det blir bra.

/Maria

Dagens googleträff: "googleträff"

För vi har tagit studeenteeenn...

... fy faan va vi e bra!!!
Denna sång har hörts till leda under dagen och kvällen.
Ni kan gissa varför.
Stadens gymnasister har just lyckats med den enorma bedriften att ha gått tre år (i vissa fall fyra, ojdå) i gymnasiet. Därav denna eufori och skön(?) sång.
Mitt på dagen skrålades sången från lövade traktorflak under deras väg mot det allmänna uppträdandet på stadens torg, där varje klass fick knata upp på scenen och sjunga en trudelutt med ibland tveksamt barntillåten text.
Nu frampå kvällskvisten hörs sången eka med något mera spruckna och trötta röster från parkbänkar, trottoarkanter och mer eller mindre nerspydda buskage.

Det är fascinerande vilken otrolig mängd alkohol 18-åringar kan prångla ut på olika sätt från Systembolaget. Andelen snälla kompisar måste vara hög.
Eller så har det bränts på gammalt (o)hederligt sätt i stugorna.
Och det är inte som på min tid. Då höll man sig i lönndom för att inte upptäckas av vuxenvärlden när man halsade i sig de dyrbara dropparna. Som jag iofs hade köpt själv på Systemet. Tidig skäggväxt var ibland av godo...
Nej, nuförtiden raglar man helt ogenerat omkring och halsar de medhavda dryckerna till fullt påseende. Fast det kanske är bra att de syns. Då kan man ju hjälpa till om någon skulle få för sig att tuppa av, ramla och slå sig. I värsta fall illa. Men alkohol brukar ju göra kroppen mjuk och relativt okänslig för yttre påverkan. Iallafall samma kväll som man är full. Dagen efter kanske kan vara lite mer ångest- och smärtfylld.
Ja, ja, de lär säkert klara sig ändå genom livet de små illbattingarna.
De brukar ju göra det...

/ Håkan

Dagens Googleträff: "stadshusets innergård sundsvall"

Govärmen kom till slut

Sambon säger att jag ska blogga.
Man gör som sambon säger.

Men egentligen orkar jag inte.
Det är så varmt, så varmt och ja, visst, man ska inte klaga. Men i sovrummet är det 28 grader varmt och jo, jag ser med fasa fram emot sommaren i denna lägenhet som inte likt den tidigare var ljuvligt 20-gradigt sval och belägen i källarplan.
Men, vår uteplats är fin och man kan ju alltid ta en kall dusch då och då alt. springa 150 meter söderut och svalka sig i älven.

Terminsavslutning på ridskolan i dag.
Nästa vecka är det ridläger tre kvällar i rad, sedan blir det hästfritt under sommaren :-(
Men jag hoppas att jag kan få följa med Sofia till Brönet någongång så att inte abstinensen blir alltför stor.

Stieg Larsson ligger fortfarande oläst på hyllan och det ger en aning klåda i läslustan.
Häromnatten drömde jag mardrömmar om att Lisbeth Salander var mycket vred över att jag inte tog tag i läsandet. Hon planterade virus på min dator och såg till att jag fick sparken.
Nåväl, först ska jag igenom P-O Enqvists "Livläkarens besök" samt "Blanche och Marie".
Av andra lånade böcker går före egna böcker.
Har aldrig haft dragning till historisk litteratur, men fick låna dessa och efter att under gårdagen så gott som sträckläst om Christian den sjunde och det galna danska hovet på 1700-talet får jag tillstå att Enqvist faktiskt är riktigt bra.

Tyvärr skedde denna sträckläsning i stekande sol så det är med kräftröda fötter, knän, nyckelben och knogar jag nu ska styra in i sovrumsbastun.
Sovrumsbastun som dessutom flödar i detta enerverande norrlandsljus.
Måste köpa rullgardin!
Godnatt.

/Maria