Resesammanfattning

Måndag
Håkan och jag tog en promenad i värmen (32 grader i skuggan) hem till mina föräldrar.
När vi gick tillbaka hade vi fått med oss lite vägtull så att vi kom förbi de ständigt hungriga och allt fetare fågelkräken som vaktar passagen.
Som tur var fick de arga svanarna syn på oss först då brödet nästan var slut och innan de hann upp oss kastade vi den sista limpmackan hel och sprang fort därifrån.
---> Håkan fördelar rättvist mellan de hungriga.

På eftermiddagen tog vi med oss bror och svägerska till Uddevalla. Vi släppte av Gunnar, Lotta, två fiskespön och en låda strömming vid Svenskholmen och for själva ut till Torp.
Där shoppade vi loss på Hööks och njöt av den svala luften i butiken.
Sedan anslöt vi till de fiskande och även Håkan fick prova fiskelyckan en stund... som tyvärr inte gav så mycket. Närmare bestämt - Inget alls.

---> Det blev ingen fisk denna gång.

På kvällen tog vi det lugnt med kubb på kvällskvisten och drack lite pilsner ihop med en kollega till brorsan.

Tisdag
40-årsdag för självaste övermullan.
Detta firades till att börja med att hela gänget åkte upp till Kråkviken. En sjö, oerhört vackert belägen, strax norr om Bengtsfors.
Bortsett från att vi hade Sveriges enda moln hängande över oss så var det väldigt trevligt - med bad, god mat och trevligt sällskap.
Innan hemfärd besökte vi en mycket vacker kyrka - Vårviks kyrka.

---> Vårviks kyrka, vackrast 2002 - men även nu.
---> Udden intill kyrkan.

På kvällen fortsatte vi festen ute på Svenskholmen i Uddevalla där vi åt mat, drack vin, skrattade och såg solen gå ner över vattnet.
En heldag med våra vänner och jag hoppas att Ulf var lika nöjd med dagen som vi.

Onsdag
Vi tog med oss mamma och pappa på en biltur genom pappas barndomstrakter.
Pappa guidade oss på de små vägarna genom den dalsländska landsbygden och det är helt otroligt vad han minns om alla gårdar och människor som bodde i trakterna förr i tiden.
Efter det tog vi en tur upp till fornkullen, stället som var lekplats för oss när vi var barn.
Det mest perfekta stället att leka burken på.
Vi var även in i museet som jag gått runt i så mycket att jag känner till varenda liten detalj där inne, och det mesta var sig likt.
Fotade gamla hästbetsel som kanske använts vid akademisk ridning på den tiden det begav sig.
---> Stångbett från förr.

Eftermiddagen tillbringade vi hemma hos broder och Lotta på den soliga uteplatsen.
Spelade kubb och när solen gick ner blev det poker och Alfapet.

Torsdag
Idag tog vi med oss Ulf och Sofia ut på Orust, närmare bestämt Mollösund.
Märkligt nog har jag aldrig tidigare varit på Orust och slogs med häpnad över hur vackert det är där ute.
Små kustbyar blandat med landsbygd och skog.
I Mollösund låg vi på klipporna och åt kräftbaguetter och solade och det blev faktiskt även ett bad i havet.
---> Hamnen i Mollösund.
---> Vy från klippan i Mollösund där vi låg.
---> Uppmuntrande budskap vid kyrkogården.

När vi kom hem fick vi tacos till middag.
Lottas tacos är inte som vanlig tacos.
Lottas tacos är världens godaste.

I morgon åker vi norrut igen, eller nordväst, till Eskilstuna.
Det blev inte så många dagar här nere denna gång, men det känns ändå som vi hunnit med en hel del.
Som vanligt har det varit jättekul att få träffa familj och vänner. Alla hann vi inte träffa denna gång, men vi kommer tillbaka och vem vet - kanske någon är sugen på att komma upp till oss och hälsa på.
Det finns många fina ställen i Skellefteå som jag längtar efter att få visa er.
Om inte annat så kan vi slå ihjäl myten om att det kryllar av pingviner, isbjörnar och mygg stora som älgkalvar i Norrland. ;-)

Kram!
/Maria

Framme!

Nu är vi här igen... i Färgelanda.
Vår färd neröver påbörjades i går, till Eskilstuna, där vi sov hos Sophie och Dennis.
Resan ner gick bra och båda katterna höll sig lugna i bilen.
Vår katt som aldrig åkt bil längre än 20 minuter var förstås lite småpipig till att börja med, men hennes syrra som numera är en berest katt hade en lugnande inverkan, så snart kom hon till ro.
--->Morgonpromenad i Eskilstuna

Dagens tropiska värme klarade vi oss undan i en AC-kyld bil.
Skönt att man äntligen denna sommar får lov att klaga på värmen. :-)

Kvällen har vi spenderat ihop med Gunnar och Lotta och när det blev lite svalare tog vi en promenad för att försöka hitta en fiskeplats åt Gunnar.
Tyvärr hittade vi inte den stig han letade efter och efter att ha brötat oss igenom kohagar och snåriga skogar så gav vi upp och gick hem.
Ingen fiskeplats denna gång men en trevlig promenad vart det iallafall.

/Maria

I morgon bär det av söderut

Ett par ganska härliga dagar har vi haft här i Skellefteå.
I går åkte vi till badplatsen med det oerhört lämpliga namnet Sjöbotten, bara för att bekräfta vår avsky mot sandstränder.
Det är verkligen inte skoj att ligga på sandstrand, oavsett hur exotiskt det låter i teorin så är det i praktiken mycket jobbigt att få sand i varenda liten pinal man har med sig såsom handuken, boken, radion och kaffekoppen.
---> Fin strand... men sand
Så idag blev det istället vårt favoritställe, Falkträsket.
Gräsunderlag är mjukt att ligga på och varken dammar eller smutsar ner.

I morgon far vi söderut.
Till att börja med mellanlandar vi i Eskilstuna, hos Sophie och Dennis.
Lämnar av vår lilla lurvtass till katt och åker sedan vidare mot mina hemtrakter.

Ska bli trevligt och jag hoppas att det fina vädret håller i sig.

/Maria

Lastningsframsteg

Idag har vi tränat lastning med Leo. Detta aber som stundom gått smärtfritt men andra gånger varit en kamp och en stor psykisk påfrestning för alla inblandade parter.

Att kommunicera med hästar är som att lära sig vilket språk som helst och det tar tid.
Innan man fått koll på sitt eget kroppspråk och innan man lär sig att lyssna på hästens signaler. Oavsett hur mycket böcker man läser så är det något helt annat när man väl ska till och "prata"... och kanske framför allt, att lyssna.
Men vi prövar oss fram och dagens lastning känns som ett bevis på att vi kommit en bra bit på väg. Visst, jag låter säkert fortfarande som en grottmänniska för honom.
"Ugh, bööh! Jag ledare! - Du dit! - Gå!".
Men... alla är vi barn i början och med ännu mera träning så kanske även jag kan lära mig detta underbara, fantastiska språk.

Hur som helst, dagens lastning hade garanterat inte blivit godkänd av Monty Roberts eller andra experter. Men med tanke på hur jobbigt det har varit, med timmar av frustration vid rampen, så känns det som en jätteseger att han efter ca 10-15 minuter:
1. Gick in i transporten själv (ingen gick före honom in - vilket är det enda sättet han blivit lastad på tidigare).
2. Han stod lungt kvar när han kommit in tills jag bad honom gå ut.
3. Han backade ut själv (minst lika läskigt som att gå in själv)
4. Han bajsade inte på sig så snart han kommit in i transporten.
Det sistnämnda är nämligen något som tidigare hänt varje gång han väl kommit in. Vet inte om detta, som för människor, är ett nervositetstecken för en häst. Att han - även om han precis just innan gjort "nummer två" - alltid buppar när han kommit in.
Hursomhest, idag var första gången någonsin som han inte gjorde ner sig i finkan.
---> Vi känner oss för och undersöker underlaget.
--->Funderingar i mellanläge.
---> Hästapållen inne och nöjd tjej.

Hade jag haft råd så hade jag köpt en transport omgående och tränat lastning, jätteofta.
Men de är så himla dyra och därför får vi passa på de gånger vi får, som idag, låna eller hyra en för träning.

Efter några gånger in och ut i finkan körde vi en kilometer bort, lastade ur och fick belöningsbeta en stund.
Allt för att lastning ska förknippas med idel trevligheter och skojsiga saker :-)

Sedan red jag hem, barbacka i enbart repgrimma och grimskaft (medan Inger var snäll och körde tillbaka bil och släp).
Tänka sig att jag - som den ridskoletjej jag en gång var som enbart kunde tänka mig att sitta på en häst med korta stigläder och strama tyglar inne i en stängd och ostörd manege - nu vågar rida hem min vän längs vägen i enbart grimma. :-D
Frihetskänsla!

/Maria

Kapitalistsvin

Regnet öser ner så denna dag har vi ägnat oss åt den gemytliga sysselsättningen sällskapsspel.
Närmare bestämt det traditionella Bondespelet. Detta spel som funnits i över 90 år och där man får låtsas vara bonde för en stund.

Spelet var sig likt som jag minns det som barn, bortsett från att denna upplaga följt med i inflationen (slottet kostar numera 25 miljoner och inte 1 miljon som tidigare) och att nått klatter till designer fått för sig att året går motsols och inte medsols.

Nåväl, vi började smått som torpägare och kämpade oss igenom år efter år av frodiga skördar, nödslakt, skogsbränder och stulna julgranar.
Håkan, som aldrig tidigare spelat Bondespelet, satt och gnolade "Jag är fattig bonddräng..." och skrek ibland "Kapitalistsvin" eller muttrade lågt att "Hade det här varit ett solidariskt samhälle hade granngårdarna hjälpts åt om skördarna förstörts av nattfrost."

Men, som det kapitalistsvin jag uppenbarligen är så valde jag att satsa rätt när jag i ett tidigt skede sålde min bondgård och bytte upp mig till en herrgård med fler åkerlappar och därav mer skördevinster, alltmedan bonden Johansson istället valde att satsa alla sina pengar på skog och djurbesättningar...

Påföljden blev som väntat.
Tjejstryk! :-D

---> Kisse byggde sig en egen lada av spelkartongen.

/Maria, the winner takes it all...

Broderbeordrade boendebilder

Efter ett antal påtryckningar (läs tjat ;-) från min käre broder kommer här lite bilder från vårt hem.
Vi har inte fotat badrummet, men det kan enkelt beskrivas med toastol, handfat, dusch, tvättmaskin, torktumlare och kattlåda.
Inte så upphetsande och heller inget som gjorde sig på bild.

---> Vardagsrumsburspråk med kattklätterställning.
--->Balkongdörr från vardagsrum, död ko på golv.

---> Plattis-TV och fådd blomma, ännu inte död.

--->Slapparsoffa och bokhylla i vardagsrum. ---> Kök
---> Kök, annat hörn.
---> Kök, spishörn.

---> Hallbyrå innehållande tjocksockar och annat behövligt.
---> Sovrums-TV och HAHA, Håkans fossing :-D
---> Sovplatsen.
---> Fåtölj i gästrummet.
---> Och här får de sova som kommer och hälsar på...

Sisådär, käre bror, nu vet du hur vi bor. Boka biljett, ta med Lotta och kom hit!!
Så får du även se badrummet... ;-)

/Maria

Bjuröklubb och påfågelrumpa

Idag har varit en perfekt semesterdag.
Vi vaknade tidigt, tog en morgonpromenad, åt frukost och funderade vad vi skulle göra av dagen.
Eftersom solen kändes varm blev beslutet att vi skulle ha en förmiddag på stranden.
Under den tid det tog att packa fikaväskan och fara med bil till stranden hann molnen så gott som täcka in hela himlen.
Vi trotsade molnen en halvtimme, inbäddade i filtar och handdukar, men gav sedan upp och agendan för dagen fick skrivas om.

Istället blev det en biltur mot sydost. Närmare bestämt till Bjuröklubb.
Både för Håkan och mig outforskad västerbottensmark.
Trevligt ställe, vacker utsikt och kul att ha sett en av de fyrar man hört om under slölyssnande av sjöväderrapporterna.

-----> På väg upp mot fyren
-----> Utsikt från Bjuröklubb
-----> Självaste lampan

Efter Bjuröklubb fortsatte vi inåt landet, mot ett fik som Håkan besökt som liten parvel, som tydligen skulle ha påfåglar traskandes runt på uteserveringen.
Via Lövånger, Ånäset (där de stora osthyvlarna är), Flarken, Korssjön till vårt huvudmål - Westmans café i Bygdsiljum.
Fåglarna var inget rykte och det var kul att se dem traska runt bland utemöblerna.
Mindre kul när hannen ledsnade på regnet och klev upp på terassen där vi satt och brölade som en skadeskjuten åsna.

-----> Den vackra hannen vände arslet till...
-----> ...och fällde sedan ihop sina fjädrar.

Fikat var gott och genom det efterföljande hällregnet styrde vi sedan kosan norrut mot Skellefteå igen.
För att avsluta dagen med en biofilm.

Det är så här en semesterdag ska vara.
Oplanerad in i det sista.

/Maria

Semestern invigd

Vi har haft en enastående trevlig helg i Nordmaling tillsammans med våra vänner och deras barn.
Den lilla stugan vid havet sänkte pulsen och ett bättre sätt att inleda semestern och komma in i en mer avslappnad rutin finns nog inte.

Lösandet av världsproblem
Utsikt från vårt sovrumsfönster

/Maria

Så var den då här...

...den bästa dagen på året.
Sista fredagen innan semestern.
Dagen då man sista halvtimmen torkar av sitt skrivbord och putsar sin skärm, lägger in ett fråvaromeddelande i Outlook och går hem.
En hel månad av ledighet ligger framför oss och semestern är aldrig så lång som nu.
Oj så skönt.

Eftermiddagen tillbringade jag ihop med Leo.
I går när jag var där och red ett pass akademiskt var han en något nedstämd häst.
Bästkompisen har blivit förkyld och står i annan hage och ingenting var kul.
Skritten var vinglig och myggen irriterande.
Vi avbröt träningspasset tidigt (man ska inte tvinga någon som inte vill).

Så idag tänkte jag försöka muntra upp lilla killen med en uteritt, där han fick bestämma lite själv vart vi skulle gå.
Och det gjorde han.
Det är tydligen det skojsigaste som finns, att få vika av in i skogen, bröta fram och leka älg.
Få lyfta på hovarna och kryssa mellan stubbar, stenar och träd.
Kanke är det fel att låta en häst få bestämma vägen, men jag lät honom hållas och gav honom fria händer och lösa tyglar och satt bara och log.
Några hundra meter på grusvägen och så ut i terrängen igen... trampa runt, hitta lämpligaste vägen, nosa, bajsa, titta sig runt och så tillbaks till vägen igen. Lite galopp, lite skritt och så ut i skogen igen.
:-)
När vi kom hem till stallet var det med en helt annan häst.
Harmonisk, nöjd och glad.

Min fyrbenta vän gör alltid det jag ber honom om.
Traskar runt, runt på volter och jobbar på oavsett väder och vind.
Då känns det inte mer än rätt att han någon gång får bestämma vad vi ska göra av dagen.

Resten av kvällen har Håkan och jag slappat i soffan med pizza och vin.
Det är lite svårt att ta in det faktum att vi äntligen har semester.
I morgon bär det av till Nordmaling för att tillbringa helgen i en stuga tillsammans med Magnus och Carina.
Mysigt!

/Maria

Åskådare

Jag har så'n otur.
Brukar ju då och då gå och se när Sunnanå spelar hemmamatch i Damallsvenskan.
Som regel riktigt trevlig underhållning, och nej, man ska inte jämföra dam- och herrfotboll. Det ska ses som de olika typer av matcher som det de facto är.
Men det var inte det inlägget skulle handla om, utan att jag de senaste matcherna haft otur och hamnat bredvid riktiga gnällspikar. Jag menar, om man nu har betalat in sig för att se en match, varför sitter man då och klagar på allt som händer på planen? För det kan jag säga, så mycket finns det inte att klaga på, tjejerna spelar riktigt bra emellanåt.
Men om jag tar den 145 kilos man i 60-årsåldern som jag hamnade bredvid igår som exempel. Följande fel lyckades han hitta under matchen:
* För lösa pass.
* För hårda pass.
* För lösa skott.
* För höga skott.
* För dåliga målvakter. (Varav en av dem bland annat knep en straff vid stolproten...).
* För korta inkast.
* För långa inkast.
* För dålig bollteknik.
* För mesigt spel.
* För ojust spel.
* För orutinerade spelare (detta sagt om en som spelat 126 matcher i damallsvenskan, men
det visste han nog inte...).
* För dåliga domare och linjemän.
* Osv osv.
Och ändå vann Sunnanå matchen, man undrar hur det gick till om man har läst ovanstående.
Suck...
Sedan fanns där en kvinna som jag vet spelade fotboll på 70-talet, och tydligen tyckte att man skulle spela som på den tiden även i dessa dagar. Det vill säga sparka-och-spring-fotboll.
Så fort det slogs en boll till en anfallare eller mittfältare och denna spelade tillbaka bollen för att laget skulle hinna fylla på med fler spelare framåt i planen, blev hon som förbytt. "SPELA FRAMÅT... INTE BAKÅT!!", ekade med jämna mellanrum vid dessa tillfällen. Att det kan vara svårt att ta sig förbi fyra försvarare om man är ensam på topp verkade aldrig föresväva detta fotbollstaktiska geni.
Nä, nästa gång får man se till att hamna bredvid några vettigare åskådare.

/ Håkan

Kärlek!

Håkan har gjort 6 st. jättefina bommar som vi ska leka med under semestern, hästapållen och jag. :-)

Semestern ja... 3 dagar kvar.
Ljuset i tunneln börjar skymta... snart.

/Maria

Det går så segt, så segt, så seeeeeegt!

4 dagar kvar, känns som 4 dagar för mycket.

Men ridturen under kvällen gav mig lugn, harmoni och en stor dos energi att orka resten av veckan.
Mjuk, lugn galopp på långa sandvägar genom skogen i ljummen sommarkväll... är livet.
Starkare frihetskänsla och närhet till naturen går inte att uppleva.
Tro mig!

Godnatt!
/Maria

Hänt sen sist

Vår katt har sommarkompis, sin syster - Sophie och Dennis katt, som de lämnade kvar här när de var på besök över midsommar.
Kattharmonin ligger på 100% och jag får en stunds semester som kattmatte då lillasyster går före allt annat i världen. Förra veckan var min egen Lillasyster här och förgyllde vår tillvaro.
En eloge till världens bästa Sara, som väljer att lägga sitt livs första, och detta årets enda, semestervecka på att kuska 120 mil norrut med nattåg upp till oss.
Att bara ha henne nära för långa och djupa samtal eller bara sitta och skrota i var sitt hörn med var sin bok är mycket trevligt, men att hon dessutom välkomnar oss när vi kommer hem från jobbet med middag på bordet och fyller vår frys med hembakta chokladsnitt och bröd säger allt om denna underbara människa.
Tack för att du finns Sara och för att du är den du är!

Idag har Håkan och jag varit iväg och tränat Akademiskt med Leo.
Eller ja, Leo och jag har tränat, Håkan har fått sköta körandet av hästtransport, bärandet av utrustning, hjälpt till med lastning och varit allmänt oumbärlig hela dagen.
En bra dag på många sätt men jag har konstaterat att jag måste köpa skor med stålhätta.
Ett drygt halvt ton häst med järnskor gör sig illa på liten fot med gympasko.
"Skyll mig själv", jag vet - det var inget han gjorde med flit, men det gör inte mindre ont för det.

Nu har vi 5 arbetsdagar kvar, men det känns som 50.
Inga dagar går så långsamt som dagarna innan semester.
Om någon bett mig jobba en extra dag hade jag troligtvis avlidit omgående.

Semester = 5 toasters.

/Maria