Övergångsställsfunderingar

Det är en sak jag funderat på...
Sedan några år finns det ju en ny trafikregel, att man som bilist ska stanna vid obevakade övergångställen om en fotgängare är på väg ut över det.
En regel som för övrigt funnits sedan urminnes tider i Strömstad, där norrmän, ivrigt och glatt letande efter billig tobak och sprit, alltid klivit rätt ut i gatan framför bilar, oavsett hur stor risken är att de blir nedmejade.

Iallafall.
Den här regeln gäller ju bara fotgängare och inte cyklister.
MEN, när man som cyklist kommer cyklande mot ett övergångsställe, måste man ju följdaktligen kliva av sin cykel, eftersom bilen inte måste stanna.
När man då kliver av sin cykel och står bredvid den, förvandlas man direkt till en fotgängare.
Detta innebär ju att bilen måste stanna likt förbannat.
Vad är det då för vits med att regeln inte gäller cyklister?
Saxat från Vägverkets hemsida:
"Tänk på att fordonsförare inte har någon väjningsplikt mot den som cyklar på ett övergångsställe. Men den som leder en cykel räknas som gående, vilket innebär att fordonsförare har väjningsplikt."

Det märks att det börjar närma sig semester när hjärnan fladdrar iväg i liknande funderingar.
Pulsen sjunker, man går och cyklar långsammare och man hinner stanna upp och tänka.
(Stanna upp vid alla övergångsställen.)
Idag märktes det tydligt på oss båda när vi var på Ica och handlade.
I vanliga fall är vi extremt stressade i det mesta vi gör, i synnerhet handling.
"Hämtar du mjölk, fil och juice så tar jag bröd och frukt så ses vi borta vid mjölet, hepp hepp hepp".
Allt för att så effektivt som möjligt avklara uppgiften.
Men idag var det helt annorlunda. Vi hasade in på Ica, trampade i slow motion runt och småfunderade på vad som skulle köpas, inhandlade en smörgåstårta till middag (varför inte, det är ju tisdag), klämde på några ungerska korvar för att slutligen bli helt stillastående och dofta på olika sköljmedel i 10 minuter.

Underbart!

I morgon kväll är det drakbåtsrodd på älven. KLK ställer upp med ett lag, själv är jag dock inte med, bara som ivrigt påhejande vid sidan av.
Hoppas att de vinner.

Mjau!
/Maria

Midsommar och snart festival

Det är sommar, tiden flyger iväg och det bloggas ganska lite.
Men, efter 2.5 timmes gatupromenering känns det skönt att få sjunka ner i soffan och bloggpladdra lite.

Vad har hänt sen sist.
Midsommarafton, trevlig tillställning på Kläppen.
Träffade nya människor, grillade, spelade brännboll och hade det mycket gemytligt. Dock var det ganska kallt, eller ja, jag var dåligt klädd och det blåste.
Längtade efter att det skulle mojna men när det väl gjorde det kom de.
Myggen!
Jo, det måste erkännas, det FINNS mygg i norrland.
Kanske inte här i stan, men ute på landet var det tamejfan tätt.
Vi löste det hela med att gå inomhus och fortsätta festandet.
Sammanfattningsvis, en rolig fest var det och natten till midsommardagen sov vi över och fick lite Drängsmarksightseeing dagen efter.
Håkan passade även på att testa studsmattan. Varannan villa vi passerar under våra promenader har studsmatta och det har nog kliat länge i hans gosseben att få prova och nu är det gjort. :-)

Det är lustigt det där med midsommarfester.
Är man svensk så SKA man sitta ute på midsommar.
Oavsett väder, vind, knottinvasioner eller hällregn.
Sillspadet blir utspätt, myggbetten ger oss ett böldpestsmittat utseende och texten på sånghäftena kladdar ut, men HELAN GÅR och vi sjunger HOPPFADERALLANLÄÄÄJ!

I går tog jag mitt första dopp. Det var kallt, men skönt. Som ung hade jag ett tag en regel att bada 1 maj. Det gäller inte här kan jag säga (isen måste ju bort först).
Midsommar känns som en mer rimlig gräns.

På stan har festivaltälten börjat ploppa upp som vita svampar invid älvskanten.
Festivalen, eller Stadsfesten som det nu kallas, går av stapeln under helgen som kommer.
Där ska det hinkas öl, klafsas i lera och trängas kring BajaMajor.
Att tjejer går på toaletten tillsammans är ju allmänt känt, men förra året såg jag tre tejer gå in på en BajaMaja samtidigt.
Jag funderar än idag på hur de bar sig åt, man ryms ju knappt en därinne.
Men, finns det hjärterum...

/Maria

Morotskaka

I morgon är det midsommarafton.
Detta ska vi i år fira hemma hos min kollega på Kläppen.
Det är alltid lika roligt att bli inbjuden till andra människors traditioner.

Kollegan i fråga gör för övrigt världens godaste morotskaka.
Några gånger varje år kommer hon till jobbet med en vit TupperWare-bytta.
Ofta efter påtryckningar och bedjanden från oss kollegor, muntliga eller i form av beställning via vårt ärendesystem.
Det går som en sus på avdelningen och fram till eftermiddagsfikat går alla omkring med förväntansfulla leenden som små barn i väntan på jultomten.
Är det någon dag som fikarummet är fullt så är det på Morotskakedagarna.
Den enda gången då en märklig tystnad infinner sig bland annars friskt frispråkiga och bredkäftade IT-tekniker och vi alla låter maten tysta mun.
Stämningen är mycket speciell denna dag.
Det pratas om livet före och efter Morotskakan.

I går fick vi Morotskaka.
Det var en lycklig dag i våra liv!

Godnatt!
/Maria

Otacksamt

Nu är kärringen klar!
Jo, jag tar mig faktiskt friheten att kalla min matte för kärring för det är precis det hon är.

Hon har av någon anledning fått för sig att jag är rädd för dammsugaren.
Rädd, JAG, pfffh!
När hon tar fram den där eländes apparaten och jag kryper in under kuddarna i sängen så är det inte för att jag är rädd.
Jag är SUR!
Sur, ledsen och besviken för att allt arbete man lagt ner den senaste veckan fullständigt raseras.
Här har man gått, i sitt anletes... päls och slitit som ett djur, bokstavligt talat, med att försöka fixa till den här sterilt och smaklöst inredda boningen.
Man har släppt sin vackra päls i lagom portionerade doser i varje hörn och man har pyntat med sina älskade leksaker, allt för att försöka skapa lite stämning.
Jag har t.o.m. tvingats äta gräs för att på ett tämligen obehagligt sätt skapa dekorativa hårbollar på den annars mycket trista vardagsrumsmattan.

Idag, före kärringen förstörde allt, var det dessutom extra fint. Jag hade hjälp av min syster och vi har samarbetat otroligt bra och t.o.m jobbat natt med inredningen. Är man två går det ju så mycket lättare. Speciellt i badummet där det går avsevärt fortare att fylla lådan med aromatiska kluttar med unik design.
Men vad spelar det för roll, nu är allt pynt borta och det är bara att börja om från början igen.
Otack är världens lön.

/Zelda, en sårad och missförstådd inredare.

Dammsugning

Började städa lägenheten idag, men jag har inte hjärta att fortsätta.

Vissa säger att djur inte kan tänka, men när djur drar slutsatser baserade på tidigare erferenheter måste det väl ändå vara någon form av tankeverksamhet som pågår... eller?

Tänker på vår fyrbenta pälshög Zelda, vars största skräck i livet är dammsugaren.
Och NEJ, jag har inte laborerat med henne genom att se hur tassarna sladdar på parketten om man suger in svansen i röret eller försökt få henne att fälla mindre hår med hjälp av möbelmunstycket.
Hon bara hatar den och i hennes ögon ser man verklig dödsångest då man tar fram den.

Den senaste tiden har jag insett att katten drar vissa slutsatser utefter vad jag utför här hemma. Göromål som hon tydligen förknippar med dammsugning.
Detta innefattar dammtorkning, ihopsamlande av kattleksaker från lägenhetens alla hörn, städning av toalett eller bara att jag går fort fram och tillbaka i lägenheten och flyttar saker från punkt A till B.

Gör jag något av ovanstående springer hon genast och gömmer sig samt intar igelkottsställning.
Stackars kisse.

Nåväl, vill ändå inte väsnas med dammsugaren eftersom Håkan sover.
Är lite orolig för min älskade sambo. :-/
I vår familj är det ju jag som är den sjuklige av oss.
Håkan är aldrig sjuk.
Därför är det så ovant att han kommer hem från jobbet, ramlar ihop i en liten penicillindoftande hög och somnar.
Och då undrar ni säkert varför han inte är hemma från jobbet när han är sjuk?!
Ja, tvångströjorna och fotbojorna var tyvärr slut på Claes Ohlssons och att tjata hjälper inte.
Andra tips om hur man skapar sjukdomsinsikt hos en envis norrlänning emottages med tacksamhet.

/Maria

Yrkesval

När jag var barn ville jag bli veterinär.
Det var det enda yrke jag kunde tänka mig. Men som tur var fick jag tillfälle till en dags prao med bygdens djurläkare. Veterinärdrömmen svalnade allteftersom dagen gick med seminering av kossor, avlivning av hästar etc. för att vid dagens slut vara lika död som det stackars djuret.
Vet egentligen inte vad jag hade hoppats på, även om jag säkert var ett mycket korkat barn så måste jag väl ändå ha förstått att yrket inte skulle innebära att man fick sitta och gosa med kattungar hela dagarna.
Hur som helst, kom att tänka på detta nu när jag ser Veterinärerna på TV4 och bara vill kräkas när jag ser en uppsprättad råttbuk.

Var hos tandläkaren i går. Tändläkare platsar under kategorin Otrevliga måsten, som jag tidigare skrivit om, tillsammans med frisörer, bilbesiktare och gynekologer.
Hade ett hål som behövde lagas och jag är SÅ tacksam för att han gjorde det direkt så att jag slapp oroa mig för det framöver.

Igår hände det för övrigt. Inköp av digitalkamera, en Sony DSC-W50.
Har värkt och funderat i flera år och i går var det dags.
Nya teknikprylar är något av det bästa som finns.
Ny teknik luktar gott!!
När jag får en ny grej kan jag sitta i timmar och snusa på detaljerna, lusläsa manualen och trycka på alla små knappar.
I natt fick kameran sova bredvid mig på sängbordet.
En trevlig pryl, liten, lätt och lagom avancerad.
Tyvärr lyckas vi inte få den att ansluta mot TVns USB-port, men man kan ju faktiskt leva utan det. Men jag har inte gett upp än, det finns säkert någon detalj som är missad.
Skam den som ger sig!

Match om 40 minuter.
Häja Svärje!

/Maria

PS Nu har Maria fixat TV-anslutningen från kameran! Det tog bara fem minuter. Tre för att kolla i manualen och två för det praktiska genomförandet, inklusive målmiljötest. Duktig tjej!!
/ Håkan

Fotoalbum

Det känns som om vi varit usla på att lägga in nya bilder i fotoalbumet här på bloggen.
Men, Maria känner nu en svårsläckt längtan att köpa upp sig till en ny digitalkamera.
Något säger mig att om hon kommer till skott med detta så kommer bilduppdateringarna att ske med en något högre frekvens än vad som hittills varit fallet.

Vi får vänta och se, helt enkelt.

/ Håkan

Connys hämnd

Som ni minnesgoda läsare kanske kommer ihåg så hade jag ju dragit med mig en fästing från västkusten, som vi döpte till Conny, senast vi var ner och hälsade på. Den tog ju Maria bort och så var det inte mer med det.
Trodde jag...
Idag hade det börjat framträda ett rött område runt den plats där han hade slagit sig till ro, och Maria började genast bli orolig för att det kunde vara sviter efter fästingen.

Hur det såg ut kan ni se på bilden, och JA, jag har så knotiga, håriga och bleka ben, jag vet...

För att försäkra oss om att det inte var någon fara åkte vi upp på lasarettet efter att vi hade varit ute vid Falkträsket och solat.
När vi hade väntat i enochenhalvtimme fick vi träffa en läkare som efter en snabb blick på benet sa: "Det är Borrelia, du ska få en penicillinkur!".
Jaha, jävla Conny... Första gången man öht ser en fästing, så får man borrelia på kuppen.
Nog om detta.

I kväll åkte vi till utedansbanan på Nordanå för att linedancea lite. Det var trevligt.
Vad som dock var ännu mer fascinerande var den hägg som stod bredvid dansbanan. Den var helt inlindad i väv från Häggspinnmal, och såg snarare ut som något hämtat ur Sagan om Ringen, eller något annat trollskt.
Tog några bilder med mobilen. Såg rätt mäktigt ut.

På den högra bilden kan man nästan se hur det kryllar av larver under silkestäcket.
Gonatt på er nu!
/ Håkan

Studentgubbe i snö

Det är nu bara tre veckor kvar till semester och en knapp vecka kvar till midsommar.
Drömmen att få bygga min första midsommarsnögubbe kommer pga. den senaste veckans värmebölja att bli svår att uppfylla.
Därför gick vi till det som kvarstod av den gigantiska snöhögen idag och byggde en liten formation av den lilla snö som fanns kvar.
30 cm hög blev den, med studentmössa.
Som tur var dokumenterade vi konstverket på plats, för två timmar senare var den bortsmält.
Men en gubbe blev det, och det är nästan midsommar iallafall :-)
Idag har vi avverkat resten av gatorna på området Sunnanå. Kartans gator börjar sakta men säkert bli bläckfyllda och projektet känns inte längre oöverkomligt.

För att prata lite fotboll, som sig bör i dessa tider, hade vi en trevlig After Work i torsdags.
Efter en god picknick i Bryggarbacken blev det fotbollskväll med skarpöl på Old Williams.
En härlig känsla när den nervöst tryckta, nästan lite griniga, stämningen byttes mot den enorma kollektiva orgasm som följde efter 1-0-målet.
Alla blev som galna och skrek euforiskt över att vårt älskade Sverige lyckades peta in ett mål i låt oss säga, GREVENS tid.
Kvällen blev fulländad och lyckan var total... och det är ännu bara gruppspel.

Fortsatt trevlig helg!
/Maria

PS. (av Håkan) Jag hade ju påstått i ett tidigare inlägg att Elfenbenskusten skulle kunna gå långt i VM-spelet. Tyvärr blir det nu inte så, eftersom Argentina och Holland blev för svåra. MEN, de har gjort två alldeles lysande matcher och ska ha all heder för sin insats. Hade de spelat i en annan grupp så hade ni fått se... / H

Längtar efter ledighet

Egentligen är jag alldeles för trött för att blogga.
Har varit igång sedan 5 i morse.
Var först på plats på jobbet... och sist.
Har nog aldrig längtat efter semester som nu.

När jag kom hem hade Håkan gjort en tonfisksallad och packat picknickkorg. Pga. det underbara vädret for vi ut till Rovön för att sola, läsa och äta vår middag.
Men när vi väl satt oss började det blåsa och mulna på.
Så blev det med det.
Men salladen var god iallafall.

I morgon är det driftstopp.
På en onsdag den här gången, inofficiell orsak: Sverige-Paraguay på torsdag.
Detta kommer innebära ca 14 timmars jobb i morgon, att jag under hela torsdagen tror att det är fredag och därmed kommer vara knäckt som en död bäver på fredag.
Men som sagt, snart är det semester så det är bara att gasa på och spurta sig förlamad innan målgång.
Som Sally brukade säga, "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke". :-)


Har hittat en ny favoritdeckarförfattare, Michael Connelly.
Plöjde igenom Skuggspel under helgen och den var som bra.
Förvisso skriven i jag-form, vilket är lite störande, men man vande sig.
Att rekommendera.

Tänkte göra lite reklam, för choklad.
Om ni inte har testat nya Daim Dark så gör det.
En kulinarisk höjdpunkt!

Nu börjar snart matchen mellan Brasilien och Kroatien.
Har lite beslutsångest för om jag ska se det eller Ett fall för Frost.
Det får nog bli brittisk kriminalserie iallafall.

Gäsp.
/Maria

Det ordnar sig...

Måste skriva lite sport känner jag.
Alltså, fobolls-VM är inte slut bara för att det blev 0-0 mot Trinidad och Tobago.
Alls icke.
Och jag tycker inte att spelet var så uselt som vissa sportkommentatorer vill göra gällande. Det är inte lätt att göra mål på ett lag som backar hem och kämpar som T&T gjorde. Sverige hade ett grymt spelövertag och misslyckades bara med att sätta bolluslingen i mål. Dessutom var T&Ts målvakt bra, och hade den rätta turen i vissa lägen. Sverige fick faktiskt med sig en viktig poäng i det vidare gruppspelet.
Dessutom var det bra att England vann sin match mot Paraguay.

Låtom oss spekulera:
Nästa omgång: England vinner mot Trinidad och Tobago, Sverige besegrar Paraguay.
I sista omgången kämpar Paraguay som djur för att inte åka hem utan seger i gruppspelet och vinner lätt mot Trinidaderna. I det läget kan Sverige faktiskt förlora mot England och ändå gå vidare som grupptvåa, tack vare poängen mot Trinidad/Tobago.
Bra va?
Som sagt, det ordnar sig.
Ett sista påstående bara: Elfenbenskusten kan gå långt i den här turneringen, trots förlusten mot Argentina.
Minns var ni läste det först...
/ Håkan

Smått & gott om veckan som gått

Hemresan till Skellefteå tog ut mig så totalt så jag har inte orkat blogga förrän nu.
Att åka ner till sina nära och kära är både fysiskt och känslomässigt utmattande.
Glädjen över att återse människor man inte träffat på ett halvår, blandat med sorgen över att behöva lämna dem igen för att inte återse dem på en längre tid och det ständigt dåliga samvetet över att man inte bor närmare, att man inte hinner stanna längre eller kanske inte hunnit hälsa på alls.
Men vi gjorde så gott vi kunde.

När man så här i efterhand summerar det vi hann med under våra fem dagar kan jag förstå att tröttheten infann sig när vi kom hem.

Lite kort...
17 timmars tågresa till Göteborg, hämtning av hyrbil, Ikeabesök i Göteborg, fika med Lillasyster i Uddevalla, tacokväll hos bror med sambo, fika hos mamma och pappa, fisketur vid Ellenösjön, besök på Kämpegatan för tittande på Thailandskort, mullafest i Uddevalla, besök på Färgelanda ridklubb, födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, pokerkväll i Färgelanda, lunch hos X-svärmor och Lillasyster, frakt av stenbumlingar från stenröse till trädgård, orkidépromenad med fika hos X-svärmoster på Lammö, 3-rätters middag hos Guddotter med familj, lämning av hyrbil (ca 60 mil blev det), ett par timmar på Liseberg, besök av förlovningsplats i Göteborg, fika på café Kosmos och därefter flygresa hem.
(om man läser det fort låter det nästan som en låt av Povel Ramel ;-)

Hur som helst, det har varit en väldigt trevlig helg.
Längre fram i sommar tar vi sats på nytt och åker söderöver. Då med egen bil.
Hoppas då att hinna träffa de som inte hanns med den här gången.

I övrigt då.
Arbetsdisciplinen börjar sjunka i väntan på semester.
Jag har fortfarande inte kommit över förlusten då bror min slog mig i poker.
VM är igång, Tyskland sparkar stjärt!
Värmebölja i antågande.

Livet är bra jävla underbart ändå! :-D

Kram då'rå.
/Maria
p.s. Boktips: Box 21. Otäck, bra och otäckt bra.

Reseminne

När man reser runt i landet får man ju alltid med sig olika saker. Oftast av typen minnen och upplevelser.
Jag har nu gjort en ny erfarenhet.
Man kan också få med saker hem som man inte önskat sig. Som en liten gynnare som går under beteckningen Fästing.
Hade aldrig sett någon sådan tidigare, men fick mig förevisat några med både svart och beige grundfärg under resans gång. Här uppe i norrland är vi ganska förskonade från dem, även om de tydligen finns i sällsynta fall.
Iallafall, efter dagens löparrunda, när vi låg och pustade ut på gräsmattan, säger Maria: "Men Håkan! Du har en fästing på benet!!"
Och mycket riktigt. Strax under knät hade en liten rackare slagit sig till ro sedan en tid tillbaka och var i full färd med att tiodubbla sin storlek genom att stjäla mitt dyrbara blod. Det blod som jag egentligen hade tänkt skänka till Västerbottens Läns Landstings blodlager.
Maria, som är en rutinerad fästingborttagare hämtade en halskedja med lås, som hon klämde fast på bakkroppen och elegant "skruvade" loss blodsugaren.
Därefter mötte Conny, som vi döpte honom till, drunkningsdöden.
Frid över hans minne.
/ Håkan

Barndomsminnen med fisk och häst

Som liten flicka såg jag alltid väldigt mycket upp till min bror.
Det gör jag i och för sig fortfarande, men nuförtiden tvingar jag honom inte att dra med sig lillasyster så fort han ska leka med sina kompisar, ut och cykla eller rensa gädda.

Någon gång varje år inträffade det lyckliga ögonblicket då jag som barn fick vara med om det absolut bästa som fanns.
Följa med honom och fiska!
Oftast under förutsättning att jag lovade att hålla tyst, något som var mer eller mindre omöjligt för mig även som liten.
Iallafall, i går hände det igen.
Fisketur med broder!
Men den här gången höll jag vare sig i fiskespö, mask eller fisk.
Satt bredvid och njöt av solen tillsammans med Leif GW Persson medan Håkan, Lotta och Gunnar drog upp fisk efter fisk på löpande band.
Ellenösjön är numera troligtvis helt tömd på liv efter deras enorma fiskelycka.
(Visst ljuger jag bra...?!)

På kvällen åkte Håkan och jag för att träffa vännerna i Uddevalla.
Jag skulle ha kunnat skriva en längre avhandling i hur denna fest fortlöpte, men jag lämnar det därhän med en kort sammanfattning:
AJAJAJ, Å HERREGUD säger jag! AAJ! Herregud, OJOJOJ. AJ!
Det var otroligt roligt och jag somnade sött efter hemkomst klockan 2 i natt.

Idag har vi varit en sväng till ridskolan där jag mer eller mindre växte upp som barn. Stallet var flyttat en bit utanför Färgelanda och de hade fått det så otroligt fint med ridhus och allt.
Träffade min fd ridlärare, tittade lite på dagens hopptävling och blev oerhört nostalgisk.
Efter ridskolebesöket åkte vi hem till mor och far för att gratulera pappa i förskott på 60-årsdagen.
Åt gomiddag, fikade och monterade ihop födelsedagspresentsstolen han fick av oss.

Snart blir det pokerkväll.
Jag kommer troligtvis att förlora, men någon ska ju göra det oxå :-)

Tudilu!

/Maria

Bastuträsk - Uddevalla

Det första som slår mig när jag kommer hit ner är hur konstigt alla pratar.
Blir först full i skratt men det övergår snart i en klädsam rodnad då jag inser att jag faktiskt låter likadant.
Men det blir väl så, varje dag hör jag ständigt den norrländska dialekten med avhuggna ord som "Int vet ja", "Jag kan int kom till deg för ja ha som ont i knä och hunn är som opigg" eller "jo".
Och så kommer man till Uddevalla/Färgelanda där man draaar på oorden och praaatar meer och tyyydligare.

Hur som helst, det är skönt att vara "hemma" igen.
Det är betydligt mindre snö än sist.

Tågresan gick förhållandevis bra.
Det är alltid lika nervöst innan man får syna de människor som man ska dela kupé med.
Kupén på ca 3.5 kvm där 6 personer ska samsas om utrymmet under 17 timmar.
Har åkt en del med Connex sedan jag lärde känna Håkan och det brukar alltid vara någon, mindre behaglig människa, som egentligen borde ha egen sovvagn eller kanske inte åka kollektivt alls.
Kedjerökare som luktar så mycket rök så att man lika gärna hade kunnat hälla ut ett par hundra fimpar på kupégolvet, folk som snarkar så att britsarna skakar eller människor som har ett sjukligt behov av att prata konstant och till varje pris måste mjölka ur alla sina medresenärers livshistoria.
Men den här gången var det en mycket behaglig grupp. Två tysta norrländska kvinnor och ett par från Luleå som var sådär lagom sociala.
Inte ens någon snarkare...

Däremot var denna helg den stora Klassresa-från Norrland-till-Göteborg-helgen.
Detta gjorde först och främst att tåget var fruktansvärt långt, så långt så att på varje station fick de stanna två gånger eftersom det inte rymdes på perrongen.
Dessutom var det många av ungdomarna som såg norrlandståget som en av Lisebergs åkattraktioner, som gick ut på att tävla om vem som vågade hänga ut längst från fönstret när tåget passerade genom en tunnel, vem som kunde skrika högst eller vem som kunde springa fortast i gångarna.
Att någon strax utanför Stockholm drog i nödbromsen var varken förvånande eller oväntat.
Vi undrar dock fortfarande vad tågpersonalen gjorde med det stackars barnet som föll för grupptrycket och ryckte i bromsen eftersom meddelandet i högtalaren löd:
"Om det är någon av er ledare för en grupp elever som märker något konstigt med någon av era gruppmedlemmar vill vi be er att kontakta tågpersonalen i vagn 45".

Nu är vi hemma hos broder med sambo och i skrivande stund klarar jag inte av att resa mig eftersom jag tryckt i mig tacos för tre månader framöver.
Likt en orm som svalt en antilop lär jag bli liggande här i soffan resten av helgen.
Men gott var det.
Buurp!

/Maria