Blåsigt värre

Det blåser idag... mycket!

Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.

Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.

Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.

När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.

/Maria

Jordgetingar och husvisning

Söndagsmorgnar nuförtiden innebär, som jag tidigare berättat, uteritt med alla 4 hästarna i stallet.
Idag blev det en aning spännande tur bestående av en mullrande kvarn, 40 galna kossor samt jordgetingar.
Kvarnen fixade Leo galant, mullrande och väsnande plåtmonster skrämmer tydligen inte Leo.
Kossorna däremot, som brölande sprang och skuttade i klunga en meter från våra fyrbenta vänner med bara en knappt synlig stängseltråd emellan oss, blev lite för mycket för Leo.
Så för att inte riskera att någon av hästarna studsade åt sidan och fastande i tråden som var på andra sidan den smala vägen, valde vi att vända om.
Så även det gick bra.

Men på hemvägen när vi tog en stilla galopp över en lägda tvärnitade Leo och jag kände hur hela huden på honom började vibrera.
Han studsade upp och ner och skrek i panik.
Insåg med förskräckelse att han hade jordgetingar runt sig och medan han försökte bli av med otygen som flög under hans mage funderade jag på om man överhuvudtaget kan ta sig ur en portugesa-sadel på en häst i panik.
Han lugnade dock ner sig och vi skyndade oss från stället.

Väl hemma i stallet såg jag att han hade fått flera getingstick och att han inte föll i sken och kastade av mig måste betyda att jag har att göra med världens snällaste häst.
Stackars lilla gubben.
Det blev mycket extra morötter och äpplen i krubban när vi kom hem.
Och jag ska omgående prioritera inköp av westernsadel (fixar inte längre klassiska dressyrsadlar... men den akademiska är för farlig att rida ut i).

Senare under dagen for Håkan och jag på husvisning.
Helt okej hus till ett bra pris.
Dock utan stall och till salu i fel tidpunkt av vårt liv.
Detta år är tänkt som min prövotid som potentiell hästägare så det blir nog inget hus än på ett tag.
Det blev dock en fika hos några vänner som bor strax intill.

Lägenheten är nu städad, tvätten är struken, räkningarna betalda, Håkan fixar kvällsfika och jag känner mig redo att möta ännu en arbetsvecka.

/Maria

Höstmörkret sänker sig

Lite för mycket ridning har det blivit den senaste tiden.
Har man problem med att höfterna hoppar ur led är kanske inte ridning den mest lämpade sporten att ägna sig åt.
Men man måste passa på när det är så fint väder och innan klockan ska vridas tillbaka och det blir svart kl. 15 på eftermiddagen.
Höfterna kommer att få vila mer under den mörka delen av året.

Det finns många nya vägar för Leo och mig att utforska. Numera har jag ju förmånen att då och då få rida ut tillsammans med de andra, men ibland är det skönt att bara vara vi två.
Idag red vi en liten väg ut mot ett sommarstugeområde.
En grus/gräs-väg som slingrade sig utefter sjön och det var makalöst vackert.
Leo verkar tycka att det är väldigt spännande och roligt att utforska nya vägar, hans huvud svänger från sida till sida, öronen står i givakt och inför varje krök på vägen ökar han på stegen för att se vad som döljer sig bakom nästa kurva.

När vi kom tillbaka till stallet var det nästan mörkt och mja... det är bara att inse faktum, hösten är här på riktigt. :-(

/Maria

800 kg

Som beskrivits av min käre sambo i tidigare inlägg så var det tjejfest igår.
Makalöst roligt som vanligt - med god mat, gott vin och hejdlöst mycket Singstar-sång.
Jag lämnade dock festen tidigt eftersom söndagmorgnar nu för tiden är uterittsdagar i Leos nya hemstall.
Så... 6:30 ringde väckarn och en halvtimme senare blev jag upplockad av Annika.
En kall och klar höstmorgon genom skogen till häst raderar varje tillstymmelse till baksmälla.

Senare under dagen for vi för att hämta hö Håkan och jag.
Eftersom de torrhöbalar vi köpte i somras tydligen inte duger till herr häst.
Höet ser bra ut och luktar gott, men något är det som inte stämmer och eftersom jag själv inte äter hö så får jag lita på hans omdöme.
Därför har jag beställt 800kg hösilage i plastboll - småbollar som tar slut fort om man bara har en häst - eftersom den provbal jag köpte förra veckan tydligen var mumsmums för hästmagen.

Funderade en kort stund att ringa någon för bärhjälp, men efter moget övervägande valde vi att göra det själva och ta det som dagens träning och skippa kvällens Friskis och Svettis-pass.
Så, 20 x 40kg har vi baxat upp på ett släp och därefter baxat av det och staplat upp det så ja - vem behöver köpa dyra träningskort när man har häst.
I morgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna.
Men en mätt och nöjd häst är värt både pengarna och arbetet.

Ännu en arbetsvecka står för dörren och det blir nog svårt att somna i natt.
Otaktiskt av mig att sova en timme före maten för att sedan efter maten slumra ett par timmar till.
Men vad ska man göra när ögonen bara faller ihop.
Troligtvis behövde jag sova ikapp.

/Maria

Hello world

Jahaja, det var ett, skulle man kunna säga, långt tag sedan jag skrev ett inlägg på den här bloggen. Men nu gör jag det. Still alive and kicking, as they say...
Jag har, som ni läst i Marias inlägg, varit en (liten) del i det nya hästlivet med flytt, hökånkande och annat. Faktiskt riktigt trevligt.
Annars då? Jo, igår var jag och min gamle vän Anders ute i Skellefteås natt- och nöjesliv och tog oss några pilsner. Eller, det gjorde vi väl inte egentligen, vi tog oss några pilsner på kontoret till det värdshus som han driver här i stan. Därefter bröt vi oss in på en privat fest och höjde ljudnivån på den med ett antal decibel. Kändes som att det hade varit rätt lugnt där tills vi kom. :-)
Sedan tog vi oss ut i nöjesvimlet, men som den rutinerade person jag är intogs ingen alkohol efter klockan 23 på kvällen. Ett gott tips till alla som vill vara fräscha som en nyponros morgonen efter.
Ikväll är det Maria som tränar leverfunktionen och är på tjejfest. Om det är som det brukar på de festerna har de förmodligen väldigt trevligt.
Nä, nu ska jag ta det lugnt tills hon ringer efter sin privatchaufför för hemfärd.
/ Håkan

Luleå

Är friställd från Helpdesk en tid framöver för att jobba i det projekt jag är med i samt att rodda med vår backuplösning.
Så... i dag bar det av till Luleå tillsammans med min kollega Carina.
Det är lika många mil till Luleå som det är till Umeå, men sträckan Skellefteå-Luleå är oerhört mycket trevligare att köra... speciellt när man har trevligt bilsällskap.
I Luleå var vi på ett intressant seminarium, därefter lunch, möte med vår projektledare och sedan for vi de 13 milen hem igen.

Nu ska det ägnas en del tid framöver åt smärtsam kravspec-förlossning.
Ganska kul att jobba nu... och betydligt behagligare tempo.
För tillfället iallafall. Det gäller att pusta ut när man har chansen.

Kvällen ägnades tillsamman med Leolainen.
En behaglig runda i skritt. Mest för att lära känna omgivningen som är ny för oss båda.
Två incidenter inträffade som var utmärkt träning i att hålla oss lugna.
En kviga som kom emot oss i full galopp (jo, det var stängsel emellan - men lite läskigt ändå) samt en flock änder som for upp ur vassen vid badplatsen 2 meter ifrån oss.
Vi red även förbi ett avhugget älghuvud - det tyckte jag själv var läskigt men Leo verkade tycka att det var ett naturligt inslag i naturen.

Det märks att det börjar bli höst. Kall, hög luft och vackra färger.
På nätterna är det frost men än så länge skönt på dagarna.
Måtte detta väder hålla i sig tills snön kommer och ger oss en riktig vinter utan regn och slask.

/Maria

Tuff vecka med mycket bra slut

Det har inte blivit mycket tid för bloggning den senaste veckan.
Arbetstrycket har varit hårt, både på jobbet och med hästen.
Lite sammanfattat.

I fredags förra veckan flyttade då alltså Leo till Bodan. Allt flöt fint och Leo, som redan hunnit bekanta sig med sina nya vänner, såg ut att vara nöjd.
Lördagen ägnades åt flytt av allt som hör häst till.
Täcken, sadlar, fodertunnor, hinkar och... HÖ. Närmare bestämt ca 75 balar (ca 750-800kg).

---> Bonn'pajken fra Åfors ber haije.
---> Dragkroken har kommit till användning.

Vi bar och körde och bar och körde och bortsett från träning av överarmar fick jag äntligen chansen att lära mig backa med släp.
Söndagen blev en utpustningsdag med uteritt tillsammans med de andra i stallet. Vädret var härligt och hästarna pigga och glada.

----> På ridtur över lägdan med Bodaträsket som vy.

Arbetsveckan som följde var träskigare än vanligt. Sjukt mycket att göra och på det en Stockholmsresa under torsdagen och personalfest på fredagen. Fest där vi i Helpdesk var arrangörer.
En lyckad kväll med mat-tema och grillduell. Det var länge sedan jag åt så mycket god mat under en kväll.
Lördagen blev en heldag i stallet med Akademisk träning för mig och takmålning för Håkan.
När soffan intogs under kvällen var både Håkan och jag så trötta så den planerade filmkvällen blev ersatt av stensomning. 12 timmar senare vaknade vi båda utsövda för första gången på mycket länge.

Men...
Veckor som den som var går att härda ut om de får avslutas med en söndag som idag.

Tog ut Leo på ridbanan i grimma och grimskaft och tränade ledarskap.
När vi var klara knäppte jag loss honom och hade honom lös.
Satte upp ett litet hinder och testade löshoppning.
Som den varmblodstravare han är så är ju inte hoppning hans bästa gren, men hindret var lågt och han tyckte det var kul så vi sprang runt i full fart både han och jag och ibland hoppade han fint och ibland hoppade han jämfota.

Det är så tydligt att han efter en vecka på det nya stället redan har blivit en mer harmonisk häst som trivs med sitt liv.
Det märktes speciellt när vi senare under dagen tränade lastning.

Filmen nedan visar hur det idag går till att lasta Leo.
För den oinvigde ser det inte så märkvärdigt ut.
Men för den som inte vet vad det innebär att lasta hästar... för den som aldrig försökt att lasta en ovillig häst så kan jag förklara att det har inte alltid sett ut så här.
Vi har stått i timmar och slitit och svettats och kämpat med gråten i halsen med en lika förtvivlad och arg häst som stått på bakbenen och totalvägrat.
(Därför har jag hjälm och handskar på mig... säkerheten är jag alltid noga med)

Den här filmen är ett bevis på att vi, med träning och tack vare min nya stallhyresvärd, lyckats göra lastningen till en enkel grej för oss båda.



I transporten fick han äta sitt kraftfoder och sedan fick han gå ut till sina kompisar i hagen igen.

Kvällen har avslutats med ett Friskis och Svettis-pass. Det var ett år sedan sist så i morgon kommer träningsvärken att plåga mig ömt.

Godnatt!

/Maria