Naturen förändras

Hösten kom...och hösten gick.
De tre första bilderna tog vi på en promenad för exakt 2 veckor sedan...

... dessa tre är tagna idag. Vintern är här och det är otroligt vackert

/Håkan och Maria

Stormen

Jag vet inte jag.
Enligt SMHI och riksnyheterna ska vi ha haft ett rent helvete här i dag i Västerbotten.
Och det är klart, det har snöat, och snön var tung, mycket tung. Dessutom har det blåst, ganska rejält till och med. Inte nog med det, pinsamt nog körde vi fast med bilen i den betongmodd som drivit ner på gatan i afton.
Men enligt mitt förmenande så har det inte varit så eländigt som det låter.
Dåligt väder, javisst, men absolut ingen katastrof.
Känns litegrann som att de överdriver.
Jag menar (som Zlatan brukar säga), det är ju ändå november snart, så det är på tiden att det kommer lite nederbörd i form av fruset vatten.

För övrigt börjar det bli dags för oss att börja fylla flyttlådorna med innehåll. Nästa helg får vi ju tillgång till den nya lägenheten. Något säger mig att det blir en del av helgens projekt, flyttlådefyllning alltså. Lagom skoj, men nödvändigt.
Som motvikt lär det bli någon form av fest imorgon lördag. Låter betydligt roligare än flyttlådorna...
/ Håkan

Du är vad du äter

På vardagarna, när man kommit hem från arbetet och tillsammans med familjen Simpsons avnjutit kvällens middag brukar vi, utav bara farten, fortsätta med 3:ans reprisdokumentär som börjar klockan 18:30.
Ett program där varje avsnitt följer samma mall och som får mig att förundras.

Det börjar med att man får se en något överviktig människa, eller två, eller kanske en hel familj, osminkade och felklädda, trycka i sig korvar, hamburgare, pizzor och chips.
Kameran filmar i närbild och med kraftig vidvinkel, dressingen rinner ur mungiporna och vår 32"s skärm fylls upp av stora engelska kroppar.

När man har fått se dessa miserabla människor frossa likt utsvultna gamar på ett slakteri, till synes fullständigt omedvetna om kamerateamet som troligtvis knappt ryms i deras vardagsrum, träder stålkvinnan in.
En anorektisk, galen renlevnadmänniska, med en selleri som far och ett rivjärn som mor.
Hon klampar in och löper fullständigt amok i deras hem, öppnar kyl, frys och skåp och i falsett skriker ut vilka fruktansvärda människor de är som äter fett, kött och socker... som om det i själva verket varit små hemlösa barn de suttit och proppat i sig.
Hon skäller en stund, dömer ut deras kost och kastar all deras mat i svarta sopsäckar.
Nedbrytningen kan börja.

Nästa moment består i att köpa gigantiskt mycket flottmat och lassa upp detta på ett långbord så att de, än så länge bara smått förnedrade människorna, ska få en uppfattning om hur mycket de äter på en vecka.
Och med tanke på hennes inställning till maten som fyller bordet så lär även den efter tagningen hamna i svarta sopsäckar.
Sedan ska den sammanlagda fettmängden lassas upp, i form av fläsksvålar, gristrynen, sockerpaket... eller bara smör.
Gärna till anoreximänniskans hårda ord om att de dödar sina barn.
Vid det här laget brukar kvinnan i familjen börja gråta.
Det är bra, förnedringen är nästan total, men då vet de inte vad som komma skall.

Bajsanalysen!
Med plastbunkar, innehållande sin egen avföring, i sina darrande händer ska de tillsammans med dietistführern sitta och analysera färg, form och lukt på sitt bajs.
Av dietisten - som tydligen bara bajsar rosa suddgummi - får de höra att deras bajs luktar illa!
Bajs ska lukta gott!!!

Förnedringen är total, tjockisarna är nedbrutna och skälvande nära gränsen till självmord.

Uppbyggnadsfasen tar vid.

På nytt fylls långbordet, med dignande frukter och krispiga grönsaker. Det ser oerhört gott ut och de tidigare tårfyllda ögonen skiner upp och de ler.
Men, denna färgprakt, som till att börja med säkert ser väldigt frestande ut även för en som bara levt på donuts i hela sitt liv, ska inte ätas som den är.
Nej, allt ska tryckas ner i en mixer och tjofsas ihop till makalöst nyttig fruktjuice.
För er som inte vet vad som händer om man blandar grönt, rött, gult och orange kan jag säga att det blir BRUNT!
Dessa människor, som antagligen aldrig smakat en grönsak, ska alltså börja sina dagar med att dricka en sörja som ser skrämmande likt ut det de dagen innan satt och analyserade i plastburkar.

Några dagar går, dietisten lämnar dem åt sitt öde och man får se grönsaksnybörjarna i förtvivlan mixa broccoli, blomkål, jordgubbar och sparris till en grynig gegga, hålla för näsan och dricka.
Med en kamera upptryckt i ansiktet ser man hur de kväljer och tro fan de går ner i vikt.
I mitten av deras 8-veckorskur kommer vegantanten tillbaka och visar att man faktiskt kan steka grönsakerna i olja, göra veggoburgare eller pizza och faktiskt få det gröna köket att smaka riktigt gott.
Man måste inte göra allt brunt och drickbart...?!
Tjockisarna skiner upp och 8 veckor senare står de stylade och lyckliga.
Och deras bajs har helt slutat lukta!

Det skulle förvåna mig MYCKET om de inte, så snart kameramänniskorna åkt därifrån, firar sin frigivning med var sin familjepizza och en stor stark.

/Maria

Yttre ordning - Inre kaos

Efter 12 timmars sömn vaknade jag utvilad i morse, redo för en ledig dag. Vädret har varit ganska oinbjudande, därför har jag stannat inne och tokstädat.

Det kan tyckas märkligt, i det närmaste lite sjukt, att tillbringa sin lediga dag med att städa.
Men för mig är städning ett underbart sätt att koppla av.
Ett sätt att komma ikapp med mig själv och vardagen.
Det är först efter några timmars storstädning, då jag sätter mig med en kopp kaffe i soffan, som jag kan slappna av och känna hur tankarna reds ut och lugnet infinner sig.

Detsamma gäller mitt kontor.
Alla papper ligger (oftast) i prydliga högar i räta linjer med bordskanten, häftapparaten, hålslaget och pennstället.
Om man tittar in på mitt rum kan man tro att det sitter en strukturerad människa där, med ett mycket gott sinne för ordning.
Detta är inte sant.
Den yttre ordning jag tvingas ha runt mig är bara ett tecken på det kaos som råder i mitt huvud. Ju mer jag har att göra, detso högre blir kraven på ett kliniskt välstädat kontor.

Jag tror att de som kan sitta lugnt och stilla och arbeta med en rörig blandning av papper och gamla kaffekoppar runt sig är oerhört strukturerade.
Själv tappar jag koncentrationen och tankeförmågan direkt det är lite rörigt.
Minns en chef jag hade en gång. Ibland gick det knappt att komma in på hans rum för alla papper, pärmar och tidningar som vällde upp runt honom... men han är en av de mest strukturerade människor jag någonsin träffat.

Nåväl, det luktar Ajax om golven och Vim på badrummet och jag är nöjd, mycket nöjd, med min lediga dag :-)
Trevlig helg allihop!

/Maria

Loggat ut för helgen

All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.

...så i morgon har jag tagit mig friheten att vara ledig :-)
Jag ska städa, gosa med katten och om vädret tillåter, ta en lång höstpromenad.

/Maria
p.s. så mycket mer effektiv Jack i the Shining hade varit om han haft en PC och kunnat köra "copy and paste"... ;-)

Region

Att man var norrlänning visste man ju.
Likaså att man bodde i Västerbotten.
Vad jag inte visste förrän helt nyligen var att vi också bor i BioFuel Region.
Varje dag lär man sig nå't nytt...

/ Håkan

Mån dag

Ja hörni. Vad ska man säga.
Det avgår ministrar till höger och vänster dessa dagar.
Fast egentligen bara till höger om man ska vara noga.
Nästan så att man tycker synd om Fredde.
Alltså skriver jag inte mer om det. Statstjänsteman Persson hade ett intressant inlägg om detta på sin blogg häromdagen.

Vissa drägg som kallar sig Skellefteå AIK supportrar har också skämt ut sig under helgen (den så kallade Jonathan Hedström terrorn). Tyvärr har de, dräggen alltså, väl inget att avgå ifrån, annars hade det nog varit en god idé.

För att återgå till politiken så har ju budgeten presenterats idag. Jag har inte satt mig in i den, så den får vara okommenterad. Lika bra det, vem är jag att ha åsikter om den. Fast jag har hört att snuset ska bli dyrare. Det är väl iofs bra. Borde ju egentligen sluta med den dumheten. Eller så får man dra ner till att bli festsnusare.

För övrigt var vi på en trevlig fest i helgen. Efter glatt förfestande gick vi på lokal. Det mest uppseendeväckande med det var väl att man helt plötsligt, intet ont anandes, fick en kameralampa i ögonen. Nu var det ju guschelov inte jag som skulle filmas, utan vem kom där med en silikonblondin i varje arm om inte Bingo Rimér!
Tydligen hade dokusåpan "Being Bingo" gjort ett tvådagars nedslag i Skellefteås nöjesliv.
Nåja, de höll sig mest inne i VIP-logen, så de störde inte så mycket.

Ja, det får väl räcka för den här gången, vi hörs.

/ Håkan

Hur hamnade jag här?

Fem intensiva dagar av djup koncentration är över.
En helgs vila stundar, sen är det fullt ös igen.
Två glas vin inmundigat och jag känner hur min hjärna påbörjar dumpning av fysiskt minne.
Det kommer inom kort att följas av en rejäl blåskärm alternativt division med noll.
Låt det komma, jag är redo!

I går kväll var en kollega och jag på föreläsning.
Alla är olika - utom jag- om personlighet och roller på jobbet.
Föreläsarna var Mattias Lundberg, psykolog och Lasse Eriksson - en av Sveriges bästa komiker.
Lasse Eriksson's otroliga ståuppkomik på bredaste pitemål mixat med psykologens intressanta inlägg av hur vi fungerar - eller inte fungerar - tillsammans på arbetsplatsen.
Jag skrattade så jag grät, det är så oerhört skönt att få skratta av sig riktigt ordentligt.

Lasse Eriksson drog bl a en anekdot om hur han vid ett visst tillfälle i livet stannade upp och tänkte "Hur hamnade jag här". Såg på sina barn och sin fru och undrade över hur just han hamnat just där med just de individerna. Ja, det går inte att återge, det var bara väldigt roligt... och tänkvärt.

Själv har jag, särskilt de senaste åren av mitt liv, upplevt samma sak.
Att man pga. sina val i livet plötsligt befinner sig på en plats man inte visste fanns, tillsammans med människor vars existens man tidigare varit helt omedveten om.

Senast det hände mig var på vår årliga avdelningsfest.
Klockan var runt tio på kvällen, det var mörkt och jag stod utanför utedasset och vaktade medan en kollega uträttade sina behov.
Precis då hände det... tiden stannade och det slog mig som en blixt.
Här står jag, född och uppväxt i Dalsland, utanför ett dass i Piptjärn - en aningen udda plats ute i norrländska ingenstans. På fest tillsammans med människor som jag för tre år sedan inte hade en aning om att de existerade.
Vem är jag, var är jag, varför och hur i helvete hamnade jag här??!
En surrealistisk, inte obehaglig, bara mycket lustig känsla.

Och en sak är säker, om någon för tio år sedan frågat mig vad jag kommer att göra hösten 2006 så hade jag antagligen inte svarat "Jag kommer att stå smålullig utanför ett dass i Piptjärn." :-)

/Maria

Orka..

Som ni kanske läst i Marias inlägg här nedan så är det mycket nu.
Vi jobbar som de ivriga bävrar Center-Maud vill att vi alla ska vara, framförallt Maria som jag nog allvarligt måste hålla lite koll på framöver, så hon inte går in i den berömda väggen.
Just nu är hon och linedansar för att rensa hjärnan, och jag har just kommit hem och finner att jag inte orkar laga middag.
Iallafall inget avancerat.
Som tur var hade vi en burk i skafferiet av den basmat som borde finnas i allas köksskåp (om man inte är vegetarian): Bullens Pilsnerkorv!!
Så lätt! Så enkelt!! Så gott!!! Och framförallt: Snabbt.

Katten har gett upp om att få gå ut idag, och ligger bara och småsneglar hatiskt på mig.
Ja, ja.

Och vissa av Reinfeldts ministrar får löpa gatlopp mellan journalisthögarna, och svär förmodligen tyst inom sig själva för att de nånsin tog på sig jobbet.
Som ni kanske läst i ett av mina tidigare inlägg i våras nå'n gång, är jag en klar förespråkare för SVT. Vill man inte bara titta på hjärndöda nöjesprogram, suspekta freakshower och skumma dokusåpor, så erbjuder SVT faktiskt program där man kan vila lite i själen. Ska till och med erkänna att jag om tillfälle ges gärna ser på URs program.
Sådetså.

Så därför har jag inget till övers för en kulturminister som har gett f-n i att betala TV-licensen.
Det ska så klart alla göra så att mångsidigheten inom public service bibehålls. Allt tittande på TV kan/ska inte bestå av filmer och underhållning.
Sådetså. (Igen).

Vad gäller Borelius svartavlönade barnflickor är väl den största skandalen hennes bortförklaringar. Och den skummaste av alla var det där om att hon inte hade råd eftersom hon måste betala barnflickan själv. Hallå! Borde inte hennes man bidra till omsorgspengen för de egna barnen? Man undrar...

Nä, nu får det vara slut på gnället.
Maria kom just hem, och man får väl ägna sig en stund åt katten också, så hon inte bestämmer sig för att flytta och skaffa en ny husse och matte.

/ Håkan

Akut bloggförlamning

Det känns svårt att sätta sig och blogga nu.
Bloggning görs bäst då huvudet är fullt av trevliga små funderingar och reflektioner.
Skulle jag blogga ur mig mitt huvuds tankar och funderingar just nu hade det blivit en rörig sammanställning om vår nya backuplösning på jobbet.

De senaste 4 dagarna har jag gjort ca 13 timmars övertid.
Låter inte så mycket, men det här är bara början.
Ett års studiebesök, seminarium, leverantörsmöten, möten, möten och åter möten ska nu under ett par veckor omsättas i praktiken.
Det är slitsamt, gruvsamt och stressigt men även vansinnigt kul att få vara med om en sån här grej.

Detta är därför en ursäkt för att det inte blir så mycket bloggning på ett tag... (av mig).
Av förhoppningsvis förståeliga skäl är datorn det sista jag vill ägna mig åt när jag kommer hem.
Dessutom måste flyttkartongerna snart börja fyllas.

Men jag kommer tebax... när orken finns :-D

/Maria

Matreflektion

När man nått upp till mogen ålder så kommer man till lite djupare insikt om en del saker.
Dels om livet som sådant, dels om mer triviala saker som mat.
I yngre dagar var jag betydligt mer skeptisk mot maträtter och ingredienser som kändes "skumma". Antingen smakade man inte alls, eller så hade man redan innan bestämt sig att det inte skulle vara gott. Ju längre tiden gick desto mer insåg man att så här kan man ju inte hålla på, och tack gode ... för det. För det finns ju så oändligt mycket god mat och spännande ingredienser som man missar om man inte har ett öppet sinne och låter sig förföras av alla olika dofter och smaker därute.
Förvisso kanske inte allt faller en helt i smaken, men man har i alla fall vett att testa.
Mina barn har till exempel fått mig att inse att vegetarisk mat ofta är fullkomligt lysande gott.

Men, och det finns ett stort MEN. Och det är paella.
Vem kom på att man ska smeta ihop en massa oskalade skaldjur av skiftande slag ihopjomsat med grönsaker och saffransgult ris och dessutom värma upp eländet?
Allt är ju gott var för sig och även tillsammans i vissa valda kombinationer, men kan nå'n tala om för mig hur man bär sig åt för att äta detta hopkok? Jag menar, musslorna har skal, räkorna har skal, allt som kommer från vattnet i denna rätt har skal. Så hur gör man?
Det känns inte helt okej att köra ner fingrarna i det ljumma joxet och jaga fatt på en räka som man sedan ska strippa. Man får gula fingrar av saffransriset, feta fingrar av oljan, skärskador av räkskalet osv. Dessutom ligger det räkspröt överallt till höger och vänster i maten.

Nä, jag har nog bestämt mig, paella går bort.

Eller så gör man helt enkelt rätten ätbar från början, skalar allt som har kläder på sig och vips så har man en rätt som är både god och går att äta utan att man behöver fundera på hur man ska göra för att få i sig den helskinnad.

/ Håkan

En konstig kväll

Efter ett par hektiska arbetsdagar tog jag på hemvägen en sväng förbi videobutiken och hyrde en film.
En film som jag varken vill eller kommer att orka se.
Köpte lösgodis som jag egentligen inte tycker om.
Gick ut och ställde mig en stund med katten i regnet trots att ingen av oss hade lust.

Har nu suttit ett par timmar i soffan, ätit äckliga vingummi och framkallat kramp i vaderna.
Det gör fruktansvärt ont men det är lite av en sport att spänna vaden och hinna slappna av millisekunden innan det krampar ihop.
Har misslyckats 2 gånger nu. Kommer troligtvis att generera ordentlig träningsvärk i morgon.

Förutom krampsport har jag lekt arga leken med katten. Efter att ha stört mig på att hon legat och blåstirrat på mig ett tag så stirrade jag tillbaka för att se om hon fattade vinken.
Det gjorde hon inte, efter 5 minuter vek jag ner mig.
Hon stirrar fortfarande.

Nu ska jag ägna en stund åt att vifta med pektån.
Pektån, den tå som sitter bredvid stortån och som i mitt fall är vanställt lång och viftbar.
Även här går det att framkalla kramp. Mycket otrevligt!

Som ni ser så har jag fullt upp med att tråka ut mig själv.
Ibland kan man ju bli så där vansinnigt trött på umgänge.
Detta genomlider jag just nu... Problemet är att sällskapet jag är trött på är mitt eget.
Helst skulle jag vilja be mig själv att lämna rummet en stund så att jag fick vara i fred.
Orkar inte med mina egna tankar och funderingar just nu.
I kväll är jag rent utsagt osympatisk att vara med, även för mig själv.

Nåväl, Håkan är på firmafest så det är bara jag själv som lider... och en ständigt stirrande katt, som just nu tuggar på en viftande tå.
AJ!

I morgon är en annan dag!

/Maria

Raseriutbrott

Ibland är jag otroligt lättriggad.
Som när någon ställer sig på vår parkeringsplats.
Detta hände mig alldeles nyss.

Explosiv och vansinnig sprang jag in i lägenheten och slog i blint raseri på datorn för att kolla upp vem som var ägare till bilfanskapet.
Hittade förbrytaren och med fradga i mungiporna ringde jag upp genast... definitivt utan att räkna till 10 först.
Gubbjäveln som stod som ägare svarade inte vilket innebar att jag fick gå bärsärk på grannarnas ringklockor.
3:e dörren gav träff och med en röst kommandes långt ner ifrån magtrakten morrade jag fram min fråga och vem som plägade nyttja min parkeringsplats.

Bilen visade sig dock inte, som jag var helt övertygad om, tillhöra en störig 20-åring som varit för lat för att parkera lite längre bort utan en halt liten dam i 75-årsåldern.
Ilskan rann av mig direkt och oj vad jag skämdes.

Måste lugna ner mig...
Måste äta...
F'låt lilla tanten!!

/Maria - Skämmes som en hund

Ett inlägg om inget särskilt

Nu tänker jag bli sådär fjolligt hästtjejig...
Men oj vad jag älskar de där stora klunsarna till djur!
I går var det praktisk teori på schemat.
Kanske låter trist att åka och tillbringa 2.5 timme i stallet utan att rida, men det spelar mig ingen roll. Bara att få vistas bland hästarna gör mig lycklig.
Kan inte förstå att jag någonsin la av med ridsporten.
Kanske tröttnar jag igen, men som det känns nu så kommer jag att fortsätta så länge jag har råd och tid.

Idag har det varit ett par och tittat på vår lägenhet, samma par som var här och tittade igår.
De har svårt att bestämma sig och jag förstår dem.
Källarlägenhet låter inte trevligt, men när man kommer in i den så känns det faktiskt annorlunda. Den ÄR trevlig!
Det har varit ett svårt beslut att flytta härifrån och jag kommer verkligen att sakna det stora vardagsrummet med den öppna spisen. Det uppvärmda klinkergolvet, den fina parketten och keramikhällen i köket. För att inte tala om helt suveräna hyresvärdar... som verkligen inte lever upp till det dåliga rykte som privata hyresvärdar ofta har.
Men, den nya lägenheten är oxå väldigt fin och det kommer att bli bra det med.

Det stundar mycket arbete på jobbet framöver, med start på torsdag.
Jag oroar mig en del och magen protesterar en del i förtid, som vanligt.
Ska försöka att andas lugnt, ev. i påse (som jag lärt av Lillasyster;-) och ta en dag i taget.
Projektet som ska genomföras är trots allt himla kul och bara allt går bra så räds jag inte att spotta i nävarna och fylla flexbanken under oktober.

Tjarå!
/Maria

Glasögonormen is back

Ibland blir jag så trött på svenskheten.
Hade under morgonens cykeltur till jobbet tänkt svänga förbi den butik som öppnar lite tidigare än andra på morgonen, för att köpa snus.
Klockan var tre minuter i halv åtta (för er norrlänningar som läser betyder det 27 minuter över 7). Inne i butiken (som jag inte nämner vid namn men det är en känd kejda som säljer kioskvaror och äckliga bakeoffbullar) gick en ung tjej och plockade lite förstrött bland hyllorna, troligtvis i väntan på att få öppna butiken.
Jag hade inte riktigt koll på klockan utan ryckte bara i dörren, som givetvis var låst.
Tjejen tittade på mig, sedan på väggklockan och fortsatte därefter att sortera "vad-det-nu-va" i hyllan.
Att släppa in en kund tre minuter före öppningsdags var uteslutet.
Med snusabstinensen stegrandes i mitt blod vände jag grinigt på klacken och hädanefter köper jag mitt snus någonannanstans.
KONSUMENTMAKT!

För övrigt kan jag meddela att jag återigen blivit med glasögon.
Lasikoperationen jag gjorde för tre år sedan är fortfarande den bästa investering jag gjort.
Men den senaste tiden har jag märkt att en viss närsynthet gör sig påmind då jag kör bil i mörker.
Det gör mig dock inte så mycket, glasen i mina nya bågar har styrkan 0,5 istället för som tidigare 7,5 och dessutom ser man nästan lite bildad ut med glasögon ;-)

/Maria

Första dagen på årets sista kvartal

Herrgud, det är slut helg.
Vad är det som händer?
Helgerna bara rasar iväg och veckorna är ännu värre.
Insåg till min förskräckelse att det är 1 oktober idag.
Hur gick det till?
Var det inte sommar och semester nyss?

Igår hade vår ridgrupp stalljour.
Stalljour innebär att man ska ta hand om de dagliga rutiner som ska göras i ett stall med ett 20-tal hästar.
Förvirringen var till att börja med total.
Det fanns en pärm med diverse instruktioner, vilka hästar som skulle ha hö och foder på det ena eller andra sättet etc. Men det förutsätter ju att man vet vad alla hästar heter, vilket en nykomling som jag inte gör.
Hästarna är ju bara, innan man lärt sig namnen på dem, mer eller mindre bruna.
Det gick dock bra.... vi hjälptes åt och man åker förhoppningsvis inte dit för vanvård även om det skulle visa sig att något djur råkade få en näve kraftfoder för lite.

Resten av helgen har varit mycket lugn och sansad.
Håkan har varit småkrasslig och jag har sympatislappat.
Läste ut boken om elektricitetens historia.
Intressant bok för övrigt. Tillgången till el är så given och självklar, 2 hål i väggen och allt är möjligt.
Hela vår civilisation skulle stanna utan el, många yrken skulle bli mycket svåra om inte omöjliga att utöva för att inte tala om mitt eget... som skulle bli fullständigt onödigt.
Tänkvärt!

Boken handlar även om den man vars arbete, tankar och visioner lade grunden för datorutvecklingen. Jag skänker honom en tacksamhetens tanke för att jag utan hans inverkan troligtvis inte haft det yrke jag har och sannolikt inte suttit här med PC'n i knäet och bloggat om min vardag.
Alan Turing.
Som tyvärr levde i fel land under fel tid. Han var homosexuell i ett homofobiskt England, tvångsbehandlades med hormoner, blev personlighetsförändrad och tog sitt liv, bara 42 år gammal.
Tragiskt!

Nästa bok för genomplöjning blir Madame Terror. Egentligen har jag lite svårt för Guillou, han skriver stundtals lite för invecklat för min smak. Men, jag ska ge den en chans.

Dagen har ägnats åt städning, sambofrisering, matlagning och stryktvätt.
Man märker att det är höst när lättstrukna t-shirtar byts ut mot trots-att-det-står-det-på-tvättlappen-långt-ifrån-strykfria skjortor.

/Maria