Att kräkas bland hästar

I onsdags kväll när jag gick omkring dubbelvikt i stallet insåg jag plötsligt att,
Nä... jag mår faktiskt inte så bra.

Den påföljande händelsen var jobbig men faktiskt ganska intressant.
Efter att ha suttit och samlat kraft på stallgolvet en stund bestämde jag mig för att försöka traska ut i hagen och hämta in min häst.
Det brände och krampade i magen och det snurrade i skallen.
Ca 50 meter från de tre betande hästarna var jag bara tvungen att sätta mig på huk.
Och kräkas.

I en kräkande position är man koncentrerad på bara en sak och jag märkte därför inte vad som hände runt om mig. Men mellan kväljningarna känner jag mig påtagligt iakttagen.
Tittar upp och ser hur alla tre hästarna står mycket tätt inpå mig och studerar mig.
Leo buffar mig på axeln, Zem trycker mulen mot mitt huvud och blåser mig i örat och Mosse stirrar storögt.
"Det är okej killar, jag mår bara lite dåligt" försöker jag lugna dem och kräks ännu en gång.
Varpå Mosse driver bort de andra och ställer sig läskigt nära med huvudet över mig. De andra två ställer sig en bit bort och trampar oroligt.
"Måtte han inte nafsa eller trampa på mig" tänkte jag eftersom jag just då inte kunde resa mig.
Men det gjorde jag inte, han bara stod över mig, stilla, och väntade.
När jag var klar satt jag stilla på huk en stund och Mosse började försiktigt noppa mig i håret. Situationen kändes plötsligt ganska absurd och lite komisk.
Jag reste mig och ja... hästarna återgick till gräset och allt var som vanligt.

Mycket konstigt.
Varför gjorde de så? Jag har ju suttit så många gånger i deras hage och tittat på dem utan att de överhuvudtaget brytt sig.
Var det kräkningen i sig som skapade oro hos dem, på samma sätt som varghunden vi hade under min barndom blev orolig och nervös om man fick en hostattack?
Eller var det för att hästar inte har förmågan att kräkas (vill jag minnas) och därför ser det som väldigt konstigt att någon kastar upp.

Ska undvika att vomera i hästhagen i fortsättningen... vad det än var som hände så skapade det huvudbry hos dem.

Hur som helst, har nu varit hemma ett par dagar från jobbet i ett försök att vårda min mage.
Sovit mycket, koncentrerat mig på att andas djupt, läst bok, lyssnat på bok och ätit fil.
Det går väl sådär.
Men nu är det helg och ett par dagars vila till gör nog gott.

/Maria