Bjällerklang

Jag har länge haft en dröm att juletid få åka häst med bjällerklang i ett snötäckt landskap.
Och när man nu har förmånen att bo i en landsända som oftast berikas med snö, samt äga en alldeles egen häst som dessutom är inkörd, så fattas ju egentligen bara bjällerklangbiten.
Därför inköptes förra veckan ett styck bjällerkrage.

Har förväntat mig en del arbete i samband med att vänja varmblodet med att det väsnas när han rör sig och detta arbete har nu påbörjats så smått.
Till att börja med har vi använt kragen till att "klappas" över kroppen, kliat med den bakom öron och under mage samt även testat att dra in en bjällra i ena näsborren och konstaterat att det då uppstår konstiga ljud.
Idag fortsatte träningen genom att skramlet fick åka med löst i vagnen varpå jag manuellt väsnades med den i takt med att han travade. (Tanken var att jag skulle kunna kasta av den på vägen ifall han blev upprörd.)
Leo verkade dock inte bry sig nämnvärt. Till skillnad från travhästarna vi passerade som blev som tokiga i hagen då vi "bjällrade" förbi dem.

Till veckan ska han för första gången få bära kragen själv och springa lös på ridplanen. Om detta går bra så tror jag att han snart är redo.
Målet är att den 1:a advent äntligen få åka häst med bjällerklang :-)

/Maria