En energikrävande och stundtals tung sensommar/höst börjar lida mot sitt slut och det var med en lättnadens suck jag i morse vände fram decembers kalenderblad och äntligen fick plumsa i lite snö till jobbet.
Att det varit en smula slitsamt märks i bristen på blogginlägg.
Jag orkar inte skriva...
...och allt ska inte skrivas.
Den ena energikrävende anledningen är rekordhögt tryck på jobbet i kombination med omorganistation. Men omorganisationer ska vara energikrävande, det hör som till och jag är hoppfull inför det nya. Det kommer att bli väldigt bra framöver när allt landat och kommit på plats.
Den andra energikrävande anledningen är att stallet där jag har min häst byter ägare. Oro och sömnlöshet har varit vardag en längre period och det faktum att jag skrev på köpekontraktet för Leo samtidigt som det traskade runt spekulanter på gårdsvisning, får mig att betvivla mitt förstånd.
Men oavsett vad som hade blivit av oss hyresgäster så var mitt val att köpa Leo självklart. Det fanns inget alternativ... och någonstans kände jag kanske ändå att allt skulle ordna sig.
Vilket det nu oxå ser ut att göra.
Vår nuvarande hyresvärd har sett till att vi får stå kvar... och våra kommande hyresvärdar hälsar oss välkomna.
Kan det bli bättre!?
Så när jag idag i ensamhet traskade runt i Leos snöfyllda hage i skenet av fullmånen så kände jag en rofylld, stark och innerlig tacksamhet över att en slitig höst gått mot sitt slut.
Jag fixar obalans på jobbet...då det är lungt i stallet, och tvärtom.
Men när båda mina sysselsättningar gungar blir det för mycket oreda för mig.
Nu välkomnar jag en kall och lugn vinter och ser fram emot en ny och spännande vår med massor av möjligheter och utmaningar.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar